Karin Höök

Den här boken som släpptes 1979 handlar om hur den svenska amatörteaterhistorien har sett ut. Åtminstone som den såg ut mellan 1865-1978. Boken är pedagogisk och mycket informativ och den belyser hur amatörteaterns historia förändrats under lite drygt hundra år.

Boken lyfter fram några mer generella aspekter av amatörteaterns historia och sen går den in på djupet på några områden. Dels lyfter den fram typisk svenska amatörformer av teater så som studentteater, studentspex och friluftsspel av olika slag.

Den här boken passar både studenter som studerar teatervetenskap i någon form, någon som själv sysslar med amatörteater eller teaterfantasten. Som läsare krävs det inga förkunskaper och det går att läsa boken per kapitel och inte nödvändigtvis läsa hela boken på en gång. Boken är särskilt viktig för den som är intresserad av studentspex, studentteater och bygdespel eller friluftsspel. Generellt kretsar boken en hel del kring hur amatörteaterns del av samhället förändrats med tiden och på så vis blir boken viktig ur en historisk aspekt också.

Den här filmen är egentligen för barn, men den passar vuxna också. Den har både en spinn-off i filmen Hitta Doris och för några år sedan släpptes en förbättrad version av originalfilmen.

Filmen är animerad och handlar om clownfisken Marvin som är pappa till den lilla clownfisken Nemo. Nemo är väldigt nyfiken och älskar äventyr, även om hans pappa tycker att Nemo borde lugna ner sig och hålla sig i närheten av honom. En dag när Nemo är på ett litet äventyr råkar han bli fångad av en sportdykare och hamnar till slut i ett akvarium på en tandläkarmottagning.

Parallellt med ovanstående ger sig Marvin ut för att leta rätt på sin son. Under både Marvin och Nemos resor träffar de många andra roliga och spännande karaktärer. Bland annat möter de den glömska fisken Doris, som spinn-off:en handlar om.

Filmen har gett upphov till många roliga citat och den har påverkat en hel generation filmbesökare.

Den här romanen handlar om hur Bosse blir Mio, hur en ensam pojke hittar sin pappa och vilka äventyr han upplever längs vägen. Boken släpptes i original i mitten av 50-talet och den har som så många andra av Astrid Lindgrens böcker översatts till en rad olika språk och lästs av många.

Berättelsens huvudperson är Bosse. Bosse är föräldralös och bor med sina fosterföräldrar. Han får i uppdrag att köpa skorpor och det blir något otippat starten på ett fantastiskt äventyr. På vägen stöter han på en rad olika mystiska karaktärer och innan han vet ordet av så har han transporterats med hjälp av en ande till Landet i fjärran.

Senare får han ett ännu mer avancerat uppdrag, än uppdraget att köpa skorpor, Bosse får nämligen i uppdrag att bekämpa den onde riddaren Kato. Bosses pappa är nämligen kung i Landet i fjärran och där får Bosse också veta att han egentligen heter Mio. Tillsammans med sin nyfunne vän Jum-Jum tar de sig an uppdraget.

Det här är en ungdomsbok som är ett måste för både ungdomar, unga vuxna och vuxna. Boken har hög igenkänningsfaktor och bjuder på både skratt och nya idéer. Historien innehåller så många ögonblick som går att relatera till både som tonåring, som går igenom samma ålder och samma period i livet som huvudpersonen i boken, samt som vuxen.

Berättelsen handlar om Puck, eller Petra som är en sextonårig tjej med allt var det innebär. Dessutom handlar boken om en pappa som försvinner och lämnar kvar en mamma med sin dotter och hur dottern hanterar pappans försvinnande. Puck gör allt för att inte förlora kontrollen över sin tillvaro, ändå gör hon det med jämna mellanrum, eftersom livet allt som oftast är svårt att kontrollera.

Huvudpersonen speglas igenom hela boken, både i sättet boken är skriven på, ämnet som boken behandlar och hur relationerna mellan karaktärerna i boken skrivs fram. Det är lite som att bli tonåring igen om boken läses om som vuxen. Det finns många andra aspekter av boken också, att sakna någon och att sakna något, vilket de allra flesta människorna kan relatera till.

Den här boken gavs ut 2010 och den har redan sålt i över 100.000 exemplar och översatts till en rad olika språk. Inte konstigt att författaren har blivit ordentligt prisad både för den här boken och andra alster. Dessutom är böckerna tidlösa på ett sätt som andra moderna böcker inte är.

