Nikolina Bengtsson

En rolig och mysig film med massor av bra musik. Letar man efter något lättsmält och gillar musik/acapella så gillar man säkert den här filmen. Soundtracket går på repeat här hemma just nu.

Rebel Wilson är helt fantastiskt som Fat-Amy. Så rolig!

Är det något som Nora Roberts kan så är det att skriva trovärdiga karaktärer och familjeband. Tidigare har jag endast läst några av hennes spänningsromaner. Så att läsa “Ett löfte till Natasha” var en lite annorlunda upplevelse, då detta är mer romance.

Karaktärerna är trovärdiga, och det är svårt att inte gilla Spencers dotter Freddie. Hennes inre monologer är väldigt roliga att läsa. Berättelsen är uppbyggd på samma sätt som många andra kärlekshistorier. Natasha och Spencer träffas, han gillar henne direkt, ett missförstånd får henne att i princip hata honom. Hon försöker undvika honom, men det funkar inte så bra för henne. De lär känna varandra bättre och fattar tycke för varandra. En ganska klassisk romance-berättelse alltså. Både på gott och ont. Den är inte jättespännande, man vet i stort sett hur boken kommer att sluta. Men man vill ändå fortsätta läsa om Natasha och Spencer. Natasha som försöker gå vidare i sitt liv efter en tragedi, Spencer med all den kärlek han har till sin dotter, och Freddie som så gärna vill ha en mamma. Så det är ändå en lite mysig berättelse att läsa, fylld med kärlek, passion, humor och familjerelationer.

Läsvärd om man vill fly verkligheten en liten stund och inte behöva tänka allt för mycket.

En av de bästa tecknade filmerna som finns! Med en spännande historia som är löst baserad på den ryska revolutionen. Kärlekssagan som utspelar sig mellan Anastasia och Demitri älskade jag som ung. Och musiken är underbar. Jag sjunger fortfarande med i låtarna när de dyker upp i min spellista.

Det här är andra delen i Annie Darlings serie om bokhandeln Happy Ever After och de personer som arbetar där. I den här boken får vi möta prästdottern Verity Love. Det här är en klassisk “låtsas-kärlek-som-blir-riktig-historia", och fast att det gjorts så många gånger innan, är det här så bra! Den här berättelsen utspelar sig inte lika mycket i bokhandeln som den första boken, men några glimtar får vi. De litterära referenserna dyker upp här och där, och främst då från Stolthet och fördom. Vilket jag gillar, för precis som med Verity är Stolthet och fördom en av mina favoriter. Och jag fastnade ganska fort för Verity, för mig var hon lätt att relatera till. Och hennes karaktär kändes ny för själva feelgood-formatet. Hon är inte den typiska kvinnan som man så ofta stöter på i den här genren. Hon är lite egen, men så älskvärd. När det kommer till Johnny, Veritys alldeles egna Mr. Darcy, ville jag bara kasta boken rakt genom rummet ett par gånger när han var en riktig idiot. Han kändes verkligen som en modern Mr. Darcy, lite surmulen, sluten och stundvis nästan elak, men för att i nästa stund vara trevlig och älskvärd. Jag hoppas verkligen att de två andra böckerna i serien översatts till svenska. Annie Darling har snabbt blivit en favorit hos mig. 

Legally Blonde är en av de filmer som jag kan se om och om igen. Blir aldrig trött på den. En film som lätt kan verka töntigt och tramsig. Men som har blivit en riktig klassiker hos många flickor/kvinnor för sitt feministiska perspektiv och Girl-Power. Definitivt en film som alla flickor bör se. Kvinnor klarar allt som de bestämt sig för!

Jag fullkomligt älskar Jenny Jägerfelds barn- och ungdomsböcker. Ämnena hon skriver om är alltid vardagliga, men fortfarande viktiga, och alltid med en stor dos humor och värme. Och Brorsan är kung! är inget undantag. I den här berättelsen om könsidentitet får vi möta den 11-årige transkillen Måns, hans mamma som verkligen försöker förstå honom, och Måns pappa som kämpar med att hans dotter nu har blivit hans son. Det jag gillade skarpt med berättelsen är att det inte ligger så mycket fokus kring att Måns “kommer-ut”. Utan fokus ligger i vänskapen som växer fram mellan Mikkel och Måns. Sen självklart så är ju Måns “hemlighet” central i berättelsen, men den är så mycket mer än bara “komma-ut” historia. 

För ett tag sedan läste jag Alex Ginos bok George, som har samma tema som Brorsan är kung!, nämligen att vara ung och trans. En bok som jag tyckte väldigt mycket om. Men personligen känner jag att den här berättelsen kanske är lite lättare att ta till sig, särskilt för den tänkta åldersgruppen 9-12 år. Språket är lite lättare och sidorna är fyllda med humor trots det allvarliga temat i boken. 

