Vv

Jag har läst de flesta böcker som översatts till svenska av Sheila O’Flanagan. Hon skriver böcker som både berör och underhåller. Vid min sida börjar lite trevande och har en stunds startsträcka innan jag kommer in i berättelsen. Sen flyter det på fram till mitten då jag tycker det blir ganska segt och berättelsen står mest och stampar. Men ju närmre slutet jag kommer ju mer intressant blir boken. Men det känns som boken är onödigt lång med sina 539 sidor, den hade tjänat på att kortas av lite och en del händelser som inte tillförde historien något kunde ha helt plockats bort. Det är förvisso underhållande läsning men jag är ändå lite besviken, författarens böcker brukar vara mycket bättre än vad den här är. Det är ingen bok som kommer stanna kvar hos mig efteråt, men det behöver ju inte alla böcker göra heller. Ibland är det skönt att läsa en bok som man helt kan släppa när sista sidan är utläst.

2+

Hilma och den luriga ponnyn är charmig läsning för alla unga hästälskare. Boken handlar om Hilma som ska börja rida i ett nytt stall. Där känner hon ingen innan och det är pirrigt att komma dit första gången. Inte blir det bättre av att Hilma får rida hästen Harry som är sur och grinig i boxen och som ska vara besvärlig att rida enligt de andra tjejerna. Ett tu tre så har Hilma också tackat ja till att bli skötare åt Harry, hur det nu ska gå när hon egentligen är rädd för honom?
Det är en berättelse om att hitta sin plats på ett nytt ställe och om att övervinna sina rädslor. Författaren beskriver väldigt bra alla dessa känslor och den osäkerhet man kan känna när man kommer ny till ett ställe, där hierarkierna är starka. Alla som varit i ett större stall på en ridskola känner igen dessa olika läger med de lite coolare tjejerna som tror de kan styra och ställa med de yngre tjejerna hur som helst. Det märks ju att författaren har egna erfarenheter inom ämnet, för det är en trovärdig historia som berättas. Det är roligt att få följa Hilmas utveckling genom boken och se hur hon växer som person och vågar ta för sig mer både mot kompisar och bland hästarna. Boken är lättläst och man får ett bra flyt när man läser den. Det är en bok som passar många barn och där många hästintresserade kan känna igen sig i Hilmas historia. Det här var den allra första boken om Hilma och den här trevliga starten ger mersmak och får mig att längta efter fortsättningen! Boken passar barn från 8-9 år och uppåt!

I Isabell vara som man vill får vi åter igen träffa Nisse och hans häst Isabell. Den första boken beskrev ensamhet och utanförskap på ett träffsäkert sätt och den här boken fortsätter i samma anda. I skolan retas killarna för att Nisse är vän med en häst men en dag vill Kevin i klassen följa med hem och leka. Det blir en rolig dag där de leker riddare, prins och prinsessa och de tar till och med en ridtur med Isabell. Allt är frid och fröjd men nästa dag låtsas Kevin inte om att de lekt och när Nisse glatt berättar inför klassen så påstår Kevin att Nisse bara hittar på.
Det är en angelägen och viktig berättelse som går rakt in i hjärtat. Det gör ont att läsa om hur Nisse inte får vara med på fotbollen och hur de andra killarna i klassen kastar gliringar efter honom hela tiden. Är det inte de röda stövlarna som är fel, så är det hans häst Isabell. Men det är tur att Nisse har Isabell som alltid finns där för honom och ställer upp med båda kloka råd och en tröstande famn.
Det är en berättelse som många barn kan känna igen sig i, för jag tror tyvärr att de allra flesta barn har känt sig utanför någon gång. Boken är bra för den väcker mycket tankar om hur en bra kompis är och hur man ska behandla andra. Den visar också att en kompis kan finnas där man minst anar det, om man bara ger någon chansen.Även om det är jobbiga ämnen som behandlas i boken så är det ändå en berättelse som inger hopp om att det kan bli bättre. Texten är lättläst och har ett väldigt fint flyt vid läsning. Karins illustrationer är helt sagolikt fina och det är en ren njutning att bara titta på alla bilder i boken. Denna viktiga bok där text och bild matchar varandra perfekt, passar alla barn från sex år och uppåt!
Boken rekommenderas varmt!

En egen flock är en söt liten historia om en ensam liten tax. Taxen vill ha vänner men när han går till rastgården gillar ingen att göra samma saker som taxen och han känner sig ännu mer ensam. Taxen gillar kluriga korsord, roliga hattar, viktiga pinnar och lukten av kaffe. Men en dag så träffar taxen en annan hund och upptäcker att han gillar den nya vännen trots att de inte gillar exakt samma saker.
Det är en fin historia som värmer hjärtat. Författaren fångar allt så otroligt bra och förmedlar så mycket känslor med både text och bild. Det är omöjligt att inte beröras av den fina och något sorgliga berättelsen. Illustrationerna är helt makalöst fina och det är en njutning bara att titta på alla bilderna. En egen liten flock är en ljuvlig liten pärla till barnbok som sticker ut i barnboksdjungeln! Den passar barn från 3 år och uppåt!
Rekommenderas varmt!

