Jennifer Johansson

Tack Bokförlaget Nona för recex!

Marta sover handlar om Najda som tidigare blivit dömd för ett fruktansvärt brott. Men när ett mord sker i hennes närhet blir friden hon önskar helt annat. Hon blir den perfekta mördaren att sätta på det mordet, även om hon kanske inte har begått det. Kommer man någonsin ifrån att vara dömd om man blivit dömd?

Jag hade nog alldeles för höga förväntningar på den här boken. Jag sträckläste Hausmanns första bok, Älskade barn, och tyckte den var perfekt. Men något med den här var svårt. Jag hade svårt att ta mig till den, även om den hade intressanta element som den kommenterade på. Just detta med att en som blivit dömd till brott och är ute igen i samhället, ändå speglas som en brottsling och har svårt att få en ny chans.

Jag tror det berodde på att det var många handlingar, mycket fram och tillbaka i tiden och karaktärer som man inte riktigt förstod vad de gjorde där. Speciellt grenen med Paul, vad förde han med berättelsen egentligen? Att det är lättare för advokater att dra det lättaste händelsen och fälla oskyldiga istället för att arbeta mer och faktiskt lösa brottet? Jag hade svårt att känna mig delaktig i boken för allting blev som bara så absurt och skrattretande komiskt, även fast det skulle vara spännande och svårt att lägga ifrån sig.

Däremot gillade jag extremt mycket Nadja som huvudkaraktär. Hon var svår att lita på, man visste inte vart man hade henne och det var lätt att börja tro något helt annat än vad som var sanningen. Jag ser däremot väldigt fram emot att läsa Hausmanns nästa bok, för jag tror verkligen hon kan skriva något som faller mig i smaken igen.

Rekommenderar till dig som gillar: fartfyllda thrillers, karaktärer som inte går att lita på och bisarra spel.

Helt magisk och så oroväckande hur ouppmärksam man var genom hela filmen för att bli helt chockad av upplösningen. Kan däremot nästan bara ses en gång, men är heeeeeelt fantastisk!

Wow, den här lilla boken hade så verkliga karaktärer och relationer så det nästan blev för mycket. Helt fenomenalt fantastisk liten bok, men så fruktansvärt jobbig att läsa. Jag har aldrig varit med om att en författare har skrivit så mycket känsla inbäddat i ett fint språk. Kommer minnas länge och kommer absolut läsa allt som Aubert ger ut i framtiden.

Jag tror jag aldrig har läst en bok som började så oskyldigt och slutade med att jag kämpade mot tårarna och hade hjärtat i halsgropen konstant. Skrivsättet är fenomenalt och många gånger stannade jag kvar i berättelsen enbart för att få suga åt mig mer av Swärds fantastiska berättarteknik. Men det här är också en bok som jag lätt hade kunnat lägga undan för att aldrig ta upp igen, på grund av ämnet den till slut kommer in på.

Skyddsänglar handlar om Leah, vars sörjer sin bror då han för ett år sedan dog i en bilolycka. Hon kämpar med känslor för hennes brors bästa vän men också för att försöka komma in i vardagen igen. En dag möter hon en kvinna som trycker en hand mot hennes bröst, efter det börjar Leah se visioner om människors öden. Hon har blivit aktiverad som skyddsängel.

Skyddsänglar är en fartfylld urban fantasy som handlar om änglar, fallna änglar och vanliga människor. Leah är sexton år och det märks tydligt att hon här den åldern i boken, då vissa beslut känns lite väl naiva och att kärlek är en stor aspekt i berättelsen, vilket jag uppskattar då det ofta känns som att unga karaktärer i böcker är äldre än vad de ska vara. Jag tyckte det var lite svårt att komma in i boken och det tog ungefär hundra sidor innan jag kände att jag började få grepp om berättelsen, alla perspektiv och vad som egentligen hade skett. Wallman skriver på ett lättsamt språk med korta rappa kapitel som gör det svårt att lägga ifrån sig boken, och jag läste ut i princip hela på en dag.

