Christina Wernersson

En sann och väldigt sorglig historia.Maria har pusslat ihop historian om hennes mormors syster Ingeborg.

Ingeborg dränkte en dag sina tre barn,Tor,Efraim och Lucia i bykkaret.Vilken diagnos hon led av fick man aldrig svaret på men min tolkning efter att ha läst boken är en kombination av förlissningsdepression och bipolaritet Detta hände 1929 och då visste man inte så mycket om psykisk ohälsa.

I boken får vi följa Ingeborgs liv i fängelset och mentalsjukhuset.Hon känns som en väldigt skör person men också väldigt ensam.När hon får vara ifred i sin egen lilla bubbla är hon rätt tillfreds med livet men när krav ställs på henne brister det.

Maria målar upp sina släktingar på ett levande sätt,Ingeborgs skörhet,Arturs uppgivenhet känns väl.Även fängelsepersonal och sjukpersonal är bra beskrivna.Marias språk är målande ,man ser miljöerna framför sig likväl som man känner dofterna i de olika miljöbeskrivningarna.Samtidigt som berättelsen är väldigt sorglig så finns det ändå något vackert i den.Den blir också ett tidsdokument över hur psykisk ohälsa sågs på för cirka hundra år sedan.

En bra deckare med ett bra tempo som driver läsaren vidare i läsningen.Språket är bra och förmedlar hela känsloregistret.Karaktärerna känns trovärdiga och det gör även miljöbeskrivningarna.

Handlingen utspelar sig i Åre kring Lucia och fram till julhelgen.En ung tjej försvinner från en luciavaka och hittas i en av skidliftarna iförd sina underkläder.

Daniel Lindskog får ärendet på sitt bord och tillsammans med Hanna Ahlander nystas mordhistorien upp .En del sidospår får slopas innan de ringar in den slutliga mördaren.

Viveca målar fram mänskliga poliser utan schablonstenciler.De får både vara hårdföra och mänskliga.Boken är en bra underhållning som jag tycker är vassare än Sarenbrandt och Emelie Schepp.Dock når hon inte ända fram till Pascal Engmans storslagenhet men klart läsvärd.

Mari Jungstedt har skrivit en rad böcker om Visby och polisen Anders Knutas.Även om en del är samma karaktärer som dyker upp i bok efter bok så blir jag inte uttråkad eller tycker att hennes böcker är repetetiva.Mari håller spänningen på topp från första till sista sidan.

Den här boken handlar om mordet på två unga pojkar samt en musei-intendent, vad är det som binder ihop morden och varför var det just dessa tre som föll offer för mördaren?
Det handlar också om hur ett samlande av artefakter kan bli viktigare än livet själv.Samtidigt är det också relationen mellan Anders och Karin,deras problem blir att de blivit gravida och rädslan över att vara för gammal för att skaffa ett barn till.Vad ska barn och barnbarn säga?

Miljön är Gotland,vindpinade ytor,kalksten ,raukar och ett hav som går från helt stilla till stormpiskade vågor.Mari har ett bra flyt i språket och det är en lättläst rytm.Karaktärerna känns trovärdiga och likaså dialogerna.Hennes språk har ett tempo som gör att man vill veta vad som händer och dessurom knyter hon alltid ihop trådarna på ett snyggt sätt.Det är inte konstigt att Jungstedt är i toppskiktet av svenska deckarförfattare!

Början tyckte jag var lite spretig men sen tog den sig.Vi får följa Eva,Margit och Gunvor i deras liv .Kapitel för kapitel växer deras liv fram.Eva är antagligen en transperson då hon mera identifierar sig som man och klär sig i smyg i herrkläder.Margit är sjuklig både psykiskt och fysiskt,lite offerkofta på henne då hon använder sjukdomen som frikort.Gunvor är den yngsta och mest oerfarna.Både Eva och Gunvor är förälskade i Margit.

Historien är sann och triangeldramat slutar med en rättegång gällande otukt mot naturen.Tiden är 2a världskriget,det var kriminellt att vara homosexuell under denna tid och straffet kunde bli 2 års straffarbete.

