Helena Norrby

Lisa Marklunds debutroman Gömda är en gripande historia om kvinnomisshandel och hur lite stöd det finns för kvinnor som försöker komma undan män som förföljer, misshandlar och hotar. Den är lika aktuell idag som den var år 1995 när den publicerades första gången. Boken handlar om Mia som försöker undkomma en före detta pojkvän. Han misshandlade henne när de var tillsammans och blir sedan som tokig när hon möter en ny man. Såväl han som hans vänner börjar trakassera såväl Mia som hennes familj.
Mia söker gång på gång hjälp av de myndigheter som borde kunna göra någonting. Det visar sig att den hjälp hon kan få inte räcker långt. Det går inte att leva ett normalt liv med hotet från mannen hängande över sig. Till slut inser Mia att hon behöver ta till flykten och gå under jorden.
Lisa Marklund framställde boken som sann när den gavs ut första gången. Det blev stort rabalder när en journalist kunde visa på att så inte var fallet och numera ses boken som skönlitteratur. För mig gör det mindre. Det här är en välskriven och till stora delar trovärdig bok om hur det är att vara kvinna och jagad av en man, utan att samhället kan stoppa det.

Journalisten Mikael Blomqvist och den högintelligenta men risktagande Lisbeth Salander har en minst sagt komplicerad relation och Mikael blir inte alls klok på Lisbeth. Men han litar på henne. Det ger dynamik i den här andra boken i Milleniumtrilogin där Lisbeth står i fokus och misstänks vara mördare till en journalist och hans kollega. Mikael Blomqvist är däremot nästan den enda som tror Lisbeth om gott, men vi får förklaringen till varför hon är som hon är i den här boken.
I Flickan som lekte med elden är det Lisbeths historia som är det mest intressanta. Stieg Larsson väver skickligt samman alla delar i boken till en helhet där allt hänger ihop. Det gör varje sida till en lika spännande upplevelser.

Det här är den andra boken av Guillou som handlar om Erik Ponti, en karaktär som har för vana att dyka upp i Guillous böcker. I Ondskan är Erik Ponti en ung grabb som har en trasslig skolgång, inte minst för att hans despotiska far pryglar honom och hans mor vänder sig bort när det händer. För att få ordning på Erik skickas han iväg till ett internat, ett internat som blir ett rent helvete för den stackars förvirrade grabben.

Erik Ponti är Jan Guillous alter ego. Det märks tydligt om man har koll på vem Jan Guillou är och hans journalistiska gärning. Det märks också på det sätt som Erik gestaltas på i Ondskan. Det känns att vi kommer Eriks känslor nära. När han lider, lider jag som läsare. Förnedringen av det egna jaget när de systematiska slagen från faderns bälte känns brutalt realistisk. Utsattheten för gruppens grymheter på internatet, där ingen hjälp står att finna, gör att jag känner mig utsatt. Även om tiderna förändras, är känslan likadan för de barn som mobbas hårt även idag. Dit går tankarna när jag läser Ondskan. Barn kan verkligen plåga varandra. Det kan föräldrar också.

Vi får följa de olika känslorna glädje, vemod, rädsla, ilska och avsky när den söta och från början mycket glada Riley utvecklas i livet. Vemodet får en allt större plats i Rileys huvud när familjen flyttar till en helt ny ort och Riley får börja i en ny skola. Hon saknar sina vänner och det liv de haft. Men de andra känslorna försöker minska Vemods övertag då de är rädda för den så sorgsna känslan.
Insidan ut är en fantastiskt film om att ha olika känslor och hur vi reagerar när vi har olika känslor i kroppen. Den handlar om saknad och längtan, om att allt inte bara är glatt och hur vårt känsloliv berikar men också gör det svårare att leva ibland. Det finns en engelsk och en svensk version av filmen. Jag föredrar den svenska. Den passar hela familjen och Vemod så fantastiskt gestaltat av Ulla Skoog.

Det fanns ett Afghanistan som var fyllt av framtidstro och välstånd. Det var innan Sovjetunionens trupp-invasion och allt som sedan följde. Det är lätt att glömma att det varit så, men genom Amir och Hassans ögon får vi ta del av detta forna Afghanistan. Här växte de upp och blev de bästa av vänner, trots att den ena var herrefolk och den andra tjänstefolk. Vi får också följa vad som hände landet och dess befolkning efter invasionen på ett gripande och personligt sätt. Samtidigt är det här en berättelse om sann vänskap och om människor som ställer upp för varandra. Men det är också en historia om att ångra att man inte fanns där, när man som bäst behövde.

