Jennifer Johansson

Tack för recensionsexemplaret HarperCollins Nordic!

Det farligaste djuret av alla handlar om Gary L Stewarts uppväxt, från när han blev övergiven som ett litet spädbarn, till att han blev adopterad och att han fick brev från sin biologiska mamma. När hon sedan fick brevet från sin biologiska mamma försökte han vara tacksam för att hon hittat henne, men det gnagde fortfarande i honom efter att söka vidare för att hitta sin biologiska pappa också. Men ju mer han nystade i sitt förflutna, desto mer säker blev han på att hans pappa var den ökände Zodiakmördaren.

Den här har jag varit lite rädd för att läsa, både för att det är oerhört skrämmande och för att det är facklitteratur. Men det är en riktig bladvändare. Den är skriven på ett sådant sätt att det känns som en roman. Kapitlen är relativt korta vilket också gör det svårt att lägga ifrån sig boken (ja, jag älskar korta kapitel). Gary berättar i relativt kronologisk ordning över vad som är en idé till vad som hände, hur hans biologiska föräldrar träffades, tills de tog skilda vägar och att han blev bortlämnad. Men sedan också om hans egna uppväxt och hur traumat som liten, att bli övergiven, är något han fortfarande kämpar med idag.

Oerhört intressant läsning som absolut gör en mer intresserad av att grotta ner sig i Zodiakmördaren. Jag hade väl hört lite om mördaren innan, men tycker att Stewart förser en med informationen man behöver veta för att hänga med i vem han var. Ofta känns det som att facklitteratur antar att man ska veta vissa saker, men här är det väldigt snyggt gjort - och det är till och med spännande till och från.

Jag gillade den här boken och kommer absolut vilja dyka ner i annan litteratur inom true crime-genren.

Det här är det absolut bästa som finns. Känslan av att rida barbacka bland småstigar, hängande träd och snön som glittrar både på marken och i växtligheten. Nej, det finns inget som slår att höra hovar mot backen.

Tack för överraskningsposten HarperCollins Nordic!

I Unorthodox får vi följa Deborah Feldmans tankar och känslor i att växa upp i ett ultraortodox judisk enklav. Allt från när hon var liten och reglerna var strikta; släkten kontrollerar allt från vad hon ska ha på sig för kläder till vilka böcker som ska läsas. Och sedan som tonåring när hon blir bortgift med en man hon inte känner och den press och stress det medför så att hon till slut flyr med sin son.

Jag brukar ha svårt för biografier - och det här är ett perfekt exempel på varför. I den här berättelsen kastas vi rakt in, utan bakgrundsinformation, in i Feldmans liv. Det är inte något kapitel som förklarar vad de innebär att bo i denna typ av släkt, vad det innebär att vara ortodox och hur de ter sig i förhållande till andra livssätt. Därför blir det, för mig, svårt att hänga med i berättelsen och få en full förståelse till vad de innebär. Och jag tror att jag hade gynnats om jag sett serien innan jag läste boken, för att få en mer förståelse.

Jag förstår att man ska ha koll på religioner och veta lite om de olika religionerna som finns, men samtidigt så tycker jag att en del av boken hade kunnat innehålla en förklaring till vad det innebär. Däremot skriver Feldman riktigt givande, vilket gör det svårt att sluta läsa boken och man vill hela tiden få reda på hur det går för henne (även om du redan vet allt från baksidan av boken). Men jag kan ju inget annat än att beundra Feldmans innersta styrka och hur hon gång på gång vågar stå upp för sig själv, göra det hon vill och hålla hemligheter för hela sin släkt. Och sedan hur hon vågar ta steget för att göra det hon alltid drömt om. Det är riktigt fascinerande och stärkande att läsa.

Jag är glad att ha läst den ändå, då det är ett av mina mål att läsa fler memoarer och biografier - och jag tror minsann att dem växer för mig med varje facklitteraturbok jag läser!

Tack till Bookmark förlag för recex!

