Jenny Lindberg

Jag brukar inte läsa denna typ av böcker, men var nyfiken på den då den jämförts med A handmaid's tail som jag såg som serie.
Boken ger många tillfällen till reflektion. Man har den med sig i tanken. Man undrar när den utspelas, hur långt fram i tiden? Det hänvisas till förr o tiden - alltså den vi tiden vi lever i nu, vilket ger en svindlande känsla.
Det känns ändå inte omöjligt att framtiden skulle kunna bli såhär. Kvinnorna dominerar, männen ses som hot. Att bära ett barn är livets mening. Men det är inte utan komplikationer.
Boken är välskriven och kommer säkert få utmärkelser!

Första boken jag läser av Hans Rosenfeldt. Och jag gillar den! Lite seg i början, men jag tycker den blir bättre och bättre ju längre handlingen går och man "lär känna" karaktärerna. Många twists som gör att spänningen skruvas upp. Jag gillar författarens beskrivning av staden Haparanda, där staden liksom fått en själ och en del i historien. Miljön är ju också den trendande norra delen av Sverige, som känns spännande just nu. Ser fram emot en fortsättning, för den slutade verkligen med en cliffhanger...

Bra bok till de lite äldre, läsvana barnen inför Halloween och läslovet! Jag tänker från 12 år ungefär. Den är liiite läskig till och från, men en bra story, mycket spöken och övernaturliga saker. Det som är bra är att författaren har vävt in relationer dels mellan huvudpersonen Tuva och hennes föräldrar, men även i skolan där det finns mobbare. Som vuxen är det nyttigt att få läsa om det från barnens perspektiv. Kul att det kommer uppföljare i denna serie som heter Spöksyn!

Handlingen är otäck då det rör sig om barn som far illa. Men jag tycker den är bra skriven och inte riktigt lika otäck som jag trodde. Tänk att ens barn försvinner spårlöst från hemmet - en förälders värsta mardröm... Spåren leder till Darknet och det nystas upp trådar som leder till det ena och det andra. Det jag inte kan relatera till riktigt är att mamman ifråga ändå är såpass "lugn". Kanske är det bara jag, men jag tror att man hade mått sämre i den situationen och inte gjort en del av sakerna som hon gör. Men som sagt, det är ett bra driv och spänning i boken och man får en liten inblick i Darknet.

Uppföljaren till En bur av guld fortsätter i samma stil. Faye kämpar mot männens makt, men hon om någon vet vilka medel att ta till. Med kvinnans list och några förtrogna väninnor försöker hon ta tillbaka sitt företag som hotas av uppköp. Samtidigt brottas hon med sitt privatliv som innehåller kärlek och längtan efter dottern. Lättläst och ett måste om du läste En bur av guld och gillade den!

Tredje boken av Maria Borelius som avhandlar den märkliga känslan av förundran, som sägs kunna få oss att må bättre. Ämnet har redan tagits upp i Hälsorevolutionen och Bliss, men här djupdyker författaren för att lära sig - och läsaren - mer. Jag gillar mixen av vetenskapliga undersökningar, intervjuer med människor kunniga i sina ämnen, recept och författarens egna upplevelser och aha-upplevelser. Det blir aldrig för "djupt" eller för "enkelt" utan balansen gör det lätt och roligt att läsa. Jag tycker om alla tre böckerna men är nästan beredd att säga att den här är den bästa av dem! Jag tycker den knyter ihop det hela väldigt bra. Har man läst de första böckerna måste man nästan läsa även den här. Det blir ett fint litet minibibliotek som man kan gå tillbaka till och läsa många gånger. Att böckerna dessutom är väldigt vackra att se på gör det inte sämre!

Härlig historisk roman med verklighetsförankring i 1930-talets Kentucky. Läsaren får följa och lära känna ett antal kvinnor som jobbar som ridande bibliotekarier i bergen. Kvinnornas vänskap sinsemellan skildras fint, men även drama, kärlek och diverse oförusedda händelser. Det är en bra bok, inte helt lättläst men en berättelse som dröjer sig kvar i medvetandet tycker jag!

Jag har inte läst Tatueraren i Auschwitz, men det funkade bra att läsa denna bok ändå, som fristående. Hemskt och fruktansvärt ämne såklart, men jag gillade boken som jag tycker ger en väldigt sympatisk bild av Cilka Klein, som har fått vara med om så mycket elände trots att hon är så ung. Trösterikt hur kvinnorna i baracken blir vänner och finner glädje i allt det hemska. Fin och tankvärd läsning!

Ännu ett mästerverk av Stina Jackson, med lite av känslan man fick av Silvervägen. I Ödesmark får vi möta en udda familj bestående av far, dotter och barnbarn. Det pratas på bygden om dem, att de inte är som andra. Bit för bit byggs spänningen upp och läsaren får veta mer om familjen. Parallellt handlar det om två bröder som hamnat snett i samhället. Deras vägar vävs samman med familjens. Boken är en riktig bladvändare, spännande, ruskig och förmedlar det norrländska svårmodet och mörkret på ett väldigt bra sätt.

Har man läst de två första böckerna i trilogin måste man också läsa den här! Det var härligt att få träffa på Jana Kippo igen. Hon är en sådan romanfigur som man tror att man har träffat och kommer finnas med i ens medvetande länge... Jag tycker det var en fin avslutning på trilogin - men jag måste ändå säga att jag är VÄLDIGT nyfiken på vad som händer med Jana sen... En fortsättning hade jag inte tackat nej till! Utan att avslöja handlingen så knyts historien ihop och man får reda på mer om Jana som person. Språket är lika underbart som vanligt. Ville inte att den skulle ta slut...