Det jag saknade i den här boken var en mer förklaring över världen och magisystemet, jag kände att jag fick lite och var uppe på toppen av isberget och nosade, men inte alls så mycket så att man faktiskt skulle kunna förstå sig på systemet. Sedan tycker jag även inte riktigt om hur mycket öppna trådar som lämnas när boken är slut, vilket gör att jag inser att det här måste vara en serie, men det känns som att jag inte fått riktigt nog med svar för en första bok. Jag hade gärna sett mer av allting och att boken faktiskt hade varit lite längre och avslutat några av de trådar som påbörjats.

Rekommenderar denna till en som vill ha en lättsam urban fantasy med mycket fart i berättandet

Och mörkret föll är första delen i en serie om sex böcker. I första boken får vi följa Melinda som en natt blir bortförd till en helt ny värld via en portal. Den portalen skapades under en natt då ett riktigt oväder var över staden, och en blixt slog ner i ett träd som rasade ner över en undangömd jordkällare. I den andra världen lär hon känna personer som både är onda och goda, och får reda på vad som kan ske med människorna om hon inte räddar dem.

Det här är en serie som passar perfekt för de som har påbörjat sin fantasyresa eller är unga och vill testa på fantasy. Det är lättsamt skrivet och karaktärerna, miljöbeskrivningarna och magisystemet är lätt att förstå och ta till sig. Det jag hade svårt för i skrivsättet är att meningarna ibland kändes lite avkortade, istället för att skriva t.ex. "Melinda tvekade..." skrev Lundvall istället "Tvekade...", vilket ibland kunde vara svårt att identifiera vem som egentligen gjorde vad. Vad gäller kommentarerna och kritiken mot oss människor i den här boken - om vad vi gör mot naturen och att vi måste använda de resurser vi har - tyckte jag mycket om. Det beskrivs med lätta beskrivningar och görs inte tungt, även om det är ett tungt ämne.

Det som också gör så att den här boken faller lite för mig är att huvudpersonen två gånger är med om instalove. Instalove är väldigt svårt för mig, om det inte görs på extremt bra sätt. Och den här gången, när det dessutom skedde två gånger med samma karaktär, gjorde det extra svårt att ta det seriöst. Men samtidigt så är jag lite äldre än vad boken är till för till målgrupp. Men även om instaloven tog upp mycket tid av boken, så är den här en första bok till en stor serie. Jag tror att det som gör att det kändes så instaloveigt för mig berodde mycket på att jag inte riktigt fick något grepp om tidsuppfattningen. Hur lång tid sträckte sig den här boken? Ofta kan den första boken kännas seg med all uppbyggnad och karaktärsutveckling, men istället tyckte jag att den här var en rolig läsupplevelse. Jag var inte uttråkad en enda sekund och det hände saker hela tiden som gjorde så att bokens händelser drevs framåt.

Rekommenderar till dig som gillar; instalove, mystiska karaktärer, portal fantasy, nybörjare inom fantasy och natur.

Jag ser fram emot att fortsätta läsa serien och se hur det går för Melinda och hennes familj.

Tack till Bokförlaget Polaris för recensionsexemplar!

Terapeuten handlar om Sara, som driver en privatpraktik för ungdomar hemma hos sig. Hemma är det kaos, då hon och hennes man Sigurd tappert försöker renovera den stora villan. En dag lämnar Sigurd hemmet och försvinner, medan polisen dras in i försvinnandet dras Sara längre och längre in på banorna av att det är någon som övervakar henne, då hon hör fotsteg inne i det stora huset och saker som varit försvunna dyker upp igen.