Molnbullar är en fin berättelse, men det är inte själva orden som gör läsupplevelsen för mig, utan det är illustrationerna. Baek Heenas illustrationsteknik med att bygga upp små miniatyrmiljöer som hon sedan fotograferar av, är oerhört imponerande. Bilderna känns inbjudande och levande. Det fina med berättelsen är just att allt känns så vardagligt i sin beskrivning. Beskrivningen om att mamman bakar bullar med hjälp av ett moln och att man kan flyga när man ätit dem känns lika vardaglig som beskrivningen av hur katterna går ut i regnet. Men den skulle gärna kunnat vara lite längre. Den går lite fort fram i mitten av berättelsen, när de två små katterna letar efter pappan. Ett lite längre sökande efter pappan hade ökat spänningen för läsaren.

En pilot tvingats nödlanda sitt flygplan mitt ute i Saharaöknen. Där möter han den lille prinsen, som kommer från en annan planet. Efter att ha blivit lite ovän med sin ros, reste prinsen hemifrån i hopp om att hitta nya vänner och få lära sig nya saker. Han har hunnit besöka en rad olika planeter och har nu kommit till jorden för att försöka förstå sig på människorna. Människan han möter förbryllar honom. Varför värderar människor så gärna sin tillvaro med hjälp av siffror? Eller dömer efter utseende, när den sanna skönheten inte går att se med ögonen? Det är några av de frågor som prinsen funderar över medan piloten och prinsen “tämjer” varandra, något som prinsen fått lära sig vad det betyder under sin resa: “Att tämja betyder att knyta band” [...] “om du tämjer mig så behöver vi varandra. För mig skulle du bli den enda i hela världen. Och för dig skulle jag bli den enda i hela världen…” Hur fin är inte den beskrivningen av vänskap och relationer mellan människor?

Den lille prinsen är en underbar filosofisk historia om kärlek, vänskap och livet. Den behandlar alla de stora livsfrågorna och inbjuder läsaren till att själv fundera på det mest värdefulla i livet. Den lille prinsen som på sin resa möter olika människor och förbryllas över deras livsval. Geografen som sitter vid sitt skrivbord och antecknar var öknarna, haven och bergen finns, men som själv aldrig lämnar sitt skrivbord för att själv se dem. Eller kungen som sitter ensam och härskar på sin obebodda planet. Och så har vi piloten som glömde bort sin barndoms drömmar och mål när han försökte passa in i den mall som de vuxna har för hur saker och ting bör vara. 

För mig är detta en fantastisk berättelse. Fast att boken är skriven för barn från början, så känner jag att det mer är en allåldersbok. En berättelse som säkert kan tolkas på olika sätt beroende på vart i livet läsaren befinner sig.

Den här boken föll mig helt i smaken. För mig är det här väldigt intressant och svårt att lägga ifrån mig. I det stora hela handlar den om desinformation, påverkansoperationer, politik och hur samhället har förändrats genom tiderna i anknytning till tillgängligheten av information. Helt i min smak alltså!

I boken använder Pomerantsev sina föräldrar som en slags utgångspunkt för allt han talar om. Föräldrar som var sovjetiska medborgare och dissidenter. Föräldrar som fick välja mellan att emigrera eller sitta fängslade. Mellan styckena av tillbakablickar från sina föräldrars resa, pratar Pomerantsev om hur yttrandefrihet och demokrati inte längre ser ut som det en gång gjorde. Hur politiker och andra makthavare använder internet och dess enorma flöde av information till att dränka folkets röster med fejkkonton och desinformation. Hur yttrandefriheten har gjort internet till en plats där man kan få säga sin åsikt och folkrörelser skapas. Men vad händer när yttrandefriheten används av personer i makt för att styra opinionen till något fabricerat och folkrörelserna manövreras i en riktning som makthavarna har bestämt? Vad blir konsekvenserna i samhället? Och hur påverkas vi, folket, av detta?

Det här låter kanske inte jätteintressant för många. Men jag tycker att Pomerantsev skriver på ett mycket intressant sätt. Och ämnet är något som vi alla dagligen påverkas av. Tillbakablickarna hjälper en att förstå hur Sovjetunionen kontrollerade befolkningen med strypta informationskällor. Tillskillnad då från idag då världsledare kontrollerar befolkningen med hjälp av för mycket information från alla håll.

En mycket bra bok om ett högaktuellt ämne, information som ett vapen.

Ultra State är en lättläst ungdomsroman som är perfekt för alla gamers och spelfantaster mellan 12-15 år. Berättelsen har ett högt tempo och går väldigt fort framåt, så på vissa ställen känner jag att berättelsen är lite tunn. Men det är inget som jag tycker stör, jag gillade ändå berättelsen och spänningsnivån är hög. Jag skulle bara önskat att där var lite mer bakgrund i historien, att man fått veta mer om Sensia, vilket är företaget som skapat Ultra State, varför de agerar som de gör. Men en stor del av charmen i boken är att man inte vet om det som sker är i verkligheten eller i spelet, så för mycket information förstör kanske den illusionen.

Själva konceptet om ett spel med en virtuell verklighet som går fel gillar jag skarpt, det känns väldigt “nu” för de ungdomar som boken är ämnad för.