Johanna Wistedt

Varje år utser Grävlingen ett nytt offer, tar sig in genom golvet, dödar och för bort sitt byte. Cecilia Wreede och hennes kollegor vid Göteborgspolisen står handfallna inför seriemördares framfart. Det enda de vet är att han alltid slår till den 6 november och nu är de fast beslutna att äntligen ta honom på bar gärning. Problemet är att de inte vet var han kommer att slå till.

Annika Granlund jobbar som förläggare, men sedan förlagets storsäljande deckarförfattare Jan Apelgren försvann spårlöst har bokföringen börjat visa röda siffror. En dag hittar hon ett jordigt manuskript utanför förlagets port och efter bara några sidors läsning är hon fast. Det är Grävlingens egen berättelse och trots kontroverser är hon fast besluten att skapa en blodig bestseller som kan rädda både förlagets och hennes egen ekonomi.

Grävlingen är Fredrik P. Winters debutroman och här utlovas psykologisk spänning, något som i allra högsta grad levereras. Mystiken och obehaget hänger som en tung, jordig filt över hela berättelsen och jag är fast nästan omgående. Jag gillar tonen, upplägget och drivet. En bit in i handlingen börjar Annikas värld sakta att krackelera, för det är som att beslutet att publicera Grävlingens historia skapar dålig karma som slår tillbaka mot henne själv. Klaustrofobiskt är bara förnamnet, även om ploten i bokens andra halva kanske blir lite genomskinlig. Jag gillar dock författarens metod för att få in poliserna i handlingen, utan att göra en kriminalroman av det hela. Fredrik P. Winter flirtar både med skräck och internationella seriemördarthrillers, men framförallt visar han sig besitta en riktigt vass berättartalang.

En kvinnlig konstnär hittas död på en otillgänglig plats intill fyren på Stenshuvud. Polisen misstänker mord, men när rester av en ovanlig vit lera hittas på kroppen får fallet en helt ny dimension. Leran är densamma som hittades på ett annat mordoffer, en ung kille som dödades en sen, regnig kväll då han färdades utmed väg 9 på cykel. Den gången kunde ingen fällas för brottet och ärendet har med tiden hamnat på Tess Hjalmarssons cold case-avdelning vid Malmöpolisen. Denna nya vändning och en blåslampa i form av nedläggningshot gör dock Tess och kollegorna mer motiverade än någonsin att lösa de båda fallen.

Den andra boken i Tina Frennstedts Cold Case-serie är precis som debuten Försvunnen en modern kriminalroman av hög kvalité. Skildringarna av polisarbetet och själva kriminalgåtan är av klassiskt snitt, men Frennstedt undviker alla gamla utnötta klichéer och gjuter nytt blod i genren. Tess Hjalmarsson har förvisso privata problem som hon tampas med (precis som sig bör ur ett dramaturgiskt perspektiv) men hon är samtidigt den klassiska detektivens raka motsats. Tina Frennstedt skriver också initierat om brott och straff, de efterlevandes sorg och rätt till ett avslut samt alla de aspekter som påverkar en polisutredning. Lägg till det en riktigt spännande intrig återberättad i ett högt tempo och resultatet blir Väg 9 och en Cold Case-serie på frammarsch.

Förra årets mest sålda bok var En bur av guld, Camilla Läckbergs första bok om Faye. Nu är hon tillbaka och Faye tvingas ännu en gång tackla tuffa motgångar. Någon försöker köpa upp hennes flaggskepp, företaget Revenge, och hon misstänker att det finns en koppling till exmaken Jack som just nu avtjänar fängelsestraffet för mordet på dottern Julienne. Samtidigt har Faye funnit kärleken på nytt och distaheras av medföljande känslostormar. Men hennes inre mörker är aldrig långt borta och strax under ytan lurar barndomsminnen som i allra högsta grad präglat henne till att bli både beräknande och driven. Hon kommer alltid att göra det som krävs för att krossa den som hotar henne.

