Jennifer Johansson

Cilkas resa handlar om Cilka som blir frisläppt från Auschwitz för att sedan åka till ett läger i Sibiren. Hon får kämpa igen mot alla odds och överleva, medan hon lär sig nya saker om både sig själv och att faktiskt kunna känna kärlek igen.

Jag var rätt nervös inför min läsning av den här boken, just för att det här är ett så pass ämne som ska berör men något i Morris skrivsätt gör mig inte berörd. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag såg en stor förbättring mellan Tatueraren i Auschwitz och Cilkas resa. Det kan mycket väl ha berott på att det var vissa tillbakablickar, vilket gav ett mer djup i berättelsen. Men precis som den förra boken av Morris är denna också väldig mycket i "jag gick sedan dit, sedan hände detta och jag blev ledsen"-stuket istället för att kunna väva in känslorna på ett annat sätt.

Dock tycker jag att även den här historien är viktig, och varje berättelse och varje roman om denna tid får oss att påminnas om den tid i historien som är så oerhört viktigt att inte glömma bort. Speciellt med de krafter som svävar runt om i världen nu och den främlingsfientlighet som råder i många länder, är dessa historier och böcker viktigare än någonsin.

Jag ser fram emot att läsa mer från Heather Morris och se hennes utveckling som författare!

Där kräftorna sjunger är en bladning mellan en långsam thriller och en berättelse om en unga kvinnas kamp att överleva ensam, samtidigt som det är en fenomenal hyllning till naturen. Kya Clark tvingas leva ensam när en efter en av hennes familjemedlemmar lämnar henne ensam i våtmarken. Byborna börjar kalla henne "Träskflickan" och till slut har hon enbart måsarna och naturen till vänner. När en bybo, Chase Andrews, hittas mördar, faller lotten direkt på att det är hon som ligger bakom mordet.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna recensera den här boken utan att bara höja den till skyarna som den redan har gjorts. Owens och översättares fantastiska språk är så magnifikt att det är första gången på länge jag verkligen läst något sakta för att få alla ord att sjunka ner. Författarens miljöbeskrivningar är otroliga, och samtidigt som det är fiktion så döljer sig biologi och zoologi i texten som gör att du lär dig lite hela tiden om både våtmarken, men även dess invånare. Det bildas en respekt för de djur som lever där. Jag vill bli zoolog nu.

Språket är så fantastiskt att jag vill bara slut skriva den här recensionen och påbörja boken på nytt, så mycket älskade jag den. Och för en person som sällan läser om en bok, så är det ett väldigt högt betyg. Dikterna i boken fick mig att vilja börja läsa poesi, men bara poesi av Amanda Hamilton. Jag vill rama in dikten Eldflugan och läsa den om och om igen.

Huvudpersonen, Kya, och resterande av karaktärerna är så fulländade att de känns som personer som måste leva på riktigt. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kunde vara intressant att följa Kya och mata måsarna, men jag njöt varenda sekund. Thrillerinslaget av boken gav den extra kryddan för att hålla tempot uppe i boken och det var i precis rätt tillfällen som de små snuttarna av detektivarbete kom.

Vad gäller själva handlingen så är det bara mer än en ensam ung kvinnas kamp om överlevnad och ett mord. Det handlar om utanförskap, rasism, sexism och hur fördomar kan spegla människors val något oerhört. Om hur rykten kan göra så att en persons liv blir helt annorlunda.

Har du inte blivit övertygad om att läsa den redan, så hoppas jag att du ändå ger den en chans. Den är värd alla lovord som har sagt om den. Och vinner inte Där kräftorna sjunger Årets Bok 2020 kommer jag bli oerhört besviken.

Jag vet inte om det var jag eller boken i det här fallet. Jag fastnade verkligen för Jackson förra bok - Silvervägen - men Ödesmark var jag tvungen att kämpa med. Tyckte att den pitchades lite fel? Kanske att jag hade velat ha mer inslag av thriller men fick mer eller mindre ett familjedrama som gick alldeles för snett. Det är svårt för mig att poängtera exakt vad det är som gör att det här bara var en okej bok för mig. Men så var det.

Jag gick in i den här boken och trodde att den inte skulle vara för mig. Historisk fiktion brukar inte alltid vara min grej - om det inte är under andra världskriget med fokus på kvinnor. Men något i Andersens berättarteknik och uppbyggnad av karaktärer var jag fast. Jag satt som klistrad framför ljudboken och kunde inte för mitt liv sluta lyssna, även om jag var framme i min biltur. Det var en magisk läsupplevelse och verkligen en bok jag inte hade plockat upp om den inte blivit nominerad till Årets bok.

Jag har läst de flesta av Jojo Moyes böcker och hon fortsätter att överrumpla mig med hennes historier. Bergens Stjärnor är baserat på en riktig händelse - alltså att dessa ridande bibliotekarier fanns. Och ja, vilket drömjobb! Att få rida och samtidigt vara omgiven av böcker, jag skulle tacka ja till det direkt.

Den här boken är fylld av känslor, sexism, homofobi, mäns våld mot kvinnor, systerskap, feminism, passion, vänskap, kärlek och jävlar anamma. Jag älskar alla karaktärer - speciellt Alice och Margery. Det är fantastiska på sina egna sätt och att få vara en del i den här vängruppen är absolut något som jag själv hade velat vara.

Jag kommer inte kunna skriva en recension som rättfärdigar hur fantastisk denna bok var. Och jag kan ännu en gång fastslå att Jojo Moyes är en utav mina absoluta favoritförfattare.

Jag är absolut glad att jag väntade på att få läsa denna på bibblan och nu ska jag lämna in den så fort jag kan så att fler får möjlighet att läsa den fortare.

Tack så mycket HarperCollins Nordic för recex!

Mitt liv som råtta handlar om Violet Rue som råkar höra sina bröder prata om ett fruktansvärt brott det begått så måste hon välja mellan sin familj eller att brottet ska bli löst. Och detta beslut kommer att tvinga henne att upptäcka vem hon själv är och vilken plats hon har i samhället.

Jag ville så gärna älska denna bok. Baksidetexten var så fruktansvärt spännande för mig. Men den föll lite. Jag visste inte när jag gick in i denna att det både skulle vara skrivet i tredje person samt du-form blandat, vilket inte alls fungerade för mig och skapade enbart förvirring. Därefter visste jag inte alls att denna bok hoppar extremt i tiden och har ingen direkt tidslinje, i alla fall inte den första delen av boken.

Men sedan, efter halvvägs, så kommer den ikapp snabbt. Den behandlar ämnen som utanförskap, feminism, rasism, diskriminering och det är vissa stunder jag bara vill kasta iväg boken för att personerna i den är så skrämmande och jag blir så arg. Det är spännande hur jag kunde vara så förvirrad i början av boken och undra vad som egentligen kommer att ske, till att tillslut förstå innebörden av den första delen och varför den utgjorde en sådan stor del som den gör.

Jag skulle starkt rekommendera denna om du vill ha en bok som bygger på och på, för att sedan avsluta väldigt bra! Jag kommer definitivt läsa mer böcker av denna författare, då jag förhoppningsvis är mer beredd på hennes unika sätt att hoppa mellan olika tidslinjer och om det är tredje person eller du-form.