Vilda Rosenblad

En underbar film om en otippat god människa under en ond tid. En stasiagent blir beordrad att övervaka en författare som skriver regeringsvänliga/ tama pjäser och hans flickvän, då en man med makt har sina ögon på kvinnan och gräva upp författarens skelett ur garderoben. Men det som börjar som ett vanligt uppdrag blir genast mer komplicerat när stasiagenten beblandas i det unga parets liv.

3,5

Magnus Carlson, sångaren i Weeping Willows, ägnade hela sitt sommarprat 2018 åt klimatfrågan. Han pratade inte bara väldigt lite om sig själv, han pratade själv väldigt lite, intervjuade istället andra som visste mer än honom om vår skrämmande framtiden. Boken "En annan framtid" som han skrivit tillsammans med tidningen Caminos chefredaktör Johanna Ståhl, är som en fortsättning på det sommarpratet.

Boken tar upp så skilda ämnen som personligt ansvar och hur vi bygger en klimatplan med målsättning att minska utsläpp för resor, konsumtion, kost och det egna boendet. Ironiskt nog visar Carlson på hur svårt det är, hur stora förändringar som krävs för att det ska bli någon skillnad. Hans mål att byta ut två-tre köttmiddagar i veckan till vegetariska minskar endast posten för kost från 2,5 ton/ år till 2,3 ton/ år. En helt shoppingfri månad minskar utsläppen från 2,3 ton till 2.

Det är med andra ord omöjligt att få till förändring endast genom att privatpersoner drar sitt strå till stacken. Om inte ens en man som fantiserar om hur han skulle överleva de mest dystopiska scenarier och ägnar hela sitt sommarprat åt att väcka medvetenhet om klimatet, om inte ens han känner att han kan bli vegan, eller helt sluta shoppa nya saker, hur kan man förvänta sig det av någon annan?

"En annan framtid" innehåller mer biografiska sektioner än den timme han bjöd oss på, vi får lära känna honom och hans familj bättre och bjuds på sångtexter från WW-låtar. Utöver detta intervjuar Carlson allt ifrån meteorologen Martin Hedberg till omställaren Pella Thiel, ger oss tips om hur man får barnen att ställa om till vego, hur man utövar press på de man konsumerar varor och tjänster av och ger oss en inblick inom fältet miljöpsykologi.

Medan jag läste fick jag faktiskt en känsla av sommarprat, eller åtminstone radioprogram. Jag hörde Carlsons behagliga röst läsa ur sin egen (och Johanna Ståhls) bok och intervjua folk. För mig som klimataktivist visste jag mycket redan men jag skulle definitivt rekommendera boken till någon som inte var lika insatt. Särskilt någon som är ett WW-fan. Men visst var vissa saker nya, särskilt gällande den sociala biten i omställnignsrörelsen. Och det var intressant att läsa om den ekonomiska härvan de hamnade i på grund av att de litat på fel person. Lite igenkänning på det.

Inget spel som man spelar lite snabbt i väntan på något annat att göra. Ticket to ride kan skänka timmars nöje samtidigt som man på något sätt känner att man inte bidrar till flygindustrins smutsiga utläpp. Lol ;-)

3,5 för det fina språket.

Hermann är ensam. Han har ärvt pappans apotek, tredje generationen, och är bra på att ge kunder råd men lever annars en ganska isolerad tillvaro. Hermann har alltid varit ensam, förstår vi när vi läser, och det förstår även han när en ung kvinna en dag råkar ut för en olycka framför hans bostad och sätter hans tankar i rullning. En kvinna förresten? Hermann hittar flickans plånbok och hennes ID och inser att den som råkat ut för olyckan är en pojke, unge Jochen.

Bekymrad över det som hänt, och senare över en inbillad skuld för det som skett följer vi apotekarsonen genom den österrikiska staden. "Graz" är en observationsroman. Vi får vara med i Harmann Eichlers huvud en kort tid, se vad han se, lyssna på hans tankar om staden, de som bor där, om sig själv. I små korta ögonblick får vi vara med hans livslånga sorg och saknad.

