Tilde Aune

Att läsa Jenny Jägerfeld är som att få återförenas med en gammal vän efter en lång tid isär. Jag har älskat varenda bok jag har läst av Jägerfeld och författaren har nu med “Mitt storslagna liv” återigen skrivit en helt lysande roman. Berättelsen om Sigge och hans familj genomsyras av en sann berättarglädje. Jägerfeld har känslorna nära till hands när hon skriver. Författaren kombinerar humor med allvar på ett fantastiskt bra sätt. Som läsare finner jag mig själv skratta högt åt flertalet av författarens underfundiga och träffsäkra formuleringar, samtidigt som jag kan känna igen mig så i Sigge.
Stundtals vill jag bara hoppa in i boken och ge honom en riktigt stor kram. Som läsare faller jag pladask för Sigge och hans brokiga skara till familj. Under läsandets gång blir de till mina vänner och jag drar medvetet ut på läsningen för att kunna spendera mer tid med dem.

“Mitt storslagna liv” är en bok fylld med insiktsfulla djup, en stor dos humor (gapskratt utlovas!) och helt underbara karaktärer. Det är en fantastiskt fin och varm berättelse om utanförskap och om viljan att försöka bli någon man egentligen inte är. En berättelse som gör läsaren alldeles varm i hjärtat. Rekommenderas starkt till alla, såväl stora som små.

“Järtecken” av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag, 2019) är så mycket mer än en kriminalroman. Med andra ord - det finns kriminalromaner, sen finns det Christoffer Carlsson. Med en stilistisk glans och melankolisk lågmäldhet fångar Carlsson sin läsare på ett mycket hänförande sätt. Ibland klingar språket så melodiskt vackert, att det nästintill blir poetiskt. Carlsson skriver med en otrolig känsla, inlevelse och genuin finkänslighet som jag känner att jag saknar i denna typ av genre. Författaren har en otrolig förmåga att sätta ord på och vrida och vända på det som är komplext eller outtalat. Det är en fantastisk välkomponerad och mångbottnad berättelse med ett gott öga för detaljer och ett skickligt romanbygge. Allt känns så genomtänkt, men faller ändå så naturligt.

Medans jag läser, kan jag inte låta bli att dra likheter till ”Små eldar överallt” av Celeste Ng - ett allvetande och sympatiskt berättarjag, gedigna karaktärer som man känner oerhört starkt för, ett outtröttligt engagemang från författarens sida som driver berättelsen framåt.

Under läsandets gång får läsaren lära känna berättelsens karaktärer på djupet i tre olika stadier i livet. Läsaren tar del av karaktärernas perspektiv, tankegångar och känslor som gör att berättelsen känns trovärdig och äkta.

”Järtecken” är en läsupplevelse som utmärker sig bland mängden. Det är en roman som både utmanar och överraskar mig som läsare, samtidigt som den lämnar mig som läsare med en viss eftertänksamhet och förundran.

I “Dyksommar” av Sara Stridsberg och Sara Lundberg (Mirando Bok, år 2019) får vi inblick i hur det är att ha en förälder med en psykisk sjukdom. Berättelsen cirkulerar kring huvudkaraktären Zoes innersta tankar och känslor och det som utspelar sig i hennes liv efter att Zoes pappa har blivit inlagd på sjukhus för hans psykiska ohälsa.

Det är en underbart fin läsupplevelse som läsaren får ta del av. Med Stridsbergs poetiskt sjungande berättarröst och Lundbergs otroligt vackra och stämningsfulla bilder kompletterar de varandra på ett fantastiskt bra sätt. Lundbergs bilder talar ett eget språk och tillför magi till Stridsbergs fängslande och känsloladdade språk. Som läsare imponeras jag av att de kan skildra ett så tungt ämne på ett så otroligt vackert sätt som Stridsberg och Lundberg gör i “Dyksommar”. Läsningen är smärtsam och drabbande, men samtidigt genomsyras berättelsen av ett ljus som stundtals skiner igenom det mörka.

En utomordentlig läsupplevelse som är väl värd sin nominering. Samtidigt som hjärtat slits itu under läsandets gång så läker läsningen ihop det igen. Med andra ord rekommenderas den varmt.

