Vv

Konstkuppen är den första delen i serien om Dillstaligan där succéförfattaren Jens Lapidus skrivit berättelsen och där illustratören, animatören och konstnären Gustaf Lord gjort illustrationerna. I Konstkuppen får vi lära känna Jonathan som bor i Dillsta. Jonathan är en ganska ensam kille då han trivs bäst med att vara inne och titta på film eller uppfinna saker och ingen annan gillar det. Tills en dag då Zasha börjar i hans klass och de hittar varandra.
Boken har ett ganska klassiskt upplägg av deckargåta/ mysterium för barn där barnen snubblar över ett litet mysterium, i detta fallet en stöld och börjar ta reda på vad som hänt. Boken är uppdelad i tio kapitel där nivån på läsningen är väl avvägd för målgruppen. Kapitlen är precis lagom långa och berättelsen är underhållande. Det blir aldrig jättespännande utan puttrar på i lite lagom tempo ändå fram till slutet då tempot läggs upp något. Illustrationerna i boken är humoristiska, färgglada och riktigt fina och matchar berättelsen alldeles utmärkt. För mig är det en helt okej bok för bokslukaråldern, men tyvärr bleknar den lite i mängden av barnböcker som går i samma stil!

Inte din baby är en tunn men ack så viktig läsning för unga vuxna. Den handlar om kompisarna Samira och Amina som träffar varsin kille. De är egentligen två tuffa tjejer med skinn på näsan som vet sitt eget värde. Men sakta bryts Samiras psyke ner mer och mer till att bara rätta sig efter pojkvännens alla nycker. Amina drabbas också fast på ett annat sätt.
Boken är från början skriven som en monolog för Kulturhuset Stadsteatern, men är sen omskriven till en ny berättelse i bokform. Det är en bok som jag läser med lite ont i magen och med ett stort obehag. Det är jobbigt att se hur killarna lyckas bryta ner två starka fina tjejer till nästan oigenkännlighet på en kort tid. Det är jobbig läsning men det känns som viktig läsning för alla unga tjejer. Språket är rappt och kaxigt. Boken är skriven på förortssvenska med mycket slang vilket gör att jag missar en del ord, då jag inte har en aning om vad de betyder. Men det går ändå lätt att förstå sammanhanget i det hela. Det märks att författaren kan sin sak och bjuder på en verklighetstrogen berättelse som berör.

Johannes Gustavsson är expert inom digital kommunikation och delar med sig av sina stora kunskaper via föreläsningar, rådgivning, undervisning och som här i bokform. Uppfödd på nätet är hans första bok, men jag hoppas inte att det är den sista. Jag tillhör skaran som växte upp utan sociala medier och har fått upptäcka det som vuxen istället och de är ganska skönt att ha missat pressen med sociala medier under uppväxten. För sonen är det istället vardag och något som snackas mycket om i skolan, bland vänner och överallt.
Uppfödd på nätet är en underhållande och väldigt informativ bok. Jag tycker att jag har en hyfsad koll men ändå är det massor med nytt som jag fått lära mig i boken. Boken har ett trevligt upplägg som gör den lättläst och samtidigt är den inspirerande och lockar till att läsa vidare. Boken är bra för oss som inte tillhör den sociala generationen så vi kan läsa på och ha kunskap för att kunna finnas där för barnen som växer upp mitt i det nu. Det är en bok som alla föräldrar till elever i grundskolan borde läsa, den digitala generationen är här för att stanna och vi behöver lära oss hur vi kan göra det bästa av det hela. Rekommenderas varmt!

Clive Wynne är professor i djurpaykologi och specialiserad på relationen mellan hund och människa. Clive har ett stort intresse av hundar och har också en egen, som han hänvisar till flera gånger i boken. I boken berättar Clive om mänger av intressanta studier som gjorts på hundar och vargar, både studier som han själv och hans personal gjort men också såna som gjorts av andra. Bland annat nämns svenske Per Jensen och hans jobb i boken. Jag har läst flera böcker av just Per Jensen där han skriver om hundar och olika studier och ett fåtal av dem nämns också här, som jag känner igen. Det är en otroligt intressant bok om hundar, som visar vilka fantastiska djur de är. Vi alla hundägare kan nog instämma på det redan innan boken, men här finns det svart på vitt på hur mycket hunden är villig att göra för oss människor. Trots att boken är fascinerande så är den ganska mastig och aningens tungläst. Jag har hållits på ganska länge i boken och läst ett stycke åt gången, för det är ungefär vad jag orkar ta in. Till skillnad mot Per Jensens böcker som är humoristiska och där författaren bjuder en hel del på sig själv, så är Clives bok lite torrare och stelare. Det gjorde att betyget drogs ner lite för mig, det trots att innehållet är väldigt bra och givande. Boken hade tjänat på att lättats upp lite för läsupplevelses skull. Men det är ändå en bok som jag rekommenderar om man är intresserad av relationen mellan människa och hund!

