Kristina

Sticka är både roligt och avkopplande. Du kan lyssna på en ljudbok eller musik samtidigt som du stickar. Har du öppen spis är det mysigt att sitta framför den under de kalla kvällarna.

Själv gör jag numera som min mormor gjorde. Hon stickade raggsockor som hon la i en korg. När vi barnbarn var på besök fick vi välja vilka sockor vi ville ha.

Nu stickar jag raggsockor i olika färger och storlekar så både mina barn och barnbarn kan välja mellan och det är mycket uppskattat.

Det är även utvecklande att sticka, prova på nya och svårare mönster. När jag klarat av sticka exempelvis en tröja med nytt mönster, känner jag mig stolt och glad.

Det finns många bra sidor på nätet som visar hur man stickar, prova gärna själv.

En av det viktigaste böcker jag läst på länge. Jag drabbades själv av utmattningssyndrom under mitten av 1990-talet. Då visste ingen vad det egentligen var, ofta sattes andra diagnoser som var felaktiga och som många tyvärr kommer få leva med under hela livet.

I boken berättade Selene Cortes uppriktigt om sitt liv, där barndomen var olycklig och hur hon ville visa sig duktig, studera och få ett jobb hon skulle trivas med.

Hon levde ett intensivt liv och upptäckte inte signalerna på att hon måste ta det lugnt ibland.

Till slut tappade hon alla sina förmågor, och visste inte ens hur man diskade. Hon fick hjälp av psykiatrin men inte den hjälp hon behövde. Det ledde till flera långvariga sjukskrivningar och oförståelse hos både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

I boken berättar även professor Marie Åsberg om symtom och olika behandlingar.

Jag kände igen mig i stort allt som Selene berättade om som till exempel oförstående bland både sjukvårdspersonal och vänner.

I denna självbiografi av Petra Mede, får läsaren möta henne från det att hon börjar skolan till högstadiet. Hon är en ivrig flicka som vill att det ska hända mycket kring henne och särskilt på samma gång. Det händer därför alltid någonting när Petra är med.

Parallellt får läsaren möta Petra i realtid, när hon sitter på ett tåg till Göteborg. Då kommer många tankar tillbaka till Sävedalen, skolan och kompisar.

Jag skrattade en hel del när jag läste om Petra Medes upptåg som barn. Hon och kompisarna verkade ha mycket roligt. Men jag hade önskat mer gestaltning av karaktärerna och miljöerna. Fick tyvärr heller ingen helhet i berättelsen, den hoppade för mycket hit och dit.

Jag lyssnade på ljudboksversionen och tyckte att det var bra att hon läste själv.

Mina tre underbara katter gör mitt liv värt att leva, både i mot- och medgång.

Leia är 5 år, stor och lurvig. Hon vill alltid vara i min närhet och är den som tröstar mig när jag är ledsen. Då ligger hon vid mitt bröst, spinner högt och slickar mig på handen. Vi går långa promenader tillsammans och hon vaktar mig, det vet jag.

Beyoncè 1 1/2 är en tuff, äkta huskatt som gärna kommer in med presenter i form av små möss och fåglar. Att matte skriker högt och hoppar, förstår hon inte.

I våras skulle hon kastreras men då hade Corona brutit ut så ingen veterinär hade möjlighet att göra det. Givetvis gick det som det gick och 21 juni låg Beyoncè och jag i soffan. Hon tryckte sin baktassar mot mina lår för varje sammandragning hon fick.

Hon födde två små pojkar på 150 gram var och som hon har varit den perfekta mamman åt. Men ute har hon till sin förtvivlan inte fått vara sedan hon födde.

Nu har den ena pojken fått ett underbart hem där jag får träffa honom när jag vill.

Den andra pojken tänker jag behålla, för jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Fler bebisar blir det inte, nu är Beyoncè kastrerad och den 28 september får hon äntligen ut och leka igen.

Även Dobby som bebisen heter ska kastreras om några månader. Då får han springa fritt i den härliga lantliga miljön vi bor på.

Ett liv utan katter är inget liv alls. De har alla olika personligheter och man vet aldrig vad de kan hitta på på. En spinnande kisse i soffan är nog det bästa som finns.

