Bettan Berglöf

Wow en feelgoodbok tänkte jag när jag öppnade bokposten från Norstedtsförlag och Moa Herngren.
Men ack så fel jag hade. Den här är allt annat en feelgood men så himla bra.

I den här berättelsen åker jag bergochdalbana, det är känslor hit och känslor dit. ibland har jag full förståelse och känner full empati för Åsa, svärmodern, för att i nästa kapitel undra från vilken planet hon kommer och snabbt går jag över till att ta parti för Andreas.
JA, så här håller det på, fram och tillbaka, snacka om att jag känner mig velig och inkonsekvent i mitt sätt att tänka och döma.

Ibland måste jag stanna upp och fundera...jag är själv svärmor gånger 2 men jag är mormor...är det skillnad? Har man större rättigheter som mormor...
Jag har ju dessutom haft en svärmor som jag tyckte väldigt mycket om, men vad tyckte hon egentligen om mig...Fast innerst inne vet jag ju, vi hade en jättefin relation.

Vid vissa tillfällen när jag läser får jag nästan panik, TÄNK OM...tänk om det hade varit jag...NEJ, vill inte ens fortsätta den tanken. Att inte få träffa sina fyra barnbarn. Det skulle vara jordens undergång.

Från början är språket rappt och tempot högt men sedan någonstans i mitten så tappar den tempo och där ska alla olika karaktärer analyseras och allas version ska noggrant redovisas. Där tappade jag fokus lite och jag tycker nog att vissa bitar hade kunnat kortas ner lite utan att tappa i handlingen.
Trots den känslan tycker jag att Svärmodern är en superbra bok som engagerade mig oerhört mycket. Jag har skrattat, blivit förbannad och bytt sida flera gånger. Den rekommenderas till alla som intresserar sig för relationer och till oss far och mormödrar.

Den är otroligt bra skriven, den har hög igenkänningsfaktor, den är oförutsägbar, och den var nästan omöjlig att lägga ifrån sig. En bok som väcker tankar, ångest empati och förundran.

Moa Herngren berättar denna historia med bravur och skildringen känns mycket äkta och trovärdig. Jag har fått en ny favoritförfattare och ska givetvis läsa hennes tidigare böcker.
Tack Norstedts förlag och Moa för att jag fick läsa den här fantastiska boken.

Spännande, mörk och fängslande. Varning för sträckläsning!
Så ungefär vill jag börja min recension om den här oerhört spännande boken.
Den är nästintill omöjlig att recensera utan att säga för mycket.
Washington Poe, huvudkaraktären är en mycket egensinnig man. Han är en riktig tjurig och besvärliga kollega som cheferna har det tufft att tygla. Trots det kan jag inte låta bli att gilla honom, han har en go humor som gör att jag skrattar många gånger trots det makabra som händer i hisorien.
Tillsammans med Tilly Bradshaw, en superintelligent men ack så naiv tjej bildar de en helt otippad duo som är trevliga att följa. Dessa två färgstarka och högst intressanta karaktärer gör hela boken. Jag verkligen älskar deras framtoning.

Brännaren är en lysande debutroman som håller världsklass. En riktigt härlig brittisk kriminalromanen som har allt.
Härliga karaktärer, ett bra driv och med spänning som aldrig dalar.
Jag hoppas på fler från den här briljanta författaren.

En charmerande bok som innehåller fem korta och spännande berättelser om den gamla damen Maud. Helene låter oss följa med henne när hon begår olika mindre trevliga handlingar mot människor hon på ett eller annat sätt inte tycker om.
Språket är enkelt och rappt och historierna är charmiga och faktiskt riktigt underhållande.
Jag har läst alla Helens tidigar böcker om Irene Huss och det är himla kul att även hon finns med på ett hörn.

En fantastisk berättelse med kloka och intressanta tankar om en spännande livsresa och personlig utveckling.
Den berör på många plan och på många och flera olika sätt.

