Erica B

Jag har läst Järtecken av Christoffer Carlsson. Den gav mersmak och jag kände att jag ville läsa mer av honom. Det här är första boken i serien om Leo Junker.
Denne Leo vaknar en natt av när en ung kvinna hittas skjuten i närheten av hans bostad.Leo är polis men just nu satt på vänt efter en händelse i jobbet där han utmålades som syndabocken.

Leo engagerar sig i fallet, men blir själv utpekad som misstänkt mördare. Historien kastar honom tillbaka till barndomen och ungdomen. Samtidigt som denna historia berättas historien om Leo och kärleken Julia samt hennes brorsa Grim. Det är här som Christoffer Carlsson har sin storhet. Själva kriminalhistorien är inte det viktiga, utan det är personbeskrivningarna och stämningen som han bygger upp. Det är precis det som gör att jag vill läsa mer av Carlsson. Den här boken nåt inte upp till samma höjd som Järtecken, men absolut, Leo Junker kommer jag att följa vidare.

Det är nåt särskilt med att läsa debutromaner tycker jag. Jag imponeras ofta av dem och förundras över hur man kan få till nåt så bra i en debut. Den här boken handlar om Isabel, som är gift och har två barn. Maken jobbar utomlands och hon roddar sitt liv själv. Isabel har en älskare och våndas över tillvaron. Hur ska det egentligen bli med allt? Maken, älskaren eller ingen av dem? En stor del av romanen utspelas vid moderns sjuksäng på sjukhuset. Det händer inte så mycket, utan Isabels monologer utgör själva handlingen. Ingen wowbok men ändock bra och läsvärd.

Jag brukar inte läsa böcker i denna genre, men jag gillar Helena Dahlgrens böcker och ville därför ge mig på denna. Det är en liten lättläst pärla i skönt mjukband. Boken utspelar sig i början av 1900-talet.Huvudpersonen Ellen ger sig iväg med tåg till systerns nya hemort. Systern som gifte sig och flyttade och som sen inte har hört av sig. På nya orten flyttar hon in hos nya kompisens Gerdas familj, möter nya vänner och en kärlek i Jonas. Hon tas också med på hemliga kvinnomöten och får upp en lust att studera och förkovra sig i böcker. Jag ser fram emot att läsa nästa bok, som redan har kommit.

Jag har gillat Åke Edvardssons böcker, serien om Erik Winther är en favorit. Det här är nåt helt annat. En historia om Kalle som söker efter din dotter i Asien. Dottern Jenny gör en liknande resa som han själv gjorde som ung. Det är bara det att nu har hon slutat höra av sig och Kalle beger sig därför dit för att leta efter henne. Parallellt med detta berättas historien om såväl Kalles barndom som hans familjeliv med Kenny och hennes mamma. Ett liv som Kalle inte förmådde hålla ihop. Genom berättelsen köper frågan om Jenny verkligen har försvunnit frivilligt. Tyvärr tycker jag inte att historien sätter sig eller fångar mig.

Böcker som hypas dras jag inte precis till och Fredrik Backmans leveranser till den högen har jag varit skeptisk till. Ack så fel jag hade, för oj vad jag gillade den här boken.
Här berättas en helt osannolik historia om en lägenhetsvisning som ballar ur på många sätt. Personer som hamnar i detta drama som visningen blir får sina historier berättade. Det är roligt men samtidigt allvarligt. Jag ser fram emot när denna bok blir tv-serie.

Jag gillade första delen av Anki Edvinssons deckarserie. Extra roligt är det förstås att den utspelar sig i min hemstad Umeå.
Karaktärerna känns trovärdiga och har en bra mix. Här florerar droger bland ungdomar och en ung kille tar sitt liv. Samtidigt hittas en kvinnlig apotekare död och frågan är om det har något samband. Så långt gillar jag historien men tycker sen att den tappar. Flashiga snabba händelser som inte riktigt håller måttet i mina ögon. Första delen var bättre än denna.

Den här boken, som var ett snabblån, blev till ett långlån eftersom bibblan Coronastängde. Det passade mig bra, för den här boken vinner på att långsamläsas, bit för bit. Mycket känner jag igen mig och suger åt mig små stycken och visdomsord som jag kan försöka få in som kloka ord på vägen. Jag gillar denna avstickare till bok.

Det här är en bok som jag har läst många lovord om, så förväntningarna var höga. De infriades dock inte. Boken handlar om 12-årige Edward som är med om en flygplanskrasch där han är den ende som överlever. Hela hans familj omkommer. De var på väg för att flytta till LA när detta händer. Edward växer upp hos sin barnlösa moster och morbror. Där får han en kompis som heter Shay. De två hittar efter några år flera säckar fulla med brev från släktingar till de som dog. Alla brev är alltså skrivna till Edward. Frågan är nu hur han ska förvalta det på bästa sätt? Boken fångade mig inte helt och hållet utan för mig var det en bra basicbok.

En plågsam läsupplevelse som jag verkligen är värd att ta sig igenom. Frida Boisen skildrar sin barndom och vuxentid och berättar historien om en mammarelation som är allt annat än lätt. En relation där allt man säger kan komma att användas i en muntlig krigföring. Mamman som hamnar i bitterhet och som anklagar Frida för än det ena än det andra. Till sist det grymmaste av allt, hon ger Frida skulden för att hon en dag tar sitt liv. Hur tar man sig vidare efter något sådant. Jag är glad att Frida inte följde sin pappas råd om att aldrig berätta sanningen om mamman död. Den bästa boken jag läst under 2020.

Carina Bergfeldt har följt några livstidsdömda fångar som sitter i fängelse i USA. Vi får veta historien bakom, hur kunde de hamna där de nu är, i dödens väntrum. Hur är det att veta att ens tid är utmätt och hur är det att sitta i dödens väntrum? Här får vi också möta fängelsedirektören som i sitt dagliga arbete får vara med om avrättningen av flera tiotals människor. Boken är en helt okej reportagebok som får mig att vilja veta mer och läsa mer om brott och straff i USA.