Annika Lundeberg

Detta är utan tvekan Veronica Henrys bästa feelgoodroman i denna "serie" av fristående böcker. En riktig fullpoängare. Som att läsa en riktigt bra engelsk julfilm.
Lizzy är en glad och engagerad kvinna som alltid har fullt upp och hela tiden tänker på andra. Men efter att ha förlorat jobbet , stressen inför julen och dessutom har hon kommit i klimakteriet... och så kommer varken tonårsbarnen eller maken hem den kvällen då de alltid brukar klä granen. Det är droppen. Lizzy packar en väska och åker till en väns lilla strandstuga vid havet, för att vara själv.
Där möter hon några andra som också har "flytt" från jobbiga saker. De finner varandra och får tröst av att möta lite mänsklig värme och omtanke.
Jul i strandhuset är en bok med mycket värme, hopp, förlåtelse, kärlek och se det stora i det lilla. Och underbara miljöer i det vintriga strandhus-området.

En mycket stark och intressant självbiografi om Deborah Feldmans uppväxt i en ultraortodox judisk enklav i New York. Det här är hennes egen berättelse om vad hon själv har upplevt och vad jag förstått så har hon ändrat på namn, platser, beskrivningar av personer för att de inte ska bli mer utpekade än vad de redan är.
Boken är, framförallt i början, mycket detaljerad kring det religiösa liv som Deborah växer upp i. Ett liv där flickors och kvinnors roll och möjligheter är mycket begränsade och där allt präglas av religiösa "måsten". Det är förstås skrämmande läsning, men det är samtidigt en fascinerande berättelse om en flickas utveckling och vilja till att leva ett "normalt" liv där hon själv får bestämma vad hon ska göra, läsa, utbilda sig... Och hur t.ex. de förbjudna besöken på et vanligt bibliotek och läsningen av engelska klassiker blir ett vattenhål
Efter första tredjedelen tar boken fart och sen blir den bara bättre och bättre. Det är fascinerande, sorgligt, men samtidigt upplyftande att läsa om Deborahs frigörelse. Hela boken är ett starkt och viktigt vittnesmål.

En riktigt härlig juli feelgood. Det är som att läsa en amerikansk-engelsk julfilm. Den innehåller "allt" och lite till och boken tog mig ur en lässvacka med sin charm och härliga miljöbeskrivningar.
Vi får följa historien ur tre synvinklar, två systrar och deras mamma. Ena systern ska gifta sig med en amerikan i Aspen och den andra systern tror att det är ett felaktigt beslut. Mamman har inte vågat berätta att hon och pappan bestämt sig för att skiljas. Det är bäddat för problem och missförstånd.
Det är mycket talande beskrivningar av snön, skogen, Aspen som skidby, snöoväder, mat och dryck, lyxiga hotellet de bor på... och ovanpå det alla hemligheter som de olika familjemedlemmarna har för varandra.
Lättsamt, trivsamt och mysigt.

Denna självbiografi är skriven tillsammans med Petter Karlsson och den speglar verkligen Skifs liv som man ser det genom hans musik, framträdanden, medverkan i musikaler, filmer, program och annat. Han verkar vara en mycket snäll människa , en hyvens grabb. Men man kommer honom inte närmare inpå livet, däremot får man läsa om alla hans projekt och mindre kända händelser bakom kulisserna utformade som små anekdoter. Trevlig läsning.

En kortroman om två väldigt vanliga ämnen. Dels om ett äktenskap som inte får tillräckligt mycket omvårdnad, så paret har glidit ifrån varandra rejält, dels om ett mor och dotter-förhållande som inte är så jämlikt. Och om en överarbetad kvinna, huvudpersonen, som känner att hon "måste" göra allting, för alla andra så hon helt glömt bort vem hon själv är och vad hon vill. Eftersom det är en kortroman så hinner författaren inte gå på djupet alls, men ändå lyckas romanen vara lite tänkvärd, även om det inte är så lätt att förändra i verkligheten. Hela historien utspelar sig i ett gammalt hus på Österlen som behöver mycket omvårdnad det också.

Jag är lite kluven till denna bok. Jag gillar Helena von Zweigbergks romaner, men detta är förstås något helt annat. En bra tanke, att försöka analyser sig själv genom att titta både bakåt och framåt, hur man betett sig och vad man gjort i sitt liv, mönster som återupprepats eller ändrats - en en självbiografisk inventering" helt enkelt. Men... tidvis är det briljant formulerat med insikter både för författaren och läsaren, men tidvis är det bara en massa ord, prat... som bara känns luddigt.
Boken är kort och går att läsa i stycken. Men den hade vunnit på att ha en tydligare tråd och en redaktör som slagit ner på luddigheten.

Håkan Nesser skriver på ett väldigt eget och speciellt sätt, i denna bok kanske ännu mer. Det är en oerhört stillsam deckare. Paret Eva Backman och Gunnar Barbarotti går runt och småputtrar hela tiden. De samtalar, grymtar, äter och funderar på ett gammalt fall som de inte löst ordentligt, samtidigt som de isolerat sig i en stuga i ett höstgrått Gotland.
Det beror på att den döda kroppen inte återfunnits och att det fanns för många oklarheter vem som begått brottet med den försvunna, troligtvis döda busschauffören. Han som varit del i en bussolycka där flera unga människor dog Hans änka får också ärva en väldans massa pengar.
Så gillar man Håkan Nessers stil så kommer man inte bli besviken. Dessutom får vi ju veta hur förhållandet mellan Barbarotti och Backman fortskrider.

En mycket söt, amerikansk feelgood för ungdomar. Lättsam, smårolig läsning om en underbar storfamilj med italiensk bakgrund som hjälper huvudpersonen Sophie 17 år att bli glad igen efter att hennes pojkvän dumpat henne på ett klumpigt sätt.
Olika familjemedlemmar (kusiner, mostrar, mormor och morfar) bokar in blinddejter och vad de ska göra under tio dagar. Vissa dejter blir roliga och bra, andra mindre katastrofer. Det är charmigt och ganska sockersött men underhållande och bra avkoppling.
Allt utspelar sig också passande nog på jullovet. En lite allvarligare bihistoria handlar om Sophies storasyster som samtidigt föder sitt barn för tidigt ovh bebisen hamnar på neonatalavdelningen.
Allt slutar lyckligt förstås. Från 13 år.

Jag gillar Liane Moriaritys sätt att skriva, hennes sätt att psykologisera personer och skeenden och det uppstår alltid oväntade vändningar. Men "Den stora kärlek" gjorde mig lite besviken. Karaktärerna är intressanta och vi får följa dem växelvis; en kvinna som stalkar sin fd pojkvän och pojkvännens nya kvinna. Intressant att få se det ur olika synvinklar. Men boken är alldeles för lång, rentav tjatig och det är inte alls några oväntade vändningar. Boken hade helt enkelt kunnat kortas med en tredjedel, men det är lättläst och intressanta personer att följa.

En som gillar att bygga pussel vill alltid ha ett nytt motiv. Det går dessutom att göra det till en relativt personlig present beroende på vilket motiv man väljer. Vill man vara ännu exklusivare så kan man ju beställa ett eget pussel med eget motiv, som passar mottagaren extra bra.