Erica

Den här boken är fantastisk! Mycket pedagogisk och saklig men samtidigt engagerande och personlig. Författaren väcker mitt intresse redan i första kapitlet som handlar om amfibier som dör ut över hela jorden. Efter några kapitel om utdöendets upptäckt och historia återvänder Kolbert till nuet och hur pågående klimatförändringar och försurning av haven påverkar korallrev, träd och djur. De engagerade forskare hon träffar i de olika kapitlen brinner för sina respektive områden och delar med sig av sin kunskap men kämpar i uppförsbacke.

Trots att boken innehåller mycket information blir den inte tung eller tråkig. Författarens berättarstil gör innehållet lättillgängligt. Även om Kolbert systematiskt visar på hur människans påverkan leder till andra arters utdöende historiskt, nu och i framtiden, är kontentan inte en högtravande bön om att vi måste förändra vårt beteende, utan en intressant slutsats som snarare lutar åt att detta beteende ligger i vår natur. Det friskriver oss inte från ansvar men det hjälper oss att se vår egen roll på ett mer klarsynt sätt.

Boken handlar om Tomas som stöter på sin ungdomskärlek Livli på ett tåg i en snöstorm. Trots titeln är det väldigt lite av bokens handling som utspelar sig där i snöstormen, istället blir mötet en katalysator för att Tomas ska minnas tillbaka, och i boken får vi följa hans uppväxt och den där första terminen på universitetet då han träffade Livli.

Boken är ganska luftig och jag läste ut den snabbt, men trots att den är lättläst är det inte en lättviktig historia. Tomas har en svår uppväxt, och det är bitvis tungt att läsa. När han kommer till universitetet för boken med sig en lagom dos av igenkänning för mig som också varit student och som började en liknande utbildning när jag var i samma ålder som huvudpersonen. Intrycken, förvirringen, och de sociala band som bara råkar uppstå känns bekanta.

Historien fångar mig och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Ibland irriterar jag mig på huvudpersonen eftersom han flyter med och inte tar kontroll över sitt liv. Han har inte heller någon vidare social kompetens. Det gör honom till en trovärdig karaktär, även om det ger utrymme för frustration för en läsare. Det är en bok för dig som gillar realism, vardag, och människors mänsklighet.

Artiom lever i Moskvas tunnelbanesystem år 2033, efter att krig utplånat världen. Ett litet antal överlevare har tagit skydd i tunnelbanesystemet där livet handlar mer om att överleva än att leva. Yttre faror hotar och gnager i kanterna på den lilla civilisationen som finns kvar. Artiom ger sig ut på en resa genom tunnelbanesystemet för att säkra sin stations överlevnad och på sin resa möter både medgångar och motgångar. Han får hjälp av människor han möter, lär sig om sin värld och hamnar i flera situationer där framtidsutsikterna ser dystra ut.

Det är en spännande historia och bitvis lite skrämmande. De okända och ibland svårdefinierade farorna som lurar i de mörka tunnlarna och i världen ovan mark skrämmer både Artiom och läsaren. Jag sugs in i boken och har svårt att lägga den ifrån mig. Författaren målar fantasifullt upp en värld som är osannolik, men som jag ändå accepterar då den är konsekvent.
Jag rekommenderar den här boken till dig som gillar spänning och dystopi.

Hans Rosling levererar en klarsynt och lättillgänglig bok om varför människor i allmänhet har lätt att tänka fel. I tio kapitel beskriver han vanliga tankefel och fallgropar och ger sedan verktyg för att inte fastna i dessa tankemönster. Varje kapitel avslutas med en sammanfattningssida som är lätt att gå tillbaka till för att friska upp minnet. En mycket värdefull bok att läsa, låna ut och läsa om!