Framtidsdystopin Människors barn är en något annorlunda rysare som beskriver vad som kan hända om vi som art inte längre förmår föda barn och sakta men säkert dör ut. När alltfler blir äldre och ingen förmår vare sig arbeta eller på annat sätt sörja för de som blir sjuka och gamla blir de politiska besluten alltmer desperata. Styret blir mer och mer militärt och uppmaningar om självmord, förvisningar av brottslingar till en och samma isolerade ö och slaveri blir vardagsmat. Med det följer också en alltmer brutal befolkning utan framtidstro som hänger sig åt terror och andra grymheter och som minst sagt har svårt att navigera i att allt snart kommer ta slut. Samtidigt avgudas den sista generationen trots att dessa individer minst sagt är grymma.
Det är ett tankeväckande scenario P.D James beskriver, om hur vår tillvaro vilar på att det kommer en framtid och att mänskligheten lever vidare på jorden. När det inte längre finns – vad blir då värt att leva för?

Till skillnad från de andra böckerna i serien Det stora århundradet så skildrar den här boken som titeln säger ett enda år: 1968. Men det är ett år som kom att forma världen.
Eric må komma från en borgerlig familj men hans hjärta ligger åt vänster. Eric är tredje generationens Lauritzen, även om hans eget efternamn är Letang. Kvar finns bara Sverre, konstnären som sökte ett liv i London. Det blir en dynamisk och händelserik berättelse om kampen mellan olika sätt att se på världen och politiska filosofier i 1968. Detta skildras genom dialog och relationer inom familjen såsom det som händer i världen under 1968. Vi har nu hamnat på Guillous hemmaarena – och en tid och en sfär han själv har väldigt mycket erfarenhet av. Det märks.

I Jens andra spänningsroman om den undre världen i Stockholm har scenen bytts från Stureplan till förorten. Men återigen kretsar handlingen kring den jugoslaviska maffian. Den här gången får vi möta Mahmud som försöker göra sig skuldfri, legosoldaten Niklas som startar ett krig på egen hand på hemmaplan och Thomas, en polis som inte har det renaste mjölet i fickorna och som är beredd att ta i med hårdhandskarna. I Aldrig fucka upp finns inga hjältar, bara kämpar, missanpassade och skurkar.

Återigen lyckas brottmålsadvokaten måla upp en mycket realistisk bild av ett Stockholm vi andra sällan ser, men handlingen i den här romanen är inte alls särskilt spännande och boken blir i min smak något för mycket macho.

Genom operation Barbarossa planerade Hitler att invadera Sovjetunionen. Tilltaget kom att bli Hitlers stora misstag och förändra utgången av hela andra världskriget. Huvudslaget stod om staden Stalingrad, Stalins egen stad. Här kom det att utspela sig ett krig mellan två tyranner som satte allt annat högre än människors liv.
Människans grymhet kan vara total, och det var den i Stalingrad. De arma tyska soldaterna hade skickats till Stalingrad utan några förutsättningar alls att lyckas med erövringen, och de fick inte backa till något pris. Då fick de hellre dö. De mötte ett folk styrt med järnhand som inte hade råd att ge vika. Anthony Beever går in på djupet och beskriver såväl som de stora som de små skeendena i detta fruktansvärda slag och levandegör på ett mycket faktabaserat sätt vad som egentligen hände.

Som liten fick Jerzy fly från Polen för att undkomma Förintelsen. Som vuxen blev Jerzy rikskänd för sina insatser inom läkarvetenskapen. Det är ett fascinerande öde som vi får ta del av i Utvald att leva. Det är också en tankeväckande bok om att klara sig undan med livet i behåll och att sedan också få stora framgångar i sitt yrke. Varför fick han leva och utvecklas, när de flesta andra i hans situation mötte ett fruktansvärt öde? Den frågan hänger i luften genom hela Jerzys Utvald att leva, och är också något som kommer att forma hans liv.
Jerzy Einhorn är en människa som kommit att göra ett stort avtryck på jorden och som starkt påverkade svensk politik. Han arbetade som läkare och föreståndare för Radiumhemmet och botade och lindrade många cancerpatienter under sin karriär. Under Jerzys ledning var Radiumhemmet världsledande inom onkologi. Han var riksdagspolitiker och ordförande i Karolinska Institutets Nobelförsamling. Det var en man som gjorde mycket gott, efter att ha kommit undan något mycket ont.