3+

Indra Larssons rätt så osannolika hästdagbok är den tredje delen i serien om djurälskaren Indra. Indra har ett flertal djur hemma: tamråttor, zebrafinkar, kanin och fiskar. Hon drömmer ständigt om fler djur att rädda och just nu är det ponnyn Dexter som står i fokus. Indra har hand om Dexter för att hjälpa till med att rehabilitera honom och sen är det meningen att han säljas. Men försäljningen har Indra andra planer för, hon jobbar för att själv kunna köpa honom.

Det är en underhållande berättelse om hästar som känns modern. Youtube och att filma/lägga ut filmer har stort fokus och är något som barnen kan känna igenkänning i. Även problem i kompisrelationer och livet med en ensamstående förälder som träffar en ny partner och all oro inför hur det kommer att bli, är ämnen som är ständigt aktuella för många barn. Jag gillar hur fint relationen mellan Indra och hennes mamma skildras i berättelsen, de har sina gnabb och små konflikter men det är alltid stor värme och kärlek mellan dem. Berättelsen är rapp och samtidigt otroligt lättläst och det är lätt att dras med in i Indras liv. Jag kan känna igen mig själv som ung i Indra, liksom henne ville jag också rädda alla djur och helst samla dem på hög. Jag hoppas att den här serien får fler delar framöver, för jag är nyfiken hur det går med familjen och alla djuren! Rekommenderas varmt till djurälskare från ca 9 år och uppåt!

Falska toner och söta vinbär är den femte delen i serien Huskvarnasviten. Jag har läst alla delar innan i serien och tycker väldigt mycket om Ewas sätt att skriva och hur hon bra hon skildrar olika tidsperioder. I den här boken är det Agnes berättelse som utspelar sig för hundrafemtio år sen, som berör mig allra mest. Det är spännande att följa hur de levde då, vilka val de tvingades till och den stora skillnaden mot livet idag. Therese liv i nutid blir jag inte lika berörd av, det är trevligt att hänga med henne med, men jag föredrar ändå Agnes sällskap. Kanske beror det på att jag är lite extra svag för historiska romaner. Jag slås av vilket enormt researcharbete det ligger bakom att få till en så trovärdig historia som den om Agnes, för det känns som att det var nog exakt så det gick till då. Det är roligt att gamla karaktärer som vi känner igen ifrån tidigare böcker i serien skymtar förbi vid flera tillfällen vid sidan av Therese och jag gillar alla mysiga miljöer i Huskvarna som skildras. Ewa är skicklig på att väva ihop de olika tidsperioderna och får som alltid till ett riktigt bra slut! Falska toner och svarta vinbär skildras med glimten i ögat och bjuder på värme och massa mys, precis som en härlig feelgood ska vara!

Jag har inte läst något av Jill Mansell innan och hade säkerligen missat hennes bok även nu, om den inte hade dykt upp som en trevlig överraskning i brevlådan i början på sommaren. Det är roligt att läsa en bok som man inte har några förväntningar på innan man börjar läsa och extra kul är det sen när boken visar sig vara riktigt bra. Det här är mysläsning när den är som allra bäst! Jag fullkomligt slukade den här charmiga berättelsen. Jag gillar allt med den här boken! De charmiga karaktärerna som är lätta att tycka om och de mysiga miljöerna som får mig att genast vilja åka till Cornwall och strosa runt. Berättelsen som innehar kärlek, svärta, syskonrivalitet, missförstånd, arbetsliv och vad som är viktigt i livet fångar mig helt och boken är helt omöjlig att lägga ner.
Boken börjar med att Clemency hamnar bredvid Sam på planet hem. Det blir ett möte de aldrig kommer glömma, men då Sam redan är gift så händer inget mer. Tre år senare kommer Clemencys styvsyster Belle hem med sin nya pojkvän, pojkvännen visar sig vara den Sam som Clemency aldrig kunnat glömma och nu tvingas hon ha honom i sin närhet...
Det är en berättelse som är perfekt för hängmattan med sin romantik och sin värme! Det var första gången jag läste en bok av Jill Mansell men det är definitivt inte den sista, jag vill läsa fler mysiga böcker av henne.