Julen enligt Julia är den andra julromanen som jag läser för året. Det är en mysig roman om Julia Grahn som namnet till trots avskyr julen. För att fly julen tar hon på sig att vara kattvakt åt en katt i Visby, vars ägare rest bort över jul. Men det blir inte fullt så lugnt och mysigt som Julia önskat, då det visar sig att även Petter tagit på sig kattvakt-jobbet och också ska bo i huset.
Författaren är bra på att beskriva miljöerna och det är lätt att måla upp en bild framför sig hur huset och alla miljöer runtomkring ser ut. Det är en charmig roman om att våga följa sitt eget hjärta och att hitta den rätta kärleken. Karaktärerna är trevliga men jag känner inte riktigt med dem och blir inte så berörd som jag hade önskat. Boken är otroligt lättläst och det är mysig läsning men tyvärr gör den inget starkare intryck på mig.

Små kök är en kokbok som består av 111 recept som är 100% växtbaserade. De är anpassade för ett litet kök och där man nödvändigtvis inte behöver ha en ugn i sitt kök. Jag gillar att recepten är enkla och tydliga att följa och det är heller inte en meterlång ingredienslista i varje recept. Jag har provlagat några stycken recept ur boken och av dessa blev den öppna lasagnen en ny favorit, i alla fall hos mig. Övriga familjen var lite mer skeptiska till spenaten som är i det receptet. Recepten känns fräscha och med nytänk och det är flera ingredienser som är helt nya för mig, som t.e.x tempeh. Det är alltid roligt att testa på nya smaker oavsett om det blir nya favoriter eller ej. Boken passar alla veganer som lever studentliv alldeles utmärkt men också den som vill äta lite grönare oavsett köksstorlek.

Jag gillar att läsa om Saltängarna och Ruth Galloway. Det är en serie som är trevlig och lite småcharmig fast den innehar ett och annat mord. Jag har läst alla böcker innan i serien och när jag såg att del 12 om Ruth släppts, så var jag tvungen att köpa den. Det är roligt att återse Ruth och alla de andra välbekanta figurerna i serien och det är lätt att komma in i boken tack vare att allt är så välbekant. Men det går inte att komma ifrån att det är oändligt segt större delen av boken och inte förrän man närmar sig slutet drivs spänningen upp rejält. Då blir det istället så spännande att jag måste sträckläsa boken för att få reda på hur det slutar. Men författaren är smart och klämmer till med en riktig cliffhanger till slut, så jag bara måste läsa nästa del om Ruth också!

Fruset guld är den sjätte boken i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst alla böcker innan i serien och de tillhör mina absoluta favoriter inom deckargenren. Som alltid levereras en fängslande deckargåta där Tom och Olivia får slå sina kloka huvuden ihop för att lösa fallet. De är ett riktigt radarpar som funkar bra tillsammans och de är otroligt samspelta. I den här boken bor egentligen Tom i Thailand och har det lugnt och skönt i värmen. Men när Olivia plötsligt är spårlöst borta efter att ha åkt iväg på ett nytt fall i Arjeplogsfjällen, så måste Tom bege sig hem till Sverige igen. Jag gillar de intressanta karaktärerna som återfinns i den här serien, inte bara Olivia och Tom utan också Mette och hennes man samt den kriminelle Minken. Minken är en buse men han har också har många goda sidor som vi får se i boken. Man kan alltid lita på att författarparet Börjlind skriver spännande deckare med hög klass på sin historia och så är också fallet med Fruset guld. Inget är vad det verkar vara och inte förrän boken är helt utläst så vet man hur allt ligger till. Hela serien rekommenderas varmt till alla som gillar välskrivna deckare!

Den tredje systern är den tredje och avslutande delen i serien om Ilka Jensen från Danmark, som ärver en begravningsbyrå i USA efter sin far. Den förra delen avslutades med en riktig cliffhanger som gjorde att jag genast ville läsa den avslutande delen för att få veta hur det går. Jag kastade mig över den sista delen samma dag som den låg i brevlådan och sträckläste den från pärm till pärm under kvällen. Författaren bjuder på en händelserik berättelse som är full av oväntade vändningar och direkt när jag tror att jag är något på spåren, så händer något som ändrar allt igen. Efter tre böcker så har vi fått lära känna karaktärerna på djupet och jag gillar att de har fler lager än vad det verkar vid första anblicken. Det är karaktärer som är lätta att tycka om och jag gillar att handlingen är förlagd på en begravningsbyrå. Jag hade aldrig kunnat tro att det kunde vara så mycket dramatik och action på en begravningsbyrå! I sista delen intensifieras allt i handlingen och livet visar sig stå på spel åtskilliga gånger för både Ilka och hennes anhöriga. Det är lite tudelat att det här är sista boken om Ilka. Hela serien knyts ihop på ett snyggt sätt till slut vilket jag gillar, men samtidigt känner jag mig inte färdig med Ilka utan jag skulle gärna läsa fler böcker om henne. Känns som det måste finnas mycket kvar att berätta om hennes liv och familj i USA. Den tredje systern är välskriven, fängslande och den bjuder på en riktig underhållande läsupplevelse!

Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren är en uppfriskande debut. Författaren Josefin Sonck är manusförfattare, skådespelare och ståuppkomiker och det märks att hon kan det här med att underhålla. Texten är rapp och har timing och hon lyckas med konststycket att göra så klockrena iakttagelser av livet. Boken har härlig humor och det är omöjligt att inte dras med och skratta. Flera gånger skrattar jag så mycket att maken undrar vad det är jag läser. Även om boken är rolig så rymmer den också så mycket mer, den beskriver ensamhet, IBS, tröstätning, fantasier och en obesvarad förälskelse som närmast liknar en besatthet. Jag är otroligt glad att denna lilla bok dök upp i brevlådan som en trevlig överraskning, annars hade jag garanterat missat den och det hade varit synd. Jag hoppas att Josefin får blodad tand och fortsätter skriva fler underhållande romaner!