Camilla Sandmark

Den här boken är som de allra flesta böckerna av Stieg Trenter. Välskriven, spännande och med ett snillrikt mysterium. Miljöskildringarna är ljuvliga. Man kan nästan se sig själv där i 1950-talets Stockholm. Känna doften av en svunnen tid när man följer med huvudpersonen, Harry Friberg, som ständigt störs i sitt arbete som fotograf för att istället ta sig an rollen som någon slags detektiv som oftast lyckas bättre än polisen att lösa fallen som han ständigt tycks snubbla över. I den här boken får man följa med bokens egentliga huvudperson, Ann Celin, som är på väg till Italien på en semesterresa tillsammans med en väninna. Väninnan dyker inte upp som avtalat och blir funnen mördad i sin lägenhet. Historien tar sedan en vindlande fortsättning bland böljande kullar i ett varmt Italien varvat med ett kylslaget Stockholm. Persongalleriet är stort och man stöter på prostitution, utpressning, ädelstenssmugglare och annat suspekt som är värt att döda för.

Jag har läst böcker av den här författaren tidigare. Böcker som jag tyckte var väldigt bra så jag blev en aning besviken över att den här boken inte kom upp i samma nivå. Boken känns lite spretig, stundtals så tappar man tråden och man får börja om. Läsa igen för att handlingen ska sjunka in. Det är mycket att hålla reda på. Många parallella handlingar och handlingar i olika tidsepoker. Den är bitvis spännande men man lämnas med många obesvarade frågor. Tycker jag i alla fall. Det är mycket som jag vill veta mer om.Det känns som om det borde komma en uppföljare som reder ut en del av dessa frågetecken. Jag hoppas att det gör det.

Det är inte så ofta som jag läser feelgoodromaner men när jag gör det så vill jag verkligen svepas med, få något av en lyckokänsla som är som en karamell man kan suga på länge. Den här boken lyckades inte riktigt nå upp till i alla fall mina krav. Jag tycker att handlingen är lite spretig, tillvaron lite kaotisk och sorglig och karaktärerna lite väl fantasifulla, nästan lite klichéartade. Det här är ingen bok som gör något direkt avtryck och jag kommer nog inte att läsa fler av denna författare.

Det här är engelsk deckarlitteratur när den är som bäst! I vanliga fall! Jag har läst serien från början och väntat tålmodigt på varje ny del. Även om böckerna kan läsas fristående så har man mycket vunnet av att ha följt karaktärerna från början. Och det är kanske just det som gör att den här boken känns lite som ett mellanspel. Man vill gå händelserna i förväg och lägga sig i karaktärernas liv, man tycker att saker och ting går lite för sakta. Om jag räknat rätt så är det här bok nr 16 med Ben Cooper och Diane Fry och det märks för ibland haltar det lite. Boken i sig är bra, men inte lika bra som flera andra i serien. Eller är det bara så att man har blivit för luttrad? För bortskämd med hur det är när det är riktigt, riktigt bra...

Jussi Adler-Olsen är en stor favorit. Jag ser alltid fram emot hans böcker och blir aldrig besviken. Ej heller så den här gången. Man kanske har en viss fördel om man har läst de tidigare böckerna men det är absolut inget måste. Handlingen är tät och snabb och man slukar lätt boken i en sträckläsning. Assad har ju i de tidigare böckerna varit något av en doldis så till vida att man har fått veta väldigt lite om honom. Därför så var den här boken extra efterlängtad. Man ville ju veta mer om honom och det fick man med råge. Nu väntar jag bara på nästa bok i serien.

Som alla andra böcker av Peter May så fängslar denna mig efter bara några sidor. Det är lätt att känna sympati och intresse för huvudpersonen och man lär sig en hel del om staden Paris. För mig som aldrig har varit där är det dock lite för mycket namn och platser att hålla reda på men bokens handling gör att man bortser från det. Jag ser fram emot följande böcker i serien.