Jenny E

Det är alltid intressant att lyssna på/läsa böcker om människors liv. Denna är inget undantag. Man får se hur Tommy blir människa, helt enkelt.

För att vara en novell var den alldeles för kort. Jag vill läsa mer om världen och karaktärerna. Jag hade gärna sett den som en full roman.

Jag hade förväntat mig en biografi, alltså mer om Emmas liv än vad som erbjöds. Detta är mer en självhjälpsbok med exempel tagna ur Emmas liv.

Jag hade på något sätt fått för mig att den här boken skulle likna "Skillnaden mellan lingon och blåbär" Annah Ovesson. Detta visade sig vara en bok med mycket mer allvar än Ovessons bok.

Tyvärr, fastnade jag inte alls för den här boken. Jag hejade på Ibra, men bara lite halvhjärtat. Karaktärerna kryper inte in under huden som jag, efter att förstått allvaret i boken, ville att de skulle göra.

Dessutom är jag kritisk till korrläsningen av denna bok. Det var flera ställen särskilt i senare halvan där det saknades ord, var lite märklig meningsbyggnad och hade hoppat in ord som inte skulle vara där, bland annat.

Den var en mysdeckare som slutade väldigt oväntat. Jag lyckades inte alls gissa vem mördaren var. Jag hade några alternativ, men inget var rätt.

Den är inte lika bra som "Liten tvåa med potential", men detta är riktigt bra ändå.

Det är en mogen kvinna som försöker hitta sig själv och det är intressant. Att få livet så kulkadtat och försöka hitta ett fram och ett bak är inte lätt. Men Camilla Davidsson skriver på ett sådant sätt att man verkligen vill veta hur det ska gå.

Det är en klassisk feelgoodbok ur synvinkeln att det är är något som måste ordnas upp och få ett slags lyckligt slut. Men det är vägen dit som avgör om boken är bra eller bara klyschig och platt. Den här boken är rejält matig och bejakar kvinnan.

Det är dags för den årliga fotbollsmatchen mellan skolans personal och treorna, men fotbollen är spårlöst borta. Tore, Klara och Otto tar sig an fallet och hittar den skyldige.

Det är en enkel, men smårolig historia som vanligt. Man skulle kunna säga att det är lättsmält mysdeckare för barn.

Jag hade förväntat mig lite mer på något sätt. Men den var helt okej att läsa/lyssna på. Det kändes som rn lite löjlig berättelse med tanke på att hotellrummet, fönstret, telefonen och nyckeln har huvudrollerna. De pratar med varandra men kan inte prata med människorna.

Jag förväntade mig en bok om te och teceremonier. Jag känner att det inte riktigt var vad jag fick. Boken tog upp filosofi, konst, blommor och andra märkligheter och tyvärr ytterst lite om just te och själva teceremonin.

Det kan hända att man uppskattar boken mer efter ytterligare genomläsning, men jag orkar inte läsa den någon mer gång.

Den var delvis förvirrande, delvis jäkligt bra och delvis lite tråkig. Det var som vanligt (detta är tredje loggboken som jag läser) kommentarer kring samtiden och till Bodils liv som nu har flyttats från Finistère. Dessutom dör hennes älskade Rover (= bilen).