Jennifer Johansson

En film som verkligen berör på djupet och får en att verkligen tänka på sig själv, sitt förhållande till i princip allt och vikten av att behandla personer som man vill bli behandlad själv.

Tack till Älska pocket för recex!

Hör mig viska fortsätter ganska så direkt efter första delen - Se mig falla. Tim är tillbaka i Palma och intrigerna tätnar i hoppet om att hitta sin dotter.

Precis som första delen är det rått, mörkt och avskalat. Kallentoft har en magisk förmåga att kunna skapa stämning och känsla i boken. Jag ser allting spelas upp som en film i huvudet och det är lätt att kunna känna dofter och känna med desperationen i karaktärerna. Det är spännande, det är bladvändarvänligt och det är snabbt tempo - sådär som en bra deckare ska ha!

Däremot tycker jag väl att den här är lite väl lika första. Det spelar som bara vidare på samma grej, och även om vi får se mer av the dark side av Mallorca, kan jag tycka i viss mån att det hade räckt med en bok och då göra den lite längre

Det här är en serie som är att när du väl börjar se den kommer du inte kunna sluta. Jag har även läst boken och tycker att serien ger en bättre helhetsuppfattning om världen och karaktärerna. Däremot tycker jag att serien nu har hållit på lite för länge och det känns som att dem mjölkar ur allt som går. Men ser ändå fram emot den nya säsongen! Men June..., jäklar vad jag blir irriterad på henne!

Tack Joseph Davis för recensionsexemplar!

Dunkelstjärnan är första delen i en ny 9-12-fantasyserie som följer syskonparet Julia och Edvin. Julia märker att flyktingpojken Kasir beter sig konstigt, inte som alla andra. Och hon har helt rätt då hon tillsammans med Edvin och en man som kallas Trubaduren far genom en portal och hamnar i Kasirs hemland, där magi och onda varelser lever fritt.

Jag gillade den här boken mycket på grund av att det var mycket om kulturella krockar. Jag tyckte det var smart av författaren att först vara i Julias värld och se hur hon upplevde att ha Kasir efter sig; att hon tyckte det var jobbigt och att han var lite pinsam när han inte kunde språket. Men sedan att hon kastades in i hans värld, i ett helt främmande land med ens egna kultur och språk - så fick hon smaka lite på sin egna medicin. Uppleva, precis som Kasir, hur det är att inte förstå något och försöka traggla sig fram och ändå försöka bli förstådd.

Jag läser väldigt sällan 9-12-böcker och för mig blev den här lite väl för lättsam i sitt djup. Jag hade velat ha mer intriger, mer diskussioner, mer av karaktärerna - deras svagheter, styrkor och mål. Jag kände lite att jag bara lärde känna dem till ytan, inte på djupet. Men annars så var själva storyn ändå spännande för rätt målgrupp och jag kan tänka mig att det är några som längtar efter fortsättningen!

Tack Norstedt förlag för överraskningen!

Snöängeln utspelar sig i Umeå. En pojke hoppar från en bro. En kvinna hittas mördad i sitt hem. En tonårsflicka försvinner spårlöst. Även om händelserna verkar helt utspridda, blir det mer och mer klart att alla har en koppling till varandra. Polisen Charlotte von Klint, som har ett brokigt förflutet, tillsammans med polisen Per Berg är de som tar sig an fallet.

Det är alltid kul att läsa böcker som utspelar sig i de mer norra delarna av Sverige och jag, som är Lulebo, gillar verkligen den trenden!

Snöängeln är en bladvändare utan dess lite. Handlingen går fort framåt, kapitlen är korta och perspektiven är många. Jag hade önskat att man hade något slags persongalleri i början för att lättare kunna veta om vilka alla karaktärer var och hur dem var i relation till andra. Det var ofta jag blandade ihop döttrar och mammor, vilket gjorde läsningen i början väldigt förvirrande. Jag var inte heller ett så stort fan att de unga kvinnorna som ständigt uttryckte sig att de ville vara smala och att de skulle bli "skinny". Det kändes lite överflödigt och gjorde ingenting till den annars väldigt spännande berättelsen. Kan inte unga flickor i böcker bara få vara utan att deras kroppar på något sätt ska hamna i fokus - som inte ens har något mer berättelsen i sig att göra?

Men utöver detta, så är den här deckaren otroligt välskriven. Det märks att Edvinsson har studerat kriminologi, för jag hade INGEN ANING om hur allting hängde ihop och kunde inte för hela mitt liv ha förstått vem som låg bakom allting. Det var spännande in i det sista och kändes makalöst komponerat hela berättelsen igenom. Det är spännande karaktärer att följa, trassliga familjesituationer och tafatta relationer.

Jag gillar också hur slutet vävdes ihop och att man (förhoppningsvis?) kan tänka sig att det kommer fler böcker om poliserna Per Berg och Charlotte von Klint. Jag hoppas i alla fall på mer!

