Vilda Rosenblad

Ganska kul på sina ställen. Intressant spår med kvinnan som inte kan släppa mannen hon bestämt sig för att vara kär i på universitetet.

Den scen som fick mig att himla lite med ögonen dock var SPOILER ALERT

Att se en man mansplaina kvinnlig onani för en kvinna. Det var aningen cringe.

Fin och lågmäld berättelse med poetiskt språk. Om William Shakespeare, men ännu mer om hans fru och om deras barn.

Hamnets tvillingsyster Judith ligger sjuk, hans mor, den örtkunniga Agnes, är inte hemma och han rusar runt för att leta upp någon som kan hjälpa honom att bota systerns feber. Parallellt berättar O'Farrell hur Agnes och hennes make (som i denna bok aldrig får ett namn) träffades, hur de blev kära och hur deras lilla familj blev till.

Boken är en rörande berättelse om syskonkärlek och föräldrasorg men också ett stycke historia. Även om man vet mycket lite om Shakespeares barn Känns O'Farrells fantasivärld trovärdig och väl efterforskad. Och Agnes, såväl som hennes barn och andra ur författarens familj, får den framträdande roll historieböckerna inte givit henne. Hon var trots allt mor till det barn som dog och som gav namn åt Shakespeares kanske mest kända pjäs.

Berättelsen tar sin tid, växer fram sakta men säkert. Jag var så ivrig att börja att jag inte läste någonting om boken på förhand och trodde att den var en omskrivning av Hamlet, vilket gjorde mig förvirrad och fick mig att söka efter likheterna mellan bok och pjäs där inga fanns. Men efter de två första kapitlen flöt läsningen på och jag kunde inte släppa den förrän jag var färdig (med en natt emellan).

Berättelsen är framförallt berörande, men en bieffekt av läsningen är att man googlar allt möjligt. Jag vet till exempel nu att böldpest är mindre dödligt än lungpest (50% dödlighet jmf med nästan 100%). Dessutom fick den mig att vilja fortsätta lära mig och läkeväxter och om sätt att förebygga mina barns kommande förkylningar denna coronasäsong.

Mycket intressant oh frustrerande film om rättegången mot sju (först åtta) män som påståtts uppviglat till våld under en manifestation mot Vietnamkriget. Sasha Baron Cohen är bättre än någonsin förr.

Vilka föremål skulle du rädda om ditt hem var på väg att brinna ner?

"I konsekvensens namn måste vi därför acceptera att Big Bang även skapade/ orsakade jordens alla djur, vägar, köksluckor, porslinshemuler, dig och den här boken - även om det tagit 13,7 miljarder år."

Tomas Bryttings filosofiska verk om föremål och hur dessa blir vår egendom, samt hur de värderas är en intressant och minutiöst genomförd undersökning om ägandet och om ägandets betydelse för människor. Vilka föremål värderas? I vilket sammanhang? I vilken fas?

Visst är det frustrerande hur mycket snygga retrokläder som slängts när människor på 70-talet rensade förråden? Hur kan en vanlig men specifik BIC-penna anses avgörande för huruvida en student klarar av sin tentamen? Hur lyckades tobaksbolagen locka kvinnor till att ta över en så mansdominerad vana som rökning? Och vad är väl ett stulet instrument utan sin världskände tidigare ägare?

Dessa frågor och många fler besvaras i boken. Brytting försöker följa med i kedjan där föremål blir en så kallad egodel, passerar sakerna genom ett livets mening-filter där han undersöker var tingen passar in. Jag tänker efter på de ting som gör mig glad, och de som definierar mig.

För ett par år sedan var vårt hem nära att brinna ner. Vi såg elden på väg hem från vårt café, kastade oss in i huset och räddade följande: en koftjacka från 70-talets min mamma köpte när hon modellade i New York, en vitamix, en symaskin, mina dagböcker och en koffert full med fotografier. Vad betyder det? Är jag så fäst vid det förflutna att det förflutna äger mig? Är in man fri från "egodelar"?

Boken är abstrakt på sina ställen men överraskar med fina anekdoter samt ett Konmari och frivillig enkelhet-ivrande som smittar av sig. "Äga, leva, dö" väcker onekligen många intressanta frågor som jag kommer att tänka på en lång tid framöver, bland annat ett citat från Per Svensson som säger att "... autenticitet är en överskattad och lyckligtvis sällsynt egenskap hos verkligheten."

Har en del intressanta och tankeväckande aspekter men är så otroligt materiellt fokuserad. Om man behärskar attraktionslagen har man en skyldighet att använda den som en god kraft i världen, inte för att skaffa sig tillhörigheter man av någon anledning (att man är förr i väst t.ex.) "förtjänar" och som gör jorden till en mer ytlig, kapitalistisk och självförgörande plats. En som inte kommer att vara kvar åt våra barnbarn.

Fantastisk film med tråkig titel. Full av liv och underbara, komiska scener, varav några rörde mig till tårar, inte sorgsna tårar utan fina tårar. Precis en sån film jag behövde när jag kände mig lite ledsen och nere.

