Lovisa Ståtenhag

En aktuell film om Ruth Bader Ginsburg liv. Kvinnan som kom att bli en av USA:s första kvinnor i Högsta Domstolen och som varit med i många viktiga domslut som lett till förbättrade rättigheter för kvinnor i USA. En fantastiskt spännande person och samtidigt en lärorik och snyggt gjord film där man njuter av både fotot och replikskiftningarna. Har sett den två gånger och den höll måttet båda gångerna! Kan varmt rekommendera, särskilt till de med intresse för juridik och feminism.

Fantastiskt spel som följer jordbruksåret med vårbruk, kräftfiske, spannmålsskörd, djuruppfödning, skogsbruk och julslakt. Här börjar man med ett torp för att sedan bygga upp sina tillgångar och successivt byta upp sig till bondgård, herrgård och för att slutligen vinna genom att köpa slottet. Spelet speglar de osäkerheter som jobbet som bonde innebär med risk för frost, torka, smitta och kontakter med grannar. Underhållande och lärorikt, om än lite gammaldags och åldrat i förhållande till dagens lantbruk. Påminner lite om Monopol i att man kan hålla på ganska länge och att det framförallt är slumpen som styr och inte så mycket strategin. Rekommenderas för långa ljusa sommarkvällar!

Primetime är det enda mobilspel du behöver. Socialt i coronapandemin och kultiverad frågesport som På spåret och dessutom finns lite småpengar i potten! Bästa sättet att få en mysig kväll och att känna sig allmänbildad! Passa också på att bjuda in dina vänner så kan ni tävla mot varandra!

Ett mycket spännande reality-tv-program där vi får följa tre par som matchats att gifta sig med varandra och testa livet som gifta under 4 veckor för att se om de vill fortsätta dela livet ihop. Här får man intressanta analyser och fakta om relationers psykologi och man får gotta sig i sin egen förmåga att gissa vilka par som kommer hålla längst. Underhållande i samma klass med Bonde söker fru - minst!

En humoristisk och väl påläst analys av vad kärlek är och kärleksrelationers vara eller icke vara. Som vanligt tar Liv Strömquist upp de mest intressanta teorierna om varför heterosexuella relationer ser ut som de gör och varför kvinnorna oftast är förlorarna i dessa relationer. Skrattet fastnar i halsen när man inser hur sanna de till synes överdrivna exemplen är, men ändå kan man inte sluta läsa och roas, för hon är alltid något på spåren.

När man köper ett seriealbum av Liv Strömquist så vet man att man inte blir besviken!

En tv-serie som utspelar sig under 1600-talet i den första engelska kolonibyn i Nordamerika, dagens USA. En spännande berättelse om konflikter och handel i skarven mellan att upprätthålla goda relationer till sitt tidigare hemland England och till ursprungsbefolkningens indianstammar. En berättelse som rymmer makt, kärlek och spänning, med inslag av både action och drama.

Historiskt har man alltid sagt att de som mördades av Jack the Ripper i London under hösten 1888 ”bara” var prostituerade. Med denna bok visar historikern Hallie Rubenhold med medryckande berättarförmåga om de fem kvinnornas olika och tragiska liv fram tills att de blev mördade. Det visar sig att majoriteten av dem inte var prostituerade eller hade prostitution som sin huvudsakliga inkomst.
De olika kvinnornas berättelser binds samman med Rubenholds historiska kunskap om hur livet och förutsättningarna såg ut i de miljöer kvinnorna hamnade i. Fram träder ett samhälle där rättsväsendet tar för givet att kvinnor som bor på gatan är prostituerade, trots att så inte alltid var fallet, där kvinnors rättigheter var mycket begränsade och där mycket av den hjälp som samhället erbjöd var villkorad intill slavliknande förhållanden.

Rubenholds fantastiska berättarförmåga fick mig att känna mig närvarande med kvinnorna hon skrev om och de livssituationer de gick igenom. Det var svårt att släppa boken ifrån sig. En bladvändare.

Fängslande dystopisk serie om livet efter ett odemokratiskt maktövertagande i USA. Klimatförändringar och minskande fertilitet har lett till ett tungt kontrollerat samhälle där fertila kvinnor utnyttjas som Tjänarinnor (barnaföderskor) till människor i samhällets toppskikt när de inte lyckas få barn på egen hand.

En serie som lämnar en med mycket i eftertanke. Varje avsnitt berör.

Fängslande dystopi om livet efter ett odemokratiskt maktövertagande i USA. Klimatförändringar och minskande fertilitet har lett till ett tungt kontrollerat samhälle där kvinnor utnyttjas som Tjänarinnor (barnaföderskor) till människor i samhällets toppskikt när de inte lyckas få barn på egen hand.

