Annika Lundeberg

En fristående fortsättning på Den lilla bokhandeln runt hörnet, men här är det sympatiska Zoe, som är huvudpersonen och som inte har det gott ställt. En ensamstående mamma till en 4-årig son som aldrig börjat prata. Hon tar jobb som aupair till tre mycket vilsna, moderslösa barn som fått leva vind för våg på ett stort slott i Skottland. Förutom aupairjobbet ska Zoe sköta bokbussen medan bokbussens ägare ligger på sjukhus i en komplicerad graviditet.
Detta är Jenny Colgan när hon är som bäst. Charmig fellegood som inte är så sötsliskig även om man kan lista ut slutet långt i förväg. Extra plus för att det handlar väldigt mycket om böcker, inte bara som jobb, men även som läkande kraft när man har det svårt. Fina och lockande miljöbeskrivningar också.

Lättläst underhållning i svensk feelgood om de två, rätt olika, systrarna Lind. Nu är den ena gravid och får ångest av att snart lämna jobbet ifrån sig till en vikarie och alla "måsten" man måste göra/köpa till det kommande barnet. Den andra systern letar efter den stora kärleken på nätet... det går inte så bra, men hennes arbete som efterrättskock går desto bättre. Lättsmält och med mycket igenkänning, framförallt om graviditeter, i denna rappt skrivna bladvändare. Fortsättning lär följa...

Detta är bok två i serien om kvinnorna som äger och sköter hotellet Flanagans. Den är lite sämre än första delen, jag saknar själva hotelljobbet som vi fick följa i första boken. Här är det mest fokus på intriger, hemligheter, svek, sex och dåliga relationer. Allt i 80-talstappning. Lite svår att komma in i, men den tog sig. Ser ändå fram emot att återse kvinnorna när vi hoppar fram till 1999.

En psykologisk spänningsroman, men inte en av Lisa Jewells bästa. Blir helt enkelt inte lika engagerad, trots att de "vanliga" ingredienserna finns med: dolda hemligheter i en familj, varför beter sig folk som de gör, ett par stycken är oerhört manipulativa och i slutet vänds historien ett par gånger.
En oskadd 10-månaders baby hittas i ett hus där de vuxna tagit livet av sig, sen nystas historien upp både i dåtid och nutid. Vi får följa tre personer som berättar deras version... och till slut vet vi som läsare hur det hänger ihop. Jag ger boken 3+ eller 4-...

Ett familjedrama som utspelar sig på 70-talet. En tonårsdotter hittas död och sen nystas det bakåt i tiden i den dysfunktionella familjen, vad kan ha hänt, vad har föranlett detta? Det är en intressant historia som nystas upp där föräldrarnas förväntningar på sina barn blir för mycket av olika orsaker.
Detta är Celeste Ng:s debutbok och man kan se många trådar som vävts vidare till succéboken Små eldar överallt, som är bättre, men Säg inget om Lydia är en tillräckligt bra bok, som väcker många tankar.

Solsken på menyn är tredje delen i feelgoodserien om Café Havsbris. De bör läsas i ordning, i alla fall om man ska få ut mer av alla karaktärerna och bakgrundshistorien. En "ny" huvudperson i varje bok, men alla i gänget kring kaféet förekommer i varandras böcker. Det är en härlig grupp handfasta vänner (olika åldrar och kön och konstellationer) som alltid finns där för varandra genom att stötta och komma på konkreta lösningar.
Denna gång är fokus på en försiktigt spirande kärlek, där ingen av de två vågar bli förälskad egentligen. Och så handlar det mycket och fint beskrivet om huvudpersonens mamma som har alzheimer. Boken slutar med en stor personligt arrangerad fest till en 92-åring.

En klassisk lättsam feeelgood, som tyvärr använder de första 200 sidorna till vad som hände innan man kommer till det som boken ska handla om, enligt baksidestexten: att en man plötsligt och oväntat lämnar fru, familj, vänner, företag... när allt går åt fanders med företaget. Där står alla kvar och får ta itu med sånt de inte hade en aning om... Den rika, ganska osjälvständiga frun får upptäcka att hon egentligen är både lösningsorienterad och inte så intresserad av status. Inga direkt oväntade händelser, men samtidigt tillräckligt intressant för att läsa vidare.

En helt underbar roman som jag tyckte mycket om för dess skildring av träskflickan Kya och hennes annorlunda, ensamma liv i våtmarkerna. I princip lämnas hon ensam som 6-åring, när den ena efter den andra i familjen lämnar henne och den försupna, aggressiva pappan. Det är en fascinerande beskrivning av det speciella djurlivet och naturen Kya lever i, men ännu mer spännande är det att få veta hur hon lär sig klara sig själv, eftersom hon är utstött och föraktad av alla andra runtomkring - hon är ju bara ett barn. Och hur det kommer att påverka henne hela livet. Den är välskriven, poetisk och innehåller dessutom ett mord, men den biten intresserar mig inte lika mycket.
Jag kan bara säga: Läs den!

Jag har aldrig läst någon liknande bok. Den är som livet själv: en vardagsskildring i ett konstant flöde av känslor, tankar, händelser och en herrans massa sms. Det är roligt, sorgligt och känslosamt. Det är mycket goda vänner som alltid ställer upp, motsträviga tonårsbarn, ensamstående mamma som inte kan koncentrera sig på sitt författarjobb, en exman som är sjuk... Men mest av allt handlar det om kärlek, kärleken till livet, sina barn, vänner och en eventuell ny partner, vars kärlekshistoria skildras ingående i alla stadier du kan tänka dig. Det är hudlöst och roligt.

Mattias Edvardsson har gjort det igen, han är skicklig på att skriva bladvändare som är svåra att lägga ifrån sig. Jag gillar att det är korta, lättlästa kapitel som skrivs utifrån tre olika personer, i dåtid och nutid och att händelsen/olyckan långsamt nystas upp. Man får bra inblick i vilka grannarna är och vilka hemligheter de döljer. Däremot tycker jag att upplösningen av historien känns lite långsökt, men det har varit ett roligt tidsfördriv att hänga med "Goda grannar".