Det här är en sådan där bok som du undrar; "ja, vad tyckte jag egentligen om dig?" när du lägger ner den. Det är en sådan bok som du knappt kan sluta läsa när du läser den, men inte den bok du längtar efter att plocka upp och påbörja läsningen. Det jag gillade var hur Flood lyckades uppehålla den mystiska och läskiga känslan genom hela boken. Jag gillade hur poliserna mer och mer började gå emot Sara, men ändå sökte andra alternativ då hennes historia kändes sann. Jag gillar hur mänskligt Sara betedde sig som karaktär, men tyckte också att alla hennes tankar och monologer som var genom den här boken blev lite för långa och utdragna. Många gånger kände jag att jag småskummade miljöbeskrivningarna, för att de var alldeles för detaljerade i min smak. Men ändå så fastnade jag totalt i historien med sättet som Helene Flood skrev.

Däremot tycker jag att den här boken var lite för karaktärsdriven för min smak. Ibland kändes det som att jag hade läst femtio sidor och fått en ynka ledtråd till vad som hade hänt med hennes man. Början tyckte jag var bäst, då satt jag som fastklistrad i sidorna, men ju längre boken kom in så blev den mindre och mindre bladvändare för mig. Jag hade önskat mer mystik och mer framfart i berättelsen. Mer att du som person faktiskt hade kunnat gissa dig till vad som hänt. Jag gillade ändå, att när man trodde man hade fått reda på sanningen, så var den helt något annat.

Rekommenderar till dig som gillar; karaktärsdrivna böcker, en huvudkaraktär som älskar monologer, utförliga beskrivningar av allt och den där mystiska, lite läskiga, känslan som får det att krypa under skinnet.

Tack till Bokförlaget Nona för recex!

Samtal från en ängel följer en kvinna och en man som av misstag råkar byta telefon, efter en krock, på en flygplats. När de senare reser hem båda två och inser att deras telefoner är bytta är de redan tusen mil ifrån varandra. Istället för att direkt posta tillbaka varsin telefon till respektive person börjar båda istället kika på innehållet i telefonerna, och innehållet chockar båda två.

Oj, vilket katt och råtta-lek det här blev! Och spänningen var hög! Den första delen i boken, vilket sträcker sig ungefär hundra sidor, kändes rätt seg och jag började ifrågasätta om det skulle vara en standard otrohets-bok. Men åh, så glad jag är över att jag hade fel.

Karaktärerna som byggs upp i den här boken känns väldigt mänskliga - för vem skulle inte ha börjat snoka i en telefon som man vet att den andra har din telefon? Det är roligt att följa karaktärerna och allt mer genom boken så spricker de upp och blir mer och mer utvecklade och nyanserade. Jag gillar hur Musso släpper med små detaljer hela tiden som gör det omöjligt att lägga ifrån sig boken när den väl startade.

Det som gör så att den inte får full pott är att det ibland var svårt att hålla koll på vart karaktärerna var och att den ibland kändes lite hoppig i handlingen. Speciellt när slutkampen började och spänningen var som högst, hade jag i vissa fall svårt att navigera hur och varför karaktärerna löste ledtrådar och vad som skedde. Jag tyckte även att skrivsättet kändes väldigt mediokert och hade hoppats på en bättre upplägg rent språkligt, då det kändes väldigt enkelt. Men alltigenom en väldigt spännande thriller som tog vändningar jag aldrig kunde gissa mig till. Jag ser fram emot att läsa hans två kommande böcker som kommer ut senare under 2020 och början på 2021.

Rekommenderar till dig som gillar; fartfyllda böcker, katt och råtta-thrillers, bristfälliga karaktärer och mysterier.

Tack så mycket HarperCollins Nordic för recex!

I Jägarinnan följer vi tre sammanlänkade perspektiv för att finna den kvinna som kallblodigt mördade sex barn under andra världskriget som nu är på rymmen. Nina är stridspilot åt Ryssland och hamnar bakom fiendelinjen och till slut kommer öga mot öga framför Jägarinnan. Ian Graham är nazistjägare och hans mål just nu är att få fast Jägarinnan efter att hon har skadat honom genom att kallblodigt mörda en släkting. De två teamar ihop sig för att jaga rätt på Jägarinnan. Undertiden så har hon nästlat in sig i en familj i Boston där vi får följa Jordan - en ung kvinna som drömmer om att bli fotograf och som från första början tror att det är något mystiskt med kvinnan som hennes pappa valt att bo med.

