Annika Lundeberg

En mycket fin film som bygger på en sann historia om Michelle Payne, en australiensk jockey, som slogs för att tjejer skulle få rida i de största tävlingarna.
Det är härligt att se hur Michelle, yngst av tio syskon, vars mamma dött i en olycka när hon är 6 månader, i hela sitt liv älskar hästar och att vara jockey. Hon har väldigt mycket driv, är skicklig och ger sig aldrig, trots väldigt många skador av mycket allvarligt slag. Hela familjen har samma intresse. Michelle har en riktig kämparglöd och jag blir berörd.

En ganska speciell, annorlunda film om Norman Oppenheimer som anser sig vara en fixare av stora mått, men egentligen är han ingenting. Men Norman är bra på att föra sig, konversera och låta övertygande och "råkar" snubbla över inflytelserika personer och försöker bli deras vän. Sen använder han det för att ställa sig in hos nästa. Han lyckas bli vän med en ung israelisk politiker som några år senare har kommit upp sig rejält.
Inte så spännande historia, men skådespelarinsatserna är bra. Norman spelas av Richard Gere och han gör en strålande insats. Andra skådisar som är roliga att se i filmen är: Michael Sheen, Steve Buscemi, Josh Charles...

Jag gillar Lucy Dillons böcker, men denna tyckte jag inte var lika bra som de tidigare jag har läst.
Den har många feelgoodkvalitéer, men jag tyckte den var lite tradig, för lång och lite för förutsägbar.
Den handlar om Jeannie som på sin bröllopsdag inser att hon inte kan gifta sig... allt känns inte rätt. Men samtidigt sker en olycka och den blivande mannen blir påkörd av en buss och hamnar i koma.
Sen får vi följa Jeannies funderingar om vad hon ska göra, vad är moraliskt rätt och fel, hur kommer hennes liv bli... samtidigt som hon börjar engagera sig i sina grannars liv med herrelösa hundvalpar.

En självbiografisk bok om en dotter med en mycket speciell pappa. Pappan är Izzy Young, en musikpersonlighet, som upptäckte Bob Dylan, men han är också en person med flera diagnoser (skulle jag gissa). Dottern, Philomene Grandin, skådespelare, skriver mycket kärleksfullt om sin uppväxt, men hon har förstås fått ta ett alldeles för stort ansvar, både för sig själv och sin pappa.
Det är nedslag i dåtid och nutid och jag tycker et är intressant att få ta del av pappa-dotter-realtionen, men är inte så intresserad av Youngs yrkesliv. Men det är också lite tung läsning, eftersom inget barn ska behöva ta ett sånt stort ansvar.

En mycket stark självbiografisk bok. När författaren skiljer sig hamnar hon i en livskris och på psyket och hon inser att hon kanske måste ta itu med vad som hände när hon var liten. Hon föddes med bland annat en allvarlig ryggskada och låg länge på sjukhus och opererades och genomgick smärtsamma behandlingar under många år. Under en tid när föräldrar inte fick vara närvarande på samma sätt som de är idag. Detta har naturligtvis traumatiserat författaren. Vi får följa med i olika barn- och ungdomsminnen varvat med nutudiden.
Det är en relativt tunn bok (220 sidor) men innehåller så mycket. Det är utlämnande gripande, hudlöst berättat och Schulman väjer egentligen inte för några känslor eller saker som hon tidigare skämts för och det ska vi som läsare vara glada över. Det är tungt men samtidigt viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa och annat som är svårt. Detta är en bok som jag kommer bära med mig länge.

En mycket bra film som bygger på Ruth Bader Ginsburgs liv. Det är intressant eftersom man inte bara får följa hennes personliga kamp för att få utbilda sig som kvinna i USA och senare arbeta som jurist i en tid då det inte var accepterat att kvinnor hade den sortens jobb. Till sist lyckas hon även med att bli invald i högsta domstolen.
Tack vare Ginsburgs enträgna arbete för att ta bort könsskillanderna i amerikanska lagarna så har samhället blivit mer jämställt, även om det är en bit kvar...
Ginsburg är en viktig förebild och inspirationskälla och det är en mycket sevärd och viktig film.

En spänningsroman/deckare i hästmiljö. Roligt med en lite annorlunda miljö och att det inte är någon polisutredning man får följa (för de har inga resurser), utan en privatpersons.
Miras morfar har dött, är det en olyckshändelse eller ligger det ett brott bakom? Samtidigt försvinner en ung kille på hästgården bredvid, hänger detta ihop och i så fall hur? Mira försöker luska, frågar ut folk, letar efter bevis i morfars stuga... Men det är svårt och det verkar finnas många hemligheter.
Vi får följa historien ur flera personers synvinklar, men det är lite för många för mig att känna mig engagerad i. Dessutom är egentligen inte någon av dem skildrad så jag känner sympati för dem, förrän i de allra sista kapitlen.

En mycket fin och stark berättelse om författarens dotter, som föds under dramatiska förhållanden. Det visar sig att hon är autistisk.
Det är mycket personligt skrivet, nästan poetiskt. Det är som att befinna sig i stormens öga, tillsammans med pappan - mitt i det kaos som föräldrarna upplever. Alla känslor kring det nya barnet, samtidigt som föräldrarna känner att något är "fel", men BVC och sjukvården säger bara att de ska avvakta.
Det är ärligt skrivet, både skildringen av kärleken och oron, men också hur författaren inte klarar av det. Det är en bok som drabbar läsaren och man får större förståelse för hur livet kan bli när något sådant här händer.

Årets viktigaste bok!
Äntligen har någon skrivit inifrån om hedersförtryck. Detta är en mycket stark, gripande bok om en uppväxt som naturligtvis inte borde få se ut så här. Vi får följa Elaf Ali när hon som fyraåring flyr från Irak med familjen och fram till nutid, ca trettio år senare. Det är en vardag där Elaf slits i ett mellanförskap och där hon ständigt måste försöka anpassa sig till vad föräldrarna kräver. Men det är också en berättelse om hur hon lyckas frigöra sig och få sina föräldrar att ändra åsikt.
Mellan de berättande bitarna om sin uppväxt så finns det inspränga hedersrelaterad information och intervjuer med Elafs föräldrar idag.

En oerhört charmig och trivsam deckare, som har oändligt många kopplingar till böcker, läsning, författare...
Ett gäng udda personer slår sig samman för att själva försöka reda ut vem som kan ha mördat deras vän Peggy, som lite skämtsamt kallar sig för mordkonsulent, eftersom hon ger tips till författare på hur och vilka som ska mördas i deras kommande böcker.
För mig är inte morden det viktigaste (i denna bok eller andra) utan allt annat runt omkring; personbeskrivningarna, miljöerna, relationerna, alla böckerna, ja hyllningen till deckargenren, gärna den äldre. Det är lätt att få känslan av att den lilla gruppen är en nutida Miss Marple.