Josef Sandell

Markus är ensam. Egentligen kanske han inte bryr sig så mycket om det, det är nästan skönast så. Men så var det ju det här med att hans mamma försökt ta livet av sig. Om det skulle hända, var skulle han ta vägen då?

Will är också ensam. Kanske inte för att han inte har någon att vara med, utan snarare för att han inte orkar engagera sig i något så krångligt som att bygga relationer. Han lever på arvet från sin far som en gång råkade komma på en jullåt som slog igenom och försöker ta sig igenom livet så friktionsfritt som möjligt. Så en dag möter han Markus.

Om en pojke är en berättelse som berör, det handlar om en pojke som tvingats bli vuxen alldeles för fort och en vuxen man som aldrig riktigt har växt upp. Vi får följa Markus och Will i deras relation och hur de på olika sätt kan hjälpa varandra att växa och ta sig igenom livet.

Om en pojke är en både lättläst och humoristisk roman med ett djupt budskap. Jag kan därför rekommendera den till både erfarna och mindre erfarna läsare.

Gregor vaknar och stirrar på klockan, han har försovit sig, och till råga på allt har han av någon märklig anledning förvandlats till en jättelik insekt över natten. Förvandlingen av Frans Kafka handlar om just detta. Hur en vuxen man över en natt, utan någon egentlig förklaring, förvandlas till en skalbagge och hur detta får personen i fråga, Gregor, och hans omgivning att reagera.

Boken kan vara lite svår att förstå sig på och ta till sig. Men tittar man lite djupare finns en mängd metaforer som Kafka försökte använda sig av för att med denna bok förmedla något. Bland annat det förakt och den avsky som familjen känner för den jättelika insekten som en gång var deras bror och son. Kan yttre omständigheter och så egentligen banala saker som utseende få oss att totalt ändra uppfattning om en person? Kafka vill få oss att tänka till att fundera.

Boken är skriven med ett språk som är lätt att följa. På grund av den något abstrakta handlingen och det något svåruppfattade budskapet kan den dock kanske upplevas en aning tungsmält för en ovan läsare. Jag kan därför rekommendera den till de som kanske har lite mer erfarenhet av läsning och vill ta sig an en riktig klassiker.

I boken utvandrarna av Wilhelm Moberg får vi följa Kar-Oskar som söker ett bättre liv på andra sidan Atlanten. I början vill han inte flytta men på grund av de allt sämre förhållandena i hemlandet Sverige tvingas han till slut ta med sig sin familj och ge sig av på båten mot Amerika.

Utvandrarna är ett stycke svenskt litteraturhistoria och är en bok man bör ha läst. Det är intressant att få en så ingående och personlig bild av en epok som så många kan relatera till genom berättelser från äldre släktingar och närstående. Jag rekommenderar alla att läsa denna bok, även om den kanske kräver en viss läsvana.

”Den besynnerliga händelsen med hunden om natten” är en bok skriven av Mark Haddon. Boken utspelar sig i något så när nutid och i England. Huvudpersonen är Christopher John Francis Boon, en 15-åring pojke med Aspergers syndrom. Vi får följa hans liv genom både med- och motgångar och ta del av hur han ser på och upplever världen.

Cristophers liv kastas om kull när hans pappa berättar att hans mamma har dött. Kvar står han ensam med sin pappa som inte riktigt vet hur han ska ta hand om sin son på bästa sätt. Mycket blir fel och en hel del börjar gnaga på relationen mellan dem båda. Samtidigt har Christoffer hela tiden en känsla av att han blir lurad, att hans pappa ljuger. Är verkligen mamma död?

Cristophers liv är dock inte bara kaotiskt. Vi får även följa hur han finner lugn i sina rutiner och vad som gör honom glad. Bland annat är han fruktansvärt duktig på matematik och ligger där många år före de andra i hans ålder. Vi får dock även se hur dåligt han trivs på den skola där han blivit placerad tillsammans med andra med diverse diagnoser och svårigheter.

Boken är lättläst och skriven helt och hållet ur Cristophers perspektiv. Korta och avhuggna meningar är något man får vänja sig vid som läsare av denna bok. Onödiga miljöbeskrivningar hoppas också över, och istället tas det med som är relevant ur Cristophers perspektiv. Detta gör att det kan vara svårt att hitta ett bra flyt i boken eftersom den inte är skriven som andra böcker man är van att läsa.

