Johanna Karlsson

En härlig och lättläst feelgood roman med två parallella berättelser. Normalt när jag läser en roman där en berättelse i nutid varvas med en berättelse i dåtid brukar den nutida berättelsen engagera mig mer, men i det här fallet är det den som utspelar sig på 1800-talet som berör mig mest. Kanske är det för att den nutida huvudpersonen, Marika, känns obegriplig för mig. På något sätt är 1800-talstjejen lättare att känna sympati för. Hur som helst är det en lagom trevlig bok som är värd att läsas.

En bok för slukaråldern (ca 9-12 år) som handlar om katter, drar åt fantasy och berör ämnen som rivalitet, vänskap, kärlek, maktkamper, hjältemod och svek. Det är ett lite annorlunda drag att låta vilda katter ha huvudrollen i böckerna och att introducera de olika kattklanerna genom att vi får följa tamkatten Rosts väg från ett människohem till hans nya liv i Åskklanen. Första boken innehåller förvisso ganska många namn att hålla rätt på, men det finns en lista i början av boken med katternas namn och vilken klan respektive katt hör till. Vi får följa katternas umbäranden i vildmarken och relationerna dem emellan, men det finns också en dimension som gör den lite till fantasy: stjärnklanen, där de döda katterna hamnar, och det faktum att en profetia har berättat för Åskklanens ledare om en ny katt som ska komma och rädda dem. Spännande läsning om krigarkatter, lärlingar, medicinkatter och allt de råkar ut för. Boken passar både killar och tjejer och är den första i en serie av sex böcker, följt av ännu en serie.

Den här boken ingår i Libris serie Kyrkkaffe och är en liten och behändig (och prisvärd) bok med kak-, bröd- och fikarecept. Det som skiljer den här boken från de andra böckerna är att den bjuder på recept som passar "alla". Självklart passar inte varje enskilt recept varenda person, men man kan i boken hitta olika slags recept, till exempel äggfria, nötfria, mjölkfria, glutenfria, sockerfria och veganska. En del är en kombination av alla eller flera kategorier och i vissa recept står det hur man enkelt kan ändra dem för att göra dem till exempel ägg- eller sockerfria.

Det här är en jättebra bok när man får gäster som har någon allergi eller matrestriktion. Men den är också jättebra om man bakar till många, till exempel till kollegor eller en förening. Vissa av recepten är rejält tilltagna, som långpannekakor, medan andra passar det lite mindre sällskapet. Mellan recepten bjuder boken också på tips, till exempel att det kan vara smart att göra glutenfria kakor även mjölkfria eftersom många måste undvika både gluten och mjölk.

Det är en mycket användbar bok att ha i bokhyllan och ta fram vid behov.

Den här boken är kanske inte min favorit i bilderbokshyllan, men mitt yngsta barn har velat höra den om och om igen och det är väl ett tecken på att den är bra. Historien är lite tokrolig, om ett barn som tar med sig sin kossa till dagis (ja, det står faktiskt dagis, trots att boken inte är så gammal). Kossan är lite lagom stor, bara snäppet större än ett förskolebarn, och hon gör ju nästan allt fel och tokigt. Boken skojar därmed med förskolelivet genom att låta kossan göra tvärtom. Och vad tycker förresten kossan själv om att vara på dagis?

En humoristisk bok för förskolebarnen med fina, fantasifulla illustrationer. Boken kommer inte att ta hem några priser för varken text eller bild, men den är skojig och barnen får skratta åt hur kossan får lånegalonisar på sig när det regnar eller hur hon muar högt under sångstunden. Och så äter hon upp teckningen. Boken är ungefär som en sådan där tokig historia barnen själva kan hitta på.

Tredje delen i en fantasyserie, Sagan om Belgarion, kom på svenska under 1980- och 1990-talen, en tid när fantasy inte var lika stort som nu. I ärlighetens namn är kvaliteten inte lika bra som på många nyare fantasyromaner, men när jag läste den första gången när jag var omkring tolv år och uppåt, var jag svältfödd på fantasy och slukade dem med hull och hår. Fortfarande har Garion och de andra en särskild plats i mitt bokhjärta.

Jag älskade hur de olika personligheterna reste tillsammans genom de olika länderna, hur olika de var och ändå hur bra de kunde samarbeta (fast ibland trätte de förstås). En favorit var Silke, tjuven som kunde ett smidigt teckenspråk. Alla karaktärer var komplexa och med en egen historia, tyckte jag då. Idag skulle jag vilja klaga på att de var lite stereotypt skildrade, förenklade personporträtt och att det, precis som med den mycket äldre Sagan om Ringen, är en tröttsam mansdominans där, återigen, kvinnan må vara tuff men lik förbaskat står för matlagning och omvårdnad.

En härlig bok som handlar om spänningen inför det allra första skoldiscot, men också om förberedelserna och om hur klassen får komma överens och samarbeta. Som läsare känner man Franks nervositet: Hur gör man när man dansar? Tänk om man inte kan? Rädslan för att göra fel är stor.

Katarina von Bredow kan skildra kärlek och barn och ungdomars starkaste och innerligaste känslor på ett sätt som få andra. Det här är kanske inte hennes bästa, men inte heller hennes sämsta. Mycket igenkänning för en tonåring, även om förstås vissa saker känns daterade nu (när man pratar i telefon och det tutar i luren så man trycker R2 för att se vem som ringer). Men känslorna är alltid aktuella.

Jag har något slags hatkärleksförhållande till den här boken. För det första är den fin och jag älskar att bläddra i den för inspiration. Jag gillar också tänket med att följa årstiderna, även om Jamies klimat är lite bättre än mitt mellansvenska och han därför ändå kan odla vissa saker mitt i vintern. Alla recept har en inledande liten text som jag tycker är inspirerande att läsa. Pappret på sidorna är matt och hela boken känns rustik. Det finns också en del tips knutna till vad som är i säsong olika delar av året. Det är en fin bok. Men, om jag ska vara petig, är det ytterst få recept som är sådär jättegoda när jag väl provat dem. Det ser bättre ut än det är. Och alla recept är inte helt enkla att följa om man inte är en van hemmakock. Det är nämligen ganska mycket text i recepten, vilket gör att man inte snabbt kan ta en titt i boken när man står vid spisen, för det blir mycket text att gå vilse i.

När barnböcker är som bäst är de som Gruffalon. Otroligt skickligt skriven, lika skickligt översatt (av Lennart Hellsing) och fantastiskt illustrerad av Axel Scheffler. Gruffalon har blivit en storsäljare och det är inte konstigt, för den har allt: fantasi, spänning, humor och en oväntad twist på slutet. Dessutom är det ytterst få förunnat att kunna skriva på rim och få det att flyta bra och aldrig kännas krystat (och där kan vi tacka Lennart Hellsing för översättningen, för han ror den iland som ett proffs).

Att den här boken blivit så populär är inte konstigt för den tilltalar både barn och vuxna med sin enkla, men speciella historia om den lille musen och det stora monstret.

En klassiker de flesta nog antingen hört eller läst för sina barn. Igenkänning från både barnens och föräldrarnas perspektiv. Skriven med glimten i ögat och en skojig läsning för både stora och små. Som förälder känner man med den trötta mamman. Läsvärd.