Karl Gustavsson

Lena Dunham är mest känd för tv-serien "Girls". Boken "Not that kind of girl" är hennes självbiografi. I boken berättar hon vad en ung kvinna har "lärt sig av livet" och vi får följa Lena från barndomen till där hon befinner sig vid skrivandet, en ung kvinna under 30. Hon skriver helt utan filter och berättar om härliga nätter med extremt konstiga och vidriga killar, om vänner och även om sina livskriser som hon, trots sin unga ålder, redan hunnit gå igenom. Vidare skriver hon helt skamlöst om sina inre tankar som rör den egna själen, den egna kroppen och hur man ens ska våga visa sig utanför dörren. Men hon lyfter även vikten av att faktiskt våga, vi är bara människor, och vi alla har en plats på denna jord och bör bli respekterade oavsett vad.

Oavsett vilket kön man identifierar sig som så lyfter den här boken bort ens självhat och dumma tankar för Lena beskriver det så pass vardagligt och enkelt att man egentligen inte ska bry sig om det så mycket (utan att låta som en självhjälpsbok för att finna lycka). Det är okej att det går fel och det är också okej att be om förlåtelse (om bara alla kunde inse det!).
På något sätt kan man nästan tycka det är lite skönt att någon mer också hamnat i extremt konstiga situationer och varit med om saker som man bara hör om. På ett roligt och avslappnat sätt får man följa Lena och hennes upptåg genom åren och hon skriver själv att hon kanske redan nu har börjat skämmas över att ens ha givit ut den här brutalt ärliga boken. Den är helt klart läsvärd och vill man både skratta och gråta, få distans tills en egna liv för en stund så är den här boken perfekt.

Det är slutet på 80-talet och Emma och Julia står på kanten att ta klivet in i övergångstiden mellan att leka eller börja leva riktigt tonårsliv. Emma och Julia är, trots sina olika bakgrunder, bästa vänner och delar hela livet tillsammans. De har ett hemligt gömställe i skogen och på höstkanten dyker det upp en blottare just där. Detta blir startskottet på en rad olika händelser som kommer förändra dem för alltid. Där och då sprack idyllen och det leder läsaren till ett mycket djupare mörker. Hemligheter som känns för svåra att berätta kommer snart upp till ytan och vi får följa modet och stödet men också ignoransen hos vuxna och instanser i samhället. En viktig bok som berör övergrepp, barns rättigheter, att lyssna och våga agera samt stå emot patriarkala strukturer.

För den som gillar det lite övernaturliga men som ändå smälter in väl i vardagen så är det här en perfekt bok. Vi får följa tolvårige Oskar som bor i Blackeberg som ligger nordväst om Stockholm. Livet är som vanligt, tunnelbanan går, tonåringar sniffar lim i källaren medan alkisgänget hänger på kinakrogen. Oskar bor med sin mamma i ett av hyreshusen och han älskar att läsa skräcknoveller. Han kan drömma sig långt bort och han drömmer om att hämnas på de som mobbar honom i skolan. Han drömmer om att en dag kunna gå till skolan utan att bli förnedrad av de andra killarna.

När det plötsligt, i Vällingby bara några stopp längre bort på tunnelbanan, hittas en mördad pojke så får Oskar för sig att det kanske är han som varit med och påverkat att detta kunnat ske. Oskars liv börjar snart förändras och när en flicka flyttar in på samma gård som Oskar så byggs ett, till en början svårt, men starkt kärleksband. Dock är det någonting speciellt med den här flickan, vad vet inte Oskar till en början men snart blir han varse.

Den här boken vill man aldrig lägga ifrån sig, den är perfekt för sträckläsning och riktigt skrämmande stundtals. Texten överaskar ibland och man vill bara veta mer hela tiden, vad är det som är så speciellt med den här flickan? Ajvide har lyckats enormt med den här boken, den har även blivit film, både på svenska och engelska samt spelats som teater flertalet gånger. Ajvide berör relationer, mobbning, utsatthet, hämnd och revansch men även många mörka sidor hos människor som annars inte vävs in så uppenbart i en berättelse.

