Gabrielle Erikstedt

Rytmen flyter på så bra!
Blir delad när Maurice är en gruvlig men man får leva sig in i hans värld så starkt, känna med honom och samtidigt hata honom. Kretsar mycket kring hur varje människa är sitt eget universums mitt och hur man samtidigt är distansierad till sina handlingar

Intressant och bra uppbygnad, märks delvis att den är ur tiden när 2013 beskrivs men trots att den är över hundra år håller den. Känns väldigt äkta och jag gillsr Londons "take" på sina analyser. Passande corona-läsning!

En av de bästa biograferna jag läst på svenska. Känns nästan skönlitterär. Väldigt fin och fantastiskt med alla inslag från Nordströms egna texter och bilder.

Långa sidorspår som leder upp till handlingen, även många händelser runt omkring som läsaren skulle kunna ha varit utan. Man får inte lära känns karaktärerna ytligt bara på djupet, direkt.

I.o.m att den är så lång byggs den upp långsamt och suggessivt, men det är ett litterärt mästerverk och helt klart värt att ta sig igenom de första två-trehundra sidorna trots att de kan vara väldogt sega, för det är en historia utan desslike

Det är egentligen som två olika handlingar, skulle likaväl kunna varit två böcker istället. Den med Anna och Vronskji samt Kitty och Levin.

Få poeter dom gör dikterna till en sådan berättelse. En historia. Allt hänger samman, allt är ett. Lika mycket händelseförlopp som i prosaverk, men ack så mycket vackrare. När man läst en dikt kan den några sidor senare få en helt ny innebörd.
Bonen är kanske snarare en enda lång dikt.

Trots att det är kort känns den dock segt, man kommer inte nära inpå och det går delvis för fort fram, för att sedan vara långa vetenskapliga utläggningar. Men fortfarande en mysig och lättsamt språk

Det är så vackra miljöbeskrivningar så det gör ont. Och det är så tragisk berättalse att det gör ont. Även om jag egentligen inte relaterar till HK så känner jag igen mig i sättet att resonera kring ens känslor.
Fin.

Som de i tidigare böckerna är det som att man upplever berättelser i Janas huvud, perspektivet är ur hennes innersta sinnen. Otroligt hur hon lyckas göra en trilogi med aå olika handling, men ändå så lika böcker! Med språket som röd tråd!

Blev tyvärr väldigt besviken. Man får inte alls samma starka känslor som CMBYN. Första (långa) kapitalet är helt onödigt. Tidsangivelserna är oklara och förvirrande. Känns som boken inte har något syfte, utan att den bara är skriven för att ge succéfilmen en uppföljare.

Det är svårt att inse att denna roman är skriver nästan hundra år efter den utspelar sig. Tidsandan, karaktärerna och miljön är så verklig. En bok man verkligen lever sig in i, man kommer inte riktigt ända in i själen på huvudpersonerna, men författaren gör det lätt att relatera till den. Ett av årets bästa släpp hittills!