Otilia Jonsson

Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman från 1891. Boken kan också vara det mest egensinniga av författarens verk. Hon skrev romanen utifrån sin egen litterära vision, ännu ganska opåverkad av vad litteraturkritikerna i den tidens kultursfär tyckte om hennes sätt att skriva.

Lagerlöfs debutverk är en saga i en saga. Åtskilliga karaktärers liv och dåd på 1820-talet skildras, men allt får en snygg, sammanhållen inramning genom Gösta Berlings bravader. Boken inleds med att Gösta står i predikstolen – kanske en av de mest ikoniska början någonsin. Han är då präst. En präst i onåd.

Gösta är försupen och har lyckats reta upp folket i bygden, som nu vill avsätta den opålitlige pastorn. Full av ånger och skam strövar han omkring i tiggarskrud. En dag räddas han dock av den mäktiga majorskan på Ekeby och livet får en drastisk vändning. Gösta sällar sig till kavaljererna på Ekeby och så börjar det verkliga äventyret.

Och vilket äventyr det är! Skrönor, eskapader och romanser vävs samman till den legend Gösta Berlings saga blivit. Jag vet inte riktigt vilka andra verk jag ska jämföra romanen med, så unik är den.Den för onekligen tankarna till antika epos av Homeros och Vergilius, men med Värmlands skogar som skådeplats.

Gösta Berlings saga har många år på nacken, ibland kan jag själv känna en oro inför att språket i en så gammal bok ska vara svårt och trögt. I detta fall är det en obefogad oro, för Selma Lagerlöfs språk flyter på med en egen rapphet och tack vare de otaliga berättelserna och händelserna i verket är läsningen alltid lika rolig.

Kejsarn av Portugallien räknas som ett av Selma Lagerlöfs främsta verk. Boken utkom 1914 men är än i dag fortfarande lika omtyckt. Jag har under en längre tid velat fördjupa mig i Lagerlöfs klassiker och valde först denna bok eftersom så många talar gott om den. Det är inte bara det att boken är en fantastisk skröna, den är även vad jag fått beskrivet för mig en djupgående psykologisk skildring av tvättäkta faderskärlek.

Jan i Skrolycka vill verkligen inte ha barn. Men så ska han till sin stora förskräckelse ändå bli pappa. Det är mitt uppe i hans förtvivlan över det stundande faderskapet som Kejsarn av Portugallien inleds. När han första gången får syn på sin lilla flicka Klara Gulla smälter hans hjärta bums. Alla farhågor är som bortblåsta! Det är då en annan rädsla tar vid: Tänk om något skulle hända hans ögonsten. Jan blir en riktig hönsmamma.

Faderskärlek i Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien

Jan och Klara Gulla har en jättefin relation. Det är en sann glädje att få läsa om den, hur den lilla flickan sprider ljus i den fattige torparens tillvaro. Jag tar med mig många fina insikter om hur rik man är när man älskar och älskas. Som så många andra av Selma Lagerlöfs böcker utspelar sig Kejsarn av Portugallien i det vardagliga 1800-talets Värmland. Glimtar ur mänsklig tillvaro vävs samman med skrönor och skapar den där fantastiska stämningen som är så typisk för Lagerlöfs berättande.

Det stora utrymme Jans och Klara Gullas kärlek får redan i början av boken är en stark hint om att livet på torpet kanske kommer förändras drastiskt – och till det sämre. När Klara Gulla blir äldre och börjar jobba på annan ort rasar Jans värld samman. Han blir rent av galen och får för sig att han är Kejsarn av Portugallien – så tar boken fart.