Anna Öst

Den amerikanska författaren Melissa Broder startade 2012 ett anonymt twitterkonto. På kontot @sosadtoday uttryckte hon sina allra mörkaste och hemskaste känslor. Kontot fick snabbt många följare och blev både omtyckt och omtalat. Broder själv säger att hon startade kontot för att ha någonstans att ventilera när hennes känslor av panik och ångest blev alldeles för starka.

Essäsamlingen "So sad today" är en förlängning av de korta texterna på Twitterkontot. I boken utvecklar Broder de berättelser som ligger bakom många av tweetsen. Precis som i sina tweets är hon ärlig, rak och ibland brutal i sitt skrivande. Hon berättar om avgrundsdjupa ångestperioder och livsleda med en svart humor och ironisk självdistans. Mycket handlar om sex, droger och åldersnojor. Texterna är ofta väldigt obekväma att läsa och efter ett tag griper känslan av sorgsenhet tag i läsaren - hur kan ett liv vara så fyllt av mörker?

Det är sällan en kvinnlig författare skriver på ett så brutalt sätt om sökandet efter mening i en meningslös tillvaro. I grunden tycker jag om ärligheten men jag har svårt för ältandet. För det självömkande och ångestfyllda som sipprar ut i varje bokstav. Inte ens humorn kan sudda bort känslan av meningslöshet!

"Strömsöborna" handlar om idylliska finlandssvenska samhällen befolkade av alldeles vanliga finlandssvenska familjer. På ytan ser allting alltid bra ut. Men Fellman är inte intresserad av yta, hon är intresserad av det som ligger dolt där under. Diktjagen i boken är många - det lilla barnet som ingen riktigt tycker om, en mamma som jämför sig med alla andra duktiga mammor på Snapchat och familjen som försöker att bli minimalister trots att de lärt sig att konsumtion är det som gör dem lyckliga.

Det här är ärligt, ångestfyllt och rytmiskt. Fellman har sin bakgrund inom estradpoesin, det märks, texten är rytmisk och berättande, ibland gränsande till prosa. Den finlandssvenska språkrytmen skiner igenom överallt och gör läsupplevelsen ännu mer autentisk.

Här ställs svåra frågor om vad som är normalt och norm, och varför det behöver vara så? Varför behöver vi leva i en tillrättalagd och idyllisk samtid där det avvikande, konstiga och svåra inte har någon plats? Vad händer med allt det vi vill sopa under mattan och vad händer med oss om vi aldrig får eller vågar uttrycka det?

Även om boken har sin utgångspunkt i svenskfinland så är den allmängiltig. Den handlar om vår samtid och svårigheten i att vara människa i en tid av hyperkonsumtion och sociala medier.

"Trotsåldern" brukar det kallas när barn plötsligt inte alls vill varken lyssna eller lyda. "Trotsboken" ger vetenskapligt grundade förklaringar till varför barn plötsligt är alldeles omöjliga och hur föräldrar bäst kan hantera dessa perioder. En handfast bok utan pekpinnar som vänder trots till något positivt och utvecklande, trots att det är påfrestande. Som förälder nickar jag instämmande samtidigt som det finns många lärdomar som är enkla att integrera i vardagen. En bra bok för både nyblivna och lite mer rutinerade föräldrar.

Det är 1930-tal i Sverige och Maj jobbar på café. Hon drömmer om ett spännande liv tillsammans med en ungdomsförälskelse. Men en kväll träffar hon en betydligt äldre man från en rik familj och kvällen leder till att hon blir gravid och tvingas gifta sig. "Att föda ett barn" är en berättelse om ett påtvingat moderskap, alkoholism och ett liv som inte blev som det var tänkt. Den är medryckande och oerhört välskriven.

I boken väntar Karin tillsammans med sin lille systerson på att systern Julie ska komma hem igen. Men det dröjer. Vart har hon tagit vägen? Och vem ska trösta den lille pojken? Med utgångspunkt i väntan på Julie nystas en sårig och komplicerad familjehistoria upp. Den sträcker sig långt tillbaka i tiden och vävs samman så att Julies, Karins och deras mamma Annies komplexa och problematiska förhållanden till andra och till varandra får en förklaring. Boken gör nedslag i en barndom med en mamma som inte riktigt förmår vara mamma, i ett giftermål som börjar gå sönder redan första natten och i en annan kvinnas desperata längtan efter att hitta kärlek och sammanhang.

Boken har ett böljande språk och pendlar mellan det bildliga och det bokstavliga. Som läsare är det svårt att förhålla sig till vad som är sant och vad som är fantasi. Vad är huvudpersonen Karins egna tolkningar av verkligheten och vad är det verkliga, sanna händelseförloppet? Ganska snart inser man att det är precis det här som boken skildrar - hur olika personers uppfattning och känslor de facto är det som utgör historien. Persongalleriet är levande och allt eftersom läsaren får dyka djupare ner i familjens historia ter sig de tre kvinnornas beteende allt mer logiskt. Texten är böljande, sirlig och vacker. Sammantaget en vacker läsupplevelse som berör känslan av ensamhet, utanförskap och meningslöshet som de flesta känner under någon del av livet.

