Siv Forsblom

Kristina Ohlsson vet hur man skriver en riktig bladvändare för barn i bokslukaråldern. Det här är riktigt spännande och man undrar hur allt ska avlöpa. Styvsyskonen Bonnie och Charles rymmer till Bonnies mormor Vivian som bor högt uppe på en klippa, nära en fyr, efter att de fått veta att de ska flytta till London. I Skuggviken, som byn heter, händer märkliga saker. Ett barn har försvunnit och folk tisslar och tasslar om att det är den huvudlöse Hämnarens förbannelse över byn som ligger bakom försvinnandet. Barnen upptäcker också en gravplats i parken bakom huset. Där vilar familjen Roos, som tidigare ägde huset. Men en av gravstenarna har ingen inskription och Vivian vet inte vem som är begravd där. En natt vaknar fyren plötsligt till liv igen. Vid fyrens branta klippor finns också en gammal lift, som ser ut att ha använts nyligen. Mysterierna tätnar och barnen bestämmer sig för att börja forska i saken. De frågar runt om familjen Roos och får veta att ett barn en gång fallit från Örnklippan och dödförklarats, trots att kroppen aldrig återfanns. Det ryktades att det var den huvudlöse Hämnaren som låg bakom. Han blev en gång ombedd att ro ut till en ö i havet för att hämta en viktig kista. Eftersom han var fattig gick han med på att utföra uppdraget trots storm och höga vågor. Väl på ön bad han sin medhjälpare om att få stanna och vänta ut stormen, men fick nej. När han rodde tillbaka hade det blivit mörkt och fyren hade slocknat. Båten krossades och de vassa klipporna skar av hans huvud. Sedan dess vilar hans förbannelse över byn. Det är inte alla i Skuggviken som tycker om Bonnies och Charles frågor. Medan de nystar vidare i mysteriet måste de fråga sig vilka de faktiskt kan lita på. Det här är lagom läskigt och underhållande även för högläsande vuxna.

Klassikern Dödssynden, eller To Kill a Mockingbird, som originalet heter, är skriven av Harper Lee. När den kom ut, år 1960, blev den en bok som skapade stora rubriker från kust till kust i USA. Den vann Pulitzerpriset året efter utgivningen. Läsaren får följa bokens händelser ur en liten nioårig flickas ögon, Jean Louise "Scout" Finch. Hon bor i den amerikanska södern, i en fiktiv sömnig liten småstadsidyll som heter Maycomb. En dramatisk händelse kommer snart att ställa lilla Scouts värld på ända.

En ung svart man blir anklagad för att ha våldfört sig på en vit kvinna och hans utsikter till att få en rättvis rättegång är i stort sett obefintlig. En vit advokat, Scouts egen far, åtar sig att försvara den anklagade, vilket väcker ett hat och ett missnöje som växer sig allt starkare hos den lilla befolkningen i staden. Läsaren får följa utvecklingen genom den nioåriga flickans ögon, något som berättartekniskt är ett otroligt bra grepp just här. Läsaren kommer oerhört nära händelserna och förstår ofta betydligt mer än vad lilla Scout gör. Vi drivs mot det till synes oundvikliga slutet genom den naiva Scout, som förändras mycket när hon upptäcker den utbredda rasismen i hennes lilla stad.

Den nioåriga Scouts berättelse blir till en anklagelse som ingen undslipper. Romanen bygger ganska löst på en händelse som inträffade i Harper Lees hemstad Monroeville, i delstaten Alabama och grundar sig på vänners och grannars iakttagelser. Året var 1936 och då var Harper Lee bara tio år gammal. Det bästa med boken är det berättartekniska greppet, som är rent av genialiskt. Att låta händelseförloppet ske genom en naiv ung flickas ögon är mer än intelligent, särskilt när det kommer till ett så svårbehandlat ämne som rasism. Boken är lika aktuell idag som när den skrevs för snart 60 år sedan. Rekommenderas varmt till i stort sett hela mänskligheten.

Maskiner som jag är titeln på en bok av Ian McEwan, utgiven på svenska år 2019 och utspelar sig i London år 1980. Boken är skriven i jag-form och handlar om den trettiotvåårige Charlie, en man utan någon särskild inriktning i livet. Han hoppar från jobb till jobb och försöker försörja sig på aktiehandel över nätet. Det går sådär. Hans flickvän bor i en lägenhet ovanför hans och hon är i stort sett hans motsats, det vill säga målmedveten och ambitiös. Hon visar sig också bära på en mörk hemlighet. Allting drivs till sin moraliska spets när Charlie köper roboten Adam.

Adam liknar en människa både till utseendet och i sitt sätt att bete sig. När roboten ska programmeras till vilka egenskaper den ska ha, ber Charlie Miranda att lägga in det hon vill hos Adam. Charlie vet dock inte vad hon lagt in i Adams program. Snart kastas de tre in i ett underligt triangeldrama mellan två människor och en mycket människoliknande robot, både till det yttre och till det inre.

Maskiner som jag visar på ett moraliskt dilemma och ger oss också en spegelbild av människans psyke. Boken visar på ett rafflande och obönhörligt sätt vad som kan hända när människan uppfinner sådant som ligger bortom vår kontroll. Den stora frågan blir; kan en maskin uppleva känslor som sorg, kärlek och empati? Eller borde vi ställa oss frågan; kan vi människor det? Boken skulle kunna vara en helt ny genre, framtidsnostalgi. Den är både tankeväckande och bitvis riktigt rolig trots att ämnet är nog så allvarligt. Det är svårt att lyfta fram något mindre bra med boken. Språket flyter bra och man sugs snabbt in i Charlies liv och vedermödor.

Det här är en bok som är intressant för alla som är intresserade av framtidsutveckling och framför allt av robotar, men också av människans psyke. Bokens fullständiga titel är Maskiner som jag och människor som du, trots att bokens jag är Charlie och inte Adam, som titeln antyder. Boken börjar med ett mycket tänkvärt citat om maskiner av Rudyard Kipling, ur The secrets of the machines: Kom dock ihåg efter vilken lag vi lever, vi är inte gjorda för att förstå en lögn...