Vv

Böckerna om Mamma Mu tillhör den kategorin av barnböcker som jag aldrig tröttnar på. För några år sen när sonen var lite mindre så läste vi dem om och om igen. I den här boken får vi följa med på resan när Mamma Mu och Kråkan träffas för första gången. Det är en fin berättelse om vänskap som kan dyka upp där man minst anar det. Man blir varm i hjärtat av att läsa den rörande berättelsen om deras allra första möte. Boken har en härlig humor som tilltalar både vuxna och barn och det är roligt att läsa den. Jujjas text och Svens illustrationer matchar varandra som hand i handsken och blir till en riktig fullträff i bokväg. Boken passar perfekt att ge bort i julklapp eller att köpa hem själv för att läsa tillsammans med barn eller barnbarn. Den passar barn från 3 år och uppåt! Rekommenderas varmt!

Svenska Deckarakademien utsåg Rotvälta till årets bästa svenska deckare och det är lätt att förstå varför. Det är en välskriven deckare som naglar fast läsaren redan vid första sidan och som sen aldrig släpper taget. Boken utspelar sig på landsbygden i Ångermanland, närmare bestämt Kramfors. Eira är uppvuxen på orten och har nu återvänt dit för att hjälpa sin dementa mamma. Hon jobbar som polis och ska samtidigt engagera sig i jakten på den som mördat en äldre ensam man med en jaktkniv. Eira är en karaktär som jag genast fattar tycke för och det är roligt att få lära känna henne bättre. Jag ser fram emot att följa henne i fler böcker framöver! Boken är inte otäckt skildrad eller sådär rå och detaljerad som vissa kan vara utan det är lagom med detaljer. Jag gillar språket som är väldigt fint, det är ovanligt i en deckare! Alsterdal skildrar den övergivna landsbygden både vemodigt och fint på samma gång. Författaren är skicklig på att skriva fängslande och hon bjuder hela tiden på oväntade vändningar som håller spänningen uppe. Rotvälta är en deckare som sticker ut och den är en av de bästa jag läst i år!

Alltid intressanta dokumentär som fångar ens intresse. Lyssnade på dokumentären om ridskolan där tränaren förgrep sig. Ohyggligt otäckt och alla vi inom ridbranschen vet ju vem denna ökända man är.

Informativ, enkel och rakt på sak. Gillar att allt går att lösa med sunt förnuft. Har lyssnat på alla avsnitt mer än en gång

Döden som vakar är den femte delen i serien om kirurgen Andreas. Jag har läst alla delar i serien innan och gillar hur författaren skildrar arbetet som läkare och samtidigt blandar in spänning i det hela. Som alltid när Anne-Marie skriver är det korta kapitel där det alltid är ett starkt driv framåt. Hennes böcker är otroligt snabblästa då det känns som sidorna nästan bläddrar sig själva . Författaren fångar den helt galna arbetsbelastningen som är på ett sjukhus där det knappt finns tid till att sitta ner och ta en kopp kaffe. Det märks att författaren kan sin bransch väl och det gör att skildringen känns trovärdig. Det är inte spänningsbiten som fångar mig allra mest utan det är skildringen av Andreas och Stinas liv, som är intressant att följa. De är så välbekanta att de nästan känns som gamla kompisar. Det man alltid kan vara säker på i Anne-Maries böcker är att det psykologiska spelar en stor roll, så också i denna då ett barndomstrauma visar sig ha stor påverkan i livet även som vuxen. Boken kan läsas fristående men för allra störst behållning bör man ha läst de andra delarna i serien innan. Gillar man psykologiska spänningsromaner som utspelar sig i sjukhusmiljö, då är Döden som vakar ett hett tips!

Jag läste Medan han lever för drygt tre år sen och blev otroligt berörd av den. Fast det var tuff läsning är jag glad att jag läste den, då det öppnade mina ögon för hur skrämmande många barn det är som blir utsatta för sexuella övergrepp. Nu har Elaine skrivit en bok till i ämnet där hon utvecklar ämnet vidare och samtidigt berättar om sina egna erfarenheter. Det är en utlämnade berättelse om de svårigheter och problem som Elaine tampats med pga sina hemska erfarenheter. Hon berättar b.l.a. om ilskan och alla problem som uppstår i olika relationer. Jag tycker Elaine är modig som delar med sig så frikostigt av sina erfarenheter och jag tror att det kan vara till stor hjälp för andra som är i samma sits. För oss som inte är i samma sits så är det en bra ögonöppnare för hur det ser ut med övergrepp mot barn. Jag har haft långa snack med maken där jag framfört Elaines fakta på hur det ser ut och vi har också pratat med sonen en hel del om stopp min kropp. Det är han medveten om sen tidigare då vi diskuterat det en hel del, men det är alltid bra att påminnas. Jag har växlat mellan att läsa boken fysiskt och att lyssna på boken när Elaine läser den. Jag tycker boken var bra att lyssna på när Elaine läser, för det känns som man kommer närmre författaren då och som att författaren berättar direkt för mig med sina egna ord. Överlevare är en viktig bok som bör läsas av alla som har barn, jobbar med barn eller bara är runt barn!

