Kristina Simar

Eli som är född och bor i Norge, har alltid varit en vinnarskalle. Hon tycker både om att åka skidor och spela fotboll. Redan som liten bestämde hon sig för att bli författare, fast hon har dyslexi. Hennes lärare berättar att det går inte för sig, en författare måste både kunna skriva och läsa, och det kan inte Eli.

I Elis huvud bor även Espen, Emil, Erik och prins Eugen. Dessa försöker styra Elis liv, ibland tar de över Elis roll helt och talar om för henne vad hon ska göra. Eli blir sjukare ju äldre hon blir, och ibland kan någon av rösterna säga till henne att hon ska bli arg, våldsam och slå sönder saker. Till slut blir Eli tvångsintagen på en psykiatrisk klinik, där blir hon bältad och får starka mediciner.

När Eli blir bättre flyttar hon till Sverige för att gå en skrivarkurs. Hon lär sig både att skriva och filma. Hennes vuxna liv kommer att pendla mellan att skriva, filma och leva normalt, för att sedan åka in på psyket. Ibland kan hon bara vara hemma en kort tid innan hon måste läggas in på psyket igen. Eli får diagnosen schizofreni, och får då både mycket mediciner och KBT-terapi.

Detta var en roman helt i min smak, jag sträckläste den och efteråt kände jag mig helt tom. Den var skriven med så mycket känslor, även om de var skrämmande.

I denna roman får läsaren lära känna en muslimsk familj som bor i Finland. Pappa Rashid är busschaufför, mamma Fatima är född och uppvuxen i Finland med ett annat förnamn. När hon träffade Rashid konverterade hon till islam och bytte namn till Fatima. Trots att hon är finsk är hon en mycket troende muslim och hon bär alltid hijab. Hon vill att döttrarna Leila och Samira också ska bära hijab. Enligt Fatima är allt haram, så hon har tagit bort alla böcker som inte hänvisar till koranen och profeten Mohamad. Tv:n har hon också tagit bort. Hennes åsikter är starka och även det maken gör är haram.

Dottern Samira börjar bli rädd att hon ska bli en ”Asfaltsängel” – En kvinna som antingen blir knuffad av någon för att man pratat med en finsk kille, eller så hoppar man själv över balkongräcket för att slippa leva i denna trångsynta världsbild. Samira bestämmer sig för att vara på den säkra sidan och rymmer hemifrån. Eftersom hon vill leva som andra finska tonåringar, får hon hjälp att flytta till ett skyddat boende. Samira vill studera på universitet, träffa en vanlig finsk kille och bli av med oskulden. Hemma går lillasyster Leila som är femton år och gömmer sig i sin huva för att inte synas. Samira har en väninna som heter Jasmina och hon vet att man faktiskt kan fejka blod på lakanet när man sovit i sängen efter bröllopsnatten. Hon vet att alla kvinnor inte blöder och kan bli dödade när lakanen visas upp morgonen därpå.

I Leilas klass går en tjej som heter Anna. Hon blir mobbad för att hon har stora, tjocka glasögon, alltför korta byxor och bär på en gammal ryggsäck. Hon kommer från en fattig familj som inte har råd att köpa ordentliga kläder till henne. Det går även en tjej som heter Linda i Leilas klass. Hon är lite kraftig, ljushårig, hon älskar Britney Spears och bor med sin alkoholiserade mamma.

Denna intressanta roman handlar om kulturkrockar och hur det känns att slitas mellan olika identiteter. Här är det en kvinna som är född och uppvuxen i Finland som konverterar till islam och blir mer muslimsk än båda hennes tonårsdöttrar och även maken som är muslim från början. Flickorna däremot vill vara starka, smarta och tolkar Koranen på sitt sätt. De vill vara som andra finska tonåringar och studera vid universitetet. De undrar varför de måste bära hijab och varför allt måste vara haram. De funderar också på varför de måste gifta sig med någon som de inte älskar.

En välskriven roman som också är bra gestaltad och lärorik. Att få läsa om dessa tonåriga tjejer och hur starka de var tyckte jag väldigt mycket om.

När Hans Larsen är 72 år släpps han ut från det fängelse han suttit i under tio år. Han har en dotter, Greta som bor i samma stad, men han väljer att inte kontakta henne, för han tror ändå inte att hon vill ses. Väl ute i samhället förälskar Hans sig i Agnes som nyss blivit änka och han flyttar snart in hos henne.

