Jag trodde aldrig att en bok med hockey i centrum skulle kunna fängsla mig men Björnstad är så mycket mer. Man får lära känna människor som gör sitt bästa för att överleva i avfolkningens skugga. Många fängslande personskildringar vävs ihop med hjälp av både vemod och glädje. Det är en bok att både skratta och gråta med. Handlingen är svår att få ihop, Fredrik Backman säger det nog bäst själv i inledningen:
"Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av. Det här är historierna om hur vi hamnade där."