Språket är bra och Mian Lodalen har en bra drive i sitt skrivande.Det är tre olika kvinnor som målas upp.Det här är inte alltför långt bort i vår historia och jag tycker det är bra att utvecklingen har gått dit att det är fritt idag att vara heterosexuell eller homosexuell.Romanen blir ett tidsdokument om socialhistoria och samhällshistoria.Den var läsvärd men andra böcker av Mian Lodalen har varit bättre.

Det här är en bok som har allt som jag eftersöker.Den för mig tillbaka till den där ultimata läsupplevelsen som jag hade när jag upptäckte klassiker som Jane Austen och Systrarna Bronte som sedan förde mug vodare till Mary Shelley och Bram Stoker.Den har legat i min att-läsa-hög ett tag,jag fick den av mina systrar i födelsedagspresent i mars men den är utgiven 2007,den har undgått min radar totalt.

Historien har ett övergivit hus som i boken är en ruin,lite övernaturliga element ,bra karaktärer och miljöer samt ett underbart språk! Det är en bok som man bara längtade att få fortsätta att läsa och en sådan som ger en bok-hangover.Man vet att en bok börjar ta slut när den vänstra delen blir tjockare än den högra i uppslaget läge och jag börjar sörja att den ska ta slut.

Margaret Lea blir anlitad att skriva biografin om den ökända Vida Winters som haft en rad bestsellers.I många intervjuer hade Vida diktat ihop en rad olika scenarion om vem hon var och vart hon kom ifrån.Margaret får den sanna historien om huset som nu är en ruin och de människor som en gång levde där.

Historien har sina tvister och sluttampen blev lite överraskande samtidigt som pusslet hela tiden fanns mitt framför ögonen.Det är också en berättelse om sorger och förluster.Boken har definitivt alla ingredienser på plats; ystiskt hus,vacker trädgård,uråldriga trotjänare och en konstant förnimmelse av något vagt övernaturligt och dovt förebådande om en katastrof.Lägger man därtill en beroendeframkallande läsupplevelse så kan det inte bli något annat än en riktig bladvändare!

Det här är en sådan bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om .Det är Linas debutbok och det kan vara det som gör att det inte riktigt finns en klar berättarröst i den.

Karaktärerna är bra och hon har ett vackert och målande språk.Ibland är det helt genialiskt och jag blir tagen medans det i andra avsnitt blir något som skaver som om det inte passar in.

Historien är berättelsen om Unni och Armod som flyr från Norge till Hälsinglands skogar.Det är ett svårmod genom hela boken,de få stunder av lycka som finns uppvägs av år av lidanden.Boken är också berättelsen om deras barn,Roar,Tone Amalie och Lillan.Det är berättelse om liv men också om död.

Jag vet inte vad det är som skaver i boken som gör att jag inte kan ta till mig den helhjärtat.Boken är välskriven men blir seg i för många avsnitt,jag blir rastlös och kan inte vila i berättelsen.Ändå är det något i den som driver mig till att läsa färdigt och ärligt talat är jag bara kluven i om det var bra eller dåligt.Jag vet faktiskt inte!

Jag gillar Fridas sätt att skriva,hur lätt det är att ta till sig hennes ord trots att det är svåra saker hon skriver om.Att hon vågar vara så utelämnande men ändå ingen offerkofta på,det är befriande!

Boken berättar om livet med sin pappa,ett liv som inte alltid var lätt då våld och för mycket alkohol florerade.Man känner alla känslor,sorgen ,tystnaden,ilskan...ja,jag blir arg på hennes pappas beteende och jag blir arg på styvmodern Gisela och även ibland på mamma Rosita.

Det är en bok om hur familjemönster både kan trygga och skada.Det finns nog ingen förälder som är perfekt men alla gör inte de stora,fatala misstagen.

Jag gillar Fridas tänk ORK...Orka,Respekt och Kommunikation...tre nycklar som alla har nytta av oavsett vilken sorts relation det är.

En bok som grep tag i mig och som jag inte kunde släppa! En bok som öppnar upp för funderingar,både bra och dåliga.Ingen är perfekt men med budskapet ORK kan vi bli rätt hyggliga människor.

Ännu en bok som utspelar sig under andra världskriget men som ändå hade något nytt att komma med.Det är en bok som är inspirerad av verkliga händelser.Boken handlar om motståndsrörelsens förfalskare.En grupp som förfalskade dokument så att människor skulle kunna fly från krigets fasor.