Ethels mamma ville aldrig ha Ethel. Det gör hon klart tidigt för den lilla flickan. Ethels pappa är kärleksfull och varm men jobbar mycket och är borta hela veckorna. När föräldrarna ses på helgerna blir det slagsmål, bråk och fylleri. Mitt i allt detta finns den älskade sonen och lillasystern som aldrig borde ha blivit till. Den äldre brodern flyr till fotbollen och sina vänner medan Ethel blir utanför och mobbad i skolan på grund av sin psykiskt sjuka mamma och det faktum att familjen är fattig.

Boken är en biografi som skildrar både en smärtsam uppväxt och vuxenlivets revansch. Samtidigt lämnar den mycket att önska berättarmässigt. Ofta känns texten uppenbart hafsigt skriven. Det bidrar till bokens ärlighet men efter några kapitels läsning är det svårt att inte hänga upp sig på klyschor och dålig meningsbyggnad. Det här är en bok som skulle ha tjänat mycket på att få en bättre korrekturläsning. Berättelsen i sig är väl värd att skildra, det är sällan ett barns perspektiv på psykisk sjukdom, fattigdom och alkoholmissbruk skildras på ett så trovärdigt sätt. Det är ofta smärtsam läsning som berättar mycket om utanförskap och hur utsatta barn blir lätta måltavlor för mobbare i ett samhälle där vare sig sjukvård eller socialtjänst tar sitt ansvar för att hjälpa barnen och föräldrarna. Det är också en skildring av klassamhället och livet för dem som befinner sig allra längst ner i hierarkin.

Sinead Obreys poesidebut är en mörk och rå textsamling som inte backar från skildringar av det som är svårt. Boken är tveklöst modig och ärlig - den skildrar förtryck och ångest utan sentimentalitet och försköning. Samtidigt finns det mycket som förtar läsupplevelsen. Framför allt det opolerade språket som ibland tenderar att bli förutsägbart och klyschigt. Lite som att kika in i en tonårings ångestfyllda dagbok och se fraser som redan känns trötta. Det saknas helt enkelt finesser. Det är så mycket mörker, så mycket vånda, ibland utan att anledningen kan anas genom texten.

Behållningen är inblicken i hur känslorna är, hur livet kan vara, när det är som allra svårast för en ung kvinna i västvärlden idag. Med mer erfarenhet som poet och skribent kan Sinéad Obrey förväntas skriva betydligt mer intressanta verk i framtiden. Det här är trots allt en debut och Obrey kan mycket väl vara en oslipad diamant.

Sara är 20-nånting, bor i Stockholm och studerar litteratur. Hon har flyttat dit från en mindre stad och tar in Stockholms människor och årstider på samma sätt som en nyförälskad person tar in allt hos den nya människan. Sara är dessutom förälskad. Hon är förälskad i den färgstarka och vackra skådespelaren Joanna, i sin barndomsvän Linnéa och i den svårgripbara och ensamma C som hon träffar i en bar.

Hennes förälskelser är starka och intensiva, men samtidigt subtila och outforskade. Allt eftersom tiden går rinner relationerna iväg mellan hennes fingrar. De tar oftast slut långt innan de ens har börjat och lämnar Sara med en svårdefinierbar men intensiv sorg. I ett försök att skapa ordning när förälskelserna tar slut skriver Sara om de människor hon förälskar sig i och den verklighet som finns runtomkring henne. Skildringen av Stockholm är levande och intensiv men inte alltid vacker eller perfekt. Staden blir en reflektion av Saras melankoli och hennes misslyckade kärleksrelationer.

Boken nominerades till Augustipriset 2014 och det är lätt att förstå varför. Språket i boken är flytande och rytmiskt. Det speglar sinnesstämningar på ett utmärkt sätt - det är lätt att dras med i huvudpersonens tankar och känslor. Samtidigt tenderar texten att ibland bli för introvert, för målande, efter ett tag längtar jag efter något konkret att hålla tag i. Precis som huvudpersonen gör. Boken skildrar på ett utmärkt sätt längtan efter kärlek och meningen med livet under en period där allting verkar flytande och svårgripbart. Det är en berättelse om att vara ung idag och bryta sig loss från sin historia, sin gamla hemstad och samhällets normer för att förverkliga ett eget liv bortom det som är förutbestämt från början.

Det här är en bok för alla som vill läsa en annorlunda kärleksskildring bortom heteronormen. Den är ett dokument över hur det är att växa upp i en generation som söker efter en mening som är större än utbildning, jobb och pengar. Kanske berättar den också om den meningslöshet som många känner inför ett liv som handlar mer om konsumtion än om relationer?