Jazmin Holm

John Green är en mästare på YA böcker och ungdomskärlek. man skulle vilja ha tavlor av var och varann quote. språket 5 stjärnor, storyn 3

min favoritbok när jag var yngre! älskar språket, karaktärerna och ... ja det mesta haha. längesen jag läste så kanske håller den inte lika bra idag, men älskade den väldigt mycket som ung.

Det var ett tag sen jag läste denna måste jag erkänna, men jag tyckte det var svårt att ta mig igenom den. Det var något med språket som inte passade mig alls.

Inte min favorit av Jonasson, men definitivt värt att läsa och den hade sina laugh out loud moments.

Hmm ... har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om denna bok. Stundtals var den ärligt talat väldigt tråkig och jag fastnade inte för någon av karaktärerna. Men den hade sina moments och det blev lite spännande i slutet.

Hörlurar är den perfekta presenten att ge bort. Ofta lyckas man tappa bort eller ha sönder ett par, så att få ett extra är alltid uppskattat!

Jag gillade skrivstilen i den här boken mycket mer än jag gillade den faktiska historien.

Kanske var det för att jag tyckte att den första delen av boken var ganska tråkig och en av de två berättelserna kändes väldigt händelselös. Ibland är den spännande delen av boken, oh my god-ögonblicket, så bra att den gör resten av boken värd det, men jag är inte så säker på hur jag känner till andra hälften. Jag gillade inte heller huvudpersonerna (jag tyckte att Freja var manipulerande och självisk), vilket förstör böcker lite för mig. Slutet var åtminstone lite chockerande, men det kändes inte riktigt som det passade karaktären. Men samtidigt skulle det naturligtvis förändra honom att gå igenom de saker som han gjorde och jag antar att det visar hur olika människor kan reagera på och förändras på grund av ett trauma; hur du kan övertyga dig själv om att göra något hemskt är på något sätt rätt och hur trasig du kan bli under hela livet av något som hände som barn.

Jag älskade inte första delen av denna bok. Jag hatade den definitivt inte, men jag tyckte karaktärerna var så extremt jobbiga att jag kunde inte njuta av boken så mycket som jag gärna hade velat göra. Men jag började sakta men säkert tycka om dem, och jag misstänkte att de kanske inte var så dumma som de verkade vilket gjorde det lättare att stå ut haha. Vissa av dem fick tillslut en speciell plats i mitt hjärta.

Efter ungefär 120 sidor gick boken från 3 stjärnor till 4/5, och sen blev den bara bättre och bättre. Jag älskade inblickarna vi fick i karaktärernas förflutna, och även deras framtid i slutet.

Vissa partier var definitivt "skratta högt fast jag är på bussen" värdiga, och det ger alltid bonuspoäng.