Christina Wernersson

En bok som man verkligen känner igen sig i.Huvudpersonerna är Sara och Marcus,de är gifta och börjar känna av medelåldern vilket gör dom lika osäkra som tonåringar.

Boken kretsar kring Marcus band Betrial som repar vaeje fredag och Saras nerlagda band Witches of Wrath.Den handlar om hederskodex till familj och vänner och hur sådant verkligen kan spåra ur.

Tjejerna får en spelning på Hard Attack som de klarar med bravur och får ett halvt löfte om en spelning på Sweden Rock.Till slut snor de sina mäns biljetter till festivalen och drar dit.Även männen befinner sig där.På fyra dagar under festivalen gör de upp med allt de gått och burit på sig inombords sedan deras vänskap började som tonåringar.De får perspektiv på det som varit och hur livet är nu.

Det finns en rad igenkänningsfaktorer oavsett om man är en metallskalle eller ej.Jag gillar att varje kapitel har en låttitel.Det finns mycket humor,och jag skrattar mycket med karaktärerna men det finns också mycket som öppnar för eftertänksamhet.Bokens budskap är i mångt och mycket Var dig själv för det kan ingen vara åt dig!

Språket är rakt på och karaktärerna är trovärdiga.Hårdrockens alla kodex finns med utan att bli klyschig.Det är en bok som mycket väl hade kunnat ha utspelat sig i verkliga livet för den handlar om helt vanliga hårdrockare!

En mycket bra och trovärdig bok om hur det var att vara kvinna under Henry VIIIs hov.Den handlar om Katarina av Aragonien och Henrys syster Margaret som blev drottning av Skottland och om hennes son James.

Men det är inte bara högadel,det är också vänskap som sätts på prov.Hur dessa kvinnor var tvugna att handla utifrån den tidens konvenans och hur ibland vänskap måste sättas åt sidan .

Margaret är en precis lika stark kvinna som Katarina som till slut får sitt fall när Anne Boleyn kommer in på scenen.Den handlar också om Mary,Henry och Margarets lillasyster som en kort period var Drottning av Frankrike.

Deras vänskap och systerskap är starkt .De får verka genom sina män.

Är man intresserad av Tudor-perioden är den här boken ett måste!

Tremayne är en mästare på att bygga upp känslostämningar.Här finns hela tiden något som ligger och lurar och man vet inte riktigt vad.

Kath försöker nysta upp vad som hänt när hon har försökt att begå självmord.Pusselbit för pusselbit kommer till henne samtidigt som hon försöker få det dagliga livet att fungera med en autistisk dotter och en man som inte alltid finns vid hennes sida.

En rad myter om hedarna kring Dartmoor spelar in för att föra berättelsen framåt.

Det är också en berättelse om hämndbegär och hur det kan totalt trasa sönder en människa .

Det är en bok som håller läsaren i ett järngrepp och man tror flera gånger att man listat ut det hela men oväntade tvister gör att man bara måste fortsätta läsa.

En riktig bladvändare! Tremayne har blivit en ny favorit.

En helt underbar bok.Mary lever i ett olyckligt konvenansäktenskap och minns sin tid som konststuderande i Barcelona.
Vägen tillbaka dit går lite kringelikrok men hon återvänder.
Hon vänder ryggen till det lyxiga men ensamma livet i Stockholm där hon inget är värd.Sakta men säkert hittar hon den kvinna hon vill vara.Det är en vacker bok om att ta tillbaka sitt liv och leva fullt ut.

Det här är fortsättningen på Blondie om Birgittas liv.Någonstans trodde jag att det här skulle bli lite sockersött eftersom Blondie avslutas med att livet ordnat upp sig för Birgitta.
Ack vad jag bedrog mig!Boken ger en riktig käftsmäll och allt vänds upp och ner.Det förflutna har gett sig till känna och Birgitta får återigen kämpa för att komma tillbaka till ett normalläge i livet.Det som jag tycker är en extra behållning är att hon i sitt språkbruk är rak och brutalärlig.Det är inget förskönande oavsett om livet är gott eller nere på botten.Hon iklär sig ingen offerkofta!

