Jag ser allt du gör innehåller åtta noveller av Annika Norlin som alla behandlar olika ämnen. Jag tycker att alla noveller är välskrivna och väldigt starka, men de som berörde mig mest var Bekräftaren, Barn, Arvsled och Gå.
👁️
Bekräftaren ⭐⭐⭐⭐
The greatest love of all ⭐⭐⭐
Kul för dig trist för mig ⭐⭐⭐
Barn ⭐⭐⭐⭐
Balthoran ⭐⭐⭐
Arvsled ⭐⭐⭐⭐
Aliens vid Piteälven ⭐⭐⭐
Gå ⭐⭐⭐⭐
👁️
Jag tycker att det är en väldigt läsvärd novellsamling och fastnade verkligen för vissa noveller trots att just noveller kanske inte är mitt favoritformat att läsa.
Sommarboken lästes som flera olika noveller där alla handlar om Sofie och hennes mormor. De olika kapitlena har ingen direkt röd tråd utan kan läsas helt fristående. De följer dock alla de lugna lunket av en lång sommar som aldrig tar slut.
Tyvärr föll den här boken inte mig helt i smaken. Beskrivningarna i boken är fina men handlingen går väldigt långsamt framåt. Det jag uppskattade mest var att lyssna på delar av boken under mina lunchpromenader på Spotify där Tove Janssons själv läser in boken, men även då kunde jag ibland känna mig rastlös och ville bara komma framåt snabbare i boken.
Trots att boken är kort kändes den seg och händelselös. Jag upplevde Sophie som en ganska jobbig karaktär även om relationen mellan henne och mormorn var fin.
Jag är definitivt inte ensam om att ha läst den här boken den senaste månaden, men jag förstår verkligen hypen. Den här boken är mysig, underhållande, pirrig och har ett djup som jag verkligen uppskattar. Trots att det är en feel-good är inte allt glitter och glamour.
Karaktärsporträtten är riktigt bra, både Augustus och January känns som riktiga människor med både bättre och sämre sidor. Alla deras val och handlingar känns rimliga och enligt deras karaktärer. Delar av båda huvudkaraktärernas uppväxter och familjeförhållanden finns med vilket jag personligen uppskattar eftersom det ger en bättre förståelse till varför de är som de är och varför de reagerar och agerar på ett visst sätt.
Sätter som relationen mellan January och Augustus byggs upp på är väldigt fin och fick mig verkligen att känna pirret från början av ett förhållande när allt är nytt och spännande. Deras konversationer är underhållande och jag känner verkligen av personkemin mellan dem.
Till slut vill jag även hylla hur mycket vi fick följa med i bokprocessen. Det var så intressant att få följa med i deras skrivande och jag älskade även konversationerna som författarna hade om böcker generellt.
En bok som jag verkligen rekommenderar helt enkelt!
Det här är en vemodig bok som tyvärr inte var något för mig. Bokens jag är en osympatisk person som ser ner på de flesta i sin omgivning, speciellt Reva, hennes enda vän som då och då kommer och hälsar på henne i hennes våning i centrala New York.
Trots att boken är relativt kort med sina 212 sidor så tog den lång tid för mig att läsa. Det var långa kapitel och meningslösheten och tristessen i huvudpersonens liv gjorde mig på dåligt humör vilket gjorde att jag drog mig för att öppna boken. Uppradningen av alla piller som skrevs ut till henne och hur de påverkade henne var också helt ointressant för mig.
Med detta sagt så ville jag ändå läsa ut boken, och den sista delen lyckades faktiskt fånga mig lite mer än vad början av boken gjorde. Jag vet att flera andra har tyckt om boken, men personligen skulle jag inte rekommendera den vidare till andra.
Detta är en härlig sommarroman med ljusa sommarnätter, vänskap, romans och gemenskap.
Jag gillar hur flera relationer byggs upp och utvecklas i boken, bland annat Hannas relation till sin mormor, Felicia och Mattias. Gemenskapen i byn och hur alla stöttar varandra när någon har det lite svårt är också fin trots att granntanten är lite för nyfiken ibland (som det ska vara). Felicia är verkligen en stjärna i boken, rolig, smart och med sitt brinnande intresse för dans.
Trots att boken var mysig så kändes takten lite ojämn, den va lite för utdragen och seg i början och lite för hastig i slutet. Jag tycker även att allting i boken knöts ihop lite för perfekt för min smak, men om man gillar det så är det här en superbra feel-good trots lite mörkare delar i bokens senare halva.
Jag har tidigare läst flera av Backmans böcker och verkligen gillat dem, men det här boken är tyvärr inte en ny favorit.
Backman är otroligt bra på att skapa upp unika och lite knäppa karaktärer vilket han även gör i den här boken. Jag tyckte verkligen om att få lära känna de olika boenden i lägenhetshuset och var även intresserad av att få läsa om mormors olika bestyr. Boken hanterar döden och sorg på ett fint sätt och det finns flera tänkvärda lärdomar om livet.
Vad som inte riktigt fastnade för mig var Elsas och mormors fantasivärld. Ganska mycket av handlingen cirkulerar kring den vilket jag personligen tyckte var ganska ointressant. Backman knöt ihop fantasivärlden till den verkliga på ett smart sätt, men jag hade ändå svårt att hålla uppe intresset om Landet-nästan-vaken, vilket gjorde att boken tyvärr blev lite tråkig.
Wow vilken kärleksförklaring. Backman hyllar verkligen sin fru och sin son i den här boken, och han gör det på ett väldigt fint och underhållande sätt. Han beskriver utmaningarna i att bli förälder, hur allting är nytt och att man förväntas kunna allting utan att egentligen veta hur man gör. Trots att jag själv inte är förälder uppskattade jag den här boken mycket. Jag skrattade högt flera gånger.
Gillar ju sen tidigare Backmans sätt att skriva och den här boken var inget undantag även om det är en annan typ av bok jämfört med hans andra böcker. Den kändes personlig och man fick lära känna Fredrik bakom böckerna och se en bit av hans vardag.
Jag tycker om den här boken mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Trots att Elin är en (i mina ögon) väldigt bitter karaktär med en ganska tråkig livssyn har hon ändå intressanta tankar om livet. Hennes syn på sina patienter och nära och kära gav mig lite ont i magen ibland, men hennes objektiva sätt att beskriva saker och ting blir ändå ganska underhållande. Jag tycker verkligen om balansen mellan läkarbesöken och otrohetsaffären, där den förra är intressant och underhållande och den andra ger mer djup till Elin som karaktär och man får lära känna henne bättre.