"Mamma vände sig om. Hon sa: "Vad har du ätit, gosse?" och lade handen mot mitt bröst. Hon sa att jag inte behövde sova. Jag kunde börja med att vila ut.
Jag sa: "Jag vet, mamma", och tackade henne.
"Det behövs inget tack", sa hon, "Försök tänka på något vackert."
Sedan dog hon en gång till.
Jag blundade och tänkte på något vackert."

"Graz" är en vacker betraktelse över en ensam människas tillvaro. Språket är poetiskt och dialogerna är mästerligt uppbyggda. Det är 120 sidors språklig njutning som antagligen skulle tjäna på en omläsning.

Så jäkla roligt spel, man måste tänka på att plocka på sig allt man hittar under resans gång. Man kan aldrig veta när en hypnotiserad apa kam komma till nytta...

Under hela tiden jag läste Lovette Jallows bok skrev jag också recensionen i mitt huvud. Den har börjat på olika sätt, fortsatt med olika synvinklar, opponerat sig mot ditten och datten och ibland, i mina svagaste ögonblick, har jag till och med hört mig själv tänka "Inte ALLA vita". Den förhatliga tanken jag aldrig trott jag själv skulle tänka.

Därför har jag bestämt mig för att skrynkla ihop det påhittade pappret med utkast till min recension och istället säga åt alla framtida läsare: SHUT UP AND READ!

För det som inte går att säga emot är att:

- Svarta kvinnor tar emot 85% mer hot, hat och trakasserier online än vad redan utsatta vita kvinnor gör.
- Där vita arbetssökanden får positiva svar på sina ansökningar 26% av tiden är det 5% som gäller för svarta.
- Vi lär inte ut någonting om svart historia i svenska skolan (läs också "Historiens vita fläckar" för en genomgång av detta samt av nästa punkt på listan).
- Vita människors rikedomar och trygghet är till stor del byggda på slaveri och exploatering av icke-vita, både historiskt och samtida.
- De enda mörka svarta kroppar vi ser representerade är de i nöd. Annars, i reklam, på teve och film, är ljushyade svarta kraftigt överrepresenterade.
- Människor som attraheras av barn söker sig ibland till välgörenhetsorganisationer för att kunna komma undan med att begå övergrepp mot icke-vita barn.

En intersektionell analys är livsviktig om man ska bedriva något som helst politiskt arbete. Ja, kvinnor är utsatta, men svarta kvinnor är mer utsatta. Ja, homosexuella är utsatta men homosexuella svarta är mer utsatta. Lyssna på Jallow, och inte på mig och de invändningar jag väljer att inte yppa. Man behöver inte hålla med varenda ord för att förstå, ta till sig och vara en del av förändringen.

Som bonus var det värdefullt att läsa om Jallows mormor och om statskuppen 1994 i Gambia som jag visste väldigt lite om. Tack för att jag fick upp ögonen för detta.

Min absoluta favoritserie vars säsonger bara blir bättre och med komplicerade för varje gång. Don Draper, a self-made man, jobbar för en reklambyrå från sextiotalets trevande början då hemmafrusamhället fortfarande var normen, till dess sista år och början på Hippierörelsen och den sexuella frigörelsens tid.

Petite, senare känd som Marie Tussaud, har ingen rolig barndom i staden Bern. Hennes far dör i en olycka med en kanon varpå hon och hennes mor placeras som tjänstefolk hos den socialt förvirrade läkaren Philippe Curtius. Curtius är godhjärtad men underlig och hans fascination för kroppsdelar och att skulptera dessa i vax blir för mycket för modern. Kort efter deras ankomst hos den vänlige doktorn är Petite ensam kvar.