Camilla Läckberg fortsätter i Vingar av silver på det inslagna spåret och bjuder på en åttiotalsinspirerad och ganska utmanande thriller. Det är syndigt, lyxigt och brutalt, med ett tydligt tema om systerskap. Läckberg sätter ner foten (eller snarare stilettklacken) mot patriarkatet och förser Faye med en provokativ ton och klassiska manliga statussymboler i syfte att skapa en egen feministisk ikon med egna pengar och stor makt.

Det finns en trovärdighet i att hårda nypor är vad som krävs i den värld som beskrivs och jag förstår både budskapet och underhållningsvärdet i det Läckberg skriver, men intrigen lever inte upp till förväntningarna.
Dialogen är förvisso rapp, men scenerna når aldrig det djup jag hoppas på. Jag anar i ett tidigt skede vad som är på väg att hända och överraskningsmomenten som bygger en lyckad thriller uteblir. Visst är Vingar av silver vågad, världsvan och vidsynt, men en tunn spänningsintrig drar tyvärr ner helhetsintrycket.

Bokhandeln i Bloomsbury är Posy Morlands arbetsplats, hem, tillflyktsort och himmelrike på jorden. När ägaren avlider får hon ärva butiken, men på köpet får hon också en besvärlig hyresvärd i form av Sebastian, den avlidna kvinnans nevö. Posy som älskar romantik och skriver på sin egen roman a la regency style drömmer om att förvandla bokhandeln till en specialbutik fylld av enbart kärleksromaner, feelgood och chic lit. Sebastian däremot tror att en deckarbokhandel vore mer lönsam och därför envisas han med att sätta käppar i hjulet för Posy. Men hur hon än gör är Sebastian numera knuten till bokhandeln i egenskap av fastighetsägare, och i takt med att han dyker upp i affären med allt mer frekvent blir han oundvikligen även en del av hennes tankar och vardag.
.
Böcker om böcker. Det finns väl knappast något mer tilltalande för en inbiten bokmal, därför var Bokhandeln för ensamma hjärtan en titel som lockade omedelbart. Och i den här boken fick jag mitt lystmäte, med råge. Bokhandeln för ensamma hjärtan är underhållande, vass i repliken, underfundig och hjärtevärmande. De litterära referenserna duggar tätt och även om jag och Posy Morland inte ser på den enligt henne förhatliga deckargenren på samma sätt kan jag identifiera mig med henne som karaktär. Stilmässigt påminner det en hel del om titlar av författare som Lucy Diamond och Jenny Colgan. Bokhandeln för ensamma hjärtan är oemotståndlig brittisk feelgood som träffar mitt i prick hos alla bokälskande anglofiler och en ny favorit att skriva upp på författarlistan.

Efter att relationsexperten Ebbas eget äktenskap kraschar hamnar hon i ett vakuum där hon driver planlöst genom tillvaron och greppar efter de halmstrån som fortfarande finns kvar. Tidningen hon skriver för vill avsluta det sista fasta uppdraget, men erbjuder henne ett frilansknäck. Ebba hittar en äldre dam vid namn Veronika att intervjua om livslånga, lyckliga äktenskap. Hon ger sig av till Båstad men har egentligen en helt annan historia i huvudet; den om Veronika och den ungdomsförälskelse hon annonserat efter i hopp om att på ålderns höst återuppta kontakten med.

Sommaren 1955 arbetar Veronika på sin mammas pensionat i Båstad. Det är en slitsam skuggtillvaro eftersom den lata men glamourösa kusinen Francine oftast är den som hamnar i blickfånget. Men när konststudenten Bo flyttar in förändras allt. Surret från bisvärmen som har invaderat byggnaden ackompanjerar pirret i Veronikas kropp. Nästan över en natt växer hon upp och den heta sommaren kommer att lämna minnen och avtryck som följer henne genom hela livet.