Tack Rabén & Sjögren för recensionsexemplar!

Himlabrand handlar om Ánte som älskar det livet han lever med renar och hans kultur. Men det är ändå något som gnager inom honom, att han inte kan få vara den han själv vill. Att samerna inte tar lika lätt på homosexuella som alla andra verkar. Och så är ju Erik där, ständigt nära.

När du väl har börjat läsa den här boken, så kommer du inte kunna sluta. Så se till att du har någon timma framöver ledigt så du kan sluka boken och sen också sitta och stirra in i väggen för att du bara ville att den skulle vara längre.

Den här innehåller de element som jag verkligen gillar i en ungdomsbok, de där snabba ändringarna i tonläge i relationerna, den snabba förälskelsen som man kände när man var yngre, jobbiga föräldrar som alltid ställer för många frågor och den där känslan av ett riktigt bra kompisgäng. Men utöver det så är denna skriven på ett nästan melankoliskt vis. Det märks att Ánte är en grubblande person och att han har känslorna utanpå, och det är så himla rogivande och fint att få läsa från hans perspektiv.

I själva historien hade jag kanske önskat mer kapitel som innehöll renlivet, men det är mest bara för att jag är ju så himla nyfiken. Jag vill veta mer om kulturen, historien och hur det är att leva som samer gör. Jag tyckte även att delen om förfäder och boken gjorde så att boken fick ett helt annat djup och känsla, det gjorde den till den där lilla extra stjärnan som gör så att jag aldrig kommer glömma boken. Den är unik.

Känslan och kemin mellan Erik och Ànte går att ta på. Det är en sådan åtrå att det pirrar i hela kroppen när de är i närheten av varandra. Och jag blir ju så frustrerad att de inte bara kan prata med varandra och lösa allting. Sidokaraktärerna är också roliga att följa, lära känna, se hur de agerar vid olika situationer och växer i sig själva.

Det här var en fröjd att läsa. Jag hoppas att du skriver mer, Moa Backe Åstot!

Första säsongen av den här serien är MAGISKT bra! Älskar upplägget att man får följa både dåtid och nutid och se varför och hur allting blev som det blev. Har sett de andra säsongerna men blev inte lika förälskad, men första. Det är ett måste att se!

Supergullig coming of age-bok som handlar om Liz som måste bli krönkt till skolbalens drottning för att få stipendium till sin drömskola, men längs vägen stöter hon på den nya tjejen i skolan, Mack, och känslorna spirar. Rekommenderar till dig som behöver något att le till och sitta med ett fånigt leende och småskratta för att det är så gulligt!

Tack för recensionsexemplar Norstedt förlag!

Fatima, som egentligen inte heter Fatima, och Lykke är mor och dotter, fast inte på riktigt. Men ändå har det hittat varandra. Men en dag försvinner Fatima, utan att lämna något meddelande till Lykke. Och en dag blir Lykke överfallen och hamnar på sjukhus.

Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar på den här boken, men den var inte alls som jag tänkte. Jag visste att den skulle vara karaktärsdriven, men trodde ändå att plotten skulle vara en mer central roll än vad det var. Det här är en väldigt karaktärsdriven bok, med en stillsam och underliggande plot som gör sig påmind om och om igen. Språket är målande och följsamt, på ett sätt som gör varje karaktär unik. Jag tror jag aldrig har stött på karaktärer som träffar mig så hårt i magen som dessa, och hur verkliga men samtidigt så urbota idiotiska och misäriga en del av dem var. Det är inte ofta jag vill kasta iväg boken för att en karaktär gör mig så arg. Inte heller ofta jag vill krama boken och hoppas att jag med det kramar en karaktär. Nej, dessa karaktärer kommer stanna otroligt länge hos mig.

Diskussioner om adoption, rasism, föräldraskap, religion och känslan av att bara vilja passa in trycks in i denna bok. Och ju mer jag tänker på den, och desto mer jag tar avstånd från den - så älskar jag den mer och mer. Det är något alldeles speciellt med Majgull Axelssons berättelser. Och slutet lämnar mig med tusen obesvarade frågor som gör så jag nästan måste börja om boken och försöka luska ut vad som sker med karaktärerna. Däremot kändes en sidostory lite onödig och gjorde så att boken kändes lite mer långsam än stillsam. Och ibland kändes även handlingen på något sätt upprepande, kanske var det skrivsättet som ibland gjorde så att det blev lite kaka på kaka. Men annars, wow - vilken författare vi kan njuta av.

Ät inte ute! Utan laga maten själv och köp för fler portioner samtidigt. Blir du, som jag, också less på att äta samma mat - laga fler maträtter så du kan pendla mellan dom under veckan. Och laga inte bara nytt, utan laga i alla fall en av rätterna där du vet att du är sugen på det och tycker om det!