Det här är en fantastisk ungdomsbok som i allra högsta grad kan läsas av vuxna också. Som så många andra ungdomsböcker får vi följa världen genom huvudpersonens ögon, ur hans ungdomsperspektiv. Men boken skildrar också de vuxna som befinner sig runt huvudpersonen.

Bokens huvudperson heter Elias och är 16 år. Hans mamma är borta och det framgår aldrig riktigt varför, samtidigt så påverkar det inte läsningen i någon större utsträckning att inte veta exakt var hans mamma är eller om hon finns överhuvudtaget. Under historiens gång följer läsaren Elias och personerna som finns i hans liv, allt ifrån grannflickan, till granntanten och tjejen han är förälskad i.

Den här boken kan läsas enbart för hur den är skriven, språket är fantastiskt och det är på grund av språket som den här boken sticker ut i mängden av andra ungdomsböcker som finns på marknaden. Bara titeln anspelar på så mycket mer än vad läsaren kanske anar när den börjar läsa boken. Utöver språket är karaktärerna och deras relation till varandra något som kanske gör att den här boken blir lättare att komma ihåg också. Inte nog med att karaktärerna är lätta att känna igen sig i, de är sammankopplade på ett ganska ovanligt sätt också. Det är inte konstigt att den här boken har vunnit pris.

Som många andra ungdomsböcker bjuder boken på både skratt och gråt. Det är dessutom lätt att känna igen sig i samtliga karaktärer som du som läsare möter i boken.

En av Astrid Lindgrens mindre kända berättelser är den om Barbro som har en hemlig tvillingsyster som heter Ylva-li. Ylva-li bor under rosenbusken, Salikon och Barbro kan bara hälsa på henne genom att hoppa ner i ett hål i marken vid busken.

Den här berättelsen är en av Astrid Lindgrens mest välskrivna och mångbottnade berättelser. Den har dessutom inte riktigt fått den uppmärksamhet som den förtjänar. Den har förvisso både filmatiserats och agerat inspiration för en opera. Samtidigt är det få som förknippar den här berättelsen med Astrid Lindgrens andra verk.

Berättelsen handlar inte bara om Barbro och Ylva-li. Den handlar också om ett barn som i brist på att bli sedd av någon annan vänder sig till sin egen värld. Oavsett om Ylva-li finns i "den verkliga världen" eller inte så blir hon en symbol för någon som ser Barbro och som blir Barbros tillflyktsort. På sitt sedvanliga vis skriver Astrid Lindgren en berättelse om barn som både berör barn och vuxna samt lyckas förmedla berättelsen så att den inte förminskar barnen.

Historien har två parallella spår, dels handlar den om Barbros liv med sina föräldrar och sin lillebror. Och dels så utspelar den sig hos Ylva-li. Ylva-li är nämligen drottning i gyllene salen som Barbro når genom hålet vid rosenbusken. Där möter du som läsare en värld som inte är lik vår egen och du får ta del av deras äventyr.

På ett sätt så påminner berättelsen lite om Alice i Underlandet, att som barn bli sedd av någon annan och slippa krav från vuxna. Samt att den andra parallella verkligheten som berättelsen handlar om har gemensamma drag med exempelvis Alice i Underlandet också.

En av vår tids mest älskade barnboksförfattare är definitivt Astrid Lindgren. Hon har gett oss många oförglömliga sagor. Berättelsen om bröderna Lejonhjärta är en av dem.

Berättelsen handlar inte helt otippat om de båda bröderna Jonatan och Karl Lejon, som sedermera blir kända som bröderna Lejonhjärta. Lillebror Karl kallas för skorpan av sin storebror Jonatan och i berättelsens början lider Skorpan av tuberkulos, en sjukdom som var dödlig när den här berättelsen utspelar sig. Både Skorpan och Jonatan vet att Skorpan ska dö, Jonatan har berättat om vad som händer när en dör. Då kommer Skorpan komma till landet på andra sidan stjärnorna, Nangijala. Men en natt börjar deras hus brinna och när Jonatan räddar Skorpan och slänger sig ut genom ett fönster så dör han. Då kommer Jonatan till Nangijala.

