Sofia Stiernborg

”The woman who went overboard” av Florence Wetzel är en skandinavisk thriller som handlar om Agnes som fått en kryssning längs den norska kusten i 50-års present. Agnes, som blivit lämnad av sin man, hoppas möta en ny man på kryssningen. Redan i terminalen ser hon Einar, en lång och vacker norrman som hon blir förtjust i. Tyvärr känner han inte likadant för henne, han blir attraherad av Agnes nya kryssningsbästis Pamela istället. Den femte kryssningsdagen försvinner plötsligt Pamela spårlöst. Nästan ett år senare spolas hennes kropp upp på land. Hur gick det egentligen till när Pamela föll överbord?

Jag blev riktigt sugen på att åka på en norsk kryssning när jag läste den här boken. Det var så vackra miljöbeskrivningar av de norska städerna. Men jag vill nog åka sommartid, när det är varmt och skönt och förhoppningsvis lugnare vatten då jag har anlag för sjösjuka. Fast då missar jag i o för sig nog både norrskenet och att åka hundspann. Hade så gärna velat vara med om båda.

Jag har lyssnat på boken ”Mamma sa att jag var sjuk” av Julie Gregory. Boken är en en självbiografi om hur hon växte upp i Ohio med sin mamma som hade Münchhausen by proxy och hur det påverkade hennes uppväxt. Vilken fruktansvärd sjukdom det är! Stackars barn som blir så misshandlade både psykiskt och fysiskt. Julie förstod först i vuxen ålder att hennes mamma led av Münchhausen by proxy. Hela hennes uppväxt hade hennes mamma tagit henne till olika läkare med påhittade symptom. Hon fick äta massor med läkemedel och utstå jobbiga behandlingar trots att hon var frisk. Mamman sa att hon hade hjärtfel och en massa andra sjukdomar och nästan alla läkare trodde på henne! De som inte trodde på henne gjorde inget för att hjälpa Julie. Jag hoppas att dagens läkare vet mer om Münchhausen by proxy så att barn till dessa föräldrar får hjälp. ❤️

Solsken och parmesan är en riktigt härlig feelgoodbok som gör att man blir väldigt sugen på god italiensk mat. Den sista halvan av boken läste jag ut nu i kväll, jag kunde inte lägga den ifrån mig. Ni vet den där känslan: bara ett kapitel till... eller jag läser två till... och några hundra sidor senare är visst boken slut.

Den här boken är fylld av härliga sommarkänslor, god mat, ny vänskap och kärlek. Men som i de flesta feelgoodböcker finns det även sorg, besvikelse, längtan efter kärlek och ensamhet. Jag kan starkt rekommendera den här boken till alla feelgoodälskare därute! ❤️❤️❤️

Boken handlar om en liten grupp människor som bokat in sig på en matlagningsresa till Toscana. På Arlanda får de reda på att hotellet de ska bo på i Italien har brunnit ner. Istället hamnar de på ett mysigt värdshus i Öregrund som ligger på Roslagens kust.

”Den lilla bistron i Bretagne” av Nina George har varit en hyllvärmare hos mig ett tag men när jag såg att Nina kommit ut med en ny bok så ville jag läsa denna först. Efter att ha läst denna bok har jag blivit riktigt sugen på att besöka Bretagne. Det är fantastiska miljöbeskrivningar och mat blir riktigt sugen på fransk mat. Nina George har mycket franska ord och meningar med i boken men trots att jag inte kan ett ord franska så tyckte jag ändå att läsningen flöt på bra.

Till alla er som lever i ett kärlekslöst förhållande säger jag: läs den här boken! Du har rätt till ett lyckligt liv, gräset kan visst vara grönare på andra sidan! Jag vet vad jag pratar om, jag vågade ta steget och har nu ett liv fullt av kärlek varje dag. ❤️

Jag har inte läst Veronica Henrys böcker tidigare men efter att ha läst Familjereceptet vill jag gärna läsa de andra också. Det tog några kapitel för mig att komma in i boken men sedan flöt det på bra.

Boken utspelar sig i den vackra engelska staden Bath både i nutid och på 40-talet mitt under det brinnande kriget. Lauras värld rämnar efter att båda döttrarna flyttat hemifrån och hon får reda på att hennes make varit otrogen. Plötsligt är hon helt ensam i det stora huset på Lark Hill 11. Hon söker tröst i sin mormors gamla receptsamling. Samma receptsamling som Jilly söker tröst i när hon förlorar sina föräldrar i ett tyskt bombanfall.

