Johanna Wistedt

På kort tid har flera uppseende mord skakat Stockholm. När ännu en kvinna mördas dras Elina till platsen, hon måste få veta om hennes aningar stämmer. När polisen upptäcker hennes närvaro vid brottsplatsen blir hon infångad och kan inte tiga längre om det hon vet. Men det är svårt att bli trodd - att hon skulle ha haft varsel och drömt om händelserna redan innan de inträffat låter inte trovärdigt. Ändå är det just den typen av mardrömmar och föraningar Elina lever med; en situation så hemsk att hennes redan sargade själ riskerar att fly till den befriande skuggvärld hon skapat i sitt inre och stanna där för gott.
Chandi är en av de poliser som utreder brotten och en av få personer som tror på Elina, och kanske framförallt på det faktum att hon inte är inblandad i själva morden. Sakta knyts ett band mellan dem som leder till en allt starkare tillit.

Charlotte Bergenwitt har i sin spänningsroman I ljuset dansar skuggor introducerat två ovanligt färgstarka karaktärer som båda bär på inre motstridigheter och konflikter som berör. Elinas multipla personligheter sprungna ur ett trauma skildras inkännande och med stor empati, vilket gör det svårhanterliga ämnet rättvisa. Språket är bitvis mycket välformulerat, men en smula ojämnt i sin kvalitet, tonen sitter inte riktigt förrän en bit in i boken. Charlotte Bergenwitt har dock lyckats bra med att skapa en originell debut som lämnar avtryck och det ska bli intressant att se hur hennes författarskap utvecklas.

När militärtjänstgöringen är avslutad är de fyra männen äntligen fria att göra vad de vill med sina liv. Denna milstolpe firas stort och kvällen på Finlandsfärjan spårar ur. Likväl faller händelsen i glömska, fram till den dagen flera decennier senare då hämndens timme är slagen.

I den här boken följer vi ett helt utredningsteam vid Stockholmspolisen, men det är duon Oscar Bodfors och Sasha Blagojevic som står i fokus. Deras vänskap är en nyckel till framgångsrikt samarbete, vilket behövs när flera medelålders män påträffas mördade, en efter en. Mycket talar för ett samband, men det finns även en viss diskrepans som kan vara en ödets nyck - eller ett spel riggat av en hänsynslös mördare.

Blodsband är den första delen i en ny serie där Sasha och Oscar ganska snabbt profilerar sig som det givna radarparet. Det är en gedigen polisroman som har många fina kvalitéer: trovärdighet, driv och en genomtänkt intrig. Ibland känns dock upplägget en smula tillrättalagt och konformt, jag saknar den där riktiga spetsen som gör att boken sticker ut och bidrar med något nytt. Att Blodsband är skapad utifrån beprövade metoder har ändå sina fördelar, för ibland kan det vara precis vad man letar efter. Edvard Fenvik visar att han kan hantverket bakom en välkonstruerad och stabil deckare.

Hanna Mårlind har ett förflutet som elitidrottare, men har nu sedan några år tillbaka lagt baddräkten på hyllan och slutat med simhopp. Steget från ett liv i rampljuset till att vara en vanlig småbarnsmamma är inte okomplicerad; hennes identitet är i gungning och självdestruktiva beteenden lurar strax under ytan. När Hanna en kväll hittar en främmande man död under sin säng hemma i lägenheten är det startskottet på en händelsekedja som riskerar att få henne att sjunka, för hon har ingen aning om vem den äldre mannen är eller vem som vill henne illa. I andra änden av händelsekedjan finns Johan Haeger, polismannen som rycker ut till Hannas försvar och som är en av få som lyckas se ett mönster i det orimliga.