Atwood skriver i inledningen att hon låtit regimen nyttja bibliska symboler och förtecken, eftersom det är vad ”en auktoritär regim efter ett maktövertagande i Amerika tveklöst skulle göra, för den skulle inte vara kommunistisk eller muslimsk”. Detta gör, enligt mig, boken oerhört intressant i vår samtid där vi ser hur en respektlös, populistiskt driven affärsman som Donald Trump kan bli president med starkt stöd från evangelikala amerikaner. Det påminner mig mycket om att amerikanska evangelikaler (men även vissa svenska frikyrkliga) behöver en nyorientering i sin övertygelse om vad som är att agera med Jesus som förebild i vår tid. Att rösta på någon som säger sig stå för kristna värderingar är inte nödvändigtvis att göra vad Jesus skulle ha gjort. I Gilead ser det på ytan ut som att kristna ideal skulle råda, men egentligen är det extrema tolkningar och bibelord tagna ur sina sammanhang utan en exegetisk läsning, som används som underlag för regimens idéer.

Vi kan konstatera att amerikanska evangelikaler (och en del frikyrkokristna även i Sverige) behöver nutida profeter som kan peka på en väg där Donald Trump inte är lösningen, där en påstådd kristen tro inte helgar medlen i en kamp där kommunism och islamism målats upp som viktigaste fiender. Det är få jag tänker så ofta på, som på evangelikaler när jag läser Jesu ord: ”Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör”.

Boken innehåller förstås alla extrema exempel på omänskliga handlingar och är också en viktig påminnelse om att mänskliga rättigheter, och kvinnors i synnerhet, inte är en självklarhet, inte i historien, och tyvärr inte heller nu.

Det här är skickligt skriven litteratur. Jag är beredd att försvara ett Nobelpris till Atwood.

100 om dagen - Berättelser om abort har gett mig nya perspektiv att förhålla mig till i mitt synsätt på abort. Jag tyckte i tonåren att abort både var mord och att antalet borde minska, men så enkelt kan jag inte uttrycka mig längre. Visserligen tycker jag att boken tonar ned de etiska aspekter med abort som jag ändå uppfattar finns, men den tar också upp viktiga perspektiv som abortmotståndare ofta helt utelämnar från sina tankebanor.

Några saker tar jag särskilt med mig. Varannan kvinna gör abort någon gång i livet. Abort används inte som ett preventivmedel, utan snarare som en backup när dessa sviker (enligt statistiken). Många upplever att de ”mognar” efter aborterfarenheten och att de får viktiga insikter om sig själva. Abort är ett medel som skapar möjlighet till ökad jämlikhet mellan könen genom att kvinnor kan välja att inte behöva vara fångade i sin biologiska kropp och därigenom kan ta kontroll över sin kropp, vilket män alltid har kunnat. Män tenderar att se ”sina” aborter som en form av ansvarstagande, medan kvinnor känner skam och rädsla för att dömas som oansvariga oavsett om de behåller ett barn eller gör abort. En kvinna som gör abort har ofta väldigt ansvarstagande och rationella argument för det, de gör inte abort av känslokyla. Problemet är antalet oönskade graviditeter, inte antalet aborter. Och varför ska en kvinna straffas när hon en eller två gånger under sitt 20-åriga liv av fertilitetskontrollmisslyckas med det?

Jag känner mig också illa till mods inför det faktum att det är någon som nästan helt slipper ansvaret för aborten, fastän han utgör åtminstone 50% av orsaken till problemet. Detta beskrivs så bra i boken att jag måste citera: ”[...] ansvaret för aborten faller endast på kvinnan, trots att det är två personer som orsakar den oplanerade graviditeten. Abortfrågan blir på så sätt en kvinnofråga [...].
- Finns det någon som skulle komma på att fråga en kille hur många aborter han varit med om? När jag gjorde abort med [min partner] gjorde han också abort. Bara det att det var min kropp som gick igenom den fysiska processen. Han var också med om att inte ha skyddat sig ordentligt, att det råkade bli en oplanerad graviditet och han fattade sitt beslut om att han ville att jag skulle göra abort. Allt det innefattades i hans aborterfarenhet.
[...] när männen inte syns i abortkontexten slipper de ta ansvar för processen, både känslomässigt och praktiskt.
- Det finns säkerligen en hel del män som inte ens vet hur många aborter de varit med om.”

Med det sagt kan jag inte låta bli att fundera över följande: Varför finns inte preventivmedel för män? Det är mer än dags att de tar sin del av ansvaret för sina handlingar.

Rekommenderas till alla - inte minst abortmotståndare - för ett breddat perspektiv!