I Morgonddagens post till Vidhäll får vi följa med Iris som jobbar som lantbrevbärare i Vännäs i Norrland. Hon känner alla som bor på rutten där hon kör efter sina tio år i yrket. Bredvid sitt jobb som lantbrevbärare svarar hon också i telefon åt Tamaras framtidslinje där hon ger råd åt människor. Ingen vet att det är Iris som är Tamara och så ska det förbli. Men det visar sig inte vara så lätt att hålla isär de båda jobben när kunder hon känner väl plötsligt börjar ringa.
Jag har den fysiska boken i bokhyllan och hade tänkt läsa den så, men sen slumpade det sig att den dök upp som ett boktips på Storytel när jag letade ny bok att lyssna på. Så jag tänkte att jag börjar lyssna och sen fortsätter med den fysiska boken. Men det blev inte så, utan jag lyssnade istället på hela boken. Den är väldigt bra inläst och den är lätt att hänga med i, även för mig som lätt blir disträ och tappar tråden. Jag blev fast i denna underhållande berättelse som skildras med charm och stor dos värme. Iris är en trevlig och sympatisk karaktär som är lätt att tycka om och det är roligt att lära känna henne. Hennes liv idag varvas med små glimtar från tidigare i livet. Det är kul att Iris jobbar som lantbrevbärare, det är ett yrke som jag inte kan minnas att jag sett tidigare i någon bok, att det dessutom utspelar sig i Norrland är en riktig bonus. Morgondagens post till Vidhäll har hög mysfaktor och lockar till sträcklyssning!

3+

Guillaume Musso är en av världens bäst säljande författare, som är översatt till 40 språk. Trots det har jag helt missat honom innan och jag hade sannolikt gjort det även nu om jag inte hade fått frågan från förlaget om att recensera Samtal från en ängel. Jag är glad att jag tackade ja, för det är en riktigt bra bok. Författaren har en förmåga att dra in mig som läsare redan vid de första sidorna och sen är jag helt fast. Boken börjar intressant med att två personer krockar med varandra på en flygplats och tappar allt de har med sig. De rafsar ihop allt och lägger ingen mer uppmärksamhet på det förrän de kommer hem till Paris respektive San Fransisco och plötsligt upptäcker att deras telefoner har råkat förväxlats i farten. Hur mycket kan de luska reda på om varandra? En hel del visar det sig och snart är de som besatta av varandra.
Boken är oerhört lättläst och har ett starkt driv framåt genom hela berättelsen vilket gör att boken går otroligt fort att läsa. Musso är mästerlig på att hela tiden ändra spelplanen och bjuda på oväntade vändningar som håller läsarens intresse uppe. Det är lätt att se hur bra boken skulle göra sig som film, då hela boken känns väldigt filmisk. Hoppas att något filmbolag plockar upp den och gör slag i saken! Samtal från en ängel är en välskriven spänningsroman som får mig att längta efter att läsa fler böcker av Musso!

Ett litet korn av sanning är den andra delen i serien om akutläkaren Tekla Berg som jobbar på Nobelsjukhuset. Jag läste den första, Går genom vatten går genom eld när den släpptes förra året och tyckte den var både spännande och bra. I den här boken får vi lära känna Tekla ännu mer och får dessutom en ännu större inblick i sjukhusjobbet och alla dess hierarkier mellan personalen. En riktig översittare kommer till sjukhuset och styr och ställer med alla och givetvis skär det sig mellan honom och Tekla direkt, då Tekla inte är den som viker ner sig och tiger. Jag är inte förtjust i att Tekla knaprar droger i tid och otid, däremot är det roligt med hennes fotografiska minne, tänk den som ändå hade det! Det är en detaljerad berättelse av sjukhusmiljöerna och för min del blir det aningens för mycket detaljer. Vid operationer får vi veta exakt vad de gör och alla speciella interna uttryck. Kanske är det för att jag själv inte jobbar i sjukvården som det blir lite väl mycket detaljer och vid de tillfällena tappar jag intresset lite. För övrigt är det en riktigt spännande och oförutsägbar berättelse som presenteras med högt tempo och rapp dialog.