Huvudpersonen är Eva som flytt ifrån Paris ihop med sin mor,tanken var att ta sig till Schweiz men de blir kvar i staden Aurignon nära gränsen.Eva blir av en slump indragen i förfalskandets värld.Där möter hon Remy som också står på motståndsrörelsens sida.

De använder sig av uppfinningsrikedom och olika tekniker för att kunna producera de dokument som behövdes.
De räddar ett antal barn och deras riktiga namn förs upp i de bortglömda namnens bok i kod.

Kriget för dom åt olika håll i världen,när kriget är slut utvandrar Eva till Florida.En dag läser hon en artikel om boken där de kodat namnen.Hon beger sig till Berlin för att få tag i boken.

Språket är bra och flyter på.Karaktärerna känns trovärdiga likväl som miljöer och dialoger.Jag blev fascinerad av uppfinningsrikedomen om hur dokument producerades och förfalskades och hur många liv det räddade.

En bra underhållningsroman som ändå lärde mig något nytt!

Ännu en bok som utspelar sig under andra världskriget och som tar upp kvinnans roll.
Den handlar delvis om kvinnliga piloter som flög plan till olika militärbaser men också om kvinnliga spioner.

Huvudpersonerna är Skye och Liberty Penrose.Deras systerskap var kantat av många sorger och olika perspektiv på livet.Det är också en bok om vänskapsband som är otroligt starka.

Miljöer och karaktärer känns trovärdiga och likaså miljöbeskrivningarna.Språket flyter på bra och det är trovärdiga dialoger.

Vissa personer har existerat på riktigt men är blandat med fiktion.Det var en lättläst bok .

En bok som är tung läsning, en bok som ibland måste läggas åt sidan för att smälta och verkligen ta in det jag precis läst.Jag har läst en hel del litteratur som handlar om grymheter som nazismen gjorde sig skyldiga till och jag har sett filmer,både dokumentärer och spelfilmer.Trots det är det något som verkligen griper tag i mig i denna bok.

Boken handlar om tre unga kvinnor,på väg in i livet och första förälskelsens ljuvhet.Det är tre kvinnor som växt upp i ljusa,trygga och kärleksfulla miljöer.De växte upp i ganska stora,bullriga och levnadsglada familjer.

Bokens huvudpersoner är Priska, Rachel och Anka.De träffar inte varandra men alla är de på väg mot umbärande,lidande,sorg och nattsvart skräck.När kriget bryter ut lever de ett gott liv,de är nygifta och har en osviktlig framtidstro.Deras liv faller i spillror,de förs till olika getton och därifrån till Theresienstadt,Lodz,Auschwits-Birkenau för att slutligen hamna i Mathausen.Det som är gemensamt för kvinnorna är att de trots umbäranden blivit gravida och deras barn föds i Mathausen.Kvinnorna har lyckats behålla sina barn i sina kroppar genom allt umbärande ,svält ,sjukdomar och extrema väderförhållanden.Mellan 12-29e april föds deras barn.Inget barn väger över 1,4 kg och mödrarnas egen vikt låg omkring 30 kg.

Kriget lider mot slutet och Mathausen befrias av amerikanska Thunderboltdivisionen.De får medicinsk hjälp att återhämta sig,de får mat och kläder och de möter ett mänskligt beteende som först är svårt att ta in efter att under lång tid ha behandlats fruktansvärt,de var ett nummer och ingenting värda.

Vissa vänskapsband knyts som består livet ut,de skingras över världen men deras barn får av en slump kontakt med varandra då Thunderboltdivisionen har ett jubileum.De möts och de tre barnen finner ett syskonband .

Detta är en bok om överlevnad och tanken slår mig flera gånger att hur mycket kan en människa klara? Dessa tre kvinnor som överlevde förintelsen och dessutom genomgick graviditer,födde sina barn och lyckades hålla dom vid liv visar på en otrolig styrka .

En viktig bok som vittnar om de grymheter som aldrig får glömmas.En bok som har hela känsloregistret men som också inger hopp för om vänskap kan spira på ställen som var uppbyggda för död och förintelse då finns det hopp om att det goda segrar!
Läs den och hylla dessa tre kvinnor som överlevde mot alla odds,läs den så att de inte gick igenom umbäranden förgäves.