Gabrielle Erikstedt

Jag är långt ifrån en deckarslukare, det är för mycket copaganda för mig. Men den här föll mig i smaken! Det känns inte som en kriminalare "i lag & ordnings namn", utan den är väldigt "detektivig", vilket jag uppskattar. Det är en genomtänkt berättelse; man sitter kanske inte på helspän men den är klurig & jag är nyfiken genom hela boken. Karaktärerna är fantastiskt gestaltade, gillar och förstår dem samtidigt som jag är misstänksam mot alla. En spännande bok på ett mycket trevligt vis.

Böcker är ju trots allt den julklappen som flest svenskar önskar sig! Och om man ger bort en använd kan man vara säker på att det är en riktig tiopoängare som slås in. En kul grej att kunna göra med ett gäng bokälskande vänner/familj är att komma överens om att ge varandra sin älsklingsbok, så får alla läsa de nära och käras favoriter.

En samling av prosalyriska texter som publicerats i diverse tidningar (gissningsvis texter de "beställt" av henne).
Väldigt svår att skriva om eftersom det är så många olika slags verk med, men som i Bodil Malmsten skriver är det träffsäkert, lekfullt & underbart! Om man inte läst något av Malmsten och vill bekanta sig med hennes författarskap är det här en fantastiskt klippbok för det. Hon har en skarp penna för både det abstrakta samt konkreta & kan skapa perfekt balans mellan verklighet kontra fantasi. Hon visar än en gång vilken magisk författare hon är.

Till en början reagerade jag på att den hade mycket som jag brukar störa på i böcker, som det "men-jag-då?"-snubbiga perspektivet eller den höga närvaron av sociala medier. Men det var också förutsättningarna för Bernards våldsamma paranoia. Från att jag satt och var småirriterad utvecklades den snart till att bli en riktigt bra bok, som jag känner för att riva sönder - jösses, det är få huvudkaraktärer jag avskyr så mycket som jag avskyr Bernard.
Den har ett språk som jag tycker väldigt mycket om i kortromaner, enkelt men hetsigt.

Helt underbar. Karaktärerna är så unika utan vara för överdrivna, humorn är fantastisk samtidigt som filmen inte spårar ur.

Oj vad denna överträffade mina förväntningar, inte för jag trodde att den skulle vara dålig, men i ärlighetens namn tog jag mig till en början an den mest för att kunna läsa För Lydia. Boken känns egenligen ganska klyschig i stora delar, men på ett bra sätt som gör att man kommer nära huvudkaraktärerna. Trodde den skulle vara ganska långdragen (vilket jag dock ofta kan uppskatta) menndet var väldigt kvick och intensiv, i min mening hade boken gärna fått vara lite längre, det hände väldigt mycket på väldigt få sidor.
Lyssnade på lite av den i Bookbeat & måste slå ett slag för det, uppläsaren Per Myrberg låter som en blandning mellan Tommy Körberg & rösten i Bamse, men jäklarns vilken känsla för språket han hade!

Det finns vissa böcker som känns mäktiga att hålla i sin hand, det här är en sådan. Även om man inte delar åsikter med Cissi Wallin är det en bok man borde läsa, man kommer inte ifrån att detta är (en av många) viktiga historier som måste få höras. Men det är också en himla bra bok - rent litterärt, dramaturgin, känslan i språket osv

Rimmen är oerhört finuliga och alldeles lagom i mängd för att ge dikterna sitt vackra flyt, lockar fram känslor man inte upptäckt innan

Hjälp vilken besvikelse... så tråkig, dåligt överdriven och ointressanta karaktärer, synd när handlingen hade god humoristisk potential. Enda vettiga med den är väl att man får en tidslinje på stora delar av 1900-talets historia.

De flesta noveller är mest moralkakor som inte är särskilt intressanta. Tjechov lyckas dock som många av 1800-talets stora ryska författare att på ett skarpt sätt spegla deras samtid.