Romanen har en parallell handling och i den får läsaren lära känna Marianne, som är Hans dotter. Hon bor i samma stad som sin syster Greta. Marianne tror att hennes far fortfarande sitter i fängelse, hon har ingen aning om att han redan har blivit frisläppt.
Läsaren får följa Mariannes och Hans vardag på skilda håll. Ta del av vad de tänker om varandra, ofta med mycket ångest.

En något annorlunda roman, med dialoger som var djupa. Den var fint och stilistiskt skriven men innehöll ingen spänning.

Den svenska flickan, Kimberlie, får följa med sina föräldrar till vad hon tror, en intressant och givande resa till Nya Zeeland. Eftersom hennes pappa är därifrån ska de hälsa på hans familj. När denna berättelse börjar har precis något fruktansvärt hänt. Kimberlie måste stanna ensam på Nya Zeeland och hon längtar hem till sina vänner i Sverige.

Hemma i Sverige undrar hennes vän, Andy, vad som har hänt, och varför han inte får några svar på sina brev. Istället kommer breven han skrivit tillbaka och det gör honom givetvis orolig. Andy tror att Kimberlie inte tycker om honom längre och det är därför hon inte svarar, något som gör Andy ledsen och upprörd.

Kimberlie själv är helt ovetande om Andys förtvivlan, och att han skickat brev. Hon försöker göra det bästa av sin situation som den är nu, och en dag möter hon på fru Moonwind, en äldre dam som är ute och promenerar med sin hund. Kimberlie följer med ”tant” Moonwind, som hon vill bli kallad, hem och efter att pratat länge med varandra blir de goda vänner. Precis när de ska dricka te, knackar det på dörren och Kimberlie hör en killröst. Hon vänder sig och tittar en gång extra. Men … är det inte?

Författaren Kim M Kimselius är en mästare på att skriva ungdomsböcker och många har det blivit genom åren. De är lättlästa och lärorika, så de passar precis lika bra att läsas av vuxna.

Läsaren får lära känna Sara Bauman, som fått höra att Franz Oswald ska ha ett föredrag i närheten. Hon beger sig dit med en kamrat och blir väldigt intresserad av det han berättar om. Sara blir väldigt intresserad av det Oswald berättar och bestämmer sig för att besöka Dimön där ViaTerra håller till. Väl på plats får Sara och de andra som besöker Dimön gå igenom flera besynnerliga påståenden. Finns det egentligen något rätt eller fel i dessa? Eftersom Franz Oswald är en väldigt manipulativ man är det lätt att tro på hans ord. Innan Sara ska bege sig hem igen kommer Oswald fram till henne och hon får ett förslag. Han vill att hon kommer tillbaka till Dimön för att göra iordning ett bibliotek. Där ska det finnas en dator som ska användas för att söka efter bland annat böcker. Sara känner att det vore ett perfekt uppdrag för henne och hon tackar genast ja till förslaget. Hon beger sig hem och packar ner det hon behöver, återvänder sedan till ön och den gamla herrgården där rörelsen håller till.

Ett tema som alltid intresserat mig är sekter. Varför blir man medlem i en sekt? Är det en sorts kategori av människor som är lättare att övertala eller kan alla övertalas? Är det människor som är sökande och känner att de vill tillhöra en grupp med samma tänk? Jag vet inte, och när jag läst Mariette Lindsteins första delen i denna trilogi om sekter, förstår jag att vem som helst kan gå med i en sekt, bara det är vid rätt tillfälle. Författaren berättar i denna bok om en fiktiv sekt, där Franz Oswald, som är en manipulerande och charmig man som reser runt i Sverige och håller föredrag om ViaTerra, en New Agerörelse. Anknyter du dig till dem ska din kropps naturliga balans återställas och du ska få frid.

Mariette Lindstein vet vad hon talar om när hon skriver om en sekt. Hon blev själv medlem redan som 20-åring, i Scientologkyrkan. Hon arbetade i Los Angeles på deras högkvarter i 25 år, innan hon lyckades fly. Jag bara älskade denna roman som fängslade mig direkt. Hon beskriver med en stor känsla hur det var att vara med i en sekt. Hur lätt de kan hjärntvätta en människa och att det i stor sett är omöjligt att rymma. Boken var spännande och intressant hela tiden och jag rekommenderar den verkligen till alla som undrar om hur det fungerar i en sekt. Vad du ska tänka på om någon vill övertala dig att gå med i en rörelse, som kanske verkar vara för bra för att vara sann.

