Jag gillar böcker om pensionärer har jag märkt och den här blir riktigt bra en bit in.
Helt okej. Men jag tycker mig ha läst berättelsen förr.
Detta var en ganska ytlig, nästan lite barnslig emellanåt, typisk contemporary (samtida) för unga vuxna. Jag vill ha mer djup i berättelsen. Det kom lite mot slutet skulle jag kunna påstå men det var inte nog. Det kändes alldeles för lättvindig i sin framställning.
Jag visste lite vad som väntade efter att ha läst en annan bok (Förvänta dig det värsta) av författaren, men händelserna i denna blev för mycket. Det blev för absurt. Jag trodde att den skulle vara lite mer puttrig i sin framställning av berättelsen. Men istället drogs allt till sin spets och tre varv till. Jag funderade på att ge upp boken men då hade jag passerat halvtid så jag läste klart. Men betyget blev också därefter.
Den här var intressant eftersom den utspelar sig i Australien. Det är inte ofta man läser böcker som utspelar sig där. Det är en relativt typisk deckare med undantaget att en av poliserna tar hand om en vallabyunge som han döper till Mango. Jag älskar djuret.
Jag rekommenderar boken varmt. Den kändes trots sin klassiska deckarberättelse som en frisk fläkt.
En liten bok som består av fyra noveller med gamla damen Maud som huvudkaraktär i alla fyra. Hon är en väldigt pigg pensionär som gärna ger sken av att vara mycket skröplig.
Det var en ganska trivsam lyssning på denna dams äventyr och märkliga påhitt lite i stil med Ester Karlsson fast på andra sidan lagen, kan man säga.
Rolig och charmig berättelse om hur Kristina hittar glädjen igen.