Hälsningar Kristina som alltid haft katt.

Tillbaka till den vita massajen av Corinne Hoffman

Det har gått omkring 14 år sedan Corinne Hoffman flydde tillbaka till de trygga förhållandena i Schweiz tillsammans med sin dotter Napirai från Kenya av rädsla att dottern skulle bli omskuren.

Eftersom det ska det spelas in en film i Kenya om Corinne och Lketinga och den lilla byn de bodde med sin dotter och Lketingas stora familj är hon nu på väg tillbaka.

Det var en märklig känsla att vara på färjan där Corinne mindes hur hon mötte sin stora kärlek, Lketanga och som gjorde att hon valde att stanna kvar i byn med hans familj.

Corinne fick vara med på en av inspelningarna och prata med skådespelarna. Hon fick se hur de byggt upp byn och deras butik på inspelningsplatsen. Extra intressant tyckte hon att det var att träffa de som skulle spela de närmaste släktingarna.

Det var en givande tid Corinne tillbringade i sin före detta hemby och hon hann prata en hel del med både Lektinga, hans bror och ”mama”. Däremot ville hon inte stanna kvar längre än hon behövde, hon saknade både friheten i Schweiz och dottern Napirai.

Jag har läst alla böckerna om den vita massajen och tyckt de varit mycket intressanta. Hur stora är egentligen oddsen att en kvinna från ett rikt land och med så stora kulturella skillnader blir förälskad i en massaJ och flyttar till en liten by utan några bekvämlighet?

Corinne Hofman berättar med värme i hjärtat om sin afrikanska familj, men inser samtidigt att hon inte kan leva det liv de lever. Männen får ha flera fruar och det skulle hon inte känna sig bekväm med. Sedan är det andra regler som går emot Corinnes, som att döttrar inte har samma chanser i livet som en son.

En intressant bok där jag lärde mig mycket om Afrikas kultur och att man kan vara lycklig även om kulturen skiljer sig mycket åt.

Dockfabriken av Lena Karlin och Åsa Schwarz

En helt ny spänningsserie av författarparet Karlin och Schwarz, där läsaren dras in i en värld som för de flesta är okänd. Här är det forskning och artificiell intelligens (AI) som gäller.

På KTH i Stockholm arbetar några forskare med robotutveckling och en av de mest kunniga är Heinrich Becker som också uppfunnit en mänsklig robot, Adam.

När Heinrich Becker och roboten Adam blir kidnappade hamnar fallet hos säkerhetspolisen Alex Lindhage. Med hjälp av Heinrich Beckers kollega, Clara och hans fru Nora försöker Alex ta reda på vem och varför någon kidnappat Becker. Fallet dras till misstänkta över hela världen men pusselbitarna blir istället fler och fler ju längre tiden går. Spänningen stegras hela tiden och storyn är helt oförutsägbart in i det sista.

Jag tyckte romanen var otroligt spännande, mycket för att den hade en annorlunda handling som tog upp artificiell intelligens med allt vad det innebär i en dators värld. Åsa Schwarz känner jag till innan och hennes böcker har alla varit mycket bra, däremot är Lena Karlin ett nytt ansikte för mig. Ser mycket fram emot nästa del i denna serie eftersom jag själv är intresserad av AI och hur det fungerar.

Mikaela Sköld är ensamstående mamma till Vanja 12 år, de bor i Gamla Stan i Stockholm. Mikaelas liv har varit ganska destruktivt så hon och Vanja har egentligen inte den nära relation till varandra som Mikaela tror.

En dag blir Vanja sjuk och får hög feber, men som inrikesreporter på Sveriges största nyhetsbyrå som just vid detta tillfälle har en stor story i fokus, lämnar Mikaela Vanja hemma ensam. När hon kommer hem från jobbet är Vanja spårlöst försvunnen och hon börjar en förtvivlad kamp för att hitta sin dotter. Hon dras in i en mörk värld på Darknet och på sidan Red Room finner Mikaela skrämmande innehåll.

En riktigt bra och spännande bok som tar upp den skrämmande sanningen om vad som kan gömma sig på internet, där barn bli indragna själva eller genom att någon annan. Vem som helst kan vara förövare: vanliga arbetare precis som högt uppsatta i samhället.

