Linnéa Löfdahl

I Jacqueline Woodsons senaste(?) roman får vi följa en familj genom flera generationer. I nutidsberättelsen befinner vi oss på Melodys sextonårsfirande hemma hos morföräldrarna i Brooklyn, där hela släkten samlats. Hon är klädd i en klänning som hennes mamma skulle ha burit när hon fyllde sexton, men som hon vuxit ut redan innan födelsedagen då hon var gravid. Parallellt med Melodys liv får vi följa hennes förfäder, från Tulsa race massacre 1921 till 9/11 i New York 2001.

.

Jacqueline Woodson är en av mina absoluta favoritförfattare, jag har älskar samtligt jag läst av henne hittills och Red at the bone är inget undantag. Kanske är den till och med hennes starkaste bok hittills! Det poetiska och träffsäkra språket känns igen från tidigare böcker. Även om den här boken är skriven på prosa finns många lyriska spår att finna. Språket är sparsmakat och återhållsamt, men det gör att varje ord känns som att det verkligen spelar roll.
Jag imponeras verkligen av sättet på vilket Woodson på så få sidor lyckas måla upp unika och komplexa karaktärer. Bokens uppbyggnad är intressant, balansen mellan nu- och dåtid känns välavvägd och de parallella spåren flätas långsamt samman in i en berättelse som sömlöst sammanbinder det förflutna med samtiden.
Om du vill läsa en släktsaga som tar upp ämnen som identitet, familjeband, föräldraskap, ras och klass kan jag verkligen rekommendera Red at the bone. Den är bland det bästa jag läst hittills i år och det skulle inte förvåna mig om den kommer dyka upp på min årsbästalista

Ett favoritbrädspel! Kombinerar tur med taktik och skicklighet, väldigt roligt och passar de allra flesta.

I Återvinningscentralen skildrar Linder sin arbetsplats genom skarpa texter, absurda fotografier och livfulla teckningar. Hon berättar om kyrkogården där vårt konsumtionssamhälles konsekvenser yttrar sig, där ett otal fotbad går en säker död till mötes, liksom en torkad krokodil ovanpå ett kylskåp. Genom sina humoristiska och tänkvärda serier får läsaren ta del av såväl principer för källsortering som kunder på återvinningscentralen som alltid tror sig veta bäst.

.

Återvinningscentralen är en underfundig och oerhört välgjord seriebok. Linders teckningar är detaljerade och drar direkt till sig läsarens blick - det är den sortens bilder jag skulle kunna se på i timmar. Dessutom varvas de med fotografier, iakttagelser från Linders yrkesliv, som stundtals är riktigt roliga.
Jag älskade den positiva inställning som serierna mestadels genomsyrades av, hur många ljusglimtar som finns mitt bland allt skräp. Samtidigt tyckte jag att den bitska och kritiska tonen var en nödvändig kontrast - särskilt intressant var reflektionerna mot slutet av boken, kring vår ohållbara konsumtion.
Det här är en rolig och läsvärd seriebok som jag verkligen vill rekommendera!

En favoritserie! Jag som aldrig haft något som helst intresse för schack blev fullständigt hänförd av Beth Harmons berättelse. Fantastiska skådespelare och vacker cinematography, rekommenderas!

En nittioårig kvinna hittas död på äldreboendet där hon bor. Alla utgår från att hennes bortgång hade naturliga orsaker, men när en av sjukvårdarna ska städa ut hennes rum rånas hon.
Polisen Harbinder Kaur kallas in och hon inser snart att fallet är betydligt mer komplext än de inledningsvis trodde. Kvinnan som dog var nämligen en så kallad mordkonsult, hon hjälpte kriminalförfattare med idéer. Ledtrådarna och misstankarna tätnar.

.

Jag tycker sällan att böcker om poliser är särskilt intressanta, men Elly Griffiths serie om Harbinder Kaur gillar jag skarpt. Böckerna växlar mellan flera perspektiv, även om polisen återkommer i de två delar från serien som hittills släppts är de övriga karaktärerna nya. Dessutom inkorporerar Griffiths kärleken till litteraturen i sina böcker, Mordkonsulten är ett kärleksbrev tillägnat deckarförfattare.
Persongalleriet är brett och karaktärerna engagerar verkligen mig som läsare, ett extra plus är mångfalden som inte har varit särskilt vanligt förekommande i de deckare som jag läst tidigare.
Dessutom är intrigen tät och spänningen genomgående hög, många av vändningarna var oförutsägbara. Jag ser fram emot att läsa mer av Griffiths i framtiden

En favoritserie! Skrattframkallande, varm glädjekälla i dessa mörka covidtider. Lagom skruvade karaktärer och korta avsnitt, som gjorda för att sträckkolla

Dana är en ung, svart författare som lever i 1970-talets Los Angeles. En dag förflyttas hon från sin samtid till en bomullsplantage i 1800-talets Maryland. Hon inser snart att några av personerna på plantagen är hennes förfäder och måste därför anpassa valen hon gör för att inte ändra på något i historien. Dana förflyttas fram och tillbaka genom tiden och blir snart allt starkare bunden till människorna hon möter på plantagen. Samtidigt tvingas hon ta svåra beslut för att överleva som afroamerikansk kvinna i ett samhälle präglat av slaveriet, och för att komma hem i trygghet.

.