Spänningsromanen Ljuset under ytan är som en skogspromenad i nattsvart mörker; fylld av vassa snår och vindlande små avkrokar. Atmosfären är skrämmande och samtidigt fascinerande, men stundtals är innehållet lite väl slingrig och undanglidande, ett fenomen som kan göra att handlingen upplevs som svår att överblicka. Författaren gör dock ett gediget jobb på ett flertal plan, bland annat när det gäller ambitionen i de språkliga formuleringarna, de detaljerade karaktärsteckningarna och originalitet i själva intrigen. Berättelsen om Hanna Mårlind och de såriga relationerna till hennes närmaste liknar inga andra böcker inom genren och det är just den uppfriskande känslan av nytänkande som gör att Ljuset under ytan sticker ut och lämnar avtryck. En mycket spännande debut, i dubbel bemärkelse!

Mikaela är ensamstående mor till dottern Vänja. En helt och hållet självvald livssituation, förvisso, men ett krävande jobb som nyhetsreporter gör att hon ständigt måste kämpa för att räcka till som mamma. Den tolvåriga flickan ställer alltmer komplicerade frågor om vem som är hennes pappa, ett ämne Mikaela vill undvika till varje pris.

När Vanja lämnas ensam hemma med feber ökar tyngden på Mikaels samvete ytterligare. Trots all kärlek och trygghet hon försöker ge är det svårt att kompensera för en frånvarande förälder. När hon kommer hem från jobbet och upptäcker att hennes sjuka dotter är försvunnen är det som att mattan under hennes fötter rycks undan. Polisen manar till lugn och påbörjar en sökinsats, men trots att flickan mest sannolikt gått hem till en kompis utan att meddela ger sig inte oron. Mikaela kan inte släppa tanken på att mannen hon en gång flydde ifrån till sist har hittat dem.

Det är ett skrämmande scenario kring barns aktiviteter på nätet som rullas upp i Johan Brännströms spänningsdebut Feber. Relationen mellan mor och dotter är fint skildrad och fångar komplexiteten i frihet under ansvar, för Vanjas oskyldiga sökande efter sällskap och en pappa som bara finns i hennes drömmar leder henne in på farliga vägar. Aktiviteten på nätet och svårigheten i att som förälder ha insikt och överblick blir den brännande punkten, men boken handlar också om vad vuxna vill se och om förväntningar och förhoppningar som slår helt fel. Feber är en thriller om en av våra värsta mardrömmar återberättad med frenesi och inlevelse, och dessutom kryddad med några riktigt snygga vändningar som skakar om premissen och överraskar ordentligt. Välgjord och viktig är två ord som sammanfattar Johan Brännströms lovande debut.

Vilhelm flyttar till Malmö och blir inneboende hos Clara, en tjej i hans egen ålder som snart visar sig ställa höga krav på sin hyresgäst. Villkoret för att han ska få hyra är att han spelar hennes pojkvän och Vilhelm har inget emot det - tvärtom. Clara är både karismatisk och en kvinna i vars sällskap det alltid händer saker. Men snart börjar frågorna dyka upp i Vilhelms undermedvetna. Vem är Clara egentligen, och vad hände med hennes förra pojkvän?

Clara är Jens Lönnaeus debut, en rafflande sådan som bäst kan beskrivas som en psykologisk thriller. Vilhelm en kille i behov av en nystart och flytten till en annan stad erbjuder också möjligheten att bli någon annan, skaffa nya vänner och helt enkelt vända blad. Clara är viljestark och fylld av sprudlande energi, vilket gör det lätt för Vilhelm att bara luta sig tillbaka och svepas med.

Ju längre in i berättelsen vi kommer, desto tydligare blir det att någonting kring det ovanliga sambolivet är väldigt fel. Claras förra pojkvän verkar ha råkat illa ut, men vännerna är förtegna om vad som egentligen har hänt. Stämningen blir tryckt och obehaget infinner sig, för Vilhelm tycks vara på väg ut på ett djup där han inte längre bottnar och snart riskerar att tappa kontrollen. Jens Lönnaeus spänningsdebut är originell och underfundig på ett sätt som passar den som hellre läser om relationer och psykologiska drivkrafter än regelrätta polisutredningar.

