Boken Pastor Viveka och Glada änkan är skriven av Annette Haaland och är den tredje boken om Pastor Viveka som med sin familj bor i Enskede. Pastor Viveka är, som titeln antyder, pastor i en frikyrkoförsamling. Församlingen består av en varierande palett människor, alla med sina olika problem och bekymmer, men de är också tätt sammansvetsade och även om de ibland blir oense så kan man lita på att när det krisar rejält då ställer de upp mangrant.
Denna bok är berättelsen om Glada Änkan som under stumfilmstiden spelade piano på biografen i Enskede. Under stumfilmstiden var det alltid en pianist som spelade i biografen under tiden filmen spelades upp, förmodligen för att det annars skulle bli väldigt tyst och kanske lite tråkigt i biosalongen.
I boken berättas att man hittat Glada Änkans piano och man vill då både öppna biografen igen i Enskede och också återställa pianot till dess forna glans. Glada Änkan är död sedan länge och Biggan börjar forska i Glada Änkans historia och hittar en hel del både tragik och lycka och kommer fram till att Glada Änkan nog inte var så glad alla gånger.
Karin Guppe har också en central roll. Hennes man, Eric Guppe är, förutom en hustrumisshandlare, inblandad i skumraskaffärer. En sak som hans revisor upptäcker och då försvinner plötsligt både Erik Guppe och revisorn.
Lägg sedan till lite familjeproblem i pastor Vivekas familj och några ryska maffiasnubbar som Eric Guppe försökt lura och det hela utmynnar i en spännande, rolig och mycket mänsklig historia.
Herr Arnes Penningar är en klassiker skriven av Selma Lagerlöf. Selma Lagerlöf som fick Nobelpriset i litteratur 1909 och som var Sveriges första Nobelpristagare och likaså första kvinnan att tilldelas ett Nobelpris.
Berättelsen om Herr Arnes Penningar är en oerhört fängslande berättelse och likaledes en spännande spökhistoria. Herr Arne bor med sin familj och sina tjänare på Solberga Prästgård. Boken inleds med att fiskmånglaren Torarin besöker prästgården. Hans trogna hund Grim beter sig märkligt och skäller och gnyr när de närmar sig prästgården. Väl där väntar hunden utanför när Torarin går in och blir bjuden på mat. Husmodern är påtagligt orolig och verkar uppskrämd och påstår sig höra hur de slipar sina långa knivar på Branehög.
När Torarin lämnar prästgården åker han mot Branehög och tänker att när han ändå är så nära så vill han hälsa på i Branehög och höra om de har "slipat sina långa knivar" som prästfrun tyckte sig höra. I Brandehög hålls just denna kväll ett gästabud och två av gästerna kommer sent och orsaken visar sig vara att de under dagen haft besök av tre främlingar som passade på att "slipa sina långa knivar". Sent samma kväll ser Branehög-borna hur Solberga Prästgård står i brand.
Gästerna på Branehög kastar sig upp på sina hästar och rider till Solberga Prästgård. Det visar sig att inget av husen ännu står i brand utan det är en stor hög med ris, halm och ved som brinner men att det skulle varit en tidsfråga innan elden tog sig till husen. Men när de tillskyndande räddarna tränger sig in i huset möts de av en fasansfull syn. De finner Herr Arne och hans husfolk brutalt mördade. Männen sätter iväg för att försöka fånga mördarna och kvinnorna börjar ordna kropparna inför begravning. De visar sig då att en av pigorna, Elsalill, saknas. Hon har lyckats gömma sig och de hittar henne fullständigt vettskrämd.
Herr Arnes Penningar är en fantastisk och förtätad berättelse om girighet och lojalitet. Det är en berättelse som du kommer att sträckläsa och som kommer att vara med dig långt efter att du läst den.
Boken "Generalens Son; en israels resa genom Palestina" är skriven av Miko Peled. Boken är berättelsen om hans familj som var djupt involverad i skapandet av staten Israel. Hans morfar Avraham Katznelson var en av dem som signerade Israels självständighetsförklaring. Han blev senare Israels första ambassadör i Sverige under perioden 1950-1956.
Miko Peleds pappa var Matti Peled. När Matti Peled var ung anslöt han sig till Haganah, en av de stridande grupperna under kriget 1947-1948. Under 6-dagarskriget 1967 hade Matti Peled stigit i graderna och var då general och en av de starkaste förespråkarna för det kriget.
1997 skedde en katastrof inom familjen Peled då Miko Peleds systerdotter Smadar, 13 år gammal, dödades av en självmordsbombare i Jerusalem. Smadars mamma, Nurit Peled Elhannan, chockade de flesta när hon på ett mycket tydligt sätt beskyllde den israeliska regeringen och deras politik för det som inträffade. Hon sade bland annat: de offrar våra barn för sitt storhetsvansinne, för sitt behov av att kontrollera, förtrycka, dominera. Hon sade också: Det här är frukten av deras (israelernas) missgärningar ... de vill ta död på fredsprocessen och skylla på araberna.
Miko Peled och hela hans familj var sionister och var djupt övertygade om Israels rätt att existera. Efter att hans systerdotter dödades på detta brutala sätt ville han utforska och få en djupare kunskap om konflikten. Vid den här tiden bodde Miko Peled i San Diego i USA och han började delta i så kallade dialoggrupper där israeler och palestinier möttes och berättade om sina erfarenheter. Miko skriver i boken att detta var faktiskt första gången han mötte palestinier och berättar att Israel är djupt segregerat och att israeler och palestinier lever åtskilda och möts i stort sett aldrig. Så när han skulle åka till sitt första dialogmöte var han genuint rädd och hans hustru ännu mer orolig - orolig för att han skulle råka illa ut.
Och detta var uppstarten för Miko Peleds "resa genom Palestina". Den förhärskande berättelsen i Israel och i världen är Israels version. Palestiniernas berättelse om vad som hände 1947 och framåt skiljer sig diametralt och deras berättelser blev ett chockartat uppvaknade för Miko Peled - han ville knappt tro att det fanns en annan sanning än den han hade fått lära sig och den som han växte upp med.
Efter en tids deltagande i dialoggrupper så ville Miko göra mer för att arbeta för fred och förståelse mellan israeler och palestinier. Han ville arbeta mer konkret. Detta ledde till att han tillsammans med en palestinsk vän, som han träffat i dialoggruppen, beslutade sig för att hålla föredrag i olika sammanhang i San Diego-området och berätta om vad de upptäckt.
Miko Peled reste också, tillsammans med sin familj, relativt ofta till Israel för att hälsa på sin övriga familj och Miko passade då på att träffa olika fredsgrupper i Israel och Palestina. Han träffade också flera palestinska fredsaktivister på Västbanken.
Boken är en oerhört stark och intressant berättelse - det är en mix av biografi över familjen Peled och en historie- och faktabok över landet Israel/Palestina.
Miko själv skriver: Min berättelse handlar om en israelisk pojke, en sionist, som insåg att hans sida av historien inte var den enda sidan och som valde att odla hoppet i en situation som de flesta kallar omöjlig.