Som en del andra av Astrid Lindgrens berättelser är ämnena som berättelsen tar upp tunga. Samtidigt så handlar berättelsen också om syskonkärlek och hur människor skulle må mycket bättre av att ta hand om varandra. Dessutom har den här berättelsen många nivåer och det är många som har ägnat tid åt att tolka den och beskriva sina tolkningar. Vissa menar exempelvis att berättelsen egentligen är en lång feberdröm som Skorpan har, medan andra menar att den snarare är baserade på verklig krig och verkliga händelser.

Sagan om bröderna Lejonhjärta tåls att läsas om många gånger. Det går alltid att hitta nya detaljer och ny mening i texten.

Den här självbiografin är ett måste för den som antingen generellt gillar biografier eller för den som är nyfiken på vad som hände den lilla flickan som blev bortrövad och satt inspärrad i åtta år. Boken skildrar inte bara hennes tid som inspärrad utan du som läsare får också en inblick i hur Nataschas liv såg ut strax före hon blev bortrövad och vad som fick henne att fly.

Berättelsen är skriven på ett sätt som gör att du hela tiden vill veta hur det går och läsa vidare. Trots att de flesta som läst boken är tillräckligt insatta i händelseförloppet för att ha ett hum om hur det går och koll på hur berättelsen slutar. Det är ett intressant perspektiv och du som läsare får förmodligen en helt annan förståelse för både offret och förövaren under läsningen.

I de olika kapitlen i boken får du som läsare följa Natascha genom olika skeden av hennes liv och främst hennes tid i fångenskap, eftersom det också representerar en så stor och viktig del av hennes liv. Boken är viktig inte bara för att få en förståelse för en annan människas historia utan också en påminnelse om hur fort allt kan förändras och hur du kan gå tillväga om du hamnar i en situation du inte har kontroll över.

Boken har översatts till ett flertal olika språk och numera finns det även en film som baseras på boken och det som boken kretsar kring. Men, som så ofta så är det lättare att ta till sig berättelsen genom att läsa den. Då får du mer utrymme till att själv reflektera över bokens huvudperson. Självbiografiska berättelser tenderas att få mindre utrymme om de inte är skrivna av kända personer, men den här boken är ett undantag.

En typisk romantisk komedi innehåller ofta en lagom mängd förvecklingar och komplikationer samt ett par eller en relation. I den här filmen kretsar handlingen inte runt ett par utan flera och den handlar också om kärlek i ett vidare begrepp.

Filmen inleds på en flygplats. Det är många människor i omlopp och det är många som kommer hem eller fram till sina nära och kära. Filmen utspelar sig i London och även om det kanske kan vara svårt att tro det till en början så hänger karaktärernas livsöden delvis ihop, även om det låter ganska otippat att skildringen av en premiärminister skulle ha något gemensamt med en småbarnsfamilj. En sak som förenar dem alla mer eller mindre är att det snart är jul och det sammanlänkar många människor på olika sätt.

Love Actually har med tiden etablerat sig som en klassisk julfilm. För många är den här filmen ett måste för att förbättra och höja julstämningen. Den har dessutom blivit mer eller mindre kultförklarad.

Emil i Lönneberga är förmodligen en av Astrid Lindgrens mest kända figurer. Det finns flera böcker om Emil och alla hans hyss. Den här boken är den första i serien och den kom ut i original redan 1963.

Boken handlar om några av de hyss som Emil hittade på och som hans mamma Alma skrev om i den blå skrivboken. De tre hyssen som behandlas i seriens första bok är den gången Emil satte huvudet i soppskålen när han ville komma åt den sista soppan. Boken handlar också om den gången Emil hissade upp sin lillasyster Ida i flaggstången och gästerna på kalaset tror att de har hissat Dannebrogen (ett gammalt namn på en danska flaggan). Dessutom handlar det om vad som kan hända en dag på marknaden på Hultsfreds slätt.

Berättelsen inleds med en presentation av karaktärerna i boken. För att nämna några utöver de ovan nämnda, kan exempelvis drängen Alfred, pigan Lina och Emils pappa Anton nämnas. Titelkaraktären Emil är en pojke som egentligen är väldigt snäll och vill väl, men det blir lite fel och tokigt ibland. Som den gången när han bara ville åt den sista soppan i soppskålen för att han uppskattade soppan så mycket. Men, istället för att hälla över det sista på sin egen tallrik så tänker han slicka ur skålen och trär den därför på huvudet. Det leder till att Emil måste åka till Mariannelund och besöka doktorn.