Elin Boradys nya roman tar oss med till Berlin under 1920-talet, en plats där nydanande vindar blåser och den dekadenta frigjordheten förskräcker de borgerliga reaktionärerna. Hit kommer Hedvig, en ung, sökande kvinna från Göteborg. Den frigjordhet hon möter inspirerar och vidgar hennes vyer. Hon möter kärleken i alla dess former och hittar sätt att bryta sig loss från förväntningar och konventioner. Men samtidigt är hennes nya liv en slags parallell verklighet och frågan är om Hedvig kommer att kunna stå emot när familjen där hemma försöker strama åt tyglarna och stoppa tillbaka henne i den form de anser henne vara född till att leva i.

En av de stora behållningarna med den här boken är tidsandan och skildringen av 20-talets Berlin, en smältdegel av människor från olika samhällsklasser, nationaliteter och politiska läger där den nya tidens frihetsideal blivit en ledstjärna efter att den gamla samhällsstrukturen lukrats upp. Hedvig är på många sätt den optimala karaktären om man vill skildra den här världen, för hon är ung, oerfaren och tar lätt till sig av de intryck som översklljer henne. Visserligen hade jag gärna sett mer av Berlin och Winterfeldtplatz med dess omgivningar, men fonden är ändå välgjord. Likaså gestaltningen av det som väcks till liv inom Hedvig, för tankarna kring livets orättvisor, vem som satt upp reglerna hon förväntas efterleva och den för tiden förbjudna längtan efter frigörelse finns redan inom henne, redo att blossa upp när de kommer i kontakt med det syre som atmosfären i 20-talets Berlin utgör. Jag hade gärna sett att Elin Boardy hade vågat dyka ytterligare en nivå ner i det mänskliga fördärv som flera av karaktärerna tampas emot, men på det hela taget är Nätterna på Winterfeldtplatz en välgjord roman om en livsglädje som spirar och gror, trots de politiska orosmoln som vid tiden hopade sig i ett skrämmande snabbt tempo som inte är helt olikt det vi ser i vår egen samtid.

Beatrice är berättelsen om ett spädbarn som försvinner från sitt hem i Karlstad och Charlie Lager lämnar Stockholm för att utreda fallet. Kopplingen till hennes hemtrakter i Gullspång finns med även i den här boken, som är den tredje i serien. Flickans föräldrarna kommer ursprungligen från det lilla brukssamhället på gränsen mellan Västergötland och Värmland, och svaret på vem som tagit barnet och motivet till den handlingen tycks finnas just där.

Lina Bengtsdotter har de senaste åren gjort stor succé med sina tidigare böcker, Annabelle och Francesca. I Beatrice är en ny flicka i centrum och även denna gång kretsar handlingen kring själens mörker och de avgrundsdjupa hål som ibland uppstår i det mänskliga psyket. Flickors och kvinnors utsatthet är en av grundbultarna och ofta finns en tydlig koppling, tragedierna är sprungna ur orättvisor och övergrepp.

Charlie Lagers eget mående och den svåra balansgången för att behålla livet på rätt köl tar även fortsättningsvis stor plats och författaren väver samman det segmentet med den aktuella handlingen på ett sätt som gör att Charlie alltid blir berörd och involverad på ett personligt plan. Hennes förmåga att uppslukas av händelseförloppet smittar av sig till läsaren, men den här boken når inte riktigt upp till samma nivå som de två tidigare. Allt känns lite tunnare i jämförelse med den nivå Lina Bengtsdotter skämt bort oss med tidigare, men Beatrice är ändå en läsvärd, bitterljuv kriminalroman som är både känslomässigt engagerade och suggestivt spännande.

Ur askan är en spänningsroman som till största delen utspelar sig i de vackra trakterna kring Ulvön utanför Höga kusten. Huvudpersonen Fredrik Fröding överlevde Estonia-katastrofen, men fick sitt liv slaget i spillror. Numera tampas han med ångest och tablettmissbruk. När han tror sig se sin döde bror Niklas i Stockholm tillsammans med hotellägaren Adam Ceder rivs de gamla såren upp, men han hinner aldrig konfrontera Ceder innan denne påträffas mördad. Därefter går det snabbt utför. Fredrik anklagas för att ligga bakom mordet, men han får en oväntad allierad i Sofia Hjortén. Även hon är ett ansikte från hans förflutna, men även en av poliserna från Örnsköldsvik som ska utreda mordfallet.

