Kristina Simar

I en liten by i södra Spanien föds flickan Frasquita Carascos, som blir en riktig skönhet som vuxen. Inte nog med att hon är vacker, hon besitter även särskilda begåvningar. Frasquita kan sy på ett sätt ingen annan kan, och hon kan skapa underverk med nål och tråd.

Hon gifts bort när hon bara är sexton år med José, som är en konstig man. Han arbetar som smed och lyder blint sin mor. Frasquita föder flera döttrar efter varandra och istället för att hjälpa till med barnen flyttar José in i hönsgården. Där inne börjar han själv likna en höna i sitt beteende. När så Frasquita föder honom en son, flyttar han med glädje ut ur hönshuset. Men så fort han upptäcker att pojken är rödhårig förändrar han sitt sätt och blir inåtvänd igen.

En dag hittar Frasquita ett rött ägg som hon visar för José. Han vakar över ägget dag som natt, och rätt som det är kläcks ägget och en röd tupp kommer fram. Tuppen kommer ändra Josés liv och han börjar med tuppfäktning. När han spelar bort Frasquita själv i en tävling, lämnar hon den lilla byn tillsammans med barnen och får på en lång resa uppleva både gott och ont.

Denna underbara och känslosamma roman är Carole Martinez debutbok. Den var estetiskt skriven och handlingen tog tag i mig, jag blev väldigt berörd både på ett positivt och ett negativt sätt. Romanen innehöll väldigt mycket text, så den tog ett tag att läsa, men det är inte en heller en bok som bör sträckläsas.

Den vita staden är en fristående fortsättning på ”Flickvännen” och här fortsätter berättelsen om Karin, som förut levt tillsammans med en kriminell man, John. Hon levde då ett bra liv med honom och de hade ett trevligt och stort hus. John lät Karin köpa det hon ville; nya lyxbilar, märkeskläder och hon fick resa vart som helst. Alla Karins väninnor var även de tillsammans med kriminella män.

När berättelsen börjar lever Karin ensam och har en liten bebis, Dream. Hon bor fortfarande kvar i det hus hon hade tillsammans med John. Hon gör allt för att sälja sina dyra märkeskläder för hon behöver pengar. Eftersom hon äger lyxbil, hus och andra dyra saker, har Skatteverket skönstaxerat henne. Alla dyra saker hon köpt, betalade hon med pengar som John tjänat på sin kriminalitet.

När Kronofogdemyndigheten kontaktar henne och vill sätta ut huset till försäljning för att betala till fordringsägare, söker hon hjälp hos väninnan Therese. Men hon vill inte hjälpa Karin, för hon lever fortfarande tillsammans med en av Johns gamla vänner. När inte Karin längre är tillsammans med John betyder hon ingenting.

Jag är väldigt förtjust i Karolina Ramqvist böcker. Hon har både ett bra språk och upplägg. Berättelsen var inte förutsägbart, utan det gällde att läsa mellan raderna för att hänga med. Romanen var också intressant, för jag fick en inblick hur det kan vara att leva med en kriminell.

Det är en höstmorgon 1988, en kvinna är ute på promenad med sin hund och de passerar den lilla landsortskyrkan. Hunden börjar gläfsa, böka i marken och dra i kopplet. Kvinnan ser en sopsäck vid kyrkmuren och rätt som det är kommer hunden till sin matte och i munnen har den en människoarm. Kvinnan blir skrämd och kontaktar polisen. När polisassistenterna Bergman och Jonasson som tar emot larmet, beger de sig genast till kyrkan. Där upptäcker de att de ligger en styckad människokropp i säcken. Det fattas delar och nu finns det två frågor som poliserna måste ta i tu med. Var finns resten av delarna? Vem är det som blivit styckad, och varför?

Det finns ett vittne men det är en gammal kvinna som dessutom är dement. Hon berättar att hon sov i fåtöljen när hon plötsligt vaknade av ett motorljud och att hon då tittat ut mot kyrkan och tyckte sig se något som rörde sig där.
När undersökningar av de likdelar som finns kommer det fram att de tillhör en kvinna, Ritva Inkanen, som var prostituerad och missbrukare. Polisen gör en utredning av hennes sista dagar i livet och hittar till slut en man som kan vara den skyldige.

Romanen var mycket välskriven och intressant. Eftersom författaren Jan Olsson själv arbetar inom polisen är boken väldigt trovärdig när det både gäller polisens och obducenternas arbete.

Det är 1939 och andra världskriget har nyss startat. På ett tåg sitter Liesel Meminger, en tysk flicka tillsammans med sin bror. Efter att deras mamma lämnat dem är de nu på väg till fosterhem. Under tågresan dör Liesels bror och hon får fortsätta ensam till sin tyska fosterfamilj. Hon ska bo hos paret, Hans och Rosa Huberman i den sydtyska staden Molching.