Ett halvt andetag är Anna Agrells debutroman och det är svårt att tro. Anna har ett helt fantastiskt språk, det är så fint och så väl avvägt och passande för tiden boken utspelar sig i. Sonja lever på landet med sin fästman och har det egentligen ganska bra men ändå är det något som skaver. Som kvinna har omvärlden många krav och förväntningar på en och de stämmer inte riktigt in med Sonjas egna drömmar. Författaren tar oss in i Sonjas innersta och låter oss ta del av hennes tankar och känslor och det märks att författaren har god kunskap om människans psyke. Det är ett trovärdigt och fascinerade porträtt som skildras av Sonja och jag blir väldigt berörd av hennes historia. Jag gillar tidsperioden som romanen utspelar sig på, slutet av 1940-talet och början av 1950, det är en period som jag inte ser så ofta i böcker. Det här är en bok som är svår att göra rättvisa med några få ord, men jag hoppas att denna lilla pärla når ut till många läsare, det förtjänar den! Jag hoppas också att Anna Agrell fortsätter att skriva romaner, för den här förträffliga debuten ger mersmak!

Den optimala presenten alla kategorier. Så smidigt då det finns böcker för alla tänkbara smaker och intressen, det går alltid att hitta något.

Sarah Morgan har som tradition att skriva en julroman varje år och det är roligt att vi för andra året i rad får njuta av hennes julromaner även här i Sverige. En del julromaner har tendensen att bli alldeles för sötsliskiga och ytliga, men den fallgropen lyckas Morgan undvika. Istället är det en roman om tre starka kvinnor: Maggie och hennes två vuxna döttrar Katie och Rosie. Vi får höra allas versioner omväxlande i olika kapitel, vilket gör att man hela tiden får olika sidor av det som händer.
Ett hastigt påkommet bröllop får familjen att lämna det mysiga hemmet i Oxford för att flyga till Aspen i USA. Rosie ska gifta sig, men är det inte ett överilat beslut?! Det ska Rosies syster Katie ta reda på medan deras mamma Maggie ska göra allt för att dölja att hon och barnens pappa separerat sen månader tillbaka. Inget blir dock så enkelt och viss dramatik uppstår. Romanen är förlagd i mysig miljö som spär på julandan och författaren beskriver allt så tydligt att det känns som jag står där själv och ser allt framför mig. Det är en bok jag önskar skulle filmatiseras för den skulle passa otroligt bra som en romantisk julfilm att se om varje år. Boken är lättläst och har ett flyt som gör att det går fort att läsa den. Jag fastnar för karaktärerna och det är lätt att leva sig in i deras liv och författaren beskriver karaktärerna såväl att det känns som jag redan känner dem. Vinterbröllop är en varm och underhållande julroman, jag mår bra när jag läser den och jag vill helst inte att den ska ta slut! Gillar man julromaner, så är denna ett måste!

I Vita lögner och höga hinder får vi åter igen träffa Maja. Majas mammor är hästgalna men Maja skulle helst slippa att rida om det inte är på ridlägret där hästen Frank finns. Men om Maja ska åka på ridläger igen i sommar, så måste hon rida även under vintern, har mammorna bestämt. Men det är ett helt annat stall med andra människor, andra hästar och en ny ridlärare. Det är ganska pirrigt och läskigt att vara där.
Peppe har åter igen skrivit en riktig bladvändare för alla unga hästälskare. Med stor värme berättar hon om livet i stallet där man ska hitta sin plats bland kompisar och även hitta modet i sig själv. Det är en sån fin berättelse och jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa den och det känns som jag kastas tillbaka till mitt nioåriga jag igen. Det är en vardagsnära berättelse som bjuder på igenkänning även för de barn som inte är hästgalna. Boken är bra skriven och bjuder på ett trevligt flyt vid läsningen, vilket gör det till en angenäm och underhållande läsupplevelse! Boken har sparsmakade illustrationer i svartvitt som matchar texten utmärkt. Jag hoppas att författaren fortsätter skriva fler böcker om Maja och hästar framöver, för Maja är en riktigt trevlig bekantskap som jag vill läsa mer om!