Sara Paborns nya roman är en välformulerad och finstämd berättelse som andas feelgood, men som samtidigt har ett djup som snarare drar den mot de mer traditionella romanernas bokhylla. Atmosfären som skapas av detaljrikedom och gestaltningen av små men väl utvalda skärvor ur människornas vardag andas sommar. Tistelhonung är en roman som trollbinder och det finns en påtaglig närvaro som gör att läsaren närapå kan känna värmen, höra binas surr och skönja 50-talet genom ett nostalgiskt filter. Tistelhonung är en till synes enkel historia om vanliga människor som genom ett förstklassigt författarhantverk slipas, likt kol som förvandlas till en diamant.

När Karin och hennes barnbarn hittar en gammal koffert på vinden innehållande en blodfläckad, tysk uniform med tillhörande vapen är det som att få en kalldusch och förflyttas tillbaka i tiden. Kofferten tillhör hennes svåger som är bosatt i England, men eftersom han är svårt sjuk är tiden knapp om de ska hinna få några svar på alla de frågor som fyndet föranleder. Andra världskriget är fortfarande närvarande i familjens minne och nu är det hög tid att rensa luften kring allt det man under decennier har försökt undvika att pratat om.

Huvudsakligen kretsar dock handlingen kring tre kvinnor under 1940-talet. Det är dels Karin själv som är sekreterare med särskilda uppdrag i en tid då hemliga budskap och spionage är en del av vardagen. Vi får även följa Violet som lämnar det trygga livet i Sverige och återvänder till sitt hemland England för att ta anställning i en ammunitionsfabrik. Den tredje huvudkaraktären är Leonie som arbetar på en brittisk flygbas.

Klar himmel är Kristin Fägerskjölds debutroman och det är en historisk berättelse där kvinnornas liv under krigsåren står i fokus. Författaren lyckas bra med att fånga känslan och skapar en tydlig bild av kvinnornas vardag med hjälp av olika tidsmarkörer. Framförallt tycker jag att hon levandegör ovissheten och oron för alltifrån ransoneringen till de anhörigas liv och hälsa. Det är just de känslomässiga skildringarna av allt kvinnorna tvingas förhålla sig till som bär romanen, tillsammans med värmen i karaktärsteckningarna. Det är lätt att engagera sig i huvudpersonerna och Klar himmel är en bok som låter läsaren svepas med och förflyttas i tid och rum. Kristin Fägerskjölds debut lovar gott för alla oss som uppskattar historiska romaner.

Det är mitt under brinnande krig och Jessica May bestämmer sig för att lägga modellkarriären på hyllan för att istället vara den som står bakom kameran. Hon beger sig till Europa för att dokumentera andra världskrigets fasor, men att vara kvinnlig krigskorrespondent är en kamp i motvind. Det är först när hon träffar Dan Hallworth som någon inser vilken konstnärlig kvalité hennes arbete håller och att hon är en röst från det krigshärjade Europa som kommer lämna avtryck på andra sidan Atlanten.

Många år senare beger sig D’Arcy Hallworth till Frankrike i egenskap av konstexpert. Hon får i uppdrag att kurera en samling fotografier tagna av en konstnär som fallit i glömska, men D’Arcy inser snart att bilderna har något speciellt. Det hon inte hade räknat med är dock den personliga kopplingen som kommer att vända uppochned på allt hon trodde sig veta om sin egen bakgrund.

Natasha Lester är från Australien och har med Den franska fotografen tagit världen med storm. Det är en berättelse i samma anda som böcker av författare som Lucinda Riley och Kate Morton. Familjehemligheter dammas av och starka kvinnoöden vävs samman över generationsgränserna. Natasha Lester gör också något mer av romanen, för Den franska fotografen är långt mer än en stunds romantiserad verklighetsflykt. Boken är dels en dokumentation av det krig som svindlande nog inte ligger mer än sjuttiofem år bakåt i tiden, men Jessica May tvingas även kämpa för sin plats i en mansdominerad bransch. Boken säger något om dåtidens syn på en yrkesarbetande kvinna och den konstanta problematiken i att bli tagen på allvar och inte bara bedömd utifrån ytliga referensramar. Natasha Lester har verkligen lyckats kombinera det bästa av två världar och hittar i Den franska fotografen en fin balans mellan underhållning, historiskt tidsdokument och skildringarna av feministiskt pionjärskap.