Ur askan är Lina Areklews deckardebut och det är en väldigt stabil och raffinerad sådan som lätt hade kunnat tas för ett verk av vilken erablerad spänningsförfattare som helst, för övrigt en grupp som Areklew med all sannolikhet snabbt kommer sälla sig till. Med intagande miljöbeskrivningar, en stark intrig och intressanta karaktärer som ledord skriver hon fram en berättelse där både själ och hjärta ryms, för det märks att författaren brinner för sin historia och har lagt ned mycket arbete på att få till sina vändpunkter och slå an en fängslande ton. Lina Areklew lyckas och är definitivt ett nytt namn inom spänningslitteraturen värt att hålla koll på.

Det sista livet är den första boken om FBI-agenten John Adderley som genom sin mamma har en koppling till Sverige. En tidigare utredning har gjort att han tvingas leva med skyddad identitet och i samband med att han antar ett annat namn begär han också att bli förflyttad till Sverige. Ett omtalat mordfall där kroppen efter en flicka som varit försvunnen ett helt decennium gör att han dras till Karlstad och de värmländska miljöer hans förfäder härstammar ifrån, men här finns också en mer brännande tilldragelse. Det är nämligen Adderleys halvbror som anklagas för att ha mördat flickan.

Peter Mohlin & Peter Nyström har i sin deckardebut skapat en riktigt intressant huvudkaraktär som övertygar på flera plan. Dels håller John Adderley till inom rimlighetens gränser, vilket inte alltid är en självklarhet när det gäller litteraturens agenter, men han är också karismatisk och verklighetsförankrad på så sätt att hans drivkrafter är av den sort som går att relatera till. Adderley är helt enkelt en karaktär som har alla förutsättningar att lägga världen för sina fötter, och den maffiga cliffhanger som avslutar Det sista livet indikerar att det finns mer för oss läsare att hämta när det gäller den här serien.

Handlingen som kretsar kring den unga flickan som var dotter till en högt uppsatt företagsledare och vars kropp nu efter många år påträffas är sinnrikt intrikat och ledtrådarna till vad som hänt är väl etablerade, vilket bidrar till att göra Det sista livet till en tät och driven thriller med finmejslade detaljer. Mohlin & Nyström lägger ribban högt i sin debut - men det råder inte en sekunds tvekan om att de behärskar den höga spänningsnivå boken placerar sig på. Kort sagt, Det sista livet är en deckare som levererar.

Vanja behöver miljöombyte och bestämmer sig för att söka en tjänst som lokalreporter på en liten ort långt hemifrån. Jobbet visar sig passa henne bra och hon finner sig snabbt tillrätta, trots den stora omställningen. Ganska snart får hon också höra talas om ett av traktens stora mysterier. I slutet av åttiotalet påträffades ett avlidet spädbarn och än idag vet ingen vem pojken var.

Lilly har jobbat på lokaltidningen i många år och varit med sedan starten. Nu har hon kommit till en punkt i livet där hon inte uppskattar förändringar. Vanjas framfart på redaktionen rör upp många minnen och känslor, samtidigt som hon tvingas konfrontera sitt förflutna även på ett privat plan. Vi får även följa Lina som är Lillys brorsdotter. Småbarnslivet är inte det hon har tänkt sig och hon känner sig pressad av det faktum att hon inte är lycklig, trots allt fint och betydelsefullt hon har i sitt liv.

Vindarna viskar ditt namn är en relationsroman med många bottnar och ett djup som berör. Anne-Lie Högberg lyckas med konsten att få såväl vardagliga problem som livsomvälvande händelser att engagera och de olika trådarna flätas sakta samman till en helhet. Den varma och inkännande tonen i den här boken gör att de tre kvinnornas öden och vägval kommer nära och visar även upp författarens fina förmåga att återge och gestalta händelser och känslor som de flesta av oss kan relatera till. Ett utmärkt val för den som vill svepas med av välskriven fiktion med en jordnära och realistisk klangbotten.