Christina Wernersson

Detta är senaste delen om poliserna Emma Skjöld och Thomas Nylen.Tanken är att denna del känns lite spretigare än de andra delarna.
Språket känns igen och likaså karaktärerna.Det som spretar är huvudfallet om Sandra och hennes nyfödda dotter Elise.Sandra begår självmord och hennes livspussel nystas upp.

Det andra spåret är de två före detta poliserna Karim och Gunnar som rymt från Hall och som är ute efter Emma.

Det blir lite repetetivt då Emma återigen är under hot och Nyllet återigen ska rycka ut för att rädda henne.Den kopplingen börjar kännas uttjatad och det gör att jag tappar fokus i läsningen.

Sarenbrandt skriver bra och den här gången behandlas två tunga ämnen i huvudspåret,suicid och filicid.Självmord är väldigt tabubelagt i vårat samhälle och tyngs med mycket skam och ånger.Ingen vet vad som driver en människa till den spets där de inte längre orkar leva.Filicid pratas det över huvud taget inte alls om,vad får en människa att uppmana något till att ta sitt liv och hur får de den makten? Hur lyckas man att bryta ner någon så totalt att döden är utvägen?
Två viktiga frågor i vårat samhälle som måste sluta att vara skam och skuldbelagda .

I det stora hela är det en bra bok men får ett lägre betyg på grund av att den känns spretig.

Det här är en roman som utspelar sig i den lilla staden Trzebinia i närheten av Krakow i Polen men den utspelar sig också i USA.

Huvudpersonen är Alina och Thomasz,vänner sedan barnsben som övergår i en storslagen kärlek.Det andra världskriget kommer att förändra deras planer totalt och separera dom men ingen av dom glömmer den andra eller den kärlek som förenar dom.Det kan låta klyschigt och rosaskimrande men Kelly Rimmer har lyckats med att skriva en roman utan rosa skimmer!.

I USA lever Alina ,hennes dotter Julita och barnbarnet Alice med sin familj.Ett liv med utmaningar där en autistisk son inte alltid gör livet lätt och en hyperintelligent dotter med en IQ på 150.När Alina får en stroke kommer Alice att åka till Polen för sin mormors räkning.Hennes morföräldrars liv nystas upp och gamla hemligheter avslöjas.Det är en bok om kärlek,sorg och svek genom olika tidslager och perspektiv.Den berättar också om motstånd mot nazismens grymheter .Det är en bok som också beskriver hur sann kärlek och vänskap kan få människor att verkligen tänja på sina gränser och för den skull göra uppoffringar och möta samt överkomma en rad olika rädslor.En storslagen bok som sätter sig i själ och hjärta!

Skyddsängeln är den nionde delen om polisen Emma Sköld.Jag har läst de tidigare delarna vilket gör att man får ut mer av läsningen.För varje bok har man fått lära känna Emma ,hennes familj och kollegor lite mer.Kanske är det så att man behöver den där vardagliga bakgrunden där brott målas upp.

Skyddsängeln tar upp ämnen som utanförskap,missbruk och konsekvenserna av psykiatrireformen i Sverige för cirka 25 år sedan.Personen Åsa får vara den som representerar vad som kan hända när en riktigt psykiskt sjuk människa måste leva inom ramarna för det vi kallar normalt.Den karaktären är verkligen en person som skrämmer och det blir kuslugt just för att hon verkligen beter sig ute i samhället som en människa som verkar väldigt tråkig,alldaglig och rätt kuvad men hon ruvar på hemligheter.

I denna del får vi också svar på vad som hände Emmas kollega Krille.Nyllet och Emma får ett fall som berör Krilles försvinnande och som kommer bli avgörande för deras framtid.

Som vanligt har Sara lyckats med en roman som håller högt tempo och som är svår att släppa när man väl satt tänderna i den.Gillar man de tidigare delarna om Emma så kommer inte denna del bli en besvikelse.Boken har en cliffhanger så nu väntar jag på att få läsa del tio!

Den här boken hade allt enligt mig! Ett vackert språk som ibland känns lite drömmande.Dialogerna är bra och karaktärerna kändes trovärdiga.Jag själv visste egentligen inte så mycket om Gustave Eiffel,inte mer än att han konstruerade Frihetsgudinnan och byggde Eiffel-tornet.

Här får vi följa hans liv från ung man till han är i övre medelåldern.Vi får ta del av hans familj.Borgerskapets konvenanser styr hårt i samhället.Vi får även möta hans livs stora kärlek,Adrienne och där är förklaringen till varför Eiffeltornet kan ses som ett stort A.

Även om det delvis är en kärlekshistoria så är den inte rosabubblig och klistrig,den blir på lagom nivå.
Miljöerna är vackra och det är inte utan man känner floders dofter och skogar genom årstiderna men det är också Paris myller.Även om boken bygger på verkliga händelser så är det en underhållningsroman.Läs och njut!

En helt ok underhållningsroman som spänner över tre generationer. Mormor,dotter och dotterdotter.Trassliga relationer och alla har de sina hemligheter.

I centrum står huset Boskenna som funnits i familjen i generationer.Karaktärerna är rätt sterotypiska som det brukar i genren.Det är en underhållningsroman och för det håller den måttet.Språket är bra och det är miljöbeskrivningarna som blir den stora behållningen.Slutet blir som förväntat där relationerna trasslas upp.

Det är ingen bok som gör något jätteavtryck i mig och är nog ingen bok som kommer att läsas om.Lättsam underhållning.

Jag tycker att Prinsessan Christina har fångat ett vackert och genuint porträtt av sin farmor drottning Margareta men som kallades för Daisy.