Boken tar upp både starka vänskapsförhållanden, kärleksrelationer, glädje, omtanke, sorg, saknad, besvikelser, ekonomiska bekymmer, livskriser och mod att gå vidare när ens liv rasat. Jag gillar böcker med parallella tidslinjer där dåtid och nutid binds ihop på ett fint sätt. ❤️

I boken ”Requiem på Dimön” av Mariette Lindstein får vi återigen komma tillbaka till den vackra ön Dimön där det i de tidigare böckerna alltid skett hemska saker. I den här boken får vi lära känna den fd sektledaren Franz Oswald lite närmare. Efter att han har återhämtat sig efter en stroke så har han ett nytt projekt på gång på Herrgården, ett experiment han kallar Requiem. Med sig på ön har han Julia, som är den enda reportern han tillåter vara med på Herrgården. Julias mamma Sofia gillar inte att hon åker dit eftersom hon själv varit fast i Franz våld tidigare när han drev sin sekt.

Jag gillar att boken är skriven både ur Julias och Franz perspektiv. Även om Franz är betydligt snällare i den här boken är den fortfarande spännande. Det som gör den extra bra är att man vet att författaren Mariette Lindstein verkligen vet hur det är att leva i en sekt. Jag ser fram emot att läsa hennes serie om Falksekten!

Stina Jackson fick sitt stora genombrott med boken Silvervägen, nu är hon tillbaka med spänningsromanen Ödesmark. Även denna boken utspelar sig i glesbygden i norra Sverige.

Liv bor med sin tonårsson och sin stränga och kontrollerande far på en gård i den lilla byn Ödesmark. Hon försökte rymma från sin far redan som tonåring men hennes far hittade henne alltid. Alla i byn undrar varför hon bor kvar hos sin far i vuxen ålder och det skvallras om den underliga familjen och faderns rikedomar.

Den här boken växte och blev bättre ju längre man läste. Fina miljöbeskrivningar och bra personporträtt. Det är en mörk och dyster bok om livet i glesbygden, de som bor där har inte mycket glädjeämnen i livet. Droger, misshandel, övergrepp, rädsla, svek, saknad, förtvivlan och ångest är ämnen som behandlas i boken. Men det finns även kärlek och hopp om en bättre framtid om man skrapar lite på ytan. ❤️

”Naturen är hungrig och Bladmannen rider genom skogarna”

Våroffer av Anders De La Motte är den fjärde boken i årstidskvartetten. Jag har bara läst Slutet på sommaren tidigare men eftersom böckerna är helt fristående behöver man inte läsa dem i ordning. Våroffer var 13 timmars ren läsnjutning, Mirja Turestedt är en av mina favorituppläsare.

Boken handlar om läkaren Thea Lind som våren 2019 flyttar in på ett skånskt slott i det lilla samhället Tornaby. Hennes make David ska öppna en restaurang på slottet tillsammans med sina barndomsvänner. Thea har med sin svärmors hjälp fått jobbet som distriktsläkare i Tornaby. Thea får höra talas om flickan Elita Svart som våren 1986 mördades under en vårofferceremoni av någon som utklädd till bladmannen kom ridande genom skogen. Thea som känner samhörighet med stackars Elita börjar nysta i fallet. Vem var det egentligen som dödade Elita, hennes bror dömdes men var han den skyldige? Theas nyfikenhet uppskattas inte av byborna som försöker få henne att sluta rota i fallet.

Den här boken är en riktig sträckläsningsbok som är spännande från första till sista sidan. Anders De La Motte är en fantastisk berättare och jag kommer definitivt läsa de övriga av hans böcker senare i år. Jag kan verkligen rekommendera denna bok!

Enligt mig är Anna Bågstam en ny stjärna på den svenska deckarhimlen! Jag älskade boken, den är så välskriven. Vackra miljöbeskrivningar och ett bra persongalleri. Jag läste ut den i tre sittningar, hade svårt att sluta läsa. Men vilket cliffhangerslut!

Anna Jansson har alltid varit en av mina favoritförfattare, jag har läst de flesta av hennes böcker. Jag har hittills aldrig blivit besviken på hennes deckare. ”Dödslistan” är inget undantag, jag älskade den här boken med. Dödslistan är den 21 boken i serien om Maria Wern. När man har läst i stort sett alla böcker i serien så får man ett speciellt förhållande till karaktärerna. Det är som att man känner dem. Man får följa Maria Wern och hennes kollegor både på jobbet och på fritiden.

Dödslistan tar upp ett väldigt allvarligt ämne, våldtäkter på barn och kvinnor där förövarna går fria. Men i den här boken tar någon som kallar sig Erinya saken i egna händer och straffar männen som går fria på ett sätt som stoppar dem från att någonsin skada någon igen.

En sak jag funderade på när jag läste boken var vilket år det var. Det känns som det är nutid men samtidigt är det en av poliserna som är storrökare. Han röker överallt, även inne på polisstationen. Borde inte det vara olagligt att röka där, det är väl en offentlig plats?