Alltså, WOW. Det här är en bok helt i min smak. På senare tid har jag blivit helt beroende av att läsa böcker om andra världskriget - men följa kvinnor och deras öden om det är som stridspilot eller spion, det spelar ingen roll. Den här boken var inget undantag.

Även om boken sträcker sig över 600+ sidor så flyger man genom den. Kate Quinn (och översättaren) har en ypperlig förmåga att skriva tunga ämnen på ett skrivsätt som är så medryckande och lätt att ta till sig. Jag var lite orolig i början att följa tre perspektiv, då det ofta blir att man gillar ett mer än andra. Men jag kan helt ärligt säga att jag älskade varje perspektiv. Jag gillade hur Jordan hela tiden tydde sig om att något var fel med kvinnan som hennes pappa älskar, men också de många timmar av stridsteknik och flygningar för Nina. Ians kapitel var de som var minst intressanta från början, men när Nina introducerades i nutid i Ians kapitel var det en fröjd att läsa även hans perspektiv.

Det jag kan säga var ett litet minus var att slutet kändes väldigt kort och snabbt avgjort. Historien bygger upp och spänningen tätnar till att bli något helt fantastiskt, men sedan tycker jag att slutet och hur Jägarinnans öde blir känns lite som ett antiklimax, det gick som så lätt för dem. Jag hade önskat mer intriger och mer spänning, inte att allting bara föll på plats. Det jag däremot tycker att Quinn har lyckats oerhört bra med är att skapa karaktärer till Jägarinnan. I slutet, då man vet hennes öde, är bitterljuv. Samtidigt är även resterande karaktärer så magnifikt uppbyggda - jag vet deras mål, deras viljor, deras motiv och det känns verkligen som att jag känner dem. Jag älskade även hur allting var så lättsamt beskrivet så att man lätt kunde se hur allting fortlöpte som en film i huvudet. Jag hoppas verkligen att det här blir en film! Sedan att Quinn har gjort sin research och att många saker som karaktärerna gör och genomgår har hänt på riktigt, nä alltså wow. Jag måste läsa hennes andra bok; Kodnamn Alice.

Läs den här om du är intresserad av: kvinnoöden, andra världskriget, bra (gråa) utvecklade karaktärer och en väldigt snygg uppbyggnad

Vargblod är tredje delen i Flocken-serien av paranormal romantik-drottningen Sara Dalengren. Den tredje följer kärleksresan mellan Stefan och Lukas, om hur det är att inse vem man är kär i och vem man är. Men också om hur man måste kunna ställa upp för varandra, även fast det är skuldkänslor eller otillräcklighet som bubblar inombords.

Åh, vad jag älskade den här boken! Jag påbörjade den en kväll och insåg mitt misstag när jag knappt kunde hålla ögonen öppna men ändå ville fortsätta läsa. Det var en sådan fantastiskt känsla att få vara tillbaka med gänget i de småländska skogarna och se hur deras kärleksbekymmer ska lösas samtidigt som de har mer allvarliga problem att ta itu med. Kemin mellan Lukas och Stefan var fantastisk och jag bara väntade spänt på hur de till slut skulle få varandra. Det var nästan så att jag var tvungen att torka tårarna på slutet då jag trodde att det var kört.

Det finns ingenting negativt om den här boken. Och jag längtar så efter del fyra i den här serien så jag nästan spricker! Fantastiska böcker - hela serien. Jag ser så fruktansvärt mycket fram emot att få följa Igors perspektiv och jakten på kärleken i nästkommande bok. Läs den här serien. Läs den bara (men läs de två första delarna först såklart)!