Fantastisk kärleksfilm med mycket våld. Första gången man mötte James Gandolfini, och Patricia Arquettes skratt är det charmigaste i hela Hollywood.

Jag är varken kristen eller tillhör någon tro, men känner samtidigt att den organiserade ateismen är lite för dogmatisk i sitt fördömande av religioner. Många är de gånger jag försvarat religion mot människor vars politiska åskådning jag för övrigt delar. Därför såg jag verkligen fram emot att läsa Esther Kazens funderingar över saken.

Kazen är kvinnan bakom @feministpastorn, en ung tjej som vuxit upp frikyrkligt och tidigt studerat till pastor. Hon är feminist, antirasist samt står för HBTQ-människors rättigheter. För många en motsägelse, kristendomen har trots allt sponsrat korståg och politiker har stridit mot homosexuellas rätt att gifta sig med stöd i kristendomen. Kazen förnekar inget av detta, istället tar hon upp det själv, problematiserar och förklarar sin ståndpunkt.

De stora dragen jag tar till mig från boken är att Jesus var feminist, tyckte att kvinnor skulle få utbildning och att alla människor hade ett lika värde. Det andra är att grundbudskapet inom kristendomen, precis som i andra religioner, är kärlek och lika värde inför Gud. Det tredje är att religioner utövas av människor, många människor har fördomar, många människor tycker om att hitta fog för sina fördomar i en helig skrift, som också denna är författad av människor med fördomar. Och sist men inte minst, att det även gjorts mycket gott i kyrkans namn, som när svenska kyrkan öppnade sina portar under den s.k. flyktingkrisen samtidigt som andra stängde dem.

"Feministpastorns tro och tvivel" var en intressant läsupplevelse. Kazen redogör, precis som titeln insinuerar, för alla de tankar hon haft om hur religion och tolerans kan gå hand i hand. Det enda jag saknar är mer av henne själv, det hade varit så spännande att läsa alla dessa tankar i en mer biografisk form, och jag njöt av alla de små anekdoter hon trots allt bjöd på.

Jag började titta på denna film men lite distans, när jag var ungdom var jag lite inne på det där med satanism men det var så många år sedan att jag såg på den tiden med kärleksfull överlägsenhet...

Men efter att ha sett den fantastiska politiska aktivism The Satanic Temple ägnar sig ¨t i USA blir man nästan sugen på att bli satanist igen. Organisationen är ateistisk men kämpar för religiös frihet och för att upprätthålla USAs status som ett sekulärt land. Se den!

Om du vill veta varför du ska ha sex för att rädda klimatet eller hur du finner hoppet i Trumps presidentskap ska du läsa Mattias Goldmann.

Låt mig börja med att säga att jag var tveksam till att läsa "Klimatsynda". Anledningen är att jag inte är särskilt optimistisk vad gäller klimatet. Framförallt är jag ingen som tror på teknikens under, eller på så kallad grön tillväxt. Därför kände jag mig skeptisk när undertiteln var: "Så räddar vi planeten med lust, lättja, girighet, vrede, avund, högmod och frosseri". Det kändes som att hela boken skulle handla om hur kapitalism och grön konsumtion skulle rädda oss från förfallet. Som tur var hade jag sett Mattias Goldmanns små filmer om hur de olika partierna skulle kunna utforma sin klimatstrategi baserat på en av de sju dödssynderna och upplevde honom som en vettig människa, och eftersom jag vill läsa ALLT som ges ut om klimatet, gav jag mig på denna.

Lite kortfattat menar författaren att:
- vi kan trigga varandra internationellt i vår strävan efter att vara bäst på klimatarbete (Högmod)
- vissa saker, exempelvis eco-driving för långtradarchaffisar, är bra både för klimatet och ekonomin (girighet)
- det är lättare att få folk att ställa om om klimatsmarta varor väcker ha-begär (Lust)
- solpaneler är det absolut bästa sättet att ställa om till grön el eftersom det är synligt och väcker grannarnas avund
- vår vilja att frossa kan trigga oss till att vilja kunna fortsätta frossa.
- vrede behövs för politisk aktivism
- om man gör det svårare att göra klimatosmarta val kommer människor att ställa om av ren lättja

Jo, Goldmann är lite av en klimatoptimist, men på en vettig nivå. Exempelvis tror han på marknadsekonomin endast för att vi inte har tid att ställa om till ett annat system. Ofta under läsningens gång önskade jag bjudit hem honom på middag för att diskutera. Han ligger nämligen tillräckligt nära mina egna åsikter för att vi skulle komma överens, men ändå tillräckligt långt ifrån för att kunna få till en superintressant diskussion.

Allt som allt en riktigt engagerande bok som jag rekommenderar alla att läsa. Och det gjorde mig glad att höra om de 20.000 franska bl.a. ingenjör- och ekonomistudenter som lovat att inte arbeta för någon arbetsgivare utan ett vettigt klimatarbete.