Den fula gumflickan Marie, som fått namnet Petite på grund av att hon är så liten, och den godtrogne men aningen fege Curtius tvingas snart överge Bern för Paris där de köper ett aphotell, frekventerar kungligheter och senare kastas huvudstupa in i franska revolutionen. Under resans gång träffar de på historiska kändisar som Sébastien Mercier, vår (kanske inte) första sci fi-författare, Louis XVI och Marie Antoinette, Marat och Napoleon.

Något i "Petite" påminner mig om "Parfymen" av Patrich Süskind, känslan av miljön, det fula, det smutsiga, det mänskliga som inga rikedomar kan släta över, och med introduktionen av hämnaren och bödeln Jacques Beauvisage får också denna bok en med makaber ton, en rå mördaranda i stil med Süskinds.

Många saker i boken får mig att reflektera över vår samtid, som när hon vandrar runt Versailles och reflekterar över hur föremål inte längre har någon mening för de som bor på slottet. Att de skaffas för skaffandets skull och sedan glöms bort. Och revolutionärernas blodtörst efter att ha störtat la Bastille, hur även oskyldiga blev utpekade och avrättade, hur hatet blev så stor att den inte kunde stoppas och svalde allt i sin väg. Nu vill jag egentligen inte jämföra en (till en början) rättmätig revolution med dagens situation i det amerikanska republikanska partiet, men det är svårt att låta bli. Dagens "revolutionärer" slår inte uppåt utan nedåt och äter nu bildligt talat upp sig själva, pekar på de som vågar säga stopp och utmålar dem som förrädare.

Jag älskade Petite, det var längesedan jag fick läsa en riktigt epik saga, och det kändes extrafint att få göra det så nära inpå jul.

Så här. Vilken fantastisk första säsong, kanske även andra och tredje... sen blev fyran och nu femman väl helt okej, men mer på ett ”trevligt” och igenkännande sätt.

Clare reser i tiden och möter en snygg skotte och de har så mycket sex att man nästan ser det framför sig när man själv ligger med sin man :) lägg till en massa historia på det, så har du outlander!

"I början av 70-talet drabbades [Enzo] Mari av en depression som utlösts av en bäddsoffa."

Hammare & spik är en ovanlig snickeribok. Den är baserad på ett nästan halvsekel gammalt häfte författat av en italienare vid namn Enzo Mari. Trots att denne då 42-åring var formgivare skrevs "Autoprogettazione" som en slags protesthandling mot begreppet design. Med sina enkla ritningar ville han uppmuntra vanligt folk att sluta konsumera möbler och börja "tänka med händerna".

Erik Eie Almqvist har i sin bok, översatt en del av Maris ritningar till svenska standardmått och kompletterat med egna ritningar grundade på Maris styrande principer: vinkelräta sårsnitt, överlappande sammanfogningar m.m.

Saker som behövs för att tillverka möbler enligt Almqvists/ Maris anvisningar: hammare, spik, såg, trälim, måttband, blyerts. Och plankor förstås. That's it! När du har detta kan du ge dig i kast med att konstruera Maris klassiska "fårstol", en lutande stol, en pinnstol och en trädgårdsstol. Senare kan du e dig på stapelbara pallar, en kökssoffa, en ladugårdskanapé, en säng, ett matbord, ett skåp och en hylla m.m. Mao, allt man kan behöva i ett hem ryms inom dessa pärmar.

Inför varje beskrivning berättar Almqvist lite om möbeln, om tanken bakom hur den konstruerats och i vilket syfte. Det är en trivsam bok och jag blir genast supertaggad att snickra ihop lite möbler till vår jurta i vår. De stapelbara pallarna lär vara riktigt bra att ha i trånga utrymmen, likaså kökssoffan med förvaring.

Det var också intressant att lära sig om den grinige gamla Mari och hans utfall mot sin egen bransch. Sjysst att en man som han fick den respekt han förtjänade, men det får mig ändå att undra hur lätt någon som inte var en vit gammal man hade kommit undan :-D