Det verkar som att det återigen blir en vanlig dag på Saluddens camping när människorna vaknar upp. Gräset är lika grönt som alltid och himlen blå. Samtidigt är det någonting som är helt fel. Det som fanns igår, grillar, vin, myggor och så vidare är helt borta. Sjön som de brukar bara i, campingen och ja, till och med solen är som bortblåst. Det som finns kvar är ett gräsfält, åtta vuxna, två barn, deras fyra bilar med tillhörande husvagn samt en katt och en hund.

Personerna som är kvar börjar inse att någonting som de kanske aldrig kommer förstå har inträffat under natten och att det är allvarligt. Tillsammans försöker de komma på hur de skall ta sig från denna plats, men hur? Plötsligt så går ett telefonsamtal fram till en av mobiltelefonerna och radion börjar spela. Det dyker upp skrämmande och märkliga figurer som tillhör de vuxnas traumatiska upplevelser och minnen. Himlen mörknar och regnet som kommer är inte ett vanligt regn, nu har mardrömmen börjat på riktigt.

Ajvide lyckas skildra den vanliga människans absurda, tragiska men också modiga sida på ett enkelt men intressant sätt. Det finns många kusligheter med denna bok, karaktärerna och att aldrig veta vad som befinner sig runt hörnet kan nästan lamslå läsaren. De olika karaktärernas prövningar som vi får följa är nästan som bibliska, människornas gruppdynamik och gemenskap, men också icke-gemenskap beskrivs på ett ibland nästan komisk men också mycket allvarligt sätt. Kärleken får också plats när det kommer till hur man vill fortsätta relationerna för men även hur man vill att de skall se ut. En bok om gemenskap, att ibland tvingas att välja mellan gott och ont men även om man vill ta del av gemenskapen eller inte. En läsvärd bok som initialt är lite svår att ta sig in i men håll i den och fortsätt läs för att få ta del av AJvides fantastiska värld.

Denna fantastiskt läsvärda bok handlar om en flicka vid namn Liesel, som även är boktjuven, och hur hon växer upp i Nazityskland. I hennes anteckningar får följa hur hon separeras från sin mor som blivit stämplad som kommunist, förlorar sin bror och andra oroligheter och förluster som kommer längs vägen. Liesel är dock en sann överlevare och hur hon tar sig igenom tiden hos sin strikta fosterfamilj med hjälp av sanna vänner. En vänskap vi får följa är den vänskap som utvecklas mellan Liesel och den jude som gömmer sig i fosterfamiljens källare samt relationen till grannpojken. Zusak lyckas skildra en relativt gemytlig tillvaro men samtidigt känner man hela tiden krigets närvaro och hur kriget kommer närmare och närmare.
Liesels kärlek till språket får vi följa genom hela boken, det börjar i samband med hennes brors begravning när hon stjäl sin första bok. Det är otroligt bra beskrivet hur Liesel lär sig både läsa och skriva. Böcker och texter öppnar en helt ny värld för Liesel och hon börjar dela med sig av de böcker hon kommit över till de människor hon möter i skyddsrummen som de tvingas befinna sig i under bombattacker. Liesel blir till slut räddad av den egna boken där hon står som författare.
Boken skildrar verkligen människors alla sidor, och hur både ljus och mörker kan samexistera.
Det går inte att komma undan att boken berör århundradets mörkaste tid och Zusak balanserar detta på ett mycket bra sätt. Genom texten ges aldrig läsaren förhoppningen om att allting kommer få ett lyckligt slut, då detta ju inte är sanningen, med tanke på alla de miljoner judar som dog i koncentrationsläger men även tusentals tyskar som dog i bombningar och attacker. Detta är absolut en läsvärd bok, den är både sorglig, enkel, rolig, svår och stark, verkligen en bok att minnas och som tål att läsas igen.