Lovisa Ståtenhag

Intressant bok om samtidens fenomen och mekanismer som styr hur vi agerar och vad vi konsumerar. En viktig punkt som jag tar med mig är detta att vi inte är så rationella som vi tror, vi agerar inte utifrån faktakunskaper, vi agerar utifrån vad som bekräftar oss i den grupp vi rör oss i. Kanske en sanning man redan kände till, men väl värd att påminna sig om - särskilt de som jobbar med att försöka styra människors beteende mot ett bättre handlande t.ex. klimatmässigt eller etiskt.

Dock en del upprepningar och akademiska begrepp används, vilket gör boken mindre lättläst för en bredare läskrets som intresserar sig för samhällsutveckling och beteenden i vår samtid och framtid.

Det är nog en viktig och stor bok, men jag måste säga att den var svårläst. Jag kunde tappa bort mig i diktningen och blandade ihop personerna. Tyvärr är inte detta litteratur tillgänglig för alla. Den större massan som skulle behöva nås av kunskap om samernas moderna historia och den känslomässiga förankringen som förmedlas kommer aldrig att läsa boken.

Jag har dock markerat vissa passager där jag tycker att formuleringarna och radbrytningen är särskilt gripande som här där man riktigt kan känna naturens smärta:

”Men svensken han dämde

Och älven blev liggande
dämpad och tyst
bakom dammarnas mörka
steniga blinda murar

-

Dolskt gled strömmarna
ner bland turbinhallars
djup under fjället

och rann upp på ovant ställe

-

Bit efter bit måste
hjordarna maka på sig”

Här får vi följa en familj på en nordnorsk ö kring sekelskiftet. Vackert och vemodigt. Det handlar om vardag på ön, göromål och händelser, generationsskiften och vad som är familj. Men trots det vardagliga på något vis ändå aldrig långsamt att läsa. Jacobsen skriver engagerande och man vill inte lämna boken ifrån sig. Lite för jämnt slut, därför en trea, annars underbar läsning för att fly undan till en ö i norsk skärgård! Väl formulerat!

En livfull skildring av livet som piga under tidigt 1900-tal. Här får man veta hur en utomstående stadsflicka uppfattar bondelivet. Ett imponerande wallraffande (nordströmmande?) som berättar om krävande gårdsjobb och samtidigt om tillfredsställelsen av en dags nyttigt kroppsarbete. Det finns anledning att imponeras av både pigors strävsamma slit och Ester Blendas nyfikenhet och skildringsförmåga. Här finns formuleringskonst att inspireras av (det gjorde även Astrid Lindgren)!

Underhållande, humoristisk, allvarlig och lättläst!

Ebba Witt-Brattström granskar kulturmännens och kulturkvinnornas verk och visar med humor och precision varför kulturkvinnan måste ta till orda för att könsdialogen som "litteraturhistoriens levande väsen" ska blir helhetlig och rymma mer än den manliga egoensamhetens perspektiv.

Man får lust att med witt-brattströmska glasögon läsa om de böcker och författare som refereras. Det finns upptäckter att göra i verk som man tycker sig ha läst, utan att riktigt ha förstått vad de mer ville säga!

Släktskildring som börjar på landet i Danmark på 30-talet. Lite mycket grova skildringar, men det tillför också till storyn. Vi får följa ett kvinnoöde från barndom i fattig landsbygd och misär till det moderna livet på 60-talet. En stark påminnelse om hur krävande livet som kvinna och klassresenär kunde vara i den här tiden.

Liknar Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj i folkhemmets glanstid. Verkligheten är oftast grå och dassig och storyn lyfter aldrig riktigt, men det kanske är meningen - man ska känna hur synd det var om hemmafruarna, att deras tid inte är något vi nostalgiskt kan romantisera om.

Plus för att den är baserad på en verklig familj.

Ångrar att jag inte läste den på danska, det hade förstärkt läsupplevelsen.

Några få nedslag för varje århundrade för att åskådliggöra innebörden av kungliga äktenskap under olika epoker. Den som söker en regentlängd över de kungliga äktenskapen under tidsperioden göre sig icke besvär: Detta är en skildring av enskilda intressanta äktenskap i respektive tid - ingen dynastisk sammanfattning över hur lyckliga de kungliga äktenskapen varit.

Personligen hade det intresserat mig mer att läsa fler dagboksanteckningar och skildringar av vad makarna själva tänkte om varandra, men källmaterialet är antagligen begränsat. Innehållet blir därför sällan av privat karaktär, utan mer en diskussion i allmänna ordalag kring de kungliga äktenskapens funktion i de olika tiderna.

Tyvärr inte så mycket snaskiga detaljer som jag hade hoppats på, men väl en kvick genomgång i innebörden av kungliga äktenskap under olika sekler och omständigheter och något enstaka intressant kvinnoporträtt jag inte stött på tidigare, bl.a. Maria Pavlovna och Drottning Filippa.

Kärlek i en torparstuga i 1740-talets Småland där glasbruket Kosta växer fram.

En varm och relativt lättläst berättelse med sina korta kapitel. Perfekt avslappnad läsning för den som tilltalas av historiska romaner i Vilhelm Moberg-stuk. Här får vi följa ett ungt par i deras strävsamhet för ett nytt samhälle, för att skapa ett hem och i deras kamp sinsemellan om vad som är rätt och riktigt.

Saknar att inte få följa berättelsen om den lilla familjen längre för att se hur de klarar sig vidare. Författarens gammeldags lokala språk förstärker läsupplevelsen!

Ser fram emot att läsa mer av Ida Andersen!

En angelägen bok för feminismen av idag.
Åkestam belyser välgrundat vikten av feminism (handlingar för jämställdhet) framför feministen (vem som kallar sig feminist).

Den här boken har krånglat till feminismen för mig, men på ett rimligt sätt, som jag tror att många ”feminister” behöver ta till sig,
Feminismen är verkligen ingen lättvindig sak, som det idag ofta framstår, utan ett paket av många avancerade teorier för att identifiera hur vi behöver arbeta för en mer jämställd värld. Och det skrämmer onekligen bort mig lite som nybörjarfeminist, då jag är rädd att inte kunna delta i debatten på grund av bristande kunskap.

Samtidigt bjuder Åkestam in till en ny rörelse där vi får vägleda varandra genom konstruktiv kritik, som en motvikt till dagens ofta inomfeministiska förenklande populistiska slagsmål. Hon välkomnar till en förnyad rörelse som man vill vara del av, samtidigt som hon betonar att jämställdheten är oerhört radikal och att det på intet sätt gynnar feminismen att människor kallar sig feminister som inte är beredda att tro på och arbeta för ett samhälle vi aldrig tidigare sett.

Personligen är jag helt säker på min analys, jag har identifierat ojämställdheten och tror på de patriarkala strukturernas existens. Jag vill ha bort patriarkatet, men klarar jag av att hantera den feminism som krävs? Tror jag på de lösningar som presenteras i feminismens namn idag? Jag tvekar faktiskt.

Åkestams bok får mig att inse vilket sprängstoff feminismen är och det känns som att jag första gången sett insidan av en rörelse jag tidigare trodde att jag redan var en del av.