“Pachinko” av Minh Jin Lee (Bokförlaget Polaris, 2018) bjuder på ett minst sagt storslaget läsäventyr. Här får läsaren följa med en familj under fyra generationer och ta del av tillvaron i ett turbulent Östasien i förvandling under 1900 - talet. I denna roman omfamnar Lee det förflutna på ett mycket hänförande sätt. Lee målar fram sina ord med mjuka drag på ett fantastiskt fint sätt, men det finns även en otrolig lyhördhet och känsla i författarens berättande.

Berättelsen genomsyras av en sann berättarglädje. Det finns en inlevelsefull skärpa och ett stort engagemang hos Lee som fängslar läsaren. Språket är så böljande vackert, trots att Lee stundtals beskriver smärta och mörker. Att läsa hennes ord känns som att man får en saga berättad för sig, samtidigt som man får en omfattande inblick i Asiens historia och få ta del av hisnande livsöden.

Herngren är verkligen helt fenomenal på att sätta ord på det som skaver och svider. "Svärmodern" är inget undantag. Här blandas allvar med en gnutta cynisk humor - humor som får läsaren att sätta skrattet i halsen. En del ord och meningar träffar mig rakt in i hjärtat. Om komplexiteten i relationer, om en mors oändliga kärlek till sitt barn och om själva livet i helhet. Träffsäkert och genialiskt. Samtidslitteratur när den är som bäst. Om ni gillar för exempelvis Nina Lykke eller Marie Aubert - kommer ni att gilla denna!

“Henrik” av Vigdis Hjorth (Natur och Kultur, år 2019) är en nytolkning av Henrik Ibsens pjäs om Hedda Gabler. I “Henrik” har Hedda blivit en man vid namn Henrik Falk och utspelar sig i ett nutida Norge. Här är perspektivet det omvända och rollerna ombytta. När vi får träffa Henrik för första gången är han nygift och precis hemkommen från smekmånaden. Hans fru Elsa är gravid och allt verkar till en början bra, men inuti Henrik stiger paniken. Han känner sig kvävd i äktenskapet med Elsa och vill slå sig fri.

Henrik får veta att hans ungdomskärlek, den framgångsrika konstnären Tale, har flyttat till hans barndomshem. Han börjar tänka alltmer på Tale och ser äntligen en chans till ett liv utan Elsa.

“Henrik” är läsning som kryper in under huden. Ett obehag växer inom mig i takt med läsandets gång och som läsare dras jag med i den stigande spänningen.Tempot i Henrik kan jämföras med klassiskt musikstycke; till en början lågmält och mjukt som senare tilltar i styrka och blir alltmer dramatiskt och intensivt med mörka och djupa bastoner. Ännu en gång har Hjorth visat på skicklig romankonst, för det som träder fram är briljant. Författaren har en knivskarp blick och skriver stämningsfullt med en otrolig känsla.

Som läsare finner jag det roande att få ta del av Henriks tankar och känner både avsky och medlidande för honom. Hjorth flirtar med diskbänksrealismen och gör stundtals även viss antydning till det satiriska, vilket gör att berättelsen får en komisk prägel i det avgrundsdjupa, vilket jag uppskattar. Med ett otroligt skarpt sinne för detaljer, färgstarka och fylliga karaktärsgestaltningar och ett språk som gnistrar mellan sidorna fångar Hjorth själva essensen av Ibsens Hedda Gabler med denna otroligt mångbottnade och lysande nytolkning

Adolfsson berättar med en oerhörd skärpa och ett suggestivt djup. Författarens skrivande genomsyras av ett gediget engagemang och en inlevelsefull närvaro. Adolfsson skriver inte, hon målar fram sina ord, vilket hon gör på ett fantastiskt fint sätt. Med författarens otroligt sprudlande fantasi och detaljsinne har hon komponerat en värld på ett fantastiskt snyggt sätt. Under läsandets gång är det som om man som läsare känner av den iskalla decemberblåsten som kryper in under skinnet, små droppar av saltstänk på kinden och doften av den välfylliga och aningen beska aromen från whiskyn. Det fiktiva blir så levande i Adolfssons händer att gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut för en stund.

