Jonatan Kraft

Tio olika personer är inbjudna till en villa på en ö av en viss U. N. Owen. Tiden är 1930-talet och platsen är utanför Devons sydkust i England. De tio personerna har skiftande bakgrund och har inget med varann att göra. Själva herr Owen dyker aldrig upp men låter dem snart veta att alla är moraliskt skyldiga till olika allvarliga brott, något som också stämmer.

En barnramsa om tio små tennsoldater som en efter en dör på olyckliga vis är nedtecknad på en tavla i herrgården. Just denna ramsa visar sig snart bli kuslig verklighet när de inbjudna en efter en förolyckas. Att ta sig ifrån ön blir en omöjlighet när vågorna går för höga. Ingen kan förstå hur morden genomförs oupptäckt men alla misstänker alla. Varenda en av gästerna fruktar att bli den okände Owens nästa offer.

Romanen är Agathas Christies mest kända och världens mest lästa brottsroman, även om denna även kan kallas en skräckfylld spänningsroman. Den publicerades första gången år 1939 som Tio små negerpojkar och har efter det kommit i en mängd upplagor.

Det är lätt att begripa varför boken blivit så populär. Berättelsen är skriven med Christies sedvanliga koncentrerade, skarpsynta och intelligenta stil. Den lyckas kombinera en sorts pusseldeckare, där man som läsare hela tiden försöker lista ut hur de mystiska morden kan gå till, med många element av spänningsroman och rysare. Man kan verkligen leva sig in i den skräck som öns besökare måste känna inför det oundvikliga, och det är svårt att lägga ifrån sig boken innan man fått svar på sina många frågor. Christie är också en bra skildrare av det psykologiska spel som pågår mellan alla besökare när misstankarna flödar fritt.

En fördel boken har är dess längd. Till skillnad från många nya romaner håller den sig koncis och blir aldrig för lång eller omständlig. Därmed blir den inte så lång att det innebär en ansträngning att läsa boken.

Evening primrose är skriven av Kopano Matwla, en sydafrikansk författare och läkare. Hon fick sitt genombrott år 2007 med debutromanen Coconut. Den är ursprungligen utgiven under titeln Period pain, och finns dessvärre ännu inte översatt till svenska.

Boken skildrar Masechaba, en ung läkare i Sydafrika. Hon har under hela sin uppväxt, en tid kantad av svåra menstruationsbesvär med konstanta blödningar, drömt om att bli just läkare och kunna hjälpa folk. Hon får snabbt märka att verkligheten inte är så idyllisk som hon hoppats på, och att jobbet som läkare på landets fattigare sjukhus är långt ifrån glamoröst utan snarare både slitsamt och farligt.

Masechaba kommer ständigt i kontakt med de stora klyftor som fortfarande finns mellan folk av olika hudfärger, något som inte helt försvunnit sedan apartheidtiden. Hon kommer ofta i diskussion om frågorna med en zimbabweansk vän som har andra erfarenheter av och åsikter om det förtryck som fortfarande förekommer.

När våldsamma upplopp löper genom landet och rasism och fördomar tydligt tränger upp till ytan, bestämmer sig Masechaba för att agera på något sätt. Att en svart ung kvinna gör sin röst hör är inte uppskattat av alla och hemska händelser står för dörren.

Boken är sällsynt intelligent och för intressanta resonemang om frågorna om klass och ras som fortfarande är aktuella i Sydafrika. Som läsare får man följa huvudpersonens kamp för att försöka förstå sig på varför folk agerar som de gör. Masechaba försöker jämföra folks handlingar med de värderingar kristendomen påbjuder, vilket visar på stora skillnader.

Boken känns relevant och även fast den utspelar sig i ett annat land med helt annan bakgrund är den relevant och användbar även för oss i andra länder. Den korta längden är också en fördel. Författaren skriver koncist och stringent och fokuserar på det viktigaste. En sådan bok känns ofta befriande i en tid som kräver att böcker ska innehålla många hundratals sidor.