Pernilla

Jag läste ut både Monster och Du är inte ensam inom loppet av ett par dagar bara. Jag hade inte någon större koll på Joakim Lundell innan jag läste böckerna. Jag visste att han har varit känd som Jockiboi, hade gjort pranks och är gift med Jonna. Du är inte ensam var den av de två böckerna som jag gillade mest. Joakim delar med sig av vad det innebär att leva med sina diagnoser och även lite fakta kring vad Aspergers syndrom innebär. Det faktum att han delar med sig av det, var det som gjorde mig nyfiken på att läsa den. Jag tror att det kan vara bra för både Joakims målgrupp och läsarna generellt att få lära sig mer om vad det innebär att leva med en viss diagnos. Efter att ha läst boken har jag fått en större förståelse för det. När jag läste boken fick jag känslan av att Joakim är rätt öppen som person, och berättar även om saker som kanske är jobbiga, vilket gjorde att det gick rätt snabbt att läsa den. En del av det som nämns i boken får man en lite större förståelse för om man har läst Monster innan, men det är absolut inget måste att ha läst den för att kunna läsa denna.

Innan jag läste boken hade jag inte så stor koll på Joakim. Jag visste att han har varit känd som Jockiboi, är gift med Jonna och hade gjort pranks. Då boken var en av de mest sålda året den släpptes, så passade jag på att klicka hem den under bokrean för jag blev nyfiken på den. I boken nämns en del tuffa ämnen och det gör att jag inser vilken resa Joakim faktiskt har gjort, att han har lyckats vända tuffa saker som har hänt i hans liv och numera är framgångsrik. Även om boken är lättläst, är en del saker inte lika lätta att läsa om (kvinnosynen till exempel).

Heja Vivian säger jag bara att hon vågar protestera mot kulturen på skolan där tjejerna blir trakasserade och tvingas bära stora fotbollströjor när de har brutit mot ”klädreglerna”. Jag önskar att alla unga tjejer och killar får läsa den här och prata kring jämlikhet i skolan. Boken är även en typisk ungdomsroman där Vivian blir kär och man får följa hennes vardag och vad hon och hennes vänner hittar på. På så vis blir budskapet en del av historien istället, vilket jag tycker var bra och passar för målgruppen. Det gick rätt snabbt att komma in i berättelsen och jag tyckte om den. Det är nästan så att jag vill rita lite hjärtan och stjärnor på händerna efter att ha läst den (har du läst boken förstår du varför).

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av boken innan jag läste den, då det gått nästan två månader sedan jag läste baksidan innan jag började läsa boken. Det jag visste var att det skulle vara om andra världskriget på något sätt och lite deckarstuk på den. I början så tyckte jag att delen med det försvunna armbandet var lite av ett sidospår och inte tillförde berättelsen något, men det fick sin förklaring i slutet. Hilde/Esters karaktär gillade jag en hel del, medan Roar och Gerhards karaktärer inte var lika mycket favoriter hos mig. Delar av boken gillade jag verkligen, men slutet gjorde mig, om jag ska vara helt ärlig, lite besviken tyvärr.

Jag gillade flera delar med den här boken, dels miljöbeskrivningarna som var väldigt välskrivna, Johans karaktär och hur den utvecklades och ämnen som berörs. Evas karaktär däremot tar en liten oväntad vändning. I boken berörs det hur lätt det är att måla upp en bild av sig själv utåt, och idag handlar det till viss del om att bygga ett varumärke och inte enbart visa/utveckla sin personlighet, och det berör boken på ett intressant sätt. Dels märker Johan det när han i början lägger ut sin konst och vill ha likes och sen även när han ger sig ut på jakten efter Eva. Slutet är på ett sätt ganska öppet och det är både för- och nackdelar med sådana slut i böcker. Jag är lite nyfiken på några av de andra karaktärerna fortfarande och hade velat veta hur det gick för dem sedan. Men överlag en intressant debut.

Till att börja med kan jag säga att jag förstår verkligen hypen som har varit kring den här boken, för oj vilken berättelse. Det är två parallella berättelser som pågår i boken hela tiden, men det känns inte störande. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att den karaktär i boken som jag fastnade mest för var Hannah och hennes öde. Boken lyfter även upp andra hemska händelser, utöver andra världskriget, lite grann. I slutet av boken finns det bilder av passagerarlistorna och även några fotografier från M/S St. Louis. Efter att ha läst boken så är det svårt att inte bli berörd av det. Gillar du Näktergalen av Kristin Hannah eller Sophies historia av Jojo Moyes, så kommer du att gilla denna, då den har några element från de berättelserna.

Mina favoritberättelser i boken är helt klart Ensam i Paris, Krokodilskor, Smekmånad i Paris och Förra årets kappa. De andra berättelserna var inte dåliga men de var inte riktigt lika bra som dessa fyra enligt mig. Ensam i Paris var nästan min absoluta favorit och det hade nästan kunnat få vara en hel bok bara om Nell, men samtidigt var den inte för kort skriven. Jag gillade bara den så mycket att jag inte ville att den skulle ta slut. Det var även roligt att läsa mer om Liv som vi lärde känna i Sophies historia. Gillar ni Jojo Moyes övriga böcker så läs absolut denna också.

Den här boken var jag nyfiken på, men visste inte helt vad jag skulle vänta mig av den innan jag började läsa den. Den är skriven på ett sätt som gör att det inte är en rosenskimrande beskrivning av hur huvudpersonen har det, utan mer av en ärlig återberättelse. Vänskapsbanden är tydliga genom hela berättelsen vilket var det jag gillade mest med den. Jag fick lite känslan av att huvudpersonen befinner sig i det stadiet som är när man ska bestämma sig för vilka nyårslöften man vill ha, men att det istället var livslöften. Om du gillar karaktärer i stil med Eleanor Oliphant och Bridget Jones, så är det väl värt att ge denna bok en chans.

Om man inte tycker om att lyssna på en ljudbok som i princip bara består av att göra narr av en typisk stockholmare och dennes vanor, så undvik denna. För utan att spoila så är det vad boken handlar om. Jag är född och uppväxt i Stockholm, men jag kan tycka att det är riktigt roligt när man driver med stereotypen av en typisk stockholmare, så jag gillade den här boken. Den fick mig att skratta till flera gånger (& okej jag kände igen mig själv i några saker) och extra roligt var det att Jan Bylund själv läst in den, så man fick höra hur betoningen och allt var tänkt. En rolig ljudbok helt enkelt.

Den här boken är sådär lagom förutsägbar och mysig att läsa. Bernie tror att hon är odejtbar och Colin vill motbevisa det. Så Bernie ska få gå ut med 30 killar under en månad och det är dejter av varierande slag. Efter varje dejt så går hon igenom den med Colin efteråt så han får skriva sin artikelserie och förhoppningsvis behålla sitt jobb. Även om jag kunde lista ut hur den skulle sluta direkt, så var den väldigt rolig (jag skrattade till några gånger under läsningen) och Bernies karaktär tycker man om på en gång. Nu ska jag ta itu med nästa bok i bibliotekarietrilogin.