Det är alla människor utan känslor för barn, de har pengar, stor kunnighet att ordna stora nätverk av olämpliga människor som tar varje tillfälle i akt att utnyttja svaga och oskyldiga barn.

Den osannolika mördaren – Skandiamannen och mordet på Olof Palme av Thomas Pettersson

Den 28 februari 1986 hände något som ingen trodde kunde hända i Sverige, vår statsminister Olof Palme blev skjuten helt öppet på Drottninggatan i Stockholm. Han och hustrun Lisbet hade varit på bio när de bestämde sig för att promenera hem till sin lägenhet i Gamla Stan.

Efter att haft mejlkontakt med professor Leif G W Persson om Skandiamannen, Stig Engström började författaren Thomas Pettersson gräva i Palmemordet. Varför hade Stig Engström inte kontrollerats noggrannare från första början?

På mordkvällen jobbade Engström över på sitt jobb som grafiker på Skandias huvudkontor på Sveavägen, precis i närheten av den plats där Palme mördades. Han stämplade ut klockan 23.19 enligt stämpelklockan och han pratade då några ord med väktarna som kunde intyga tiden. Klockan exakt 23.21.30 blir Palme skjuten och flera vittnen beskrev en man som bar en mörkblå jacka av längre modell, mössa eller en keps med uppfällda öronlappar, en perfekt beskrivning på Stig Engström. Han återvänder till Skandia 23.40, säger chockat till väktarna att han sett ett mord i närheten och han därför missat sista tunnelbanan hem till Täby.

Dagen efter mordet tog Engström kontakt med Svenska Dagbladet och berättade att han sett när Palme blev mördad. Han berättade att han var med och hjälpte till med livräddning och att han pratade med Lisbet Palme, som hade pekat i den riktning som mördaren sprang i väg. Senare blir han filmad i Rapport och då är bar han exakt likadana kläder som vittnena berättade att den misstänkte mannen som strök omkring vid mordplasten hade på sig. Efter mordet tog han regelbundet kontakt med polisen för att berätta mer och mer detaljer om mordet.

Hans Holmér, den första utredningsledaren var däremot inte intresserad av Engström, han sågs enbart som ett jobbigt vittne. Holmér var mer inne på det så kallade PKU-spåret, men det ledde ingenstans, och utredningen stod ganska still under flera år. Nästa gång det händer något var 1988 när alkohol- och drogmissbrukaren, Krister Pettersson kom på tal. I en vittneskonfrontation pekade Lisbet Palme ut honom som mördaren, och han blev fälld i tingsrätten, men friades i hovrätten 1989. Efter det blev det stiltje återigen i Palmeutredningen ända fram till nuvarande utredningsledaren Krister Peterson tog över Palmegruppen 2017. Thomas Pettersson (denna boks författare) skrev en artikel i tidningen Filter om Stig Engström i slutet av 2018 och intresset för honom upptogs. Engström dog redan 2000 och därför inte kunnat förhöras, om han nu var mördaren lär vi aldrig få veta vad som egentligen hände den natten, det tog han med sig i graven.

En mycket givande och intressant faktabok om mordet på Olof Palme. Om polisernas kapacitet var så dåliga som det beskrivs i boken är det skrämmande. Vi kommer aldrig få veta om Stig Engström (Skandiamannen) var den som mördade Palme eller inte, men hade polisen fått syna och förhört honom bättre hade sanningen troligtvis kommit fram till slut. Enligt det författaren kommit fram till är det inte alls otroligt att Engström är mördaren. Jag rekommenderar boken till alla som är intresserad av mordet på vår statsminister, ett mord ingen trodde kunna hända i Sverige.

Nu efter min recension av boken har Krister Peterson gått ut med information att det troligtvis var Engström som mördade Palme. Lite märkligt, tycker jag eftersom inga nya bevis lades fram i form av skjutvapen eller något annat som kunde sluta cirkeln. Jag tror aldrig vi får veta vem som mördade Palme, det har gått för lång tid och många som visste något är också döda i dag.

