Rebecca Ritzén

Det handlar om dig är en historia om den första stora kärleken. Språket är vackert, utan tvekan, men berättelsen är ganska tunn i sig. Den lämnar tyvärr inget permanent intryck och jag kan tycka att det märks att det är en debutroman. Jag gillar de korta kapitlen som gör den väldigt lättläst och perspektivet med jag och du, men jag hade önskat mer dialoger för det känns inte riktigt som att vi får lära känna huvudkaraktärerna. Det är lite för mycket alkohol och rökning, och trots vad Sandra Beijer sagt så romantiserar den både alkohol, cigaretter och den ”typiska tonåringen”. På något konstigt sätt gillar jag den ändå, trots att jag inte kan relatera till huvudkaraktären. Det handlar om dig är en fin bok men jag tror att jag hade gillat den bättre när jag var tonåring.

Tistelhonung fångade mitt intresse efter sin nominering till Årets bok 2020 och i somras hittade jag den på biblioteket som 7-dagars lån, vilket visade sig vara givet för en bladvändare som denna. Jag tycker att det här är en riktig fin och välskriven roman. Jag gillade framförallt delen från 1955 om Veronika och pensionatet, det var så mysigt att läsa om sommar, bin, värme, stränder och ungdomskärlek. Tyvärr tycker jag att huvudkaraktären Ebba tyckte lite för synd om sig själv och det var ingen höjdare att läsa om hennes misslyckade förhållande. Däremot gillade jag att läsa om både Ebba och Veronika, om hur deras relation fördjupas och där 1955 och nutid också knyts samman. En fin bok i solstolen men förtjänar den verkligen sin nominering till Årets bok? Nja, jag tycker nog inte riktigt att den når enda fram.

Silvervägen är en lättläst och älskvärd bok. Jag läste den i somras och texten hade sånt driv att jag slukade den i ett nafs. I slutet satt jag med andan i halsen och den var nästan omöjlig att sluta läsa. Jag skulle bara läsa lite mer liksom. Älskar miljöbeskrivningarna, jag blir så sugen på att åka till Norrland, det verkar vara sååå fint. Alla karaktärerna känns också äkta och levande. Det är väldigt lätt att beröras av deras historier och Lelle är nog min favorit.

Silvervägen är helt enkelt en riktigt fängslande spänningsroman. Och jag får verkligen lust att läsa mer av Stina Jackson. Näst på tur blir nog hennes senaste roman - Ödesmark.

Stanna är en superfin bok, som handlar om att hålla andra uppe när man själv är nära att gå sönder, om den stora livsavgörande kärleken och om att stå still när alla andra rör på sig.

Till en början störde jag mig på Esters omogna resonemang, liksom skärp dig! Men efter ett tag gick det över och jag började uppskatta boken. Fina karaktärer, där jag verkligen gillar Esters relation med sin lillebror. Språket är härligt och dialogen är riktigt bra. Det känns naturligt och äkta! Pluspoäng för huvudpersonens antikvariatsjobb och droppande av boktitlar också. Jag velar mellan 3 och 4 i betyg men ger 4 ändå för att jag tycker boken rullade på så bra med sina korta kapitel som gjorde den mycket lättläst.

Stanna är helt enkelt en himla fin debutroman om kärlek och relationer, hemska sjukdomar, hur det är att bli vuxen och hur livet ibland kommer emellan och inte alltid blir som man tänkt sig. Mitt tonåriga jag hade älskat den här! Och det vuxna jaget ser fram emot fler böcker av Flora Wiström.

Här är ännu en bok av Flora Wiström. Jag har ju redan läst hennes debut "Stanna" som jag tyckte mycket om. Och "Hålla andan", ja den är riktigt fin den med.

Men alltså Floras språk - wow! Hon vet hur man förmedlar mycket, med några få noggrant utvalda ord och är inte rädd för att skriva närgånget och naket. Jag tycker om hennes stil. Lite rått och korthugget, träffsäkert, men också fint och äkta. Första halvan är magisk, men kanske något seg. Medan den andra halvan är snabb och både förutsägbar och oförutsägbar på samma gång. Slutet är så abrupt att jag bara "men jaha?", och jag önskar så att den varit liiite längre.

"Hålla andan" är överlag en vacker, sorgsen och mörk berättelse. Det är en kortroman med viktiga ämnen som etsar sig fast och inte lämnar i första taget. Jag är återigen impad av Flora Wiström och jag ser framemot kommande böcker.

Finna sig är en välskriven roman och det märks tydligt att Agnes är poet. Det är perfektion i varenda mening, utan ett enda överflödigt ord. Det är omsorgsfullt skrivet samtidigt som det också är igenkännande och provocerande.