Det är inte bara nattsvart utan en hel del vänskap där det minst anas och även en del ekivoka och amorösa upplevelser.
Lustans Tivoli går igenom hela känsloregistret i en människa!

En bladvändare hett enkelt!

Redan från första meningen sugs man in i berättelsen.Det går inte att undgå att känna med Blondie i alla känslor.Språkbruket är bra och det flyter på i ett snabbt tempo.Det är mycket som händer hela tiden.
Att leva ett sådant sargat liv tär på allt och man blir lite utmattad av att läsa och alla intryck.
Det är ett liv som inte går att föreställa sig ens i sin vildaste fantasi och ibland får man lägga ifrån sig boken för att smälta intrycken men tro inte att den är svårläst,man vill veta vad som händer Blondie.

Det är också en bok som vittnar om vad som behövs för att kunna leva ett stabilt liv.

En bok som känns väldigt orealistisk.Huvudpersonen kämpar med sin mörkrädsla på en rad olika sätt och fortsätter se mönster och faror överallt.Tanken är nog att mörkrädsla ska beskrivas på ett realistiskt sätt men känns mera som att en väldigt sjuk person beskrivs.
Jag blev fruktansvärt uttråkad!

En berättelse som utspelar sig i Leningrad(St Petersburg) och på äppleodlingen Blehey Nochi (Vita Nätter).
Anya är huvudpersonen och mamma till Meredith och Nora.

Systrarna har alltid kännt det som att modern inte kunnat älska dom och de försökte med allt för att få hennes kärlek.

Modern bär på en sorg och historia från andra världskriget och Stalins skräckvälde.

När fadern dör nystas moderns historia upp .Det är en roman om hur trauma och förlamande sorg kan forma en människa men också en roman om försoning.

De två första kapitlen är lite sega men sedan får berättelsen fart.

Jag har läst Rileys böcker och det här är den som jag faktiskt tycker bäst om,de andra böckerna har känts som fullpotts-böcker men den här hade allt.
Återigen är det en parallellhistoria men även om det handlar om familjehistoria så är det barndom med vuxenliv som varvas.

Huvudpersonen är Posy och hennes söner Sam och Nick.Hela sitt liv har Posy trott att hennes pappa dog som pilot under andra världskriget.Ett möte med en ungdomskärlek uppdagar historien kring hennes fars död och hon måste omvärdera sin barndom.
Sönerna hanterar livet olika och även de har sina sorgeämnen som naturligtvis påverkar Posy och hur hon måste värdera deras handlingar.

I fokus står också barndomshemmet Admiral House,släktgodset som fått förfalla i brist på pengar och frågan är om det ska säljas eller bli kvar inom familjen.

Det är en bok som innehåller hela känsloregistret och man känner verkligen med huvudpersonerna.En härlig klädhängare och jag var lite ledsen över att boken tog slut!

Jag är ett stort fan av Gaiman och vissa böcker återkommer jag till mellan varven Gaiman skriver väldigt detaljrikt och det är lite som att befinna sig i ett perfekt dockskåp.Hans ord omhuldar en och är omvälvande.

Som 10-åring var jag väldigt fascinerad av myterna kring asa-gudarna och de olika världarna som de dels bodde i men även höll ett vakande öga.Jag fascinerades av att dessa gudar var så närvarande i mänskligheten.

Jag läste denna bok på engelska och även om jag kände till myterna så var det ändå lite nytt.Ibland kändes det som att hans berättelse inte riktigt gick ihop med det som man fick läsa i skolan.

Det var i varje fall en underhållande läsning men kanske inte det bästa jag läst när det gäller myterna och folksagorna kring asarna.