Fru Huberman är en kraftig och vresig dam, men herr Huberman är snäll och ömsint. Han tar hand om Liesel på ett fint sätt och lär hennes läsa. Hon blir väldigt intresserad av böcker och ibland kan hon inte låta bli att stjäla en bok från stadens marknadsstånd. En gång blev hennes begär så stort så hon stal en bok från självaste borgmästarens bokhylla.

Familjen Huberman har ingen sympati för Hitler och i sin källare gömmer de Max, en judisk flykting. Han blir en av Liesels bästa vänner och hon blir också god vän med grannpojken Rudy. Tillsammans med Rudy spelar hon fotboll eller så stjäl de i omgivningen. Är hon med Max läser de gärna böcker. När hon inte leker med sina vänner går hon i skolan och hjälper familjen Huberman att lämna och hämta tvätt hos både fattiga och rika.

Denna roman var både välskriven och intressant, men det var inte Liesel själv som berättade, utan det var ”Döden”, och det kändes lite speciellt. Gestaltningen av både karaktärer och miljöer var utmärkta.

Emma är en vanlig flicka som går i sjuan. Men hennes liv kommer att förändras när en ny flicka, Katja, kommer till klassen. Hon bor hos någon som kallas för ”Tanten” och inte hos sina föräldrar. Flickorna blir vänner men Katja vill inte berätta för Emma varför hon bor hos ”Tanten”.

Emma är inte lika tuff som Katja, men hon får följa med på fester som Katja är bjuden på. När Katja inleder ett förhållande vill hon att Emma ska bli tillsammans med hans kompis och så blir det. Men
Emma känner snart att hon inte är mogen för ett förhållande och det tar slut.

Vänskapen mellan Emma och Katja bli sämre med tiden och när de börjar på gymnasiet umgås de inte särskilt ofta. Det går bra för Emma och hon pluggar hårt för att få höga betyg. Emma upptäcker också att hon har ett stort litteraturintresse, hon vistas mer på biblioteket och hon lånar mängder med böcker. Där träffar hon också Johan, som är gatumusiker och trubadur. Tycke uppstår och de blir tillsammans.

Emma och Katja ses bara någon gång ibland, men deras vänskap är inte som förut, de har helt enkelt inget gemensamt längre. När Emma slutar gymnasiet vill hon flytta till Stockholm för att studera litteraturvetenskap. Det är ingenting som Johan tycker om, så Emma får fundera hur hon ska göra.

Denna roman var verkligen helt underbar. Med mycket känslor och på ett verklighetstroget sätt berättar författaren om vänskap och kärlek. Berättelsen handlar också om att själv göra ett yrkesval, eller lyssna på andra.

Emma och Linnea är arton och tjugo år, de känner sig trötta på sina liv i Sverige och bestämmer sig för att flytta och finna lyckan i ett annat land. Det blir Tokyo, och de tar ut alla sina pengar, skriver en lapp som de lämnar i sin lägenhet i Tomelilla. De har hört att det finns spännande värdinnejobb på olika klubbar i Tokyo som också ger bra betalt.

Ganska fort upptäcker de dock att det inte alls är så. De tjänar inga pengar och jobben de erbjuds är som prostituerade. De börjar med droger och istället för det drömliv de trodde att de skulle få, blir det nu en kamp för att överleva. Efter ett tag bestämmer de sig för att resa till Thailand istället. Det kan väl inte vara sämre där?

Men där flödar det också av droger och de blir utnyttjade av män igen. Flickorna lär känna andra som har liknade jobb, och de brukar dela rum. Små och smutsiga rum som är allt annat än hemtrevliga. Varken Emma eller Linnea vet vem de ska lita på, bara att de måste hålla ihop.
De bestämmer sig för att åka hem till Sverige, men när de väl är hemma i verkligheten igen, upptäcker Emma att deras vänskap inte är så bra som den borde.

Romanen bygger på en verklig händelse och handlar om en tjej som utåt sett ger sken av att vara lyckligare än hon egentligen var. Berättelsen om de två flickorna var mycket sorglig, och jag lät tårarna rinna nerför kinderna.

Denna reportagebok handlar om hur rättssystemet i Texas, USA fungerar. Här pågår det fortfarande avrättning av fångar, och det är även denna delstat som har flest avrättningar. Författaren har själv besökt Vaughn Ross, en dubbelmördare som suttit fängslad i över tio år. Vid hennes besök har han bara sju dagar kvar innan avrättningen ska ske. Det kan komma ett beslut ända fram till dagen D att ingen avrättning ska ske, men det är väldigt ovanligt här.