Boken ger en fantastisk inblick i hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom och jag tror att böcker av detta slag är viktiga. För att kunna överbrygga klyftor och inkludera alla i samhället är det viktigt att vi förstår varandra, att det som är viktigt för mig kanske är helt oviktigt för någon annan. Just detta skildrar denna bok väldigt bra. Även om alla våra liv ser väldigt olika ut så behöver vi få dem att fungera ihop. Och det går.

Vi befinner oss i början av svensk medeltid. Vikingarna har gjort sitt, även om vissa av deras vanor och traditioner lever kvar. Mitt i denna strid mellan fornnordiskt och kristet finner vi Arn. Han föds i en rik familj, hans far äger en borg och där lever han sina första år. Men efter att något som familjen betraktar som ett mirakel räddar hans liv, skickas han iväg till ett kloster för att där uppfostras av munkarna.

Vägen till Jerusalem är den första boken i serien om tempelriddaren Arn, skriven av Jan Guillo. Boken belyser en i allra högsta grad relevant del av vår historia. Korstågen är något som alla kanske inte vet så mycket om och denna bok ger en både trovärdig och ingående bild av hur det kunde se ut när de som stred i den så kallade ”Guds Armé” uppfostrades och tränades.

Boken ger även en oerhört ingående och detaljrik bild av hur Sverige som helhet såg ut på denna tid. Vi får möta rik som träl och bevittna hur kungar mördas och nya kungar tillsätts, något som var mycket vanligt under denna tid. Även beskrivningarna av sådant som miljö och arkitektur är mycket specifika och detaljrika och författaren får oss verkligen att Föreställa sig hur det kunde se ut på denna tid.

Alla dessa beskrivningar bidrar dock till att boken kan upplevas som aningen långdragen. Den är ganska tung att läsa, och om man inte är särskilt fokuserad kan man lätt känna att handlingen masar sig fram lite väl långsamt. Det är kanske inte den boken man ska välja om man inte är en van läsare. Det kan också vara svårt att sätta sig in i alla de släktband och personer som beskrivs i boken och som också är viktiga för handlingen.

Därmed inte sagt att det är en dålig bok. Med målande beskrivningar och ingående fakta om svensk medeltid och de svenska korstågen är det en bok som jag absolut är glad att jag har läst. Även om själva läsupplevelsen kanske inte skickar en upp i taket av extas är det en bok som ger kunskap och insikt.

Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket är en bok skriven av Jonas Jonasson. Liksom sin föregångare om ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” skildrar Jonasson med humor och värme, livet ur en hundraettårings perspektiv.

Boken börjar på Bali där hundraettåriga Allan tillsammans med sin vän Julius är i full färd med att spendera innehållet i den väska som de efter ett antal incidenter på något mirakulöst sätt lyckats få med sig. Men saker går inte riktigt som de tänkt sig. Just som pengarna börjar sina, råkar de driva iväg i en luftballong, utan någon som helst kontroll på omständigheterna. Därifrån påbörjas en lång och äventyrsfylld resa till jordens alla hörn. De hinner med att besöka både Nordkorea, USA och Kenya.

Boken är skriven med ett stort mått humor och är verkligen inte svårläst. En av de saker som lockar med boken är att den förutom att driva med samhället och dess invånare och deras syn på världen, också driver med världsledare som vi alla på ett eller annat sätt kan relatera till. Vi får ta en titt in i huvudet på både Kim Jong-un, Donald Trump och Angela Merkel, hela tiden med ett stort mått av humor. Boken skulle nästan kunna kallas en aning satirisk, då dessa ledare kanske inte framställs som varken de mest begåvade eller sofistikerade människorna.

Bokens huvudperson, Allan, däremot ger dock alltid ett lugnt och sympatiskt intryck. Med ett lugn och på något sätt en distans till denna värld och dess problem guidar han oss igenom land efter land och situation efter situation. Rädslan för att dö verkar vara något som livet självt och alla dess resor, totalt utplånat ur denna man. Kanske är det detta som gör boken så humoristisk och lätt att läsa.

Eller kanske är det författarens sätt att i nästan varje mening väva in skämt och referenser till saker som de allra flesta av oss kan förstå. Det kan vara detta som gör att den är nästan omöjlig att lägga ifrån sig och stabilt kvalar i bland en av de bästa och roligaste böcker jag läst.