Det är en kunglighet som jag tror få vet något speciellt om och det är kanske inte så konstigt när inte ens hennes barnbarn gjort det.Hon dog hastigt 1920 efter en tids sjukdom.

Porträttet som via fotografier,brev och föremål målas fram är en kvinna som är handlingskraftig och som ville göra gott för de undersåtar hon var satt som drottning över.Man skymtar en varmhjärtad,rättrådig och humoristisk kvinna.Hon skapade hjälporganisationer främst under krigsåren.

Prinsessan Christina har funnit den farmor som det inte pratades om,kanske för att sorgen var så förlamande för hennes farfar.Från att ha varit kvinnan i den gula klänningen fann hon en kvinna av kött och blod.

En intressant och finstämd bok som känns äkta.Det skulle vara intressant att lära sig mer om denna drottning.Hon verkade modern och äkta i att följa sin egen övertygelse.Duktig i både måleri och broderande samt duktig på trädgårdsskötsel.

Det här var Lucindas debutbok,storyn är bra så boken kunde ha haft en stor potential dock märks det att det är en debut.Det spretar för mycket vilket gör att jag tappar fokus under läsningen och blir inte särskilt berörd.Det blir för mycket Harlequindeckare över denna bok.

Huvudpersonerna är lite platta och väldigt stereotypiska.Joanna Haslam är journalisten som snubblar över en kunglig hemlighet.Hennes vän Simon visar sig vara en hemlig agent ,därtill finns en berömd skådespelerska och barnbarn till en berömd skådespelare som har en nyckelroll i dramat.

Javisst är det en underhållningsroman men en medioker sådan.Det här är en bok som inte lämnar något avtryck hos mig och ingen bok som kommer att läsas om.

Återigen har Pascal lyckats med att skriva en bladvändare av hög rang.Flera gånger trodde jag att jag listat ut hur det skulle gå men återigen en peripeti som slog undan mina tankar.Han skriver så att pulsen går på högvarv och ibland måste ett stycke läsas om för att orden har fladdrat förbi.

Det här är fjärde boken om polisen Vanessa Frank och återigen korsas hennes livsväg av Nicolas Paredes.on får ett fall där kokain är målet,hon dras in i det hela,upptäcker korruption i kåren samt för att rädda Celine,sin adoptivdotter ,måste hon själv läcka känslig information.

Språket är rappt och karaktärerna känns väldigt trovärdiga.Det som gör Pascals böcker så oerhört bra är att han skriver historier som mycket väl skulle kunna vara verklighet och det är det som gör att spänningsfaktorn ligger på topp.Verkligheten kröp in under skinnet när blåljuspersonal blev attackerade i min hemstad Norrköping i ett invandrartätt och drogflorerande område.Kokain kunde ha utspelat sig där!

Tankar går kring blåljuspersonal som ibland blir bakbundna av regler och att allt ska göras "by the book" men förhoppningsvis finns det några Vanessa Frank i den svenska kåren som vågar stå upp mot de kriminella.Sverige måste ta av skygglapparna om inte Kokain ska bli verklighet!

Slutet har en cliffhanger som kanske gör att inte Vanessa återkommer i någon mer bok men jag hoppas verkligen att Pascal låter henne få ta sig an några fler fall och att vi får se Celine bli kustjägare!

Pascal och Johannes har skrivit boken Till minne av en mördare.Det är den första delen i serien Skymningsland.

Boken tar oss tillbaka till den varma sommaren 1994 ,Sverige har fotbollsyra,GES spelas på radion ,sommarplågan är När vi gräver guld i USA.Sverige är också i chock efter Mattias Flincks dödsskjutningar i Falun.Detta är kulissen till deras crime-roman.

Det är ett snabbt tempo igenom boken,dialoger som är rakt på och trovärdiga karaktärer.Huvudpersonerna är polisen Thomas Wolf som gått från skinnskalle till att bli polis.Den andra huvudpersonen är journalisten Vera Berg.Deras vägar möts i en seriemördares spår där unga kvinnor med utländsk bakgrund mördats på olika ställen i Sverige.

Både Thomas och Vera har ett rätt tungt bagage som kommer att spela roll i utredningen.De har båda två listat ut vem mördaren är och de både motarbetar och samarbetar under fallets gång.Jag gillar att de båda två är lite trasiga och inte stereotypiskt perfekta som en del poliser kan bli i crime-genren.Deras trasighet gör dem mera trovärdiga och mänskliga.De är två personer som vill göra rätt men ibland sätter livet krokben på dem av olika anledningar.

Det här känns som att det kunde ha varit ett riktigt fall,det känns trovärdigt!

Vill man läsa en bladvändare med snabbt tempo så ska man definitivt välja denna bok.Jag ser fram emot del två i serien.Slutet är en cliffhanger !

En bok som förmedlar hopp när sorg är närvarandw i livet.Det är en parallellhistoria om Madeleine och hennes anmoder Leofgyth.Leofgyth är brodös hos drottning Edith ,året är 1064 och snart kommer slaget vid Hastings att stå 1066.

Drottning Edith har påbörjat broderandet av den berömda Bayeuxtapeten.Madeleine får i sin hand Leofgyths dagbok i sin hand efter sin mor Lydias död.

I sorgens efterspel efter moderns död översätter hon dagboken från latin.Delen om Leofgyth tilltalar mig mer än det som jag ser som utfyllnad i boken om Madeleine.

Hur mycket sanning som ligger i berättelsen låter jag vara osagt men att Bayeuxtapeten är spektakulär kan man nog hålla med om.
Boken ger mig lust att resa och utforska Canterbury.