Carina Bergfeldt besöker även anhöriga till dem som Ross ska ha mördat och de berättar i sin tur sin om sina upplevelser. Hon intervjuar fängelsechefen som talar om hur en avrättning går till. Hur han sitter bredvid internen, skriver ner dennes sista ord och bevittnar avrättningen som sker via en giftinjektion. Även fängelseprästen berättar om sina sista möten med internerna. Han berättar vidare med stor inlevelse om att han alltid kommer att minnas vissa av dem.

Författaren träffar också Vaughn Ross samma dag som han ska avrättas, han sitter då och väntar på om det där samtalet kommer som ska ändra hans situation.
Jag tyckte att denna bok om rättsväsendet i USA var mycket intressant. Deras system skiljer sig enormt mycket från vårt i Sverige. Här har vi inga interner som avrättas längre. Carina Bergfeldt skriver mycket bra och väldetaljerat både om Ross känslor inför sin avrättning och hur personalen upplevde det.

Den 22 juli 2011 drabbas Oslo, Norge av en fruktansvärd terrorattack. Riksdagshuset bombas och gatorna i närheten blir totalförstörda. Riksdagshusets kontorsutrymmen blir totalförstörda och på Utøja skjuter en man vilt omkring sig och mördar oskyldiga ungdomar som vistas där på ett sommarläger som socialdemokratiska ungdomsförbundet anordnar varje år.

Samma dag ramlar Sander, en liten pojke på fyra år ner från en hög stege i hemmet. Han dör av sina skador, men just den här dagen går det absolut inte att få tag på varken en ambulans eller en polis. Familjen lyckas till slut få tag på en av få poliser som finns på polishuset och det är Henrik Holme, som är nyexaminerad polis. Han beger sig till familjen för att finnas till hands i deras egen katastrof. Det tar dock inte lång tid innan han blir misstänksam på att allt inte är som det ska i familjen. Hur ska han kunna bevisa det själv, i den situation han nu befinner sig? Denna dag när hela Norge är i kris och alla poliser är upptagna av terrorattacken.

Som vanligt en mycket välskriven spänningsroman av Anne Holt. Jag fick flera gånger ändra mina tankar om vad som var sant och inte. Hela tiden ökade spänningen och den ena stunden hade jag sympati för familjen som precis förlorat sin lille son, för att i nästa stund istället bli väldigt misstänksam. Romanen var inte förutsägbar på något sätt, och inte förrän i slutet kom den rätta sanningen fram. Mycket bra gestaltning av både miljöer och karaktärer. Boken var mycket sorglig men det var ändå en sträckläsare.

Under femton år har Dick Sundevall haft kontakt med Johan Darwich, och i denna bok berättar han helt öppet om sitt liv som kriminell

Redan som sjuåring, hemma i Syrien började Darwich syssla med kriminalitet. Då stal han skor från folk när de hade bönestunder i moskén, och sålde dem. Under 1970-talet var hans pappa tvungen att fly sitt hemland eftersom han var emot regimen. Han hamnade då i Stockholm och efter några år kom familjen efter. I Syrien ägde Johans far en frisörsalong men i Stockholm blev han tunnelbaneförare.

I Sverige fortsatte Johan utföra kriminella handlingar och redan som trettonåring blev han en av medlemmarna i gänget ”Gringos” . Åren gick hon hans brott blev grövre, nu utförde han grova rån, stölder, vapenbrott, narkotikabrott och även mord. Även domar för beställningsmord finns med på hans lista, och han åtalades även för mordet på Mc-klubben ”Brödraskapets” ledare, Danny Fitzpatrick. I intervjun med Sundevall berättar han att nu efter 30 års kriminalitet och drogmissbruk är han helt ren sedan fem år tillbaka.

Jag tyckte att boken var otroligt intressant och välskriven. Att få följa en ”känd” kriminell på detta sätt och höra honom berätta så öppet om allt han gjort under alla dessa år var väldigt fängslande. För mig som ickekriminell fanns det inte ens i min vildaste fantasi att någon kunde göra sådana fruktansvärda brott.

Åludden, en gård på Öland, har stått tom länge, men nu har Joakim och Katrine Westin och deras två barn flyttat in. En sägen säger att huset är byggt av timmer från ett fartyg som förlist vid en fåk. Att det sker oförklarliga saker i huset, spöken och andar som besöker det. Familjen är inte skrockfulla, men snart börjar det hända overkliga saker. Den värsta myten sägs vara att alla som en gång dött på Åludden kommer tillbaka varje jul.

En spännande roman som inte rekommenderas som sänglektyr.