Den här romanen av Mario Vargas Llosa har samma upplägg som hans bok ”Bockfesten”. Det finns inga kapitel utan romanen är uppdelad i olika delar, närmare bestämt fyra. Alla delarna handlar om livet i Peru och om landets farliga områden under andra världskriget. Läsaren får lära känna en främling som heter Don Anselmo, som utan förvaring kommer till garnisonsstaden Piura som ligger i norra Peru. Där bygger han upp ”Gröna huset” som kommer att bli en bordellverksamhet.

Lituma är en sergeant som ofta besöker bordellen, tvingas en dag lämna staden för ett militärt ärende i den peruanska urskogen. Hans uppdrag är följa med ett par spanska nunnor från deras kloster ”Djungelklostret Santa Maria de Nieva” längs med floden. Nunnorna ska ta till fånga indiankvinnor och uppfostra dem till fromma katoliker. Under sitt uppdrag träffar Lituma indiankvinnan, Bonifacia, han blir förälskad i henne och hon följer med honom till Piura. Men lyckan blir inte långvarig! Varför inte? Det låter jag vara osagt.

Den här romanen av Mario Vargas Llosa hade ett svårare språk än ”Bokfesten”, så den var lite svårare att förstå och tog längre tid att läsa. Den är just den här romanen som ledde till att Mario Vargas Llosa blev en framgångsrik författare. Hans berättarteknik var utomordentliga, även dialogerna och gestaltningarna var riktigt bra. Mario Vargas Llosa var helt klart Nobelpriset i litteratur som han blev tilldelad 2010.

Lina, en kvinna på 52 år, är en framgångsrik psykolog och har det även bra ställt. Hon har en vana att kasta sig över utmaningar och inte ta det lugnt och låta tiden ha sin gång. Så plötsligt en dag känner hon att det är något som inte stämmer i hennes kropp. Hon börjar glömma saker, kan inte förstå vad klockan visar. Hur hon än vill är inte hjärnan med henne. Hon blir extra rädd när hon börjar gå vilse: Vad är det som händer? Hon är ju bara i medelåldern och har många år kvar att jobba innan pensionen. Hon påminns om att hennes mamma blev fick diagnosen Alzheimers, men hon är död sedan flera år tillbaka. Inte ska väl Lina gå samma öde till mötes? Hon bestämmer sig för att besöka läkare och får göra olika tester.

Så en dag får hon veta att hon har Alzheimers, och hela livet rasar samman. Vad ska hon nu ta sig till? Hon har fortfarande kvar i sitt minne hur hennes mamma sakta gick under i den fruktansvärda sjukdomen. Från den första glömskan, till den dagen hon var helt oförmögen att ta hand om sig själv. Hon minns med fruktan den dagen när hennes mamma inte kände igen henne. Det var så fruktansvärt och skrämmande på samma gång. Tänk den dagen hon inte skulle känna igen sin vuxna dotter. Skulle hon begå självmord? Nej, det ville hon inte utsätta sin dotter för? Lina tar kontakt med Elena, en patient som hon haft förut, och ber henne mörda henne om exakt ett år.

När jag läst ut denna otroligt läsvärda och psykologiskt spännande roman av Åsa Nilsonne, undrade jag hur i all världen jag kunnat missat hennes böcker. Den här romanen var en av de mest fängslande jag läst på länge, och jag kunde inte sluta att läsa. Det är en riktigt sträckläsarbok, så är du ute på en resa eller gör något annat där du inte behöver sova, läs denna! Du kommer garanterat att inte somna. Själv fick jag tvinga mig att lägga den ifrån mig. Det behöver inte vara en deckare som innehåller flera mord för att en bok ska vara spännande. En psykologisk spänningsroman är precis lika bra. Jag tyckte verkligen om författarens sätt att gestalta Linas tankar, den var välskriven och dialogerna var kvicka. Boken är skriven i jagform och det gör att den blev ännu mer personlig.