Du Annica skriver så levande både från din tid i Afrika men även när du beskriver dina olika vändor i den privata sfären i Sverige.
Dina nyskrivna rader till Psalmen Blott en dag som du tillägnar din mamma i boken är så
vacker, är det någon som sjungit in den ännu?
"Min viktigaste lärdom handlar om tillit.Till att livet vill mig väl, till andra människor och inte minst tillit till mig själv." . https://bokprataren.blogspot.com/2020/05/mitt-zulunamn-ar-ingelosi.html

Jag kan bara instämma i hyllnings kören och med varm hjärta säga att Eli verkligen har lyckats med uppföljaren till Brevvännerna. Hon är tillbaka med en ny varm relationsroman.
Här sitter jag nu med boken i knät och en av mina första tankar var...
Nej, den är slut! Men i samma andetag kom insikten den var ju hur bra som helst, jag till och med snäppet vassare en Brevvännerna. Hur nu det kan vara möjligt.
Berättelsen är otroligt varm och med den charmiga lantliga idyllen och med den härliga tonen av gemenskap och kärlek som löper som en röd tråd genom hela boken gör att jag har en go känsla när jag läser varje sida.
Hela recensionen på https://bokprataren.blogspot.com/2020/05/jag-kan-bara-instamma-i-hyllnings-koren.html

Ja jisses, vad ska man säga... vilken imponerande debut som Maria Grund gör. Det här är en spänningsroman som levererar från start till mål. Inte en ända tråkig eller seg mening i hela boken. Jag älskar den trots det mörka och den nästan lite väl råa handlingen
Vi får stifta bekantskapen med två ganska udda individer, inte de där självklara snutarna vi är vana med. De här två kvinnorna som kanske inte riktigt synkar från början hittar trots allt de har med sig i bagaget en fin tillit och de är riktigt intressanta karaktärer.
Sanna och Eir är två riktigt smarta men ack så sargade och trasig kvinnor som man inte riktigt gillar från början.
Maria har skapat såväl trovärdiga och detaljrika miljöer som människor men även en intrig som har en hög spänningsnivå som gör att boken sträckläses.
En stark kandidat till årets kriminalroman även om jag skulle kalla den för en thriller.
Läs för tusan du får en bok som är extremt välskriven, väldigt oförutsägbar och som är spännande hela vägen. Och du jag kunde inte klura ut slutet. Då är boken bra!!!

Det här är en spännande bok som ger oss oändliga möjligheter att tillaga kål i alla dess former och med hjälp av Mette får vi recept på allt från en fantastisk Grekisk sallad till en lyxig Nyårssallsad med jordärtskockschips och örter. Du erbjuds på ett rikt och varierat innehåll med mängder av recept allt från de allra lättaste till de festliga

Enkla och tydliga recept med fina och läckra bilder. Det jag saknar är hur lång tid det ungefär tar att tillaga de olika recepten. Det tycker jag är en fördel om det står i recepten så jag vet om jag har den tiden som krävs så jag inte hamnar i tidspress. Mer och fler bilder på min blogg https://bokprataren.blogspot.com/2020/04/kalboken-till-vardags-och-fest-hela.html

Tistelhonung är en varm, generös och inkännande roman där två historier har passion som gemensam nämnare. I den här berättelsen bjuds vi på en härlig mix av allvar, klurigheter men vi får även en rejäl dos av humor och glädje.
Samspelet mellan de olika personerna beskrivs både med ödmjukhet med även med ett viss mått av sarkasm.

Berättelsen utspelar sig både 2019 och 1955. Dels får vi hänga med Ebba, en relationsexpert med två kraschade relationer bakom sig och hennes spännande mötet med den gamla damen Veronika.

Jag fastnade direkt för den här starka skildringen och hade svårt att lägga i från mig den. Därför laddade jag också ner den på storytel för att även kunna hänga med dessa damer under mina promenader. Boken är föredömligt inläst av Emma Peters och kan även den rekommenderas, hon läser fantastiskt.

Sammanfattning: En berättelse som kommer hänga med mig länge då den verkligen gick in i djupet hos mig.
Välskriven, varm och med en gnutta humor och ironi. Den är en roman som man inte vill missa. Läs den!