Mordhistorien i sig är ganska ordinär och utmärker sig inte nämnvärt. Berättelsen går rätt sakta framåt innan alla pusselbitar läggs på plats, men det är en fröjd att få ta del av allt som händer runtomkring. Ibland bjuder den på en del överraskningar och rafflande spänning, särskilt mot slutet, däremot är det ingen actionfylld eller hårdkokt kriminalroman.

Med starka personligheter till karaktärer, vackra miljöbeskrivningar, intresseväckande intriger och dramatiska vändningar bjuder Adolfsson in till en värld som läsaren fängslas av. Författaren är som en svensk Ann Cleeves, bara snäppet vassare. .

Började starkt och bra, men senare tog boken en vändning som gjorde att berättelsen sjönk väldigt i mina ögon. Spännande (aningen makaber) lättillgänglig och intressant grepp till att börja med men hoppades på mer för att uppnå en omvälvande läsupplevelse som jag hade förväntat mig.

”Vänta på vind” av Oskar Kroon (Brombergs förlag, år 2019) är en fantastiskt fin läsupplevelse som stannar kvar hos mig som läsare. Kroon berättar med en honungslen stämma som får mitt litterära hjärta att göra volter. Stundtals är det så melodiskt vackert att det nästintill blir till poesi. Författaren skriver med själ och hjärta och har en innerlig omsorg för bokens karaktärer som verkligen kommer till liv i berättelsen med alla deras små egenheter. Enligt mig var det finaste i boken gestaltningen av den varma relationen mellan Vinga och hennes morfar som under läsandets gång fick mig att fälla tårar, eftersom att det är så fruktansvärt fint och genuint skildrat. Tätt går jag som läsare bredvid Vinga under läsandets gång genom känslostormar, kärlekspirr och heta sommardagar. Och allt känns på en och samma gång.
“Vänta på vind” är en fin kärleksförklaring till livets små underligheter. En läsupplevelse som man bär med sig, framförallt kanske när läsaren återkommer gång på gång till låten “Ålen” av Amason. Ett författarskap väl värt att upptäcka, utforska och älska.

“Små eldar överallt” av Celeste Ng (Albert Bonniers förlag, 2019) utspelar sig i ett pittoreskt samhälle vid namn Shaker Heights. Här finns stora monopolhus med ljusa husfasader uppradade, klargröna gräsmattor och lyckliga kärnfamiljer. Allt i Shaker Heights är planerat in i minsta detalj, men ingen kunde förutse branden som förstörde mer än bara en husfasad. Familjen Richardsson står helt handfallna när de ser på det som en gång var ett hem. Yngsta dottern Izzy är försvunnen och allt pekar på att det var hon som tände på. Och de frågar sig alla varför, fastän de kanske innerst inne vet. Alla vet att branden i Shaker Heights skedde långt mycket tidigare, då sprickorna i idyllen uppenbarandes och konflikter växte till blossande hat.

Jag kan verkligen ställa mig in i hyllningskören till denna bok. Miljön, karaktärerna, språket, handlingen, berättarperspektivet...allt var helt fantastiskt. Det är nästintill omöjligt att inte bli engagerad i läsningen. Författaren bjuder in och låter sin läsare ta del av berättelsen på ett otroligt snyggt sätt. Känslan av att verkligen befinna sig där infinner sig och jag kan inte göra annat än att låta mig ryckas med. Under läsandets gång blir jag hänförd över hur välformulerat och elegant uppbyggt berättelsen är. Allt börjar och slutar med en eldsvåda. Som läsare får vi ta del av, bit för bit, av vad som egentligen ledde fram till scenariot som vi möts av i första kapitlet. Språket sprakar och gnistrar på samma sätt som bokens titel. Ng skriver finstämt med ett mjukt tag om pennan, men man känner ändå en stor omsorg för både hennes karaktärer och val av ord. Karaktärerna är mångbottnade och komplexa och jag blir framförallt fascinerad av dynamiken karaktärerna emellan. Ng får till den perfekta stämningen som under läsandets gång sker stegvist, knappt märkbart, men blir allt mer påtaglig. Upplösningen gör mig andlös och mina ögon blir grumliga av tårar när jag når sista sidan. Läsningen satte mig verkligen i eld och lågor.

Orden räcker inte till för hur mycket jag älskade denna roman. Kanske något utav det bästa jag läst. En mästerlig roman med ett otroligt fint budskap om att vara sig själv.