I denna ungdomsbok får läsaren träffa Angelica som är sjutton år. På ett fotbollsläger får hon vara med om en fruktansvärd händelse. Hon vågar inte berätta om det hon upplevt för någon vuxen eller vän, utan håller allt inom sig själv. Läsaren får ta del av hennes känslor och hur psykiskt dåligt hon mår. Hon berättar med starka ord om hur hennes liv var innan fotbollslägret. Hur hon tänkt sig sitt framtida liv, hur trevligt hon hade det med sina vänner, och om hennes funderingar kring studier. Angelica berättar även om sin pojkvän som hon var så lycklig med. Hela hennes liv och alla framtidsplaner gick i spillror bara över en natt. Vad det var som hände får du veta om du läser boken.

Kim M. Kimselius skriver ungdomsböcker som även passar vuxna och den här var jag tvungen att sträckläsa från början till slut. Texten var lättläst men ändå väldigt givande. Boken var mycket sorglig och handlingen känslosam.

I den här romanen där handlingen sker under tre veckor en sommar, berättar en ung man som är anonym rakt igenom hela boken i jagform om sin mors död. När handlingen börjar sitter mannen på färjan som går från Stockholm till Gotland och vidare till Fårö. Där ska han begrava sin mor som tagit sitt liv. Mannen och Jonas som är hans bäste vän ska hjälpas åt att rensa och städa moderns hus på Fårö, innan de nya ägarna ska flytta in.

När mannen och hans vän går runtomkring i Fårö ser han hur ön har förändrats sedan han var liten. Han funderar mycket på sin barndom på ön och vad han och modern gjorde tillsammans. De som är födda och bott där i alla år är nu gamla och har ingen ork att ta tag i sina hus och renovera dem. Turisterna däremot köper hus och det leder till att bostadspriserna och även markpriserna blir otroligt dyra. Hela ön kommer att förändras i och med moderna nybyggen och förlora den charm den hade när mannen var barn. Läsaren får ta del av den frustration mannen känner, både över de förändringar som skett på ön och sin mors död.

Denna samtidsroman är författarens debutbok. Den var dock mycket ojämnt skriven och stundtals väldigt långtråkig, med krystade metaforer. Ibland fick jag lägga den ifrån mig och inte läsa på ett par dagar, för att sedan sträckläsa i timmar. Undrade mycket över varför mannen som berättade storyn skulle vara anonym. Om han blivit presenterad hade jag gett boken högre betyg.

Den lovande barnboksförfattaren Gianni Orzan är lyckligt gift och tillsammans med sin fru har han en son på åtta år. Giannis far har ganska nyligen dött och han genomgår en sorgeprocess som är svår att greppa. En kväll när han står och väntar på en taxi kommer en egendomlig man fram till honom. Mannen hävdar envist att Giannis far varit rysk spion inom KGB och att han mördat och stulit identiteten från en italiensk man. Han gjorde det för att kunna fly från Ryssland.

Givetvis vill Gianni inte lyssna på vad mannen har att berätta och åker därifrån. Men mannen vill inte ge sig utan han söker hela tiden upp Gianni för att få honom att lyssna och försöka övertyga honom om att det är sant. Till slut börjat Gianni tänka tillbaka på det förflutna och på hur hans far uppträdde under hans barndom. Givetvis har Gianni aldrig haft någon anledning att misstänka att fadern haft ett förflutet som varit hemligt. Nu när fadern var död, kunde han inte be om en förklaring och få reda på sanningen.

När mannen även berättar att han besökt Giannis far på sjukhuset bara några dagar innan han dog, blir han både misstänksam och nyfiken trots allt. Inte kan väl hans far ha varit KGB-spion? Det fanns inget som tydde på att fadern haft ett hemligt liv. Gianni tycker att det mest är obehagligt att den märklige mannen hela tiden dyker upp, och till slut beslutar han sig för att försöka ta reda på sanningen. Han ber sin fru och son resa bort tills han vet hur allt ligger till, men så en dag får han ett brev från sin fru där hon berättar något som han aldrig hade förväntat sig.

En roman som var skriven med stor känsla och i jag-form. Boken utgick från huvudkaraktärens sätt att se på de olika omständigheter som storyn handlade om. Han utgick också från egna frågor som han försökte hitta svaren på. Författarens gestaltningar kunde dock ha varit bättre, för jag kunde varken se karaktärerna eller miljöerna framför mig som jag vill. Romanen är skriven av en italiensk författare och det märks i och med att han skriver mycket om alla vespor som är så typiskt i Italien.