Om inte Tidens länkar redan kan räknas som en klassiker hoppas jag att den kommer göra det i framtiden. Sälla sig till listan med böcker som alla bör läsa. För det här är en helt enastående läsupplevelse - omskakande och tankeväckande. Octavia E. Butlers språk är målande och rått, läsaren uppslukas av världen som hon skapar.
Jag tycker att premissen för boken är väldigt intressant - en kvinna från modern tid som hamnar på skådeplatsen för slaveriet och betraktar händelserna genom sitt samtida perspektiv. Det är en ny sorts historieskrivning.
I centrum för berättelsen står det trauma som överbryggar generationer och än idag river upp sår i det amerikanska samhället, inte minst hos den afroamerikanska befolkningen. Jag tycker att det är intressant hur samhällets framsteg i Tidens länkar inte är helt linjära och inte går spikrakt framåt. Synen på rasism idag är i många fall att det är något som ägde rum förr i tiden, att vi lade det bakom oss i samband med att slaveri, Jim Crow- och apartheidlagar avskaffades. I själva verket är den högst levande än idag, vilket inte minst lyfts fram genom de senaste årens black lives matter-rörelse. Därför tycker jag att Danas perspektiv är särskilt intressant - även om mycket förändrats känner hon igen de strukturer som hon möter i dåtidens samhälle. Och trots att Tidens länkar är skriven för över fyrtio år sedan känns den minst lika aktuell idag.
En av de mest intressanta relationerna i boken var den mellan Dana och hennes anmoder Alice. Den var dynamisk och komplex, men alltid präglad av värme. De två kvinnorna var sammanlänkade, trots att de härstammar från två vitt skilda tidsperioder.
Slutligen vill jag lyfta fram det fantastiska omslaget, illustrationen är väldigt vacker och speglar bokens insida.
Läs den!⛓⛓⛓⛓⛓/5.

Fantastiskt skådespel och medryckande handling! Jag är mitt inne i serien just nu och den är som gjord för att sträckkollas på.

1946, Uppsala. Eva arbetar som sekreterare och drömmer om att få studera vidare - något som strider mot tidens uppfattning om hur en kvinnas liv ska se ut. En dag möter hon Erik, läkarstudent på stadens universitet. De blir blixtförälskade, men deras förhållande ska komma att få konsekvenser som skakar om hela Evas tillvaro.
1960-tal, Marta växer upp på en gård i Kanada. Saknaden efter modern som försvunnit är stor, särskilt då hennes far gift om sig och Marta fått ett halvsyskon. Räddningen finns på granngården, hos hästarna.
1982, San Francisco. James har flyttat från det lilla samhället långt ut på landet där han växte upp, till en storstad där han kan studera matematik på universitetet. Efter något års idogt pluggande möter han en man på en fest. James blir som besatt och dras snabbt in i den storslagna men destruktiva tillvaron, kantad av grandiosa fester med stadens elitskikt.

.

Drift är en berättelse om flykt, sökande, längtan och förlust. Vi får följa tre karaktärer som genom släktskap är sammanlänkade, trots att deras liv är diametralt olika. De är alla i rörelse, antingen till eller bort från något.
Jag tycker mycket om det episka sätt att berätta som verkar ha blivit allt vanligare på senare år och som förekommer i Drift. Läsaren får följa flera olika karaktärer, handlingen spänner över lång tid och väver skickligt samman alla trådar. Jag är som bekant väldigt svag för släktsagor och familjekrönikor, och det kriteriet uppfyller den här berättelsen.
Redan från den första sidan fängslades jag av handlingen och Holmqvists skickliga berättarteknik. Boken är väldigt välskriven och jag tyckte mycket om språket.
Däremot tyckte jag inte riktigt att den höll hela vägen. Jag saknade att få lära känna karaktärerna på djupet, trots det höga sidantalet kändes det som om det fanns en distans mellan läsare och karaktärer - det skrapades enbart på ytan. Dessutom upplevde jag att drivet som inledningsvis grep tag i mig falnade efterhand.
Med det sagt är Drift en lovande debut och jag ser hoppas få läsa mer av Holmqvist framöver. 🕊🕊🕊/5.

I Om alla katter i världen försvann får vi följa en ung man vars dagar i livet går mot sitt slut. Efter att ha tagit emot ett fatalt sjukdomsbesked möts han av en främling som utger sig för att vara djävulen. Han ger huvudkaraktären ett erbjudande: för varje sak som försvinner från världen adderas en dag till hans liv. Men det är djävulen som sätter premisserna och bestämmer vad som ska försvinna, och i förhandlingarna tvingas han ta ställning till vad som egentligen gör livet värt att leva.

.

Om all katter i världen försvann är en tankeväckande, underfundig och varm roman. Den väckte stora känslor och spelade på hela registret - från glädje till sorg. Vi får följa en man som går en allt för tidig död till mötes, och parallellt med att han lever sina sista dagar får vi blicka tillbaka på hans liv. I och med att han behöver konfronteras med frågan om hur han ska tillbringa sina sista dagar får läsaren en insyn i vad huvudkaraktären anser är det viktigaste i livet.
Berättelsen påminner till viss del om såväl Midnattsbiblioteket av Matt Haig som En katts resedagbok av Hiro Arikawa, men det var något som saknades. Ibland kändes tonen lite för lättsam, och jag upplevde en viss distans till berättelsen.
Med det sagt tyckte jag om boken, och min läsupplevelse förhöjdes av min katt Artemis som låg och sov på mina fötter medan jag läste. Hon påminner väldigt mycket om katten på bokens framsida, och kanske bidrog hon till att partierna om huvudkaraktären och katten Vitkål var de som berörde mig allra mest.
🐈‍⬛🐈‍⬛🐈‍⬛/5.