Pojken från skogen handlar om en pojke som hittades i skogen på USA:s östkust, som överlevt helt ensam utan mänsklig kontakt, och inget minne av vem han är eller vart han kommer ifrån. 30 år senare återvänder han för att bo i skogen, efter att ha lämnat en lovande karriär i militären. En dag försvinner en flicka spårlöst och Wilde blir indragen i fallet och tvingas där igenom återvända till samhället han aldrig passade in i.

Jag har läst några thrillers av Harlan Coben tidigare och gillar alla mycket. Men, den här föll jag inte lika hårt för. Jag tyckte att det var lite väl för många trådar uppe samtidigt och att alla inte riktigt löstes upp och fick svar på. Jag tyckte också att det hade varit intressant att få veta mer om Wilde, eftersom han ändå är en så pass viktig karaktär. Eftersom man inte fick veta så mycket om honom så var det även svårt att känna sig med berättelsen och inne i den, utan det blev mer att man tittade på.

Men, precis som Cobens tidigare thrillers är ju även den här en bladvändare, med flera handlingar som går in i varandra och skapar en dynamik i berättelsen som gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Kapitlen är korta och karaktärerna många, vilket både gör det roligt men också utmanande att hålla koll på vilka alla är samtidigt som man försöker gissa sig fram till vem som är boven i dramat. Jag gillar också mycket att alla hans karaktärer känns väldigt verkliga och gråa (varken onda eller goda), vilket gör det lätt att känna medlidande och tillit till karaktärerna. Även om det här inte var min favorit av honom så ser jag oerhört mycket fram emot att läsa hans kommande böcker!

Rekommenderar till dig som gillar thrillers med många handlingar som löser sig lite mer och mer ju längre in i berättelsen man kommer, starka kvinnliga och manliga karaktärer och thrillers vars fokus inte är på mäns våld mot kvinnor.

Det här är min go-to-rätt i ALLA lägen. Jag älskar ceasardressing, och tillsammans med sallad, ost och kyckling - det blir magnifikt!

Det här är typ en bladning mellan en liten typ av memoar som kokbok. Jag skrattade högt flera gånger då jag kikade i den - omöjlig att inte titta på och recepten är on point!

Hur kan en bok vara så bra? Hur kan en bok få en att känna så mycket? Önska så mycket? Och hur kan Celeste Ng skapa karaktärer som känns så verkliga? Jag är mållös. Och jag längtar ihjäl mig efter mer av den här fantastiska författaren. En ny favorit. HELT klart!

Vill du skratta så du nästan pissar på dig? Nicka för att du håller med så mycket? Lyssna på den här!

Bikupan handlar om Ana och Connor som båda är gifta, men inte med varandra, och ändå inleder en kärleksaffär. De träffas under flera år, men plötsligt händer det otänkbara. Connor dör i en olycka och Ana står ensam kvar. I sitt försök att bearbeta sorgen så försöker hon närma sig den människa som delar samma förlust, Connors fru.

Jag vet inte hur jag ska göra den här boken rättfärdig i min recension, den är helt jävla briljant. Skrivsättet får en att smälta, torka tårar och skratta rakt ut. Fantastisk berättarteknik, men som tog ett litet tag att komma in i. Genom att berätta historien i vers blir det som på något sätt ännu mer känsla och intimitet. Vi får följa Ana i olika skeden i livet och hur hon bearbetar sorgen och glömmer sin egna familj i sin sorg, samtidigt som vi får följa Ana och Connors stormande kärleksaffär.

Jag brukar ha svårt för böcker med otrohetsteman, då jag tycker att det är en väldigt uttjatat handling i böcker. Men den här var så pass unik och gjord på ett fantastiskt sätt, så tropen förstördes inte boken för mig. Den här boken diskuterar mycket över hur instabilt och destruktivt en kärleksaffär faktiskt är. Om det är något som jag skulle vilja förändra med boken, så är det att jag vill att den ska vara längre, då jag tyckte att slutet kändes lite abrupt och som kom från ingenstans.

Rekommenderar till dig som gillar; böcker skrivna i vers, berörande och hjärtskärande böcker och som diskuterar otrohet som något destruktivt

Jag fullkomligt älskar P3s dokumentärer och det är hit jag alltid vänder mig om jag vill lära mig något nytt, eller vill förstå något bättre som jag har läst och sett om. Fantastiskt!