Många trodde nog att sekten på Dimön var ett minne blott när dess ledare Franz Oswald knäcktes av sjukdom. Efter en lång tids rehabilitering är han nu på väg tillbaka till livet. Men är han fortfarande den samme eller har livet lyckats slipa ner de vassa kanterna även hos en psykopat som Franz Oswald?

Julia, dotter till hans forna antagonist Sofia Bauman, arbetar som redaktionssekreterare på en tidning, men drömmer om avancemang. En exklusiv intervju med Franz Oswald skulle kunna bli hennes karriärmässiga guldbiljett. Han accepterar hennes förfrågan. När Franz avslöjar att han planerar att återvända till Dimön och erbjuder henne att följa med tvekar hon först, men frestelsen i att följa en av landets farligaste och mest karismatiska män på nära håll blir oemotståndlig.

Requiem på Dimön är den fjärde boken om ViaTerra och Mariette Lindstein fortsätter skapa nagelbitarspänning med fokus på manipulation. Den här gången dyker hon djupare ner i det mänskliga psyket än någonsin tidigare och utforskar om en människa verkligen kan förändras i grunden efter en omvälvande händelse, hur arv och miljö präglar våra karaktärer och vad som händer med självkänslan när andra försöker manipulera och mala ner vår egna vilja. Requiem på Dimön är en tät och driven thriller där stämningen förtätas i takt med att dimslöjorna kring den beryktade ön lättar så att karaktärerna kan se klart, men frågan är om det sker i tid eller om faran redan är över dem. Mariette Lindstein väver in läsaren i ett stenhårt spindelnät av intriger som gör att man är helt fast fram till sista sidan.

De rättslösa är Malin Thunberg Schunkes andra spänningsroman om Esther Edh och Fabia Moretti som jobbar vid internationella Eurojust. Unga gästarbetare som kommer från Europas fattigaste länder utnyttjas och i blickfånget finns en italiensk tomatodling där flera unga män tycks ha försvunnit. Ägaren har kopplingar till maffian och man beslutar att låta en polis under täckmantel söka jobb på grönsaksodlingen. Det som avslöjas i form av korruption, brott mot regelverk och en form av modernt slaveri går bortom allt medarbetarna på Eurojust har kunnat föreställa sig. Men att infiltrera verksamheten är heller inte ofarligt då enorma penningvärden står på spel för ägarna.

I De rättslösa visar Malin Thunberg Schunke återigen vilken fenomenal utgångspunkt Eurojust är för en modern internationell thriller. Esther Edh och Fabia Moretti kan på ett trovärdigt sätt bli involverade i ärenden med spännvidd över hela kontinenten. Vi närmar oss sakta men säkert karaktärernas inre i den här boken, de växer och blir allt mer livskraftiga. Men det finns också en bihistoria med koppling till Esthers privatliv som skaver och den lämnas som en smått enerverande följetong. Kanske konkurrerar den ibland väl mycket med den här bokens huvudintrig.

De teman som boken bygger på känns relevanta och skrämmande realistiska. Tomatodlingen som sätts i fokus fuskar med det mesta, från att använda giftiga bekämpningsmedel på grönsaker som säljs som ekologiska till de odrägliga förhållanden som arbetskraften tvingas leva under. De rättslösa är en spänningskryddad ögonöppnare som utmanar och manar till eftertanke kring saker som pågår i vår samtid, mitt framför våra ögon. Det är just den kombinationen av obehagliga sanningar och smart skriven underhållning som gör Malin Thunberg Schunkes böcker så väldigt bra.