Vi får möta Anna, som tar sig an ett antal klassiska kvinnoroller - hustru, moder, älskarinna och vårdare och hon spelar dem mycket skickligt och övertygande - för alla utom sig själv. Hon lever för alla andra, för männen i sitt liv och existerar enbart genom dessa mäns blickar, där hon ser sig själv utifrån som ett objekt där det enda målet är att behålla deras uppmärksamhet. Det är vardagsskräck när den är som bäst och handlar om hur Anna ser på sin omvärld och de förväntningar hon har på sig, om hur hon tror att andra anser att hon bör vara. Helt enkelt, om det som förväntas av en kvinna, i de roller som hon åtar sig. Det är både tänkvärt och deprimerande, men också väldigt frustrerande. Jag vill egentligen mest ruska om Anna och be henne följa sin egen väg och sina drömmar, strunta i alla roller och det som förväntas av en och att hon bara ska skrika det som hon vill ha sagt - att våga leva, för sig själv och ingen annan. Men hur tar man sig som individ ur århundraden av patriarkala mönster egentligen?

Finna sig är sorglig, bitter och så sann. Och lättläst! Det enda jag inte var så förtjust i var de kursiva faktasidorna, som jag tyckte var rätt trista och platta.

Allt jag inte kunde säga består av sex essäer. De går att läsa helt fristående och hör inte ihop, men det gör dem förstås ändå. Jag som inte brukar lyssna på böcker, tänkte göra ett försök och lyssnade på Allt jag inte kunde säga, som visade sig vara ungefär fyra timmar lång. När jag lyssnade förstod jag inte riktigt att det var sex olika delar till en början, då de är rätt så lika, fastän ändå inte.

Vad jag läst mig till, är det här en bok som har fått rätt så bra betyg. Allt handlar om Emilys tidigare liv, om hennes fyrtio år på jorden. Hon skriver på ett sätt som visar på distans men samtidigt kommer vi henne väldigt nära, då det är tunga ämnen som berörs. Trots det är boken ändå lättläst. När du läser boken, får du inga svar och finner ingen tröst, men däremot får du en intressant, hjärtskärande bok som berättar och berör på djupet. En riktigt öppet, naken och utlämnande bok, en bok om att leva i världen helt enkelt.

Jonas Karlsson är, förutom en bra skådespelare, också en riktigt bra författare. Regnmannen ☔️ är en lättläst kort roman och en sån där bok man inte kan sluta läsa. Ingmar är en enligt mig en gullig, men ganska ensam gubbe, som har tagit över fruns stora intresse för rosor ? Förutom Ingmar och hans rosor får vi även läsa om åldrande, om sorg och saknad och om förhållandet mellan far och son. Men också om önskan att vara större än vad man är och om plötslig makt. Rosor och trädgård ligger mig inte lika varmt om hjärtat som för Ingmar, och det är absolut inte ett av mina största intressen, men att läsa och se denne ensamme, tillbakadragne man lysa upp när han fått reda på en hemlighet som han vill berätta för alla men egentligen inte borde är verkligen så underbart.

Regnmannen ☔️? är en lätt och riktigt härlig bok, med roliga karaktärer och jag kommer definitivt fundera på vad det var som egentligen hände.

Ojojoj så lång tid det tagit för mig att läsa den här boken. Inte för att den är dålig utan för att jag haft en sådan seg start med att börja läsa böcker igen. Charmen med tarmen är en lärorik och framförallt rolig bok om vårt tarmsystem. Giulia skriver på ett fantastiskt härligt och skämtsamt sätt. Den är trots vetenskaplig fakta ändå lätt att förstå sig på och illustrationerna som systern Jill gjort bidrar på ett humoristiskt sätt. Bra uppdelning av information, du kan själv välja om du vill läsa hela boken eller några enstaka kapitel. Du får reda på varför kroppen fungerar som den gör och varför den ibland inte fungerar. Och är du som mig och har mycket magproblem så är det här definitivt en bok för dig.

Jag läste Sara Ohlssons debut ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag” någon gång under gymnasiet och hade för mig att jag tyckte om den. Så när jag hittade denna bok på biblioteket kunde jag inte motstå att låna hem. Ingen normal står i regnet och sjunger är en ungdomsroman om könsroller, normer och vänskap. Om komplicerad kärlek och en önskan om att höra ihop med någon. Boken läste jag ut på en dag och det kändes nästan som att jag läste huvudpersonens dagbok. Den är väldigt mysig och enkel men ibland kändes det som att det gick så fort fram.

Även fast Sara Ohlssons språk är simpelt och ganska hastigt så fanns det också flera fina ord och meningar. Hon skriver också om sexualitet på ett så himla bra sätt och det finns också en hel del feministiska åsikter. Såå bra!

Känner du för något jätte lättläst och inte orkar något tungt och långdraget så är detta definitivt en bok för dig.