Den svarte nazisten – En dokumentär om Jackie Arklöf av Magnus Sandelin

Jackie föddes 1973 i Afrika och adopterades 1975 till Sverige och den norrländska lappmarken Ankarsund av paret Arklöf. På 1970-talet var invandrare inte särskilt vanligt i Sverige och inte heller adopterade som var mörkhyade. Uppe i norr var det många som över huvud taget aldrig sett en mörkhyad peson, därför blev Jackies uppväxt jobbig och han blev även mobbad för sin hudfärg. När han började på gymnasiet i Lycksele blev han bekant med skinheads och det ledde till hans kontakt med högextremister.

Jackies stora dröm var att få utbilda sig till yrkesofficer och med tiden sökte han in till Främlingslegionen. Han blev antagen och fick åka till Balkan där han kämpade för den kroatiska sidan. Jackie misshandlade och dödade människor där nere helt utan ånger och väl hemma igen blev han anmäld för krigsförbrytelse.

År 1999 i Sverige skedde den tragiska händelsen i Malexander, där två poliser blev hänsynslöst skjuta till döds. Efter ett bankrån jagade polisen de tre rånarna Jackie Arklöf, Andreas Axelsson och Tony Olsson. Alla tre rånarna skyllde på varandra och den som först lät sig intervjuas om händelsen för Magnus Sandelin var Arklöf 2010. Han berättade då sin version men berättade han sanningen?

Jag tyckte denna bok var intressant, Jackie Arklöf verkade på den tiden tycka om att visa upp sig i media och det gjorde att jag ville läsa boken, men något bra svar på vem han egentligen är fick jag aldrig. Talade Arklöf sanning om Malexandermorden eller inte? Det vet nog bara han själv och hans två kumpaner.

Författaren hade gjort ett bra upplägg om Arklöfs uppväxt och hur det kom sig att han blev antagen till Främlingslegionen i Bosnien. Boken varvades med intervjuer och text som till exempel de polisförhör som hölls med Arklöf under tiden han satt på Kronobergshäktet 1999.

Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi

I Gina Dirawis debutroman får läsaren lära känna tre muslimska tjejer från olika ursprung. Mona och Mila bor i ett samhälle i Norrland och Nour som är en släkting med Mona bor i ett flyktingläger i Palestina, där kvinnor inte har något värde. De väntar bara på att bli bortgifta och då helst med någon släkting som bor i Europa.

Mila och Mona är bästa vänner trots att de är väldigt olika, Mila väntar otåligt på att få avsluta det naturvetenskapliga programmet i gymnasiet och hoppas komma in på läkarprogrammet till hösten. Mona däremot är inte särskilt intresserad av skolan, hon målar hellre graffitti på väggarna. Hennes mamma även ligger döende på sjukhuset och pappan bryr sig varken om henne eller mamman.

När studenten närmar sig är Mona och hennes pappa plötsligt försvunna och ingen tycks veta vart de är, inte ens Mila och hennes familj. Den absoluta bästa dagen i Milas dag, studenten som hon skulle få uppleva med Mona blev nu inte alls som hon trodde. Det blev istället hennes värsta dag någonsin …

Milas syster ska gifta sig och familjen måste resa till Beirut där en stor förlovningsfest ska hållas, en sådan som är vanligt bland muslimer när det är dags för bröllop. Mila är inte alls intresserad, hennes tankar går till Mona och hon undrar var hon är. Dagen inför förlovningsfesten kommer och där råkar Mila och Mona mötas av en tillfällighet. Ingen av dem hade en aning om att den andra var bjudna på samma fest. De försöker talas vid, Mona försöker förklara för Mila vad som hänt, men det blir inte särskilt lyckat. Deras vänskap har satts på prov och de kanske aldrig kan bli vänner igen …

Oh, vilken debutroman av Gina Dirawi. Här hände det någonting hela tiden som förde storyn framåt, men ett rappt språk som var blandat med arabiska ord. Varför är allt roligt haram, och varför måste man lyda Allahs lagar? Dialoger var varvade med roliga, knasiga och sorgliga meningar precis som ungdomar i den ålder pratar om. Läsaren fick följa deras tankar och funderingar hur det är att vara tonåring i Sverige som muslimsk tjej, som till exempel varför man